alexandras

Känn Ingen Sorg är en film baserad på Håkan Hellströms texter och musik... 
Den utspelar sig i ett otroligt vackert Göteborg med några av Håkans allra bästa låtar. 
 
Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig kring denna film...?
Känns inte som mina ord räcker till, inte som att dom kommer göra den rättvis...
 
Jag känner mig förlorad, tom, ledsen, upprörd! 
Det liksom bubblar under huden av känslor. 
 
Så mycket vackert och underbart men också så mycket svek och sorg.
Jag måste sova på detta. Bearbeta! Helt sjuk känns det.
 
Det känns som någon har slitit ur hjärtat ut min bröstkorg, stampat på det, 
försökt laga det men misslyckats och sedan stoppat tillbaka det igen. 
Och jag vill bara gråta. Låta tårarna rinna hejdlöst! 
 
Det känns som att jag är en del av allt det där. Av deras liv, av vänskapen, 
kärleken, olyckan och lyckan. Av musiken, av omgivningen. Av allt. 
 
Jag känner sorg, även fast dom säger att vi inte ska det.
 
Sorg över orättvisan och över de val karaktärerna gör. 
Över de beslut de tar. Över handlingarna som leder till svek. Och död.
 
Men jag känner också lycka över den djupa vänskapen som står över allt annat. 
Och den kärlek som till slut vinner. Och att man inte ska ge upp bara för att det 
sket sig gången innan. Det känner jag lycka över.  
 
Det var magiskt men också så tragiskt. Livsöden, vänskap, kärlek, kamp. 
En film som bevisar att riktigt vänskap och kärlek övervinner allt. 
En film om att övervinna sin rädsla. Och att det inte är för ens du vunnit över den 
som du har räddat dig själv. Och först då kan du rädda andra. 
En film om att man måste dö några gånger innan man kan leva. 

Detta är också en film jag skulle vilja kalla ett Mästerverk. 
Ett Mästerverk som fångar alla känslor jag tror en människa kan känna. 

Allt detta kan kanske låta överdrivet och konstig, men det är precis såhär jag känner just nu.
Jag kan inte annat än att konstatera att denna film väcker starka känslor. 
Ni kommer förstå när ni ser den, jag lovar. 
 
Känn Ingen Sorg! 

Jag dricker väldigt lite alkohol nu mera. Dels för att jag fick erfara en hemsk bakfyll förra hösten, dels för att jag sällan är sugen och dels för att jag lägger ner så mycket tid på träning som jag inte vill försumma med alkohol.

 

Alla fingrarna på ena min hand räcker till gott och väl för att räkna ut hur många gånger jag druckit alkohol från årsskiftet fram tills förra vecka. Förra veckan var en riktig göttarvecka och jag lyckades (om man nu kan se det som en prestation?) att öka mina alkoholkonsumtion för detta år med 200%. Det blev vin (eller andra alkoholhaltiga drycker) 6 av 7 dagar. Och åh så trevligt det varit! :D

 

Måndag: Tog tåget från Västerås på morgonen där jag sovit efter Vansbro. Jobbade heldag i Hornstull efter en veckas sjukskrivning. Åkte hem och sov. Detta blev alltså den enda dagen förra veckan utan vin.

 

Tisdag: Förmiddagsjobb. Glass, promenad längs Strandvägen till Djurgården och supergod skaldjurspizza med vin på Sjöcaféet tillsammans med Johanna och Stina. Spontant och trevligt! Vi gick vidare mot Skansen för Allsång med Håkan Hellström. Möttes av en kö på sisådär 300 meter. Gav nästan upp hoppet om att få komma in tills vi hittade kortare köer till de andra kassorna en bit bort. Köade ca 40 min, kom in till ett knökfullt Solliden men lagom till att Håkan skulle spela sin timme efter Allsång hade vi lyckats ta oss igenom publikhavet och hittat en bra plats att stå på. Och vilken spelning! Han röjer så det spritter i hela kroppen! Man kan inte stå still! Man sjunger med och kan inte sluta le! Skyddade av ett träd mot regnet som kom mot kvällen klappade vi takten och fylldes av eufori.

