alexandras

Tidigare ikväll när jag klev av tåget för att promenera hem blir jag stoppad av en man som med en knagglig svenska försöker förklara för mig att han behöver något, något som tycks vara väldigt viktigt. Han upprepar gång på gång att han inte kan så bra svenska, jag frågar om han pratar engelska man han förstår inte vad jag menar och jag förstår inte honom. När han bli närgången, klappar mig på kinden, är på väg att lägga armen om mig, frågar vad jag heter och börjar gå efter mig tycker jag att det börjar kännas olustigt. Jag upprepa att jag inte förstår vad han säger, att jag inte kan hjälpa honom och försöker säga att jag måste gå och vill gå utan honom men han fortsätter bara gå efter och upprepar någonting på ett främmande språk. En yngre kille passerar oss och jag ser att han tittar på mig och undrar om allt står rätt till. Han stannar en bit bort för att se vad mannen gör och efter en stund kommer han fram och frågar om allt är okej. Jag blir glad att han agerar istället för att vara passiv. Många skulle säkert göra som honom men så många andra skulle också välja att inte agera utan bara fortsätta gå.

 

Henrik, som killen heter, förstår inte heller den uppenbart berusade mannen och ber honom att gå. Efter lite om och men går mannen iväg och Henrik gå mot sin bil. Så fort han vänder ryggen till så följer mannen efter mig igen. I detta läge känns det inte alls kul. Mannen var säkert harmlös och ville inget illa men jag tyckte det blev obehagligt när han kom så nära och vägrade att sluta följa efter mig. Jag är, eller snarare var, mycket sällan rädd när jag gick ute själv på kvällarna men efter en rad våldtäkter och våldtäktsförsök i Umeå av den så kallade "Campusmannen" (som nu mera ska sitta häktad) så är jag mycket mer observant och faktiskt rädd. Och jag hatar det! Jag blir så upprörd att man inte kan gå ute själv vilken tid på dygnet man vill utan att vara rädd! Jag är upprörd över att vissa människor anser sig ha rätt att hoppa på och antasta andra, främst tjejer, hur dom vill. Vem ger dom den rätten?! Ingen! Jag blir så less! Jag bli less att jag och många andra med mig inte kan känna sig trygga i sina egna bostadsområden! Jag svarade på en kundundersökning som min hyresvärd skickade ut i början av hösten och på påståendet "Jag känner mig trygg i mitt närområde" svarade jag "Instämmer helt". Några veckor senare hade jag velat svara "Instämmer inte alls". Som sagt kände jag mig sällan rädd men under den perioden undvek jag att gå ute själv på kvällarna, jag ringde alltid någon om det var så att jag gick själv, jag cyklade i ilfart och fick numrerna till anhöriga till min kompisar, så man kunde ringa om någonting skulle hända. Vi pratade mycket om det som hände och det var verkligen obehagligt.

 

Jag tror nästan alltid gott om folk och stannar någon mig för att prata eller fråga nått så stannar jag. Jag tänker att personen i fråga inte vill något illa, och majoriteten av alla vill ju faktiskt inte det, men efter sånna här händelser så känner jag ett större obehag när det händer sånna här saker som hände nu ikväll. Men med killar som Henrik så blir det i alla fall lättare att känna sig trygg. När den påverkade mannen fortsatte att gå efter mig kom Henrik tillbaka och bad mannen att gå och sen erbjöd han sig att följa mig hem. Eftersom jag bor en bit ifrån stationen och han hade sin bil där så tackade jag för hjälpen och sa att jag kunde ringa hem och be någon hämta mig. Henrik följde mig fram tills att brorsan plockade upp mig. Vilken vänlig själ! :) Och som sagt, mannen var säkert ofarlig. Han var påverkad och var i stort behov av någonting som vi inte kunde förstå men det kändes ändå obehagligt att han fortsatte att följa efter mig. Sen tror jag också att jag tyckte att situationen kändes värre än vad den kanske var just för att jag blivit mer reserverad sen allt som hänt i Umeå under hösten... Men allt gick bra och jag kände mig lättad när någon annan ryckte in för att hjälpa till. Heja Henrik! :) Heja alla med mod nog att rycka in i både små och stora situationer, tack vare er blir världen lite bättre (klyschigt men sant)!

Det är ju som bekant december och julmånad så vad passar inte bättre än att ägna helgen åt julsittning och julmarknad?! :)

Igår kväll hade vi julsittning med vår institution och temat för kvällen var film. Så med andra ord var det inte så mycket jul över själva sittningen men den är i samband med julen och kallas därför julsittning. :) Det haglade tätt av kändisar på Lokal... Borat, Ronny & Ragge, Howard Wolowitz, Lilla My, Lara Croft, Pippi, Curella de vil, Bröderna Fluff, Mulan, Tingeling, Prinsessan Leia, Allan med sin Carlos och många fler var på plats. Det var en riktigt lyckad kväll med god mat, sång, spex av Medecinarspexets acapellakör, dans och massvis med skratt! Verkligen en rolig sittning! :D

 

 

Efter marknad och loppis var jag på ett riktigt härligt spinningpass! Jag bara älskar 90-talslåtarna Emelie har i sina pass och trots att jag kände mig väldigt trött innan gick det hur bra som helst! Både kroppen och huvudet var pigga och trots grym mjölksyra mot slutet kändes det som att jag hade kunnat cykla hur länge som helst. Det är dessa pass som gör att jag älskar att träna! Verkligen ett bra avslut på en bra helg! Tack alla inblandade!

