alexandras

Vi bytte alltså sol och bad mot ytterligare en storstad. Kom till Rom vid åttatiden på kvällen och mötte då upp Camillas mormor och moster för middag på stan. Verkligen jättetrevligt att kunna möta upp flera personer på resan som vi känner! :) Vi åt precis vid Fontana di Trevi som jag verkligen sett fram emot att se, men det var inget att se mer än en stor byggställning.. Ganska så trist att de behagar bygga om just när vi är där! :P

I onsdags traskade vi runt i stan och trodde stundvis att vi skulle smälta bort i värmen. 35 grader i en storstad är inte att rekommendera, galet hur mycket man svettas alltså! Vi började dagen med att besöka Vatikanen. Tog tunnelbanan dit och fick köa ner på perrongen pga allt folk! Har fasen aldrig varit med om så mycket folk i t-banan någon gång, nästan så man fick lite klaustrofobi pga trängseln och värmen. I Vatikanen gick vi in i Petruskyrkan. Efter det åt vi lunch och traskade till en glassbar, Giolitti som Camilla varit på när hon var i Rom första gången. Där mötte vi upp Camillas mormor och moster igen och åt supergod gelato. Dom visad oss till Pantheon som idag är bla en minnesplats för flera av landets kända konstnärer. En väl bevarad byggnad med ett öppet tak som när solen lyser in skapar ett solur. Från Pantheon gick vi till Plaza Navona och tittade på fontänen med skulpturer som representerar fyra av världens största floder. Vi kollade också innan Spanska trappan innan det var dags för en sen eftermiddagssiesta på hotellrummet. Vi köpte med oss lite ost och kex, melon och lite annat och göttades oss innan vi gick ut för att äta vår sista middag.

Vi kände som sagt tidigare i veckan att vi längtade hem litegrann och att vi var klara med resandet men när vi väl skulle åka hem ville ingen av oss göra det, vi kände att vi hade kunnat fortsätta lite till trots allt. Och det är också en bra känsla tycker jag, det betyder att man trivs och vill fortsätta men också att man "slutar på topp" vilket jag verkligen tycker vi gjorde. Vi har haft en fantastiskt härlig resa som jag är så glad och tacksam över att vi gjort! Trots lite motgångar med sjukdom har allt annat fungerat hur bra som helst och jag kan inte komma på en enda gång när jag och Camilla varit oense om nånting... Bästa resepolarna! ;) Vet inte hur jag ska avsluta detta mer än att jag kan säga att alla som har möjlighet borde testa att tågluffa, hur härligt och spännande som helst! Man hinner uppleva massor på väldigt kort tid utan att det behöver kosta allt för mycket pengar! Såå, TACK Camilla och alla andra som vi mött upp och stött på för en fantastisk resa! :D Ciao!

Från Budapest tog vi som sagt nattåget till München där vi spenderade en dag. En snabbvisit med andra ord. Vi var inte så jättetaggade på att åka dit efter så härliga dagar i Budapest, plus att det mest kändes som ett stopp på vägen till Zetmatt. Men det blev en trevlig dag i en mysig stad, bortsätt från att vi var så galet trötta båda två. När till och med Camilla hinner somna på spårvagnen till hostlet då är det illa... :P Vi bodde i utkanten av staden, i The Tent. Ett hostel med ett gigantiskt tält som inrymmer ca 100 sängar. Lite fruktig, lite kallt men billigt och skön stämning runtomkring. Vi spenderade dagen med öl, korv och kartoffelsalat på ett torg mitt i stan vid Viktualienmarkt, promenerade runt i gamla stan, ner till floden och vidare till Engelska parken för att titta på alla surfare där. Efter det åkte vi tillbaka till tältet för att chilla och ta det lugnt innan vi pallade oss in till stan igen för middag. Efter det däckade vi i våningssängen under tre filtar var...

 

 

 

Så snygga....

 

Efter Wien tog vi tåget till Budapest där vi mötte upp syster Bella och kusin Linnéa. De hade bokat en lägenhet mitt i city där vi bodde i tre nätter. Det var verkligen en hit! Inte bara för lägets skull utan för att vi fick den bästa servicen på resan hittills! Paret som ägde lägenheterna var så tillmötesgående och vänliga och gav massa bra tips på vad vi kunde göra och äta! De var verkligen måna om att vi skulle få en bra vistelse! :) Såå funderar du på att åka till Budapest kan vi varmt rekommendera Katona Apartments som boende!

När vi anlände på eftermiddagen blev det kramkalas innan vi installerade oss i lägenheten och traskade längst Donau till en restaurang lite utanför själva city och åt en jättegod och väldigt billig middag med typisk ungersk mat. Vi alla var ganska trötta så kvällen blev inte så långvarig. Dagen efter spenderade vi mestadels på Buda-sidan av stan, alltså på västra sidan om Donau som rinner rakt genom staden. Vi gick upp till utsiktsplatsen och den stora statyn Citadella, vidare ner mot slottet och "borgen" Fiskarbastionen där vi åt lunch. Promenerade vidare ut på ön Margarets som är en grön oas mitt i floden. Vi chillade lite i lägenheten innan vi gick ut för kvällen. Vi åt middag på en mysig franskinspirerad restaurang och gick efter det vidare till ett uteställe/pub som heter Simpla. Ett jättehäftigt ställe som vi blivit tipsade om. Det var ruffigt och slitet och avslappnad och skön stämning med folk av alla olika typer och åldrar. Ett coolt ställe där vi spenderade resten av kvällen med öl och tequila, dans och sång och snack. Riktigt rolig kväll även om sista shotten var ganska ovärd :P Och oväntad tyckte de andra som inte förväntade sig att jag skulle beställa in sprit, inte med tanke på att jag inte hade tillräckligt med cash för att betala... Tur att syrran kunde lösa ut mig! ;)

Morgonen efter tog vi det rätt lugnt och åt en lång frukost innan vi gick till terminalbadet och spat Széchenyl stadsparken. Vi hade värdet med oss denna dag så det var riktigt skönt att vara ute och bada och sola lite. Vi tog det lugnt och unnade oss varsin massage också. En skönt och avkopplande eftermiddag på ett av Budapest finare bad. Efter spat tog vi en liten shoppingrunda på stan innan vi åt en supergod moules fritesmiddag på den mycket trevliga restaurangen Gèrloczy. En väldigt bra avslut på två så himla roliga dygn i Budapest. Verkligen kul att B och L kunde komma ner och hälsa på oss och lite sorgligt att de inte kunde stannat längre och följt med vidare på resan!

Vi avslutade med gemensam frukost sista dagen på samma restaurang som kvällen innan. Sen vinkade vi av B och L som flög hemåt igen medan vi spenderade ytterligare en dag i stan innan vi tåg nattåget till München. Vi kollade in saluhallen, fördrev tid på ett fik i city innan himlen sprack upp och det blev riktigt varmt och fint. Då la vi oss i en park på Margarets och läste, sov och ofrivilligt blev publik till det lite hysteriska fontänspelet med musik som dånade lite nu och då... Vi låg där och tröttskrattade åt hur skrämda vi blev båda gångerna de drog igång och åt valet av musik... "Cecilia" med Simon and Garfunkel var nog det roligaste! :P Avslutade Budapestvistelsen med en riktigt god gyros i bröd innan det blev taikonläger i sovkupén på tåget mot München!

Säger köszönöm (tack) Budapest, hoppas vi ses snart igen! :)

Förra torsdagen, dagen innan midsommar tog vi nattåget från Krakow till Prag. Resan började med bra service från en trevlig och hjälpsam konduktör men fortsatte väldigt skumpigt och skramligt. Vi hade en egen liggkupé men sov väldig dåligt den natten och var tröttare när vi anländ till Prag än innan vi la oss. Vi tog oss till hotellet vi bokat för att checka in, tog sedan en runda på stan och strosade till Vaclavplasten där nationalmuseet och operan ligger. Vi gick ner mot torget i gamla stan och tittade på den astronomiska klockan och alla gamla byggnader där. Efter det handlade vi med oss plockmat för att äta som midsommarlunch på hotellet pga det dåliga vädret. Vi vilade en stund och picknickade sedan i sängen i vår skokartong till hotellrum. Riktigt mysigt var det! :) Senare åkte vi ner på stan för att äta tjeckisk mat och dricka öl i den gamla ölhallen U Flekû. Camilla har en dille på surkål så hon hävde i sig varmrätten med fläskfilé, surkål, skysås, bröd och en form av potatiskaka. Jag tyckte det smakade helt okej men tyckte att apfelstrudeln till efterrätt var godare. Deras hembryggda öl slank ner utan problem med de söta honung- och örtsnapsarna fick vi kämpa lite mer med. :P