 

 

Onsdag: Förmiddagsjobb. Sjukt trött. Somnade på tåget hem och hamnade i Bålsta... Missade tåget tillbaka med en minut, fick vänta 29 min. Istället för 20 minuter hem tog det 90 minuter. Typiskt fail! Gillmiddag med en flaska vin hos Nattis på kvällen. Jag skålade för fem kommande lediga dagar! Trevligt att träffa Nattis gamla kompisar och catcha up lite. Blev en massa jordgubbar och godis också och på bussen hem kände jag mig sen en svullen valross. M Ä T T!

 

Torsdag: Upp tidigt och tog tåget ner till Göteborg och bästa Kristin. Satt i en solstol på hennes uteplats hela eftermiddagen. Babblade, skrattade, blev serverad lunch och förlorade i yatzy. På kvällen kom Karin förbi och vi dukade upp med färsk frukt, glass och vin.

 

 

Lördag: Brakfrulle med frallor, croissanter, smoothie, juice, färsk frukt, massa pålägg, te mm hemma hos Thelin och Emma i deras nyrenoverade, mysiga lägenhet. Så himla trevligt! Jag skäms lite över när jag tänker på att vi kom dit tomhänta och panikplockade några blommor ur rabatten. De passade visserligen himla bra på bänken i köket vid deras fina tavla med på köpet fick de även en liten snigel. En snigel som sedan försvann utan att någon plockat bort den... Jag hoppas för guds skulle inte att den sniglat av sig på deras nymålade väggar... :/ Nästa gång ska jag bjuda igen och jag lovar att inte komma tomhänt! På kvällen var vi ett gäng som åkte ut till havet vid Näset för att grilla och umgås och givetvis dricka vin. Fast nej, inget vin blev det, men däremot lite cider. I vilket fall som helst var det en riktig mysig kväll i solen med gott sällskap, god mat och alldeles för mycket fika.

 

Söndag: Lunch och höstgarderobsshopping på stan med Kicki och Alva. Trevligt att hinna med att träffa Alva också, det var alldeles för länge sen. Efter turen på stan blev det äntligen havskräftor, räkor, ost, kex, vin (?) till middag. Avslutade kvällen i Kickis soffa med godis, chips och pepsi. Haha, jag äter visserligen mycket men så mycket som jag tryckt i mig under denna vecka är nästan horribelt. Men så värt, och så trevligt!

 

 

Måndag: Tog ett sorgset farväl av min fina vän och vackra Göteborg och satte mig på tåget hem till Sthlm igen. Jag mår lite dåligt såhär efter denna vecka, för att den varit så bra, nästan lite för bra, om någonting kan vara det?! :) TACK för sommarens kanske bästa vecka!

 

Det var länge osäkert om jag skulle kunna simma Vansbrosimmet med tanke på att jag varit dunderförkyld med feber, halsont, snor och hosta i över en vecka. Men jag ville inte ge upp tanken utan vilade ända fram till starten. Tanken på att inte kunna köra fick mig att vilja börja gråta. Besvikelsen hade varit enorm om jag inte kunnat simma och då sumpat hela klassikern. Jag har lagt ner så otroligt mycket tid och kraft på att göra detta. Jag har levt klassikern ända sen november förra året och att det skulle skita sig efter två lopp kändes som den största besvikelsen i mitt liv.

 

 

Som tur var slapp jag känna denna besvikelse! Istället fick jag känna glädje och lättnad när jag på morgonen bestämde mig för att köra och sen lugnt och stilla simma in i mål på tiden 1.01.32. En tid jag är himla nöjd med, med tanke på den dåliga uppladdningen, att jag tog det väldigt lugnt utan att pressa mig överhuvudtaget och med tanke på att jag aldrig hann prova min våtdräkt innan. :) (En positiv överraskning att man flyter så bra i en våtdräkt!)

 

 

Jag är sjukt peppad på att köra nästa år igen, vara frisk innan och se hur mycket jag kan pressa tiden. Hade jag kunnat göra det nu hade jag blivit besviken över min tid och hade absolut velat, och kunnat, simma under timmen. Nästa års mål blir under 50 min och jag hoppas jag får med mig syrran som draghjälp! :D

 

 

Simningen är lite av min "paradgren" under klassikern. Trots att det är mååånga år sen jag slutade tävlingssimma så har jag mycket gratis tack vare dom åren. Min teknik är inte fullt uppdaterad och jag är långt ifrån så snabb som jag var då men jag kan utan problem crawla 3km så Vansbro kändes som en barnlek i jämförelse med de andra loppen. Rätt skönt! ;) Men som sagt, nästa år hoppas jag kunna kötta järnet och komma in på en tid under timmen.