Hur kan det redan ha blivit december?! Tiden bara springer iväg men denna månad har varit efterlängtad! November har varit mörk och rätt dryg men lagom till december och advent kom den första snön som ligger kvar! Underbart! Idag har det snöat ännu mer så nu är det vitt på riktigt här och julstämningen är hög.

 

Gårdagen bjöd på många andra "första" förutom att det var första december... Första avsnittet av årets julkalender; "Barna Hedenhös uppfinner julen" och nu när man snart är 26 år passar det väl utmärkt att hängivet se alla avsnitt?! :D Jag tände första adventsljuset och åt en lång och god frukost i sängen.

 

Efter det spenderade jag halva dagen i köket och bakade julens första lussekatter och lussebullar med mandelmassa.

 

Under eftermiddagen tog jag säsongens första runda på skidor. Trots att det hittills bara är 1,6km spår öppet var det fantastiskt att äntligen få åka igen! Spåren var fina och skidorna bra vallade (heja mig!). Under den lilla turen insåg jag dock att jag överskattat min försäsongsträning en aning... Anser att jag har en bra kondition men ingen skidkondition, och jag måste köra ännu mer rygg och triceps på gymmet. Som tur är så kommer ju mycket av detta även "gratis" ju mer jag åker så det är bara att vara tålmodig och åka så mycket som det finns tid för.

 

Efter skidturen kom dietistfamiljen hit och firade första advent med mig. Massa julfika, julmusik och julfrågesport blev det, mysigt och gott!

 

Första december innebär också att det är min kära, knasiga, sjukt roliga och underbara kusin Gustavs födelsedag! Året till ära fyllde han 25 år, GRATTIS älskade du!!

 

Som sagt, nu är vi inne i julens månad, det är bara 16 dagar kvar innan det är dags att åka hem igen men innan dess ska det hända en hel del saker. Mycket måsten men även mycket roligt att se fram emot, mest av allt ser jag nog ändå fram emot julledigheten, snart är den här! :)

Jag började julpynta redan förra veckan innan jag åkte hem, men jag fixade till slutfinishen igår, så nu är det juligt och mysigt i mitt lilla rum. Det ser inte bara ut som jul med ljus, röda dukar, några tomtar, granris, julegris och  adventsljus utan det till och med luktar jul från nejlikaapelsinerna jag hängt i fönstret. Lite julmusik på det och man kommer verkligen i stämning! :)

 

 

 

Förutom att julstämningen fyller mig med glädje så har jag i allmänhet känt mig så himla glad de senaste dagarna! Bitterheten över metodmomentet är som bortblåst och det beror helt och hållet på det jag gjort de senaste dygnen;

• No more Vetenskaplig metod (for now)! Som sagt, det sjukt intensiva och relativt tråkiga moment som har gjort mig och resten av klassen riktgit bittra under den senaste månaden är äntligen över! Redovisning och opponering är avklarat, slutrapporten är inlämnad och tentan och logginlägg är godkända! Jiihoo!

• Skidspåren har öppnat! Tog en morgonpromenad i solen i torsdags på min helt pluggfria och lediga dag. Gick längst sjön till skidspåren för att kolla läget och möttes av dånande snökanoner och några skidåkare som åkte i det alldeles nyss öppna 2,5km spåret. Jag var tvungen att göra ett glädjeutrop! :D Kunde inte sluta le, blev så fantastisk glad! Äntligen är det dags att åka skidor igen! Jag lovade mig själv på vägen tillbaka att spara den känslan och plocka fram den de dagar jag inte alls kommer vara lika entusiastisk över att behöva åka skidor, för jag vet att de dagarna kommer att komma... Men det tar vi då! Idag har jag vallat skidorna och imorgon blir det premiäråk för den här säsongen! :)
  
  
  

   

  

   

  

   

  

   
• Hunger Games: Catching Fire. Var på bio i torsdags kväll tillsammans med dietisttjejerna och Josse och såg andra filmen i Hunger Games-serien. Fy satan i gatan vilken bra film det var! Kanske till och med bättre än den första filmen!(?) Så har du inte sett den, se den! :)
  
  
• Lunchdejt med Sara och Emelie. Dom bjöd på lunch som dom själva lagat i utbildningsrestaurangen Kokvrån. Det serverades lammfärsjärpar med ugnsbakad potatis och tzatzikt. Vällagat och jättegott! Vi alla har så fullt upp att man aldrig hinner ses, trots att vi är på samma ställe varje dag, så det var trevligt att hinna sitta ner och prata med dom. :)
  
  
• Nytt moment! Igår (fredag) började vi alltså ett nytt moment; Kost & Folkhälsa. Trots att även detta moment också kommer bli riktigt intensivt så ser jag fram emot allting! När jag tittar på schemat över alla föreläsningar blir jag så glad och förväntansfull, kommer bli hur kul och intressant som helst! Hamnade dessutom i en superbra grupp tillsammans med Sofie och Ingrid. Vi kommer behöva umgås i princip dygnet runt fram till jul för att hinna allt, men som sagt, det ser jag bara fram emot!
  
  
• Tentafirande. Igår kväll bjöd Matilda på riktigt god laxmiddag hemma hos sig. Kvällen fortskred mot Origo efter massa mat, babbel, vin och snacks. Vi var där lite väl tidigt, bara för att vara säkra på att verkligen komma in (vi har misslyckats de två senaste gångerna och ville inte riskera att göra det även en tredje gång...) Väl där inne dansade vi järnet och skålade i fireball för att jag genomföret En Svensk Klassiker (bättre sent än aldrig). Jättetrevlig och rolig kväll!
  
