Frågorna var många och upprepades av alla fem läkare och fyra sköterskor jag fick träffa igår på vårdcentralen och Danderyds akutmottagning när jag åkte in med min rödblåa, onda, svullna fot jag inte kunde stå eller gå på...
Okej, du var ute i skogen i måndags, kände du att du blev biten? När började symtomen? Kom det på en gång eller successivt? Varför tror du att det är ett ormbett? Eller annat bett för den delen? Röker du? Äter du p-piller? Har någon närstående problem med blodpropp? Multiresistenta bakterier? Är du allergisk mot nått? Har du varit sjuk den senaste tiden? Har du känt dig illamående? Haft yrsel? Feber? Rakar du benen? När gjorde du det sist? Spritar du rakhyveln innan du rakar? Är du heeelt säker på att du inte stukat foten? Ger du godkännande till att vi tar del av samtliga av dina journaler? Om någon söker dig, får vi då tala om att du är här? Vad heter du? Kan du vänligen ange ditt personnummer? Personnummer igen tack! Och slutligen, kan du ange ditt personnummer Alexandra?
Det blev många Ja, Nej, Ja, Ja, Ja, Nej, Jag vet inte, Kanske, Ja, Nej jag tror inte det, Nej, Ja, ett antal nickningar och skakningar av huvudet för min del och efter sjuttioelfte gången jag skulle säga mitt personnummer så visste jag knappt i vilken ordning siffrorna kom..
Nu låter det som att jag klagar. Det gör jag absolut inte. Jag fick ett jättebra bemötande av alla och speciellt av sköterskan Anders på vårdcentralen som fixade med sjuktransport till Danderyd (allt är så mycket mer krångligt när jag är skriven på annan ort och det är mycket man inte är berättigad till...). Och många av dessa frågor är rena rutinfrågor som dom måste ställa och som jag tycker är bra att dom ställer om och om igen. De andra frågorna var ju undersökande för att försöka ta reda på vad som var felet, eftersom jag inte hade riktigt tydliga symtom för nått speciellt. Det är bara det att man blir lite lagom förvirrad av alla frågor från höger och vänster. Man började ju undrar om man verkligen svarat rätt?! Dessutom blev jag paranoid och tänkte: Men alltså har jag kanske stukat foten? Har jag kanske rökt? Haha, lagom förvirrande!
Efter alla provtagningar och frågeställningar återstod det att ställa en diagnos, vilket inte var det lättaste... Ormbett? Allergisk reaktion av annat bett? Fästingbett och då kanske Borrelia? Stukning? Blodpropp? Ledinflammation?
Blodproven och palpering kunde utesluta blodpropp och ledinflammation. Skönt!! Ormbett trodde dom inte att det var pga av hur foten såg ut. Och dessutom, borde jag nog känt om jag blivit biten av en huggorm? Men nej, tydligen känner man ju inte alltid det... Det som talade emot en infektion är att jag inte haft någon feber och min sänka var helt normal. "Ja, såklart! Jag känner mig ju inte sjuk, jag har bara jääävligt ont!" Men till sist konstaterad medicinläkaren och ortopeden att det troligtvis ändå är en bakterieinfektion, men vad som orsakat den kunde dom inte riktigt säga, troligtvis Borrelia eller Rosfeber. Vilket av dom spelar egentligen ingen roll för antibiotikan tar död på båda bakterierna.
Så det blev Kåvepenin i 10 dagar, kryckor och högläge i 48 timmar (!!!). Återbesök på måndag och inget jobb för ens på tidigast tisdag. S Å J Ä V L A T R I S T ! ! !
Men hjälper penicillinet är det ju toppen och då är jag snart frisk igen! Det är bara så typsikt att detta ska hända nu när jag väl fått massa jobbtider och nu när jag kommit igång ordentligt med löpträningen...
Det enda positiva i detta är att jag lika gärna kan ligga i högläge ute på landet som hemma i stan, och att jag kan köra ett efterlängtat HP-maraton! :D Hann beta av några filmer igår och ska fortsätta idag. Måste säga tack till bror Dan också för all hjälp igår med hämtning och lämning och service med mat och andra förnödenheter till en som är tillfälligt handikappad!
Läkaren rekommenderade andra
skor för att hoppa på kryckor... Vad
menar hon?!
Inskriven.
En godispåse gjorde mig sällskap
under all väntan.
Långholmen
