alexandras

Jag känner mig riktigt nervös inför nästa lördags Lidingölopp nu alltså... Men dagens distansrekord på 21km runt i ett soligt Umeå lugnade mig en del i alla fall. Dels för att jag ännu en gång har bevisat för mig själv att jag kan mer än jag kanske tror, att jag klarar av de mål jag sätter upp. Innan dagens runda hade jag som längst sprungit 17km och det var för några veckor sedan så det känns bra att ha adderat 4km till den sträckan. Att ha en halvmara i bagaget känns inte helt fel ;)

 

Som sagt är det 30km som gäller nästa vecka och mycket av min nervositet ligger i att jag är rädd att jag inte ska ta mig i mål. Men varför i hela fridens namn skulle jag inte göra det?! Jag har cyklat 30mil i 14h och åkt 90km skidor i 9h, och nu också sprungit 21km på 2.04.48, så det är klart jag kommer fixa det!!

 

Dagens runda fick mig att tro lite mer på mig själv :) Men rundan fick mig också att inse vad som kommer bli dom största utmaningarna på lördag och det är att jag är så trögstartad. Får alltid krampkänningar i vaderna, smärta i senorna i höger knäveck och håll under de första kilometerna. MEN jag vet att det går över och när jag passerat 5-6km känns allt mycket lättare. Efter att ha sprungit på och kommer upp mot 16-17km börjar höftböjarna bli trötta och fötterna göra lite ont. Men om jag kunde cykla i många timmar med knäsmärta från helvete så ska jag nog palla detta!

 

En del av mig är rädd och en annan del ser verkligen fram emot att ta sig an lördagens utmaning! Men mest av allt ser jag fram emot att springa hem En Svensk Klassiker! :D