  
  
   
• Fullspäckad lördag. Idag har jag hunnit vara hos optikern, shoppat lite saker på stan, tittat på Vinterstudion, tvättat, städat, vallat skidor, bakat kakor, masserat Jossan, pysslat lite och förberett inför adventsfikat som jag ska ha imorgon... Fullt ös! Men ändå lugnt och skönt när man slipper tänka på plugg! :)
  
  Nu är det dock dags att säga tack å god natt! Såå, tack å god natt!     

kommer halsont och feber så fort man slappnar av... Så himla typiskt! Igår avslutade vi äntligen (!!) den galet intensiva metodkursen vi läst under den senaste månaden. Det har känts som dygnet-runt-plugg i fyra veckor, bortsett från de fyra dagar jag var hemma i helgen. Grupparbete och många individuella inlämningsuppgifter har avlöst varandra om vartannat. Rapportinlämning i måndags, hemtenta och skriva opponentrapport i tisdags, redovisning av rapport och opponering igår, efter det revidering av rapporten, inlämning av slutrapport, grupputvärdering, individuell utvärdering och slutligen sista logginlägget. 21.00 igår var jag klar med allt, satt mig i fåtöljen och andades ut. Då smög det sig på, halsontet och frossan. Kallsvettades och frös fram till 01.30 då jag äntligen somnade. Sov fram tills nu och mår ändå bättre, har i alla fall inte feber men fortfarande halsont. Känns som sagt så himla typiskt! Så fort man slappnar av efter en intensiv period, vilket egentligen hela terminen varit så blir man sjuk. Idag är vi helt lediga utan att behöva tänka en gnutta på plugg för imorgon börjar vi ett nytt moment (så fantastiskt skönt!). I helgen ska jag också bara vara ledig och inte tänka på skolan och jag hoppas jag slipper vara sjuk så jag kan göra allt som är planerat.

 

Kände av lite halsont och trötthet i kroppen redan i helgen när jag var hemma men då fanns det verkligen inte någon tid alls att bli sjuk! Dels på grund av att jag hade massor med rolig inplanerat under helgen men också dels för dessa intensiva dagar som precis passerat.

 

Helgen hemma i Sthlm var för övrigt hur bra som helst! Hade ett jättemysigt dygn tillsammans med Sälen-tjejerna Carro, Elli, Heléne och Louise. Det var 1,5 år sedan vi sågs allihopa så det var verkligen kul att träffa dem igen! Vi åt middag på tapasrestaurangen Ramblas på söder och fortsatte kvällen hemma hos Ellis pojkvän Hampus. Dagen efter åt vi brunch på Södra Teatern och strosade lite på stan innan vi skiljdes åt. Senare på kvällen blev det middag på Salt med familjen och vänner för att fira Bella som fyllde år. De andra fortsatte till Lokal medan jag, Tant-Alex, åkte hem...

 

Förmiddagen efter blev det en till brunch, men nu med Johanna hemma hos Kajsa i hennes och Fredriks nya hus. Gott, trevligt och fint! Kul att träffa lille Tristan också! Har inte träffat dem sedan i somras och han har verkligen hunnit bli så stor, springer omkring och allting! :) Senare på eftermiddagen blev det elitseriehandboll i Vikingahallen. Sist jag var där är över 6 år sedan, så det kändes nästan lite nostalgiskt. Gymnasiet kastades över en igen! På kvällen blev det middag och Johan Falk-film hemma med pappa, Petra och Dan.

 

Sista dagen hemma åt jag indisk lunch med alls vår Hela Sverige Bakar-Fredrik. Så himla kul att träffa honom och höra om allt runt omkring programmet! Hann med en fika hos gammelmorfar också innan det var dags att åka tillbaka till Umeå igen. Han var glad men väldigt trött och hade som alltid nu mera ont lite överallt, "man lär sig leva med smärtan". Gammelgubben fyller snart 94 år och har varit frisk och pigg i princip hela sitt liv. Nu är han inte det längre och han känner sig nog ganska ensam efter att gammelmormor gick bort för ett år sedan... Jag önskar att jag kunde vara där hos honom oftare än vad som är möjligt... :/

 

Jag packade väskan knökfull med julpynt jag shoppat under helgen och hittat i lådor på vinden och tog ett kvällsflyg upp till Umeå. Bra helg och så skönt med miljöombyte! Tack alla inblandade :)

 

 

Idag fyller min lillasyster och en av mina bästaste vänner, Bella, 24 år!

 

Massvis med grattis på din dag fin fina du!

Trots att vi bor för långt ifrån varandra och ses alldeles för sällan så vet jag att du alltid finns där när jag behöver dig! Du känner mig bättre än någon annan och jag är så glad att du alltid är så ärlig mot mig, trots att jag kanske inte alltid vill höra sanningen :P Du är omtänksam, roligt, knasig, så fin och världens bästa syster! Vad vore livet utan dig?!

 

Äntligen är det torsdag (!!!) vilket betyder att det är dags att åka hem till Sthlm över helgen! Jag har inte känt nått behov av att åka hem tidigare under terminen, tiden har bara sprungit iväg och jag har liksom inte prioriterat hemresa men nu när jag väl ska åka känns det så underbart skönt!! Just nu läser vi vetenskaplig metod och de senaste veckorna har sprungit iväg och varit knökfulla med grupparbete och enskilda inlämningar. Jag har svurit många gånger åt statistikprogrammet SSPS, blivit bitter på att momentet i sig känns så trist och på massa annat i största allmänhet... Det ska minst sagt bli skönt med lite miljöombyte och förhoppningsvis så kommer det kännas mycket bättre när jag kommer tillbaka upp på måndag igen! :) Momentet är dock inte över än, utan nästa vecka är det rapportinlämning, hemtenta, redovisning och opponering men jag känner mig just nu inte ett dugg stressad över detta, bara så himla lättad och glad att få åka hem. Känns nästan som att jag packar för att åka hem på jullov, men så roligt ska vi inte ha det än! Meeen det närmar sig med stormsteg, precis fyra veckor kvar idag... :D

 

Hemma ska jag äntligen få träffa Sälen-tjejerna igen, umgås med familjen och fira syrran, luncha med den nu mera Hela Sverige Bakar-Fredrik, förhoppningsvis träffa gammelmorfar och hälsa på i Kajsas nya hem :) TREVLIG HELG allihopa!