 

 

 

 

I lördags morse begav jag och Camilla oss ut i Europa på sommarens tågluff. Första anhalt blev Berlin dit vi flög. När vi anlende installerade vi oss på hotellet i Charlottenburg för att sedan traska runt lite på måfå i stan. Vi besökte Brandenburger Tor, regeringsbyggnaden och segermonumentet på den stora gatan Strasse des 17 Juni. Vi promenade hem när åskan slog till och fick ta skydd inne på stans tekniska universitet. På kvällen mötte vi upp Kyle, en vän från Umeå och hans flickvän för middag på en jättemysig Vietnamesisk restaurang. Dagen efter anlände Matilda för att sällskapa oss i några dagar. Vi tog oss runt i hela halva stan och besökte bl a en stor söndagsmarknad där det såldes nytt och gammalt och massa gott att dricka och äta. Vi kollade på målningarna på delar av Berlinmuren på East Side Gallery, besökte den judiska minnesplatsen, åt en god asiatisk middag och avslutade dagen med drinkar på en lite halvskum men mysig bakgård mitt i stan. I måndags gick vi upp och tränade ett snabbt men intensivt pass i slottsträdgården vid Charlottensburgs slott och efter det tog vi oss till Viktoriaperken där det finns ett jättefin vattenfall och sen åt vi stans godaste kebab på Mustafas Döner :D Vi hann också med DDR-museet, shopping och pizza och öl i en av alla Berlins ölträdgårdar. Mycket trevliga och intensiva dagar i en stad jag gärna skulle besöka igen! :)

 

Nu är perioden med strikt LCHF över! Efter att ha blivit vägd, mät och stucken i för de sista blodproverna igår förmiddag var första delen i denna LCHF-studie över. Detta innebär att jag nu kan äta som vanligt och det känns både konstigt och ovant men också så himla skönt! Det första jag åt var frukost med yoghurt, hemmagjord müsli, banan och blåbär, smörgås med leverpastej, gurka och krasse, färska jordgubbar och drack ett glas med färskpressad apelsinjuice. Alla ni som känner mig väl vet att jag älskar frukost så det var en fröjd att få njuta av en riktigt god frukost igen! :)

 

Studien är inte klar än utan del två kommer genomföras i höst. Då ska jag äta enligt de nordiska näringsrekommendationerna men mer om vad det innebär tar vi då. Nu väntar en wash out-period i ca 14 veckor där jag ska leva som vanligt. Denna period består mestadels av det stundande sommarlovet där jag bara ska vara ledig och bl a tågluffa i Europa tillsammans med Camilla.

 

Men jag tänkte att jag avslutar denna LCHF-period med en sammanfattning...

 

Positivt med kosten

Magen: i vanliga fall lever min magen om ordentligt pga av olika anledningar. I mitt fall beror det nog på att jag är lite känslig mot vissa livsmedel och framförallt vissa livsmedel i kombination med varandra. Under denna månad har magen varit väldigt lugn, den har bara funnits där utan att göra mycket väsen av sig. Det har varit skönt men också lite obehagligt på något sätt för det är inte så jag känner min mage. Och vi ett tillfälle var det mindre trevlig när den stod så still att jag blev förstoppad. Det är ju ingenting man unnar någon alls för obehagligt det var!

 

Fettminskningen: enligt resultaten av den kroppsscaningen vi gjort har majoriteten av oss som ätit LCHF förlorat mycket i visceralt fett. Visceralt fett är de fettet som sitter runt om våra organ och som är det ogynnsamma fettet. Det är alltså positivt att vi kunnat förbränna detta fettet och det ska bli väldigt intressant att läsa det sammanställda resultatet i denna studie sen.

 

Skilja aptit från hunger: jag känner att jag numera kan skilja på aptit och hunger på ett bättre sätt. För att jag nu verkligen fått känna på hunger och insett att man annars många gånger är sugen på någonting och inte alltid hungrig. Ett redskap jag ska försöka ta med mig nu framöver också, att känna efter om jag verkligen är hungrig eller bara sugen.

 

Negativt

Måendet: jag har i allmänhet inte mått så bra under denna månad. Det kanske inte bara beror på kosten utan också min inställning till kosten. Att jag tänkte att det skulle vara jobbigt och att jag skulle må dåligt och att jag då också gjort det. Men det har inte varit en angelägenhet att äta denna kost. Jag har saknat det jag i vanliga fall äter, jag har gnällt mer än vanligt, jag har känt mig trött och utmattad och haft svårt att återhämta mig efter att jag tränat, och så vill jag inte må.

 

Hungern: som sagt, hungern har varit jobbig och påfrestande men jag också med tiden blivit bättre på att hantera den. Man känner att man blir trött och seg i huvudet när hungern slår in och för att maten ska ”räcka” hela dagen har jag varit tvungen att hela tiden skjuta på måltiderna och pressa hungern. Det har varit svårt när man gått upp tidigt på morgonen och lagt sig sent på kvällen, då har det verkligen känts som att det varit för lite mat. Det här är å andra sidan kanske inget problem som uppstår när man själv väljer att äta LCHF för då får man ju äta det man vill inom ramarna för LCHF, och när man vill. Men eftersom studien ska gå att styra och genomföras likadant för alla måste kosten kontrolleras och detta har varit jobbigt.

 

Livskvaliteten: mående, hungern, tröttheten, att mat är så social och avsaknaden av framförallt frukt och grönsaker gör min livskvalitet faktiskt inte varit den samma under denna månad som den annars är. Att inte kunna välja vad men vill äta och när, att man inte kan delta i sociala sammanhang som har med mat att göra och att man känner sig mer trött och sliten inskränker på livskvaliteten. Jag har verkligen fått en bättre förståelse för de personer som av olika anledningar inte kan äta som alla andra, att det kan vara kämpigt varje dag och att det även ställs krav på omgivningen för att det ska fungera.

 

Har jag följt kosten då? Både ja och nej skulle jag vilja svara på den frågan. Det jag ätit som inte ingått i kosten är en liten kanderad nöt, hann inte ens reflektera över att jag inte fick äta den innan det var för sent. Jag smakade tre blåbär vid ett tillfälle, har tuggat tuggummi en gång och tog en väldigt liten bit av pannkakorna jag stekte här om dagen. Utöver detta har jag endast ätit av det som ingår i studien. Jag har några gånger ätit mer och någon gång har jag hoppat över vissa saker men allt detta har jag registrerat i den dagbok som vi fyllt i varje dag.

 

En utmanande, påfrestande och intressant period är över. Nu ska jag njuta av min egna mat och den stundande sommaren! Tack till er som engagerat er och följt mig under denna period. Det kommer mer i höst när jag går in i andra delen av studien. Glad sommar! :)

 

Idag är det dag 14 av 28 med strikt LCHF-kost. Halvvägs med andra ord! :D På ett sätt har dessa två veckor gått fort samtidigt som det känns som att jag ätit denna kost hur länge som helst. Jag är fortfarande trött, blir andfådd av minst lilla ansträngning, det känns fortfarande som att jag inte återhämtar mig efter träningen, jag är illamående ibland men hungern har minskat. Nu kan jag åtminstone känna mig tillfredsställd efter att jag ätit trots att jag ganska snabbt blir hungrig igen, men hungern är inte konstant längre i alla fall. Som tidigare sagt är magen lugn och jag har tappat ca 4 kr under dessa två veckor. Av dessa kilon är 1,5 – 2 kg vätska och resten är annan kroppsmassa (fett eller muskler, svårt att veta). Om jag fortsätter ner nu under helgen ska jag kontakta sköterskan som är ansvarig för studien och se vad hon säger. En av tankarna med studien är ju att undersöka vad som händer i kroppen när man äter LCHF och är viktstabil. Så går jag ner mer får jag troligtvis äta lite mer så jag håller mig viktstabil. Återkommer med hur det blir...