 

 

 

Det är mitten av årets mörkaste månad och jag har haft vårfeelnings hela dagen?! Det började med att när jag gick ut i morse så kändes det som vår i luften och gruset på gångvägarna kändes som det som är kvar efter vintern innan det sopas bort. Mössa, vantar och min tunna dunjacka var alldeles för varmt när jag cyklade till skolan. När jag kom in i Lindellhallen så luktade det engelska. Alltså dofterna påminde om vårterminen och därför också engelskan. Fick solen rakt i ögonen under större delen av dagen, vilket i och för sig var härligt men också sådär lite för varmt som när solen börjar värma på våren och man sitter inomhus i nått som liknar en bastu. Senare på eftermiddagen var jag på Emelies spinningpass och då körde hon sitt gamla pass från i våras och flera av låtarna förknippar jag verkligen med våren här uppe i Umeå. Såå denna söndag har kantats av dofter, situationer och låtar som jag väldigt starkt förknippar med våren som var. Underbara känslor egentligen men det känns helt fel med sånna nu när jag helst av allt vill ha kyla och snö och allt vad det innebär! Jag vill åka skidor nu, jag vill kunna ha på mig min mysiga tjocka dunjacka, jag vill julpynta, tända adventsljus, dricka glögg och se på julkalendern! Det är vad jag vill nu. Sen efter det och lite till då kan våren och vårkänslorna få komma :) Men nu passar det ju inte alls! Så ge mig snö NU tack!!

 

Lördag idag, och jag är bänkad i skolan för tentaplugg, igen! Satt inte jag här alldeles nyss för tentaplugg?! Med tanke på hur fort tiden går så känns det verkligen som det var igår trots att det är tre veckor sedan... Nästa vecka tar jag långhelg fredag-måndag och åker hem till Sthlm så då måste jag kompensera för det den här helgen (och resten av veckan). 110% statistikfokus fram tills dess!

 

Började morgonen med en riktigt skön löprunda runt Nydalasjön, möttes av en vacker soluppgång, kroppen kändes pigg och benen lätta. Bestämde mig efter Lidingöloppet att springa minst en gång i veckan fram tills det blir för kallt, men jag har inte sprungit på nästan fyra veckor så det kändes extra skönt att det gick så lätt! :) Bra start på helgen!

 

Dags att återgå till plugget! Ville bara uppdatera lite snabbt för att ge ett livstecken. Trevlig helg gott folk! :)

 

En stor del av studentlivet omfattas av tiden innan och efter tenta, och dessa två perioder är som två helt olika världar... För knappt en vecka sedan, närmare bestämt förra onsdagen hade vi muntlig tenta i Livsmedelesvetenskap & Matlagningsteknik. Veckan innan tentan kantades av plugg, plugg, plugg och åter plugg. Vi hade två praktiska examinationer, en reflektionsuppgift att skriva + plugg till tentan. Jag, Sofie och Matilda praktiskt taget bodde i skolan under flera dagar för att hinna trycka in så mycket information som möjligt. Korvstoppning på hög nivå! I vanliga fall en sak som jag är grym på (hur bra det nu är kan man ju diskutera...) men som den här gången inte alls verkade funka som jag ville... Det var som att informationen gick in på ena sidan och ut på andra. Det kändes som extremt mycket text att ta sig igenom och oändligt mycket att komma ihåg! Att försumma träning, vettig kost och tillräckligt med sömn känns ju som ett mycket dåligt recept för ett lyckat studieresultat men pga min oro att inte hinna lära mig tillräckligt valde jag bort detta framför plugget. Jag tycker dock att det finns en viss tjusning med att packa väskan med mat för en hel dag och bänka sig i skolan och bara plöja. Jag vet inte vad det är men jag trivs på nått sätt med att göra det, så det är någon sorts hatkärlek jag har till dessa tentaperioder. Och visst hade vi det rätt trevligt under helgen i skolan?! Vi beställde pizza, underhölls av Medicinarspexets genrep och snackade en hel del skit också. Ett bevis för att fokusen inte var hundraprocentig under hela tiden, men hur skulle den egentligen kunna vara det? :)

Jag var nervös och hade så svårt att sova natten mot tentan. Jag har aldrig känt mig så orolig inför en tenta som denna. Det var som att jag var helt tom i huvudet, som att jag inte lärt mig ett smack av allt plugg. Jag tror att en del av nervositeten även låg i upplägget på tentan, att den var muntligt. Visst att jag inte har några problem med att snacka men man vill ju gärna att det som kommer ut ska vara vettigt och relevant. Jag bad till högre makter att jag skulle slippa prata om kött eller bakning, men det gav ju bara omvänt resultat... Väl på plats på tentan drog jag lotten som det stod just bakning på. Jag fick lite smått panik över Eva-Britts (ena examinatorns) entusiasm, bakning är hennes skötebarn och jag ville verkligen inte göra bort mig inför henne. Innan den muntliga framställningen fick man en halvtimme på sig att förbereda sig utefter de frågeställningar man fått. Jag skrev så pennan glödde och hoppades att det jag tog upp hade nån form av relevans. Jag pratade hela tiden ut och fick därför inga följdfrågor. När jag efteråt hörde vad de andra som fått prata om bakning fick för följdfrågor blev jag lite orolig att jag inte hade klarat mig. När resultatet väl kom ut förstod jag att det fanns relevans i det mesta jag sagt för jag klarade mig! :) En enorm lättnad!! Bara att ha tentan gjord bidrog till att man kunde andas ut och slappna av. Livet innan tentan var äntligen över!