 

Tänkte att jag skulle berätta lite om en del av de sociala sammanhang som jag varit i under dessa veckor och som kosten haft stor inverkan på. Förra helgen var vi ett gäng ute i en kompis sommarstuga. Vi bastade och doppade oss i havet. De andra grillade och drack öl medan jag värmde min matlåda och drack vatten. På kvällen åkte vi in till stan igen, de andra åt pizza och popcorn och jag värmde min andra matlåda för dagen och knaprade på några få valnötter. Efter det gick vi ut på Lokal. Jag drack vatten och de andra alkohol. Det var en jättetrevlig dag och det gick faktiskt bättre än vad jag trodde med maten. Men det är ändå skittrist att sitta vid samma bord och äta något annat. På ett oundvikligt sätt hamnar man lite ”utanför”. Mat är en väldigt social grej och kan man av olika anledningar inte äta som alla andra kräver det mycket mer planering och jag känner att man är omständlig och tråkig, även fast det inte ska behöva vara så. Man får hör mycket som ”men lägg av, ett undantag kan du välj göra?” ”det är ju bara lördag en gång i veckan, så det gör väl inget?” ”haha ääh skärp dig, lite sånt här och sånt där skadar ju inte”. Jag kan ju ”skylla på” att jag är med i en studie och om jag inte följer kosten strikt så drabbar det inte bara mig utan resultatet i ett helt forskningsprojekt, och det vill jag inte ha på mitt samvete :P Det gör det också mycket lättare att stå på sig och välja bort sånt vi inte får äta. Om man däremot själv väljer att äta en viss kost pga olika anledningar så kommer man möta många frestelser och man kommer ofta behöva stå på sig och säga ifrån, säkert bli ifrågasatt vid flera tillfällen. Det som underlättar för oss är också att vi får all mat vi ska äta. Mer än att steka en omelett eller koka några ägg behöver vi inte göra. Varken handla eller laga maten själva under denna månad. Vi behöver inte möta frestelserna i mataffären eller själva besluta om vad vi ska och inte ska äta. Med en strikt kost kommer man mötas av utmaningar dagligen och man måste dagligen bestämma sig för att stå emot allt som finns runtomkring. Det kan verkligen vara en utmaningen och det känns som en viktig lärdom för mig när jag i framtiden kommer arbeta med personer som måste äta en strikt kost.

 

 

Kanske låter det som jag gnäller. Och som jag har gnällt under dessa veckor! Men med detta inlägg vill jag mer konstatera att det är tufft att äta en viss kost som inte tillhör det ”vanliga” och att man hela tiden kommer ställas inför utmaningar och val. Mycket bra att ha i åtanke för vägledning av framtida patienter med olika kostbehov.

Dryga veckan med LCHF i två betydelser. Jag har nu ätit LCHF drygt en vecka och dessa dagar har varit ganska så dryga...

 

Tröttheten. Känner mig väldigt trött under denna diet. Jag tror det är en kombination av att jag sover för få timmar pga att jag har svårt att somna för att jag vissa kvällar mått illa och haft halsbränna men också för att jag måste gå upp och kissa innan jag somnar och för att jag vaknar alldeles för tidigt och måste kissa. Delvis det och dels att jag inte känner att jag återhämtar mig när jag tränat vilket gör att jag känner mig så trött. Med tröttheten, eller med kosten, vet inte riktigt vad som är hönan eller ägget så har jag huvudvärk till och från. Jag är i vanliga fall mycket skonad från skallebank så det är en smärta jag inte riktigt kan hantera, tycker det är riktigt drygt. Tappar koncentrationen och fokus. Som sagt känns det som är återhämtningen är mycket dålig efter träningen och kroppen känns, som Camilla sa, helt skev. Vet inte hur jag ska beskriva det men det är som att jag inte känner min kropp lika bra som tidigare. Den är trött och seg. Pulser skenar vid minsta lilla ansträngning och det tar mycket längre tid att komma in i andra andningen. Lite kolhydrater vore på sin plats :P

 

Hungern. Igår var första dagen jag inte kände en ihållande konstant hunger. Igår var dag nio av 28 och fram till sen eftermiddag gick det bra. Dock började jag känna mig väldigt hungrig under eftermiddagen men kände att jag var tvungen att ”stå ut” några timmar till så att jag inte skulle bli för hungrig efter middagen igen. Jag inbillade mig innan jag började äta denna kost att jag skulle vara illamående mer eller mindre hela tiden, i alla fall i början och att jag skulle få en försämrad aptit och känna avesion till maten vi äter pga de stora mängderna fett, men det är helt tvärtom! Jag är som sagt hungrig jämt, portionerna är små och jag känner mig inte tillfredsställd när det är tomt på tallriken. Det som blir så lustigt med detta är att maten innehåller den mängd energi jag förbrukar så jag vet att jag rent energimässigt får i mig det jag ska men är fortfarande hungrig. Det innebär att om jag skulle äta massa mer riskerar att få i mig alldeles för mycket energi. Ekvationen känns helt fel när man vet att man får i sig det man ska men fortfarande är hungrig.

 

Maten. All mat vi äter är god tycker jag och jag känner inte avsmak till någonting av det vi måste äta, inte än i alla fall... Men som sagt är portionerna för små och det är också trist att man aldrig själv får välja vad man ska äta. Man får aldrig äta det man är sugen på utan bara det man ”måste”. Det är bra att få testa på hur det känns för det är många människor som lever på det sättet pga av sjukdomar och allergier. Man inser verkligen att man måste anstränga sig för att det verkligen ska gå. Jag dricker enorma mängder te just nu, bl a för att stilla hungern när den blir för stor, eller för att stilla sötsuget som kommer ibland. Jag börjar också varje morgon med att dricka te för att kunna skjuta på frukosten och äta den när jag kommer till skolan så att tiden mellan frukost och lunch inte blir så lång. Jag har också inhandlat lite saker för att ”piffa” upp maten vi äter. Jag har köpt ett nytt, jättegott te, dricker massa smaksatt vatten på flaska (inte alls bra för miljön, jag vet, och jag lovar att gottgöra för detta när jag är klar!), kryddar maten med örter, dijonsenap och sambal och överkonsumerar örtsalt på äggen och avokadon.

 

Suget. Jag trodde att jag skulle vara sugen på framförallt annan mat under denna perioden och inte så mycket på sötsaker men det är tvärtom. Jag är så sugen på smågodis, speciellt sura colanappar och colaferraribilar! Det vattnar sig verkligen i munnen nu när jag tänker på det!! Jag har börjar på en lista med saker jag vill äta när jag är klar och på den står det, förutom ovan nämnda godisar, bragokex, pannkakor, mazariner och kebabtallrik. Hahah! Hur ofta äter jag tex brago eller pannkakor? Typ aldrig! Men ändå känner jag sug efter det, knasigt alltså! Kebebtallrik är jag nog mest sugen på för att jag skulle vilja ha pommes frites. Jag har också ett stort sug efter frukt! Skulle så gärna sätta tänderna i ett saftigt och krispigt äpple eller göra en smoothie med massa frukt och bär. Så fruktsallad och smoothie står också på min lista! :)

 

Bajset. Och sist men inte minst. Jag kan ju inte prata om denna kost och allt runtomkring utan att nämna mitt bajs :P Så om du inte är så förtjust i bajsprat kan du sluta läsa nu. I vanliga fall är min avföring snarare lös än hård. Jag har känningar i magen nästan dagligen annars och har en stark gastrokoliskt reflex. Jag är har vissa typiska IBS-symtom till och från men nu när jag äter LCHF har jag väldigt lite ont i magen, vilket är det som känns positivt med denna kost. Jag är hård i magen vilken jag mycket sällan annars är, minns inte ens när jag var det sist. Och vi har pratat i klassen om att det känns som att tarmarna ”inte finns” längre. Man är inte uppblåst eller uppkörd eller trög trots att man är hård i magen, det är som ingenting där. Jätteunderligt är det. Man tycker ju att det skulle kunna vara jobbigt åt andra hållet, att man skulle känna sig jäkligt trög pga hårdheten men man känner ingenting. Det är ovanligt för mig och också en sak som gör att det inte känns som att jag känner min kropp längre. Men som sagt, detta är ändå något som är mer positivt med denna kost, att slippa magont. Något jag annars lärt mig leva med...

 

Idag är det dag tre av 28 på denna LCHF-studie. 25 dagar kvar... Känns som en livstid! :P
Första dagen gick bra, kändes faktiskt som vilken annan dag som helst men igår och idag har jag varit konstant hungrig och inte känt mig tillfredsställd när jag väl ätit. Måltiderna är små och få. Jag är van att äta både fler mål men framförallt större. Jag är också van att äta när jag känner mig hungrig, både innan och efter träningen och i lagom tid för att inte vara hungrig när jag går och lägger mig. De senaste två dagarna har inte fungerat så. Vi ska äta fem mål per dag, vilket kan tyckas mycket, men som sagt äter jag i vanliga fall ofta sex gånger om dagen och större mängd mat. Allt fett i maten gör att volymen minskar rejält och även fast man får i sig den mängd energi man ska så är man hungrig. Man måste verkligen planera in när man ska äta och hur man ska disponera dagen för att inte bli för hungrig. Eller rättare sagt bestämma sig för när under dygnet det går bra att vara mer hungrig... Ska man skjuta på frukosten och vara hungrig på morgonen? Stå ut under förmiddagen och skjuta på lunchen? Hålla ut innan träningen så man kan fylla på efter? I vanliga fall planerar jag också mycket kring maten men då vet jag också att jag kan äta om jag blir hungrig. Nu kan jag inte det för nu får jag bara stoppa i det som jag blir tilldelad, varken mer eller mindre. Ett självvalt I-landsproblem... Ja visst! Men ändå en procedur som inte är lätt och som många ställs inför varje dag om de av olika anledningar måste äta en strikt kost. Man kan inte äta det man blir sugen på, när man vill, utan man måste "tvinga" sig själv att äta det man av någon anledning måste äta, och det kan vara svårt. En bra lärdom inför mitt framtida yrke! :)

Förhoppningsvis är detta en fas som går över om några dagar när kroppen anpassat sig. Kroppen känns inte som vanligt utan trött och tom och huvudet känns segt. Förutom att jag är hungrig är detta säkert symtom på att kroppen börjar bilda ketonkroppar, en form av bränsle när det inte finns tillgång på kolhydrater. Det kommer av att man ökar fettförbränningen vid brist på kolhydrater och den processen är mycket trögare i kroppen än vad förbränningen av kolhydrater är. I morse när jag tog ketonprovet visade det spår av ketoner i urinen så nu är jag alltså på väg in i så kallad ketos. Blir intressant att se hur detta fortlöper!