 

Livet precis efter tentan bjöd på massa trevligheter med fokus på allt annat än plugg! Vi började med att fira tentan med middag på Vezzo på onsdagskvällen, fredag bjöd på Halloweenfest med kostvetarna hemma hos Johanna. Lördagen bjöd på storslagen brunch på Rex med Gustav och Sofia och några andra och på kvällen var det dags att tagga till inför Halloweenfest nr 2, med dietisterna hemma hos Ingrid och Frida. Det var som liiite svårt att komma igång igen men i min snygga nunnedräkt och tillsammans med alls härliga utklädnader, alla roliga lekar och god mat blev det en superkul kväll. På söndagen var jag rätt så sliten och trött (inte så konstigt kanske...). Det blev en lång sovmorgon innan promenad till minneslunden och sushimiddag i stan med Matilda och Sofie. Efter det avslutade vi kvällen med att se på film. Och det roliga livet direkt efter tentan var tyvärr slut... :/ Isolerat Plugg vs Socialt Liv 0-1! Kanske ska prova en kombo inför nästa tenta?

 

 

 

Livet efter tenta betyder också ny kurs och i torsdags började vi med en metodkurs som kräver 110% fokus varje dag de närmaste fyra veckorna. Det är grupparbete blandat med stora individuella uppgifter och efter dessa två dagar inser jag att det kommer bli mycket bo i skolan även nu, och just nu känner jag ingen som helst tjusning i detta (trots att jag nämnde att det finns en charm i det...). Det är på gränsen att det är lite för mycket nu, det ligger på gränsen till att jag gör ingenting istället för att bli riktigt effektiv som jag i vanliga fall blir när det är mycket att göra. Sen tycker jag att momentet i sig är rätt så trist, och med min negativa inställning blir det ju inte bättre. MEN jag är ju trots allt här för att plugga så det är bara att rycka upp sig, jobba på attityden och köra järnet!!

I eftermiddags promenerade jag, Sofie och Matilda till den stora gravplatsen och minneslunden på Sandbacka för att tända några ljus för dom vi saknar och älskar men som inte längre är vid liv.

 

Ett hav av ljus bredde ut sig i minneslunden och det var sagolikt vackert, som en lite flicka sa tills sin mamma när dom kom dit för att tända ljus för hennes morfar. Det var skönt att låta tårarna rinna i tystnad, det var skönt med en stunds eftertanke men det var också så härligt och upplyftande med de små barnen som var där och pekade, skrattade och fascinerades. Så mycket liv bland all död, så mycket glädje bland all sorg.

 

Ibland tar åldern människor ifrån oss som vi älskar. Ibland är det sjukdomar. Ibland olycka. Döden tar deras fysiska kropp ifrån oss men jag vet att den mentala kroppen finns ibland oss när vi vill det, alldeles intill. På en lapp vid ett ljus stod det:

 

 

Idag var det dags för IKSUs årliga (eller har dom kanske två/år?! Dålig koll...) inspirationsdag! En dag med blandade pass med IKSUs egna ledare men också med mer kända och mindre kända ledare utifrån. Man kan prova allt ifrån danspass, olika rörlighet- och styrkepass till spinning och utomhuspass. Jag hade bara bokat ett pass på förmiddagen, "Street Fight" tillsammans med Sofia, för att ha eftermiddagen fri till tentaplugg. Men jag blev så taggad att prova något annat och med tanke på det fina vädret Umeå bjuder på idag så blev det även "Get Out".

 

"Street Fight" leddes av Norberto Lacourt, en för mig okänd instruktör. Han var dock riktigt bra, ödmjuk men ändå stenhård. Passet var en mix av flera olika kampsporter med sparkar, slag, armbågar och knän både stående och på golvet. Vi körde två och två med handskar och bitsar och det var ett sjukt köttigt, roligt, jobbigt och svettigt pass. Man fick chansen att slå ut lite aggressioner och jag kände mig verkligen helt slut men också väldigt upprymd när jag gick där ifrån - fasen så kul det är att svettas och ta ut sig totalt!

 

Andra passet, "Get Out", leddes av ToppHälsas träningsredaktör Erika Kits Gölevik, en riktigt trevlig och inspirerande människa! :) Det var ett tufft och boot camp-liknande pass med övningar både enskilt, i par och i grupp. Vi använde vår egen kropp, de andra deltagarna och naturen runt om kring som redskap och motstånd. Det var verkligen träning för hela kroppen, både styrka och kondition och massor med nya, utmanande och inspirerande övningar. Det var också så himla skönt att vara ute och inse att man kan göra så mycket mer än att bara ta en joggingrunda utomhus. Man kan verkligen använda det mesta som redskap och motstånd, framförallt kan man använda sig av varandra och skapa utmanande och tunga parövningar. Och jag gillar verkligen slogan för detta pass: "Din kropp är ditt redskap - naturen ditt gym". Känns så rätt bara!

 

Just nu känner jag mig slut i både kropp och knopp, men också så himla glad! Det är ju så underbart att få testa nya saker och få ny träningsinspiration, men framförallt är det bara så gött att svettas massor! :D

 

Förra fredagen åkte jag och Martin bil ner från Ö-vik till Sthlm. Efter att ha känt mig trött, sliten och som lite sjuk hela veckan innan var jag inte jättetaggad för en lång resa i bil och än mindre laddad för 30km löpning... Bilresan flöt dock på bra, vi var hemma hos pappa runt 23.00 men kom inte i säng förens efter tolv. Delade säng med Kicki, sov dåligt, vaknade och var sjukt nervös. Tvingade i mig frukost, packade ner lunchen och så begav vi oss mot Lidingö. Mötte upp Elma och Linnéa på Centralen, taggad till med Ylvis megahit "The Fox", köade till bussarna, köade till toaletterna och trots att vi var ute i mycket god tid fick jag småspringa till starten. Jag kastar iväg påsen med överdragskläder 30 sekunder innan start... Det var nog ändå lika bra, så hann jag inte vara mer nervös... :P

 

Fan, jag har inte köat en låtlista på Spotify än, hur tänkte jag nu?! Startskottet hörs, massa folk överallt, tempot är lågt i början, måste gå på vissa ställen för att komma fram, köar en sjukt bra låtlista under tiden, pluggar i hörlurarna, höjer volymen, ser mig omkring, ler och tänker: Dags att springa hem En Svensk Klassiker, kom igen nu Alex!!

 

Hängde på en tjej i min ålder som höll ett bra tempo, slapp både stela vadmuskler och smärtande sena i knäväcket vilket jag haft problem med inledningsvis i löpningen de senaste veckorna. Hoppades innerligt att jag skulle slippa håll, och det tog mycket längre tid än vanligt innan den satte in, men när den kom efter drygt 10km, kom den med besked och bestämde sig för att stanna resten av loppet! Låg där i bakgrunden som en molande värk i bröstet som blommade ut till och från, frustrerande om nått!

 

Folk har sagt att det mest är låååånga, sega uppförsbackar längst detta lopp... Min respons till detta är: Bullshit!! Majoriteten av alla backar, och helsike vad många det var, är som väggar rakt upp och rakt ner. Inte jättelånga med fruktansvärda! Utan att överdriva fanns det backar man inte ens kunde springa upp för! Det var brant och hala bergshällar och varenda löpare gick... Crazy! Ju länge loppet pågick desto värre blev även nedförsbackarna! Mina ben var så slut mot slutet att jag knappt kunde bromsa nedför så jag liksom småsprang/gick på sida, hemskt jobbigt var det! Och jag var inte ensam om att inte kunna bromsa... En kille slängde sig rak ut, sprang in i en kvinna som ramlade raklång framlänges, killen trampar på kvinnans axel och fortsätter bara att springa... Vilken jävla idiot! Jag är glad att jag tog det lugnare! Jag stannade och kollade hur det gick med kvinnan, hon hade ont i axeln men sa att hon var okej och försäkrade mig om att jag kunde springa vidare. Jag hoppas verkligen hon kunde fullfölja loppet utan att ha allt för ont!

 

Såg en del andra intressanta, inspirerande och rörande saker längst vägen också... En man sprang i sandaler liknande flipp-flopps?! En rem mellan tårna, en runt hälen och en tunn sula. Jag undrar mest varför?! Flera kvinnor sprang i klänning... Hoppas för guds skull att de hade någon form av cykelbyxa eller trosa med ben under för skavsåren mellan låren måste blivit outhärdliga annars!! Sprang ikapp och blev omsprungen av personer med grava handikapp och många kilos övervikt. Jag blir så grymt imponerad över deras insatts! Att de kan löpa 30km med de "motstånden". Det är inspirerande och motiverande att fortsätta kämpa själv. Jag är fullt frisk och det enda som sätter stopp för mig är att jag inte tränat tillräckligt eller rösterna i mitt huvud, men kan dom, kan jag! Sprang även om en kvinna som förutom några få hårtussar var skallig. På hennes tröja stod det: Fuck Cancer. Det var helt uppenbart att hon själv var drabbad, men trots detta var hon där och sprang! Vilken otrolig seger för henne! Riktigt, riktigt imponerande!

 

Trots hemsk håll efter drygt 10km gick första halvan av loppet rätt bra ändå tycker jag. Men strax innan 15km-kontrollen störtdök min energinivå totalt! Räddningen kom när det vid kommande kontroll serverades saltgurka och gifflar! Halleluja för saltgurkan! Gott med snabbt socker också. Om jag minns rätt var sträckan mellan 15-20km den tyngsta, enligt mig. Kan ha varit lite senare, eller kanske lite tidigare också, men i vilket fall som helst var det 5 sjukt jobbiga kilometrar men backar H E L A tiden! Det blev inte mycket löpning för min del då, mer jogg/lunk/gång. Dels för att jag helt enkelt inte pallade springa uppför och dels för att det gick fortare att gå om många av de som kämpade med löpsteget. Kändes då liksom mer värt att gå och spara en gnutta energi.