 

 

 

Förutom hunger och enorm trötthet har jag känt lite vemod under dagen. Eller separationsångest kanske man kan kalla det. Idag stack de sista kostvetarna som jag började plugga med här uppe ut på praktik och i början av juni ta de examen. Jossan har flyttat från Umeå, Johan också. Imorgon är det sista mötet med Samsek innan årsmötet och på tisdag har vi årsmöte med Cibus och lämnar över till nya styrelsen. Vi läser vår allra sista kurs som vi skriver tenta i och om fem veckor är vi klara (förhoppningsvis!) för sommarlov. Att folk lämnar Umeå och att saker och ting börjar ta slut känns konstigt och som sagt vemodigt. Vart tar tiden vägen? Det har hänt så mycket under åren här i Umeå, samtidigt som att det känns som det var igår jag flyttade hit, och nu är det snart slut?! Och redan slut för vissa andra! Konstigt... Men naturligt. Bara att njuta av tiden som är kvar! Och tänka att vännerna trots allt består även om man inte alltid bor på samma ställe! :)

Idag, 1a maj är det dags för mig att börja äta strikt LCHF-kost under 28 dagar... Alltså Low Carb High Fat, och när jag skriver att den är strikt så innebär det att man äter endast 5 E% (energiprocent) kolhydrater vilket motsvarar ca 25 g kolhydrater per dag. Det kanske egentligen inte säger så mycket men om man jämför det med NNR (Nordiska Näringsrekommendationer) som fungerar som kontrollkost i denna studie som jag ingår i så ska man då äta ca 260 g kolhydrater per dag. Det är en enormt stor skillnad! Sen kanske man inte äter så mycket som 260 g kolhydrater per dag i vanlig fall men jag kan säga att jag själv äter så mycket mer än 25 g. Bara för att jag var nyfiken gjorde jag en snabb kostregistrering på vad jag åt under gårdagen och då kom jag upp i ca 200 g kolhydrater, så som sagt, 25 g per dag är ytterst lite.

 

Tidigare i veckan genomföre jag alla baselinetester och i dessa ingick bl a blodprover, mätning av basalmetabolism (kroppens grundomsättning i vila), handgreppsstyrka, kognitionstest, DEXA-scaner där man kan se hur mycket fettfri kroppsmassa och bentäthet man har, samt ett maxpulstest på cykel. Jag har varit och hämtat ut maten för de första tio dagarna, lämnat ett avföringsprov och nu på morgonen vägt mig och gjort mitt första ketontest. Man ska dagligen väga sig och ta dessa ketonprover för att kunna följa utvecklingen av kosten. Ketonkroppsbildningen kommer att öka i och med att kroppen inte får i sig så mycket kolhydretar så för att hjärnan ska få bränsle bildar kroppen keton. Successivt kommer dessa prover att visa mer och mer keton i mitt urin. Att gå in i denna ketonfas, innan kroppen vant sig är troligtvis det som kommer vara jobbigast under denna kost. Man mår ofta dåligt, blir illamående, trött, hängig och får huvudvärk under de dagarna kroppen gå in i ketos. Om jag kommer reagera så det vet vi ju inte än, men högst trolig, och högst troligt kommer det inträffa om 3-4 dagar. Jag fasar faktiskt för detta och är just precis nu inte så jättesugen på att utsätta mig för detta, MEN nu har jag beslutat mig för att göra detta och då ska jag ta mig igenom det. Jag vill testa dels för mitt framtida yrke, för att få en förståelse för hur det är för andra att äta en viss kost, för att bidra till forskningen och dels för att man tilldelas all mat under totalt två månaders tid, då kan jag spara lite extra pengar inför sommarlovet! :P

Såå, dags för mig att stiga upp och äta ostmacka (ett stekt ägg med en ostskiva och 5 g smör på) samt turkisk yoghurt med valnötter. Under dagen väntar sedan moussaka, chilikasslergratäng och två mellanmål; ostrullar med smör (två skivor ost med 15 g smör på) samt en avokado med 1 msk olivolja. Fettfest!

 

Ha en bra 1a maj allesammans och trevlig helg! :)

 

Sommaren är som bäst när solen gassar från en klarblå himmel och man svettas i bikini (och givetvis gnäller lite över det också). Sommaren är som bäst när man är ledig, kan hitta på massa roligt, sola och bada, njuta av de långa, ljusa nätterna och umgås med dom man tycker om. Och det är precis vad jag gjort de senaste veckorna. Jag har tajmat in min ledighet med kalasbra väder och hunnit med massa roliga saker mellan jobbdagarna.

 

För drygt två veckor sedan tog vi ett sista farväl av gammelfarmor Karin i Hökhuvuds kyrka. En sorglig men mycket vacker ceremoni. Småsysslingarna livade upp stämningen så man fick skratta lite mitt i sorgen. Efter detta åkte vi ut till sommarstugan vid Ornöviken för sol, bad och grill. Dagen efter det fylldes hela stället av bandmedlemmar från Notice to Airmen och deras familjer. Minifestivalen Krutan Live i Östhammar väntade och det var en riktigt trevlig kväll. Vi diggade med alla föräldrar till Eldkvarn och Notice to Airmen, drack lite för många öl, kissade på citrondoftande bajamajor och hängde i uppblåsbara soffor.

 

Jaha, då var det rätt så längesen jag skrev här igen... Tänker att det är rätt mycket jag vill skriva om men har ändå inte känt någon större lust. Vad har hänt sedan sist då, alltså sedan Vätternrundan och den fantastiska Kentfest? Jag har mestadels jobbat men också firat en kall och regnig men mycket trevlig midsommar ute på Lagnö med familjen. Hängt mycket med Linnéa och Bella. Vi har simmat, ätit god mat och skrattat massor. Umgåtts med gammelmorfar, njutit av solen och värmen som äntligen kommit och ätit (äter) massvis med jordgubbar. Har också gjort sommarens obligatoriska Allsångsbesök med Bella, Johanna och Micaela. Vi började med att äta en stöört god ceasarsallad och drack lite öl innan vi drog till Skansen för att se bl a Markus Krunegård och Nina Persson. Vi hade tur och slapp regnet och det blev en så himla trevlig kväll! Tog båten från Djurgården över till Slussen och mötte upp Korven, Cissi och några vänner till dom på Medis för lite mera öl. Avslutade kvällen med att äntligen (!!) äta gyros från Greken mitt på torget. Godaste gyrosen ever!

 

 

 

I lördags var det dags att simma Vansbro. Tredje av fyra lopp i min andra Klassiker. Jag hade innan loppet lagt ner alldeles för lite tid på simträning. Jag har inte hunnit träna lika mycket inför någon av årets lopp som inför förra året och det som bortprioriterats först har varit just simningen. Jag förlitar mig på att jag har tekniken men jag vet också att jag skulle kunna simma riktigt bra om jag tränade ordentligt. Jag tror jag simmade endast två pass under våren och efter Vättern blev det sex stycken pass fördelat på två veckor. Inget att hurra för men simningen gick ju bra ändå och var plättlätt i jämförelse med de andra loppen.

 

Några dagar innan loppet gick tävlingsledningen ut med att loppet skulle halveras från 3000 meter till 1500 meter pga den låga vattentemperaturen på ca 12,5 grader. Blev rätt besviken och frustrerad över att inte få simma hela, blir ju inte riktigt som på riktigt då. Men tänkte också att man nog skulle vara tacksam för 12-13 grader är fasen inte varmt. Dock blev det så pass varmt i luften under torsdagen och fredagen innan att vattentemperaturen steg till 16 grader i Vanån och 14 grader i Västerdalälven. Visst att det inte kändes jätteskönt att kliva i Vanån men det var heller inte så kallt att man inte hade kunnat simma hela sträckan. Lite obehagligt i händer och fötter man annars hellugnt.

 

Vattnet i Vanån var väldigt högt i år så medströmssträckan de första 600 metrarna gick riktigt snabbt. Som vanligt blir det lite trögare när man vänder upp i älven där det blir motströms. Det går ju långsammare där man annars tycker jag inte man känner av strömmen alls mycket. Tyckte det var lite rörigare i vattnet i år jämfört med förra. Kändes som att det var mer folk och jag hade svårt att håll rak kurs. Blev 1500 meter sicksack simning på tiden 31.28. Hade velat simma under halvtimmen men är ändå nöjd med min tid med tanke på hur lite tid jag lagt på simningen. När vi simmat klart satt vi i solen och åt kyckling med potatissallad och diskuterade hur simpelt detta lopp kändes jämfört med de andra, och nästan lite onödigt med tanke på att vi åkte sju timmar bil och betalade typ 800 kr för 30 minuters simning... Men oavsett vad så har vi nu avklarat ¾ av En Svensk Klassiker! :) Nu är det fullt fokus på Lidingöloppet som går av stapeln i slutet av september.

 

 

Sitter här, förkyld, utan röst och äter godis och funderar på vad som faktiskt hänt de senaste två veckorna... Från och med onsdagen för knappt två veckor sen och fram tills idag har varit fullproppat med nya upplevelser. Sommarlovet har börjar storartat och det känns som det kan bli svårt att toppa det som varit, trots att det knappt gått någon tid alls! :)

 

Började med att fira kusin Linnéas examen från Hälsopedagogprogrammet på GIH och kusin Pelles student. GRATTIS till er båda! :) Eftersom jag prompt skulle äta efterrätt på Pelles studentbjudning höll jag på att missa tåget ner till Göteborg... Men med en minut till godo hann jag och rullade sakta ner mot en oförglömlig helg. Det var en fantastisk helg i sin helhet där Håkan Hellström var huvudnumret.

 

 

Håkans egna idol Freddie Wadling var där och Kapten Röd gjorde en skitsnygg mix av hans egna "Ju mer dom spottar" och Håkans "Dom där jag kommer från". När jag nästan tappat hoppet kom hon, Veronica Maggio! Hon fyllde i "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" på ett fantastiskt sätt och tillsammans sjöng de också "Hela huset" och jag grät ikapp med Maggio. Och som om inte det vore nog gästade även Adam Lundgren och Tomas von Brömssen som spelar i filmen "Känn Ingen Sorg". Det var glädjemoment efter glädjemoment och man ville aldrig att det skulle ta slut. Tyvärr tog det slut, men på ett storstilat sätt, såklart. Efter ett konfettiregn över "Känn ingen sorg för mig Göteborg" spelades "Det kommer aldrig vara över för mig" och man tror att det just är det som händer, att det är över. Men då fylls himlen av fyrverkerier och den otroligt fina "Du är snart där" spelas. Håkan säger att "det här är min stora stund i livet" och avslutar med "Bara dårar rusar in". Fantastiskt. Han stannar på scenen och sitter och dinglar med benen och tittar ut över folkhavet som lämnar Ullevi. Jag vände mig om fler gånger påvägen ut för jag ville inte gå därifrån, jag ville inte släppa det vi just varit med om. Lyckan i "En vän med en bil", "Gårdakvarnar och skit", "Klubbland" och "Pistol", bara för at nämna några, var så obeskrivligt underbar! Det här var verkligen så stort för mig. Och för alla andra som var där. För jag tror inte en enda av alla de 69 349 personer som var där kan säga att det var en dålig konsert. Den var bra, bäst, på alla sätt och vis, på Håkans vis, och jag är så evigt tacksam att jag fick uppleva denna kväll.

 

 

Vi lämnade våra saker hos min moster Ann där vi bodde hela helgen, hämtade ut våra nummerlappar och åt för 115de gången de senaste dagarna innan vi gick och la oss för att hinna få några timmars sömn innan starten 03.14. Team "Krämpor" men mina hypokondrikersymptom, Johans ischiassmärtor och Linnéas halsont och förkylning startade tillsammans med Gustav och Ann-Sofie, helt ovetande om det fruktansvärda som väntade oss... Johan stack iväg redan vid starten från vårt lilla gäng och Linnéa var tvungen att bryta loppet vid första depån efter 50 km, pga av halsont och att hon kändes sig helt förstörd i kroppen. Så fruktansvärt tråkigt att det blev så men ett storsint beslut av henne. Hon har ett pannben av stål och ger aldrig upp så det var nog större för henne att verkligen lyssna på kroppen och avbryta än att fortsätta. Och i efterhand var det utan tvekan det bästa beslutet med tanke på att hon fortfarande inte är frisk men också för att de första 100 km var som en dans på rosor i jämförelsen med hela sträckan längst Vätterns västra sida.

 

Medvind ner till Jönköping och Gustav säger "det här är dom lättaste 10 milen jag någonsin cyklat". Det fick vi alla äta upp sen. Genom Jönköping var vinden så stark i sidled att det var svårt att hålla sig på cykeln. Och hela vägen upp mot Hammarsundet var en plåga. Det har tydligen aldrig blåst så mycket som det gjorde under årets lopp sedan loppet 1981. Motvinden var horribel! Som Johan beskrev det kunde man se hur cyklisterna framför stannade upp i nedförsbackarna och några sekunder senare själv känna en vägg av vind framför sig. Man fick ingenting gratis och under de värsta stunderna försvann all ork och all motivation. Av någon anledning fortsatter man trampa, även om det gick så himla sakta, och trots att jag bara ville lägg mig ner och aldrig mer resa mig. Jag hann fundera så många gånger på varför jag gjorde detta. För vem jag gjorde det. Vad jag försökte bevisa för mig själv. Jag ville inte cykla och jag kände också att jag kunde skita i både Vansbrosimningen och Lidinögloppet för ingenting spelade som någon roll. Knäna la av redan innan Fagerhult, och då har man inte ens kommit halvvägs. Allt smärtade och kroppen orkade inte lika mycket som jag ville att den skulle.

 

Bitvis gick det givetvis bättre. Energin och motivationen kommer och går och sträckorna på östsidan, med vinden i ryggen kändes som en befrielse. Trots att jag stannade på färre depåer än förra året så lyckades jag ändå inte slå min tid på 13 h och 55 min. Jag korsade mållinjen efter 14 h och 14 min och grät av utmattning och besvikelse när jag kramade om Linnéa. Men utan Gustavs draghjälp stora delar av loppet hade jag nog inte ens tagit mig runt på den tiden. Han, jag och Ann-Sofie hjälptes åt fram till Hjo då Ann-Sofie inte riktigt orkade hålla vårat tempo. Jag och Gustav hakade på ett gäng på fem cyklister och fick ligga bakom och "glida" med i några mil och återfick då lite motivation och ork. För att bara få komma i mål valde vi då att inte stanna i Karlsborg. Dumdristigt, för den lilla pausen hade nog varit nödvändig. Orken dog totalt och sträckan upp till Hammarsundet där det vänder ner mot Motala var nog den värsta sträckan på hela loppet. Väl där uppe är det "bara" 40 km kvar. Med vinden i ryggen fick vi lite hjälp och de sista milen gick tack och lov lite snabbare, även fast det kändes som att de aldrig skulle ta slut. Men slut tog det. Vilket bara kändes så jäkla skönt! Jag var varken glad eller nöjd, bara lättad. Det var underbart att få krama om Linnéa och Johan i målet. Och vilken kämpe Johan är, men ischiassmärta större delen av loppet slet han helt själv och tog sig runt på 13 h och 27 min. Som två invalidos stapplade vi hem, åt en halv pizza, försökte se en film men somnade.