 

Vid 20km passerade jag vår supportergrupp med Kicki, Carlsson och Marie. Kul att se dom, skönt att få lite energi från deras och andras hejarrop. Efter 21km, som innan var det längsta jag sprungit gick allt på rent jävla vilja. Nånstans där började jag blöda näsblod också, fattade inte riktigt varför snoret började rinna hejdlöst?! Stoppade in en papperstuss, det blödde igenom, stoppade in en ny, blödde igenom ännu snabbare så trött och irriterat över att vara tvungen att stanna blev jag avtorkad i ansiktet och fick en bomullstuss av en vänlig sköterska. Hade den inte i mer än några hundra meter dock, den kittlad så in i norden. Slängde ut den och stoppade tillbaka en papperstuss. Fick byta några gånger och blev frustrerad över hur mycket svårare det blev att andras med den i näsan.

h

Med ynka 5km kvar hade jag hoppats att jag skulle tänka: Yees bara 5km kvar!! Och få nån sorts endorfinkick, men icke! Jag var så slut vid det laget att 5km kändes som 30km till... Benen ville inte springa mer! Jag minns att jag tänkte att om jag går 5km tar det 50min, nej fyfaan jag har ingen lust att vara i det här spåret i 50min till, så det är bara att springa! Släpade mig upp för den berömda Abborrebacken (jag såg EN person som joggade upp, alla andra, inklusive jag själv, gick upp, så det var inte bara jag som var trött vid det laget...) och med 2km kvar sprang Martin ikapp mig. Så otroligt skönt att se honom!! Han peppade mig att fortsätta springa så efter 3h, 48min och 5sek sprang vi tillsammans över mållinjen! Vilken sjuk känsla det var! Benen skakade, hela kroppen värkte och det var så skönt att få krama om vår supportergrupp. Det var så obeskrivligt skönt att det äntligen var över!!

 

Den slutliga tiden är ju inget att hurra för. En medelhastighet på strax över 8km/h kan man inte kalla löpning, snarare jogg/lunk och innerst inne stör det mig lite att det tog så lång tid. Och visst hade jag kanske kunnat pressa mig ännu lite till, det kan man väl alltid, men samtidigt så gjorde jag precis vad jag kunde. Jag gav allt och lite till och tillsammans med massor av vilja och glada hejarrop från många längst vägen tog jag mig i mål, vilket trots allt var målet! Och bäst av allt...

 

Bäst av allt är att jag i och med detta har genomfört EN SVENSK KLASSIKER! Äntligen! :D

 

Eftersom vi trots allt är bosatta i Norrland bestämde jag och tjejerna i den #Norrländskadietistfamiljen att det var på sin plats att vi provade surströmming, så i fredags styrde vi en surströmmingsskiva i Arturs tvåa. Ingrid och Zandra hade ätit det innan, och Ingrid tycker det är fantastiskt gott... Jag är fascinerad över hennes begeistring för både lukt och smak var bland det värsta jag känt!! Jag satt som en liten tönt med min filt för näsan och när jag skulle ge mig på att rensa den lilla jäkeln fick jag kväljningar. Kunde inte förmå mig att fortsätta men eftersom jag hade bestämt mig för att smaka så fick Ingrid göra i ordning en äkta surströmmingsklämma med mandelpotatis, gräddfil, rödlök, tomat och dill. Jag uppmanades att ta en stooor tugga så att jag skulle få med både fisk och allt annat. Men alltså, väl i munnen kunde jag inte ens svälja. Det bara växte och växte och till slut spottade jag ut det sista. Fy alltså! Det föll mig inte i smaken och jag lär aldrig mer prova igen. Aldrig. Nästa gång röstar jag för en annan sorts skiva, vad sägs om kräftskiva?! :D Dock var det ju en sjukt trevlig kväll trots att strömmingen var sur, så tack ändå tjejer!

Jag känner mig riktigt nervös inför nästa lördags Lidingölopp nu alltså... Men dagens distansrekord på 21km runt i ett soligt Umeå lugnade mig en del i alla fall. Dels för att jag ännu en gång har bevisat för mig själv att jag kan mer än jag kanske tror, att jag klarar av de mål jag sätter upp. Innan dagens runda hade jag som längst sprungit 17km och det var för några veckor sedan så det känns bra att ha adderat 4km till den sträckan. Att ha en halvmara i bagaget känns inte helt fel ;)

 

Som sagt är det 30km som gäller nästa vecka och mycket av min nervositet ligger i att jag är rädd att jag inte ska ta mig i mål. Men varför i hela fridens namn skulle jag inte göra det?! Jag har cyklat 30mil i 14h och åkt 90km skidor i 9h, och nu också sprungit 21km på 2.04.48, så det är klart jag kommer fixa det!!

 

Dagens runda fick mig att tro lite mer på mig själv :) Men rundan fick mig också att inse vad som kommer bli dom största utmaningarna på lördag och det är att jag är så trögstartad. Får alltid krampkänningar i vaderna, smärta i senorna i höger knäveck och håll under de första kilometerna. MEN jag vet att det går över och när jag passerat 5-6km känns allt mycket lättare. Efter att ha sprungit på och kommer upp mot 16-17km börjar höftböjarna bli trötta och fötterna göra lite ont. Men om jag kunde cykla i många timmar med knäsmärta från helvete så ska jag nog palla detta!

 

En del av mig är rädd och en annan del ser verkligen fram emot att ta sig an lördagens utmaning! Men mest av allt ser jag fram emot att springa hem En Svensk Klassiker! :D

 

Med inspiration från gårdagens grönsakslektion och med tips från min klasskompis och granne Zandra har jag testat att göra egna grönsakschips. Det skulle tydligen vara supergott att göra det på grönkål men det fanns inte på Coop så jag provade med svartkål istället, och det blev mums! Testade med rödbetor också och blev till och med snäppet godare, så vill du ha ett nyttigare alternativ till chipsen prova att göra egna! :)

 

 

Valfri mängd svartkål

Valfri mängd rödbetor

Valfri olja (jag blandade olivolja med rapsolja)

Salt efter smak

 

Sätt ugnen på 200 grader. Dela och skölj svartkålsbladen, skär av den nedersta delen. Ett tips är också att skära bort mittenpartiet på kålen och bara rosta den mörkgröna delen av bladet för mittenpartiet blev lite segt och trådigt. Skala och skär rödbetorna i tunna skivor. Har man tillgång till en matberedare eller mandolin är detta att föredra. Blanda oljan med salt och pensla på blandningen på båda sidorna av grönsakerna.

 

Rosta svartkålen i ugnen ca 10 minuter. Dom bränns lätt så håll koll. Rödbetorna behöver vara inne längre för att bli krispiga. Jag hade dom inne ca 30 minuter och under de sista 10 minuterna sänkte jag ugnsvärmen till 150 grader för att inte bränna betorna. Låt de rostade grönsakerna rinna av på lite torkypapper innan du serverar dom.

Hoppas det smakar!

 

I söndags begav jag mig ut i Nydala hundslädspår tillsammans med Therese för en 17 km lång joggingrunda. Innan detta var ca 13 km det längsta jag någonsin sprungit så det blev ett svettigt, trögt och jobbigt distansrekord dagen till ära.

 

Jag hade gärna önskat att detta hade genomförts för typ tre månader sen och att jag nu, knappt tre veckor innan Lidingöloppet sprungit längre än så... Men nu är det inte så, och bättre sent än aldrig med en längre distans, visst?! ;) Det var dock långt ifrån nått fartrekord, tog 2 h att ta sig igenom rundan, men ändå, det gick och det viktiga var att få mil i kroppen (måste tänka positivt!!).

 

Himla snällt av Therese, som utan tvekan hade kunnat pina på i ett högre tempo, att hålla mitt tempo och hjälpa mig att dra! Toppen för motivationen! Det som var jobbigast under rundan bland sten, rötter, sand, sumpmark och bergshällar var absolut inte flåset, det har jag, utan det var tröttheten i höftböjarna och domningarna i min tidigare infekterade fot... Trots detta, och trots att jag ska springa ytterligare 13 km om tre veckor så känns det mycket bättre rent mentalt nu (som alltid när man bevisar för sig själv att man klarar av nått man tidigare aldrig gjort!). Med ett lugnt och sansat tempo och med bättre energipåfyllning under loppet så kommer det att gå. Det kommer inte gå fort, men det kommer gå (förhoppningsvis springas!).

 

I fredag eftermiddag tog jag snabbtåget från Sthlm till Umeå... Med drygt 30 minuters försening pga av några som tyckte det passade bra med en promenad på spåret i Gävle tog det "bara" 6,5 h. Och 6,5 h med tåg den sträckan är ändå snabbt med tanke på att nattåget tar 12 h... Haha! Och när man får åka med SJ3000 så är resan mycket behaglig! Det är bekväma, breda säten, mycket utrymme för fötterna och gott om plats för väskor och annan packning. Tågen går snabbt och ljudlöst och det känns lite som att åka första klass i de vanliga SJ-tågen, som lite lyx :) Anlände till Umeå runt tolv på natten och tog mig genom campus där det var fullt nattligt ös med massa nolling. Kom innanför dörren och det luktade stekos i hela korridoren och sjukhus inne på mitt rum. Det kändes tomt och omysigt men ändå så bra ändå. Underbart skönt att får sova i sin riktiga egna säng igen och jag sov som en stock! Inga hetsiga krigsdrömmar eller massa uppvaknanden som jag haft flera nätter i rad innan, superskönt :)

 

Umeå bjöd på ett varmt välkomnande med massa trevliga helgaktiviteter. Inledde lördagen med ett pass på IKSU, såklart! Första på 90 dagar.... Jag kände mig som ett barn på julafton innan och efteråt var jag härligt trött. Blev Indoor och Core som premiärpass för hösten. Efter passen blev det storhandling ute på Ersboda och att släpa kassarna hem på bussen var döden!! Saknar bilen hemma i Sthlm... :P Stoppade vinet på kylning, svidade om och begav mig till Umedalen för kräftskiva med massa kostvetare hemma hos Therese. En hiskeligt trevlig kväll i gott sällskap som slutade på schlagerdansgolvet (där dom spelade allt annat än schlager?!) på Rex. 

 

Igår morse var det uppställning i allrummet 09,00 för diverse sista-sommarlovs-dags-aktiviteter. Stränga order från Grann-Gurra! ;) Att komma upp var inga problem men att fortsätta dagen var mer kämpigt, som jag var trött!! Men lite frukost och cola gjorde susen! Vi (läs: jag) började med att "meka" med hans nya cykel, sen traskade vi över gatan och plockade blåbär i skogsdungen där några timmar innan vi promenerade till och från Ersboda för att kolla in Stadium-rean och diverse nödvändigheter till korren. Väl hemma och dyngsura av regnet slängde jag mig på sängen och kände mig som en överkörd vante... Pallade mig upp och tog tag i kaoset som jag lyckats skapa i mitt rum för att jag inte plockat upp mina väskor. Det tog sin lilla tid att få ordning på allt, jag fattar inte att jag har så mycket saker?! Sen fick jag äntligen avsluta kvällen i soffan med söndagsfika tillsammans med de andra i korren.

 

Känns skönt att vara tillbaka i Umeå (tror jag..) och kul att avsluta sommarlovet med en rolig och produktiv helg! :)

 

I lördags eftermiddag mötte jag upp mina två fina Sälen-vänner Jossan och Carro för lite mat, babbel och skratt på Fjällgatans Kaffestuga på Söder. Så himla trevligt att vi äntligen kunde ses alla tre! Jag saknar tiden när det var vi varje dag :)