 

 

Men smärtan och plågorna bytes igår mot ny lycka och eufori när jag och Johan gick på Kentfest på Gärdet. Det var en endagsfestival med andra artister än endast Kent men vi orkade inte skynda in, utan tog det lugnt och såg bara Kent. Och det var allt annat än bara kan jag säga! Kent ÄR fan i mig Sveriges bästa band och det bevisade dom igår igen. Så underbart att äntligen få se dom igen och höra flera av låtarna från nya skivan Tigerdrottningen live! Och att få gå med Johan som nog är ett av deras största fan gjorde saken så mycket bättre! :) Att himlen öppnade sig och regnet öste ner gjorde absolut ingenting, det blev snarare en effekt som förstärkte allt det fantastiska. Det var som befriande att stå där i regnet och sjunga med till "Utan dina andetag". Dom bjöd på några av min favoritlåtar, såsom "Petroleum", "Jag ser dig" och "747" och flera av de fantastiska låtarna från nya plattan. Petra Marklund gästade och hennes röst passade så bra i "Svart Snö". Beatrice Eli var också där och tillsammans körde dom deras duett "Godhet". Det enda som gjorde mig lite besviken var att dom inte spelade "Innan himlen faller ner". Det är en så mäktig låt som jag verkligen hade velat höra live, speciellt tillsammans med den riktigt grymma kören bestående av Naomi Pilgrim, Ida Redig och Miriam Bryant. Fast besviken var jag egentligen inte, för hur skulle man kunna vara det?! Snarare så att jag gärna hade hört den låten också. De hade kunna få spela hela natten, vi hade garanterat varit kvar och känt samma lycka som vi gjorde under de två timmarna de spelade. Två timmar går alldeles för fort men jag är så glad att vi kunde gå och se denna spelning och fyllas av energi efter pärsen runt Vättern. Tack vare Johan fick jag också under en liten tid uppleva hur det är att gå på konsert och vara nästan två meter lång. När han lyfte upp mig var det som en helt annan värld. :D De får sekunderna gjorde spelningen ännu mäktigare. Men mäktigast av allt var ändå avslutningen när vi bombas av konfetti, fyrverkerierna fyllde himlen och "Mannen i den vita hatten (16 år senare)" brakar lös! Den låten alltså. Att en låt ens kan vara så bra?! En klockren avslutning på en klockren spelning. Tack Kent! Tack också för att ni öppet tar ställning mot Sverigedemokraterna och nationalismen.

 

Sju veckor har gått sedan påsklovet och sedan jag skrev här... Jag har främst inte haft tid att skriva pga några riktiga fullspäckade veckor under slutet av terminen samtidigt som jag inte riktig haft motivation att göra det heller. Inte ett enda inlägg har det blivit i maj så här kommer en tillbakablick av vad som hänt sedan sist.

 

Spenderade fyra härliga dagar i Barcelona med Emelie och Josse under påsklovet. Bortsätt från ganska trist väder var det en mycket trevlig resa med lååånga promenader runt om i stan (med Emelies kollektivtrafikskräck i utlandet var det bara att traska ;)). Vi turistade och såg många av alla Barcelonas "måsten", åt massa god mat och shoppade en del. Mina favorier var saluhallen (vilket fantastiskt ställe!! Så mycket frukt och färskvaror och god mat att man bara ville köpa massor!), Park Güell (en jättestor park uppe på en höjd strax utanför stan med utsikt över hela Barcelona) och Maremagnum (en gigantisk ponton i hamnen där man kunde strosa runt, shoppa och äta riktigt god tapas). 

 

Veckan efter lovet var det Valborg. En dimma... Haha neejdå men mycket vin och dans på Schalgerbaren blev det tillsammans med bland annat Jessica, Johan och Hannes. Gick mitt första första maj-tåg också och bar stolt knappen "Ingen ung utan jobb"! 

 

Mellan allt det roliga försökte jag hinna med lite fysiologiplugg men den mesta av tiden gick åt att planera Kostbollen. Ett årligt event för dietister och kostvetare från Umeå, Göteborg och Uppsala. Jag och Matilda roddade allt kring all mat som skulle serveras till alla 130 gäster under helgen. Det var mycket jobb både innan och under helgen men tillsammans med alla fina personer som hjälpte oss gick det jättebra! Det blev verkligen en lyckad helg med mässa, föreläsning med Mårten Nylén, brännbollsturnering och finsittning. Som sagt, mycket att stå i både under och innan helgen men också så kul! Alla i projekgruppen gjorde ett fantastiskt jobb och jag är stolt över oss! :D

 

Efter den helgen drog tentaplugget igång på allvar och jag bänkade mig på den vanliga platsen i Tornet. Frukost, lunch, middag och mellanmål värmdes i skolans mikrosar och vi hade i princip lika gärna kunnat övernatta där. Det var svårt att hitta motivstionen för att jag kände mig ganska slutkörd efter Kostbollen och förkylningen jag drog på mig i samband med detta. Tur att Jessica och Johan satt i sofforna bredvid och stöttade mig! :)

 

Mitt bland detta valdes ny styrelse till vår kårförening Cibus och till Sahällsvetarsektionen och nu mera kan jag titulera mig som ordförande i Cibus och vice ordförande i sektionen (som om jag inte hade tillräckligt att göra...?!). Det kommer alltså bli fullt upp även i höst men det ska också bli kul! Att ha Matilda och Sara vid min sida som har stenkoll på arbetet i Cibus så vet jag att det kommer går bra! :) 

 

Avslutade terminen ganska tidigt i Umeå med tjejerna och två boxar vin i Rådhusparken. Solen värmde, allt var spontant och fantastiskt! Hann med lite solbad vid Nydalasjön, grillning och ett galet svettigt och så roligt sista cykelpass på IKSU också innan jag flög söderut.

 

Kom hem till Sthlm i slutet av maj och har de senaste veckorna varit på S:t Görans sjukhus och haft fältstudier. Det innebär att jag gått bredvid dietisterna där för att få en större inblick i arbetet. Det har verkligen varit spännande och lärorikt och jag ser fram emot mitt framtida yrke! :)

 

Över Kristi himmelsfärd förra helgen gjorde jag och Linnea en mer och mindre cyklad cykelturné. Vi cyklade Sollentuna-Lagnö-Östhammar-Sollentuna och samlade ihop ca 40 mil inför kommande Vätternrundan. Mycket välbehövligt med tanke på att jag innan det bara fått ihop ca 25 mil i Umeå. Vi fick cykla i både regn, vind och sol. Vi cyklade 2, 2 mil fel mellan Lagnö och Östhammar och fick känna på att sitta länge på cykeln. Och det kändes i kroppen kan jag säga! Vättern blir mycket spännande i år...

 

I måndags firade vi pappas födelsedag med middag hos Bella och Janne, i tisdags natt lämnade jag in terminens sista arbeten och fick äntligen sommarlov!! Såå fantastiskt skön! I och med detta är jag och mina klasskamrater halvvägs genom utbildningen!

 

Igår firade vi Linneas hälsopedagogexfamen och idag Pelles student, grattis till er båda! :) Nu rullar tåget mot Göteborg, Kicki och Håkan Helldtröm! :D

 

Jaa det här var ändå en ganska så kort resumé av de senaste sju veckorna. Massor har hänt och tiden har bara sprungit iväg! Nu väntar några veckors ledighet och sen jobb på Upper Crust. Jag ska försöka hålla er mer uppdaterad nu framöver! :) Trevlig helg vänner! 

 

Vilken skidhelg detta varit! Inte bara för Sveriges skidlandslag och de 2 OS-gulden vi kammat hem utan också för egen del. Jag spenderade hela lördagseftermiddagen med att valla skidor och åkte sedan en längre sträcka. Insåg att nästa veckas Öppet Spår kommer bli riktigt jobbigt och göra riktigt ont med tanke på den uppladdningen jag haft... Men strunt i det nu, åter till Sveriges OS-guld!

 

Jag är så fascinerad över hur mycket känslor detta väcker hos mig och mååånga andra. Satt som klistrad framför TVn i lördags för att se damernas stafett. Önskade så att tjejerna skulle orka hela vägen för medalj men hoppet slocknade lite när Anna Haag tappade ganska mycket på sin sträcka, men när Charlotte Kalla gick ut och tryckte på som en raket kändes det ändå som att vi garanterat hade en bronsmedalj, men det blev så mycket mer än det! Det blev ett guld och det blev en riktigt rysare! När jag tänker tillbaka på det blir jag helt uppspelt! Vilken fantastisk sträcka Kalla gjorde, vilken atlet hon är!! Att kunna jaga ikapp 35 sekunder och orka pressa sig om på upploppet och ta hem ett OS-guld är helt fantastiskt!! Underbart! :D

 

Jag kunde inte sitta still under Kallas sista varv, gick runt, runt som en orolig hund i mitt lilla rum, vågade inte titta, vågade inte hoppas, bad bara om att vi i alla fall skulle ta medalj, trodde inte att hon skulle klara att åka så starkt hela vägen. Men Kalla bevisade att det kunde hon visst och hon visade att hon är bäst när det gäller! På upploppet hoppade jag upp och ner och skrek rakt ut, vilken pärs alltså!! När hon korsade mållinjen och de andra tjejerna i laget kom springandes och skrikandes kom tårarna. Inte bara så att jag fällde en glädjetår, jag snarare bölade, hulkade och tårarna bara sprutade samtidigt som jag skrattade. Visst att jag är blödig men blev ändå lite förvånad över min starka reaktion. Strax efter målgång ringer kusin Gustav och det är knappt att jag kan få fram några ord i all gråt och skratt. Vi pratade länge om hur stort detta var, vilken bragd alla tjejer gjort men framförallt Kalla. SÅ. HIMLA. FANTASTIKST. Jag skuttade ut i korridoren och in i köket för att fira med de andra, men vad möter jag? Ett gäng som sitter och tittar på Fångarna på Fortet och inte har en nån aning om vad som hänt?! Min första tanke var: vad är det för fel på folk?! Sverige åker en stafett med medaljchans, loppet blir galet dramatiskt, vi tar hem ett guld och där sitter dom helt omedvetna och obrydda?! Haha, det är bara inse att alla faktiskt inte bryr sig trots att det är OS och att alla inte har samma känslostormar som mig. Livet går ju vidare med eller utan ett OS-guld men jag tycker verkligen detta är så himla roligt för hela svenska skidlandslaget och hela Sverige som nation! :D

Att herrarna igår skulle göra samma sak och ta hem ytterligare ett guld vågade jag knappt hoppas på! Jag var lite orolig att de inte skulle palla trycket som kommer av att vara favorittippad och ha ett guld att försvara. Det är som att det blir en ännu större besvikelse om de inte hade kunnat försvara sitt guld. Men det är ingenting jag ens måste diskutera för nu lyckades dom ju med precis vad vi alla hoppades på! :D Trots att Nelson blev knuffad strax efter start och tappade skidan kunde han åka ikapp och ta täten och hålla sig där hela sträckan. Jag är så imponerad av det han åstadkommer under sitt första OS och glad över att det just var han som åkte första sträckan, även fast jag var skeptisk när jag först fick veta laguppställningen. Richardsson åkte riktigt bra och ökade ut försprånget ytterligare så att Olsson hade rätt mycket att spela på när han gick ut på sin sträcka. Här måste jag erkänna att jag var lite orolig igen. Att sätta Johan på en fristilssträcka kändes inte riktigt hundra, men tji fick jag (inte så förvånande, klart tränare och landslagschefen har stenkoll på läget), han åkte starkt och stabilt hela sträckan. Trots att Legkov gick på som "en rysk björn" höll Johan ett stadigt tempo och gav Hellner ett perfekt utgångsläge. Att vara jagad mot ett OS-guld måste vara sjukt stressande men känslan var ändå att så länge Hellner kunde stå på benen skulle det gå vägen. Vilket det också gjorde! Med flaggan i hand redan 600 meter innan mål kunde han briljera in på stadion och över mållinjen. Så himla skönt! Vilken lycka! Eftersom loppet i sig inte var lika nervpirrande som damernas var jag mycket lugnare igår men när jag såg på reprisen att det var Anders Södergren som lämnade över flaggan till Hellner kom tårarna. Han var med och tog guld i Vancouver men blir petad ur laget i år till förmån för Nelson. Men Sveriges skidlandslag är ett team och alla jobbar tillsammans och gläds tillsammans och att det var han som fick lämna flaggan känns så stort. Vissa av er som läser detta kanske tycker att jag överdriver men för mig är detta verkligen så himla stort, jag älskar skidsport och känslan när det går såhär bra för Sverige kan jag leva länge på!

Det var också så kul att se fransmännens lycka över sin bronsmedalj. Det var första gången någonsin de tar en medalj i stafett i OS-sammanhang och man bli glad när man ser hur andra åkare, lagledare och coacher kommer springandes, skriker och omfamnar laget. Att kämpa som dom och Sverige gjorde, att ta ut sig till max och sen få ordentligt med betalt för allt slit måste vara en obeskrivligt bra känsla. 

 

I torsdags kväll lämnade jag in hemtentan i psykologi vilket innebär att första momentet av andra året redan är över (förhoppningsvis!). Det har varit tre fullspäckade veckor med psykologiplugg och nollning med de nya dietiststudenterna. Vi har pluggat, bakat, åkt pulka, haft fem-kamp, varit på EPP, haft maskerad och massa annat. Jag missade avslutningen och finsittningen på Origo i helgen men det var det trots allt värt för jag har haft en superbra helg hemma i Sthlm tillsammans med mamma! :)

Flög ner till Sthlm tidigt i fredags morse där mamma väntade med frukost hemma hos Annika. Vi åkte till gammelmorfar och hälsade på innan vi bänkade oss i soffan resten av kvällen, såg OS-invigningen (säga vad man vill om Ryssland som arrangörer men vilken fantastiskt show de bjöd på!), babblade, åt lite för mycket gott och hade det hur skönt som helst. Lördagen bjöd på Stockholm Furniture & Light Fair där Bella ställde ut sin snygga och praktiska stol som hon tillsammans med några från sin klass har designat och producerat. Verkligen kul att se, och alla från hennes skola som ställde ut hade producerat riktigt fina möbler. Imponerande! Efter fem timmar mässa begav vi oss in mot city, efter en del strosande hamnade jag och mamma på Monks där vi åt fantastiskt goda musslor, drack massa god öl och babblade i över fem timmar. Precis vad jag gillar att göra och speciellt tillsammans med mamma! Igår blev det ett sista besök hos gammelmorfar. Vi åt sillunch och tittade i gamla fotoalbum. Kvällen blev lugn men soffhäng för mig och mest packande för mamma.

 

Efter en lugn, skön och mysig helg är jag nu tillbaka i Umeå med illamående och magsmärtor som började i morse, hoppas innerligt att det bara är nått tillfälligt med tanke på skolan och att det endast är 14 dagar kvar till Öppet Spår....

 

Som vanligt rusar tiden iväg, jag vet att jag alltid tjatar om det men det är ju verkligen så! Förra fredagen skrev vi (jag och mina klasskompisar) tenta i Kost & Folkhälsa och avslutade där med första året på dietistprogrammet. Under helgen slog vi på stort och firade vi det i kombination med min och Louise födelsedag. Vi åt middag och hade en jätterolig kväll här hemma i korren som avslutades på Origo. Söndagen var inte lika jätterolig, känns att man fyllt 26... :P I måndags var det dags att påbörja år två för vår del men också att välkomna de nya dietisterna till deras första år. Dessa dagar liknar med andra ord väldigt mycket dagar som dom såg ut för exakt ett år sen. Skillnaden är att jag då var nolla, nu är jag fadder. Räknar man med denna nollningen är detta min fjärde, och förhoppningsvis sista! Det är givetvis roligt men också hektiskt och väldigt intensivt så nu får det nog vara sista gången :P

Dagarna är långa, knökfulla med aktiviteter och hjärnan går på högvarv för att allt ska gå ihop. Jag känner mig inte stressad egentligen för trots att det är mycket har jag läget under kontroll, tror jag i alla fall... Haha! Men efter den här dagen med morgonspinning, grupparbete, lunchmöte med studentföreningen, mera grupparbete, möte med sektionen, tårtbakstävling med nollorna, grymträning och renskrivning av mötesprotokoll är jag rätt så urvattnad. Sängen ser fantastiskt skön ut så nu ska jag krypa ner och sova och ladda in för veckans sista hektiska dag innan det blir lite lugnare i helgen! :)

 

I vanlig ordning springer tiden iväg och jullovet är sedan igår över. Det var 2,5 fullspäckade och himla trevliga veckor! Inledde med Håkan Hellström-konsert i Uppsala, fantastiskt var det! Och ännu mer fantastiskt kommer det bli på spelningen i Göteborg i sommar! :) Åkte sedan upp till Orsa för julfirande med familj och släkt. Fem sköna dagar med massvis med julmat, film, spel, mys, besök i björnparken och lite skidåkning. Kom hem och jobbade i två dagar på Upper Crust, förvånande hur snabbt man kommer in i allt igen, kändes inte som att jag varit borta i fyra månader. Hann umgås med Carro & Vega, Kajsa & Tristan också. Och med Fanny som är hemma från Argentina. Riktigt kul att ses och trots att vi inte setts på jättelänge var allt som vanligt vilket kändes kul! Firade ett mycket trevligt och gott nyår i Norrköping med Gustav och några kompisar till honom. Firade kusin Linnéas födelsedag och har hunnit umgåtts mycket med familjen också. Trots att plugget funnits i bakhuvudet och jag har faktiskt pluggat lite grann (med betoning på lite) så har jag ändå kunnat slappna av och njuta av att vara ledig, så himla skönt! :)

I måndags eftermiddag kom jag tillbaka hit upp till Umeå, städade ur julen och ändrade fokus från lov till tentaplugg. Som alltid när man varit ledig känns det drygt att komma tillbaka till plugget men det gick ändå ganska lätt den här gången, efter fem min kändes det som att jag inte ens haft något lov... Undra om det är bra eller dåligt?

Nu är det alltså full fart mot tentan nästa fredag, innan det ska vi beta av två gruppredovisningar också och sen är vi klara med Kostvetenskap B. Som sagt - tiden går fort!

Dagarna runt jul och innan nyår brukar jag fundera mycket på året som gått, vad som hänt, vad jag gjort, vad jag lärt mig, om jag utvecklats etc. etc. Under den här julen har jag dock inte funderat så mycket på året som gått för min spontana känsla när jag gjorde det var att det bara varit massor med plugg och jobb och att det faktiskt varit ganska påfrestande. Ofta jämför jag också året som gått med föregående år vilket inte är så rättvist för inget år är det andra lik, inte ens en dag är en annan dag lik. När jag tänkte på 2012 i jämförelse med 2013 så kändes 2013 så ohändelserikt och rätt trist. 2012 bodde jag först hemma i Sthlm och jobbade, under våren och sommaren cyklade jag genom Europa, öluffade i Grekland, hälsa på mamma på Rhodos i en månad, min moster gifte sig, farfar fylld 70 år och under hösten flyttade jag upp till Umeå och började en ny utbildning. Och under 2013 har jag bara fortsatt att bo i Umeå och bara pluggat... Eller?

 

Igår på vägen hem från Norrköping insåg jag ju att 2013 visst har varit ett väldigt händelserik år. Jag har visserligen mestadels varit i Umeå och pluggat men runt om detta har det hänt mycket. I januari kom jag in på dietistprogrammet men läste engelska under hela vårterminen eftersom jag kunde tillgodoräkna mig de först 30hp på programmet. Jag var dock med på nollningen och lärde känna några i min nya klass som jag umgicks en del med under hela våren. Att läsa engelska var bland det jobbigaste jag gjort under mina dittills tre år på universitetet. Vi läste flera moment samtidigt och det var verkligen mycket att läsa och plugga jämt. Det kändes som att jag mer eller mindre bodde i Tornet och Lindellhallen under den terminen. Och mitt uppe i allt så kändes det inte ens kul, men nu i efterhand är det inget jag ångrar för jag lärde mig mycket och utvecklade min engelska både i skrift och tal.

 

Första helgen i mars åkte jag Vasaloppet som en första del av En Svensk Klassiker. Det var slitit, jobbigt, påfrestande, långa 9 mil och drygt 9 timmar men det gick och jag ska göra det i år igen! Efter loppet byttes fokus från skidor till cykel och jag spenderade många timmar med att stirra i väggen och trampa på motionscykeln i gymmet innan jag kunde cykla utomhus.

 

Under påsken åkte jag med familjen till Tänndalen för att åka skidor både utför och på längden i strålande solsken. Det är en av de härligaste skidresorna jag gjort och förutom att åka så åt vi gott, bastade och badade bubbelpool på det hemtrevliga hotellet vi bodde på. I mitten av april flyttade jag från Josse och Tobbe till ett rum i en korridor. Det var blandade känslor att flytta in i en korridor. Jag trodde att den tiden var förbi och jag ville så gärna ha en egen liten lägenhet med eget kök men just då gick det inte att få någon. Men jag ångrar mig inte alls att jag flyttade dit jag gjorde, jag har haft tur att komma till en så bra korridor. Alla är trevliga och skötsamma och vi gör en hel del saker tillsammans. Människorna korridoren är inte bara mina grannar utan också mina vänner. Sommaren kom tidigt och under maj var det rekordvarmt i Umeå. Vi solade, badade, grillade, glassade runt i shorts och klänning, pluggade utomhus och brände upp våra kroppar i den första vårsolen. Fantastiskt underbart var det! Avslutade terminen med att bli invald som sekreterare i kårföreningens styrelse och dansade in sommarlovet under Brännbollsyran till bland annat Nause, John De Sohn och Hoffmaestro som spelade.

 

Åkte hem till Sthlm och började jobba på Upper Crust på Centralstationen. Det gick förvånansvärt snabbt att komma in i cafésvängen och jobbtempot igen trots att jag inte jobbat någonting på över ett år. Cyklade Vätternrundan i mitten av juni som andra delen av Klassikern. Blåsigt, jobbigt, ont i knän och skrev men ett vackert och inspirerat lopp som gav mig mersmak för att cykla. Knegade på större delen av sommaren med hann också med att vara en del ute i sommarstugan, träffa vänner, åka till Göteborg och gå på Gyllene Tider, se The Sounds i Västerås och på Skansen där jag även såg Håkan Hellström. Simmade Vansbrosimmet efter en dunderförkylning. Ett lopp som kändes som en barnlek i jämförelse med de andra loppen i Klassikern. Jag tog det lugnt, simmade in på en timme, tog en fika och åkte hem. Det var som inte mer än så men jag är extremt revanschsugen inför årets lopp. Simningen är lite av min "paradgren" och jag vill verkligen få en bättre tid, så i år ska jag vara frisk och ge järnet! Sommaren bjöd även på mycket sol och bad, invigning av Tele2 Arena där Kent, Robyn och Lars Winnerbäck spelade, premiär av den helt makalöst bra filmen Känn Ingen Sorg, farbrors 50-årsfest på Hasselöl och mycket mer.

 

När augusti led mot sitt slut var det dags att åka uppåt igen för att börja plugga på dietistprogrammet på riktigt. Men inte var sommaren slut för det. September var också varm i Umeå så vi inledde höstterminen på samma sätt som vi avslutade vårterminen. I slutet av september avslutade jag Klassiker med att springa/lunka/gå Lidingöloppet. Det var det tyngsta loppet under hela Klassikern och jag mår lite dåligt när jag tänker på det nu i efterhand. Det var som att de där tre milen aldrig ville ta slut och jag hade så ont överallt när jag väl gick i mål. Men det var också så värt all smärta för väl över mållinjen hade jag sprungit hem En Svensk Klassiker! Helt klart den största fysiska prestationen jag hittills har gjort i mitt liv och jag är både stolt och glad att jag tog mig igenom allt! Jag är också taggad på att göra allt igen, utmana mina tider och pressa gränserna och har därför anmält mig till alla lopp även under 2014.

 

Hösten i Umeå har kantats av massvis med plugg. Jag har tillsammans med några av mina klasskompisar spenderat många långa dagar och kvällar i skolan. Det har varit stressigt och hektiskt och när jullovet väl kom var det mycket efterlängtat. När jag kom tillbaka efter sommarlovet kände jag mig inte speciellt utvilad efter ganska mycket jobb och därför har nog terminen känt extra tung ibland. Men det jag läser är så himla intressant att det gör allt lite lättare. Jag har lärt känna min klass bättre och kommit många personer nära. Vi har gjort mycket kul mellan allt plugg. Vi tog en road trip till IKEA, har haft tre maskerader, middagar, sittning, julmys och massa annat.

 

Jag har under året lärt känna massor med nya människor från mitt nya boende, från engelska, från min nuvarande klass, från sommarjobbet och andra utanför allt detta. Jag har lärt mig mycket om mig själv och om andra. Många har vunnit min tillit och jag har träffat personer som gjort stort intryck på mig och vissa av dom tror jag att jag kommer vara vän med många år framöver och resten av mitt liv. Många har kommit men även några har gått. Det är så livet är och det är helt okej.

 

Jag bläddrade tillbaka till början av 2013 i min kalander och läste vad jag skrev då:

 

2013 ska jag:

- vara frisk, glad och lycklig

- äta mindre socker

- genomföra Klassikern och vara stolt

- genomföra armhävningsutmaningen

 

Med facit i hand kan jag säga att det har gått sådär... Jag har varit glad och lycklig men en hel del sjuk under året som gått. Jag var sjuk både innan Vansbrosimningen och Lidingöloppet och i somras fick jag nån konstig infektion i foten så jag varken kunde gå eller stå och hade ont under en ganska lång tid efter att det läkt.

 

Så mycket socker som jag ätit det här året, och då främst under december månad, tror jag fan aldrig att jag gjort tidigare... Så jag har nu lovat mig själv att aldrig igen lova att äta mindre socker. :P Armhävningsutmaningen gick i stöpet pga av halsfluss men jag genomförde i alla fall Klassikern vilket känns som en seger i sig och tillsammans med att jag varit glad och lycklig kan jag se tillbaka på året som ett hektiskt, fullspäckat, utvecklande och bra år!

 

Jag tror och hoppas att det kommande året kommer bli hur bra som helst och för att inte lova mig själv saker jag inte riktigt kan hålla skriver jag nu in i min kalender att:

 

 

That´s it! Nu kör vi 2014! :)