 

 

Jag måste säga att vi hade väldigt bra förhållanden också. Det var över 25 grader i luften och strålande sol. I vattnet var det nästa 17 grader. Jag hade förväntat mig att det skulle göra ont i händer, fötter och ansikte pga av kylan men så farligt var det inte alls. Första 2/3 av sträckan är medströms och sista 1/3 motströms. Jag hade förväntat mig att det skulle bli tungt att simma den sista biten men jag märkte knappt att det blev motströms. Det enda sättet jag kunde känna det på var att det strömmade till massa kallvatten men inget annat. Jag hade också förväntat mig att det skulle vara riktigt trångt men jag höll mig lite ute i kanten och kunde simma frisim i princip hela tiden. Tur det för det är så fruktansvärt långtråkigt att simma bröstsim! :P

 

 

Jag var lättad när jag kom i mål och funderade på vart killarna var. Alla förutom Östh startade tillsammans men vi simmade i olika tempo från start och jag hamnade lite bakom. Under loppets gång måste jag ha simmat om de andra, för jag slog grabbarna! Inte med stor marginal alls men trots allt, med en förkylning i kroppen slog jag dom. En viktigt seger!! ;) Och den enda segern för min del under klassikern... Nu väntar Lidingöloppet och där har jag inte en chans att ta dom, men det känns tryggt att veta att de kommer vara där i målgången och ta emot mig när jag springer hem En Svensk Klassiker 2013!

 

 

Den här dagen för precis ett år sen, alltså 1 juli 2012 strosade jag, Johan och Ellie runt i ett gassande varmt Aten och kollade in stans många sevärdheter. Vi hann bland annat med Akropolis, Olympiska Zeus-templetdet, Pan-atenska stadion där de första olympiska spelen i modern tid höll, det Arkeologiska Nationalmuseet och flera agoror (gamla handelsplatser). Vi shoppade, drack drinkar, åt god mat, tittade på fotbolls-VM och njöt av stan som var slutmålet för vår drygt 300 mil lång cykeltur.

 

För två dagar innan detta, närmare bestäm torsdagen 28 juni 2012 trampade vi in på Atens breda, väl trafikerade gator efter 304,8 cyklade mil från Berlin. Jag ler för mig själv när jag skriver detta för det känns helt galet. Känslan då var givetvis upprymd och härlig med det är nu i efterhand man verkligen inser vad vi lyckats med just då; att på cykel ta oss från Berlin i Tyskland, via Tjeckien, Österrike, Slovenien, Kroatien, Montenegro, Albanien för att slutligen nå målet i Greklands huvudstad. 46 dagar inklusive vilodagar tog det och det var en spännande, rolig, intensiv, lärorik, smärtsam, jobbig, varm, inspirerande och verkligen minnesvärd resa. Jag och Johan påbörjade resan själva och mötte upp hans kollega Ellie i norra Kroatien och sedan cyklade vi alla tre resten av sträckan tillsammans. Vi möttes av en hel del motgång i form av hagelstormar, punkteringar, trasig pakethållare, utslitna däck, förkylningar, värmeslag och tankar som "vad fan gör vi, cyklar, äter, sover, cyklar, är detta ens kul?!"... Men nu i efterhand är det saker man kan skratta åt för resan i sig var underbar och någonting jag kommer minnas resten av mitt liv! En häftig upplevelse och prestation jag gärna skulle göra om.

 

Den senaste månaden har jag dagligen tänkt: förra året vid den här tiden gjorde vi det här, å det här å det där... För som sagt, det var då vi var ute och trampade genom Europa och det känns sjukt att det redan gått ett år! Jag har så många härliga minnen från resan och när jag nu sitter och läser gamla blogginlägg från vår reseblogg http://rullavidare.blogspot.se/ och tittar på bilder väcks många känslor, helt klart mest positiva!

 

När jag spontant tänker tillbaka på resan så minns jag känslan när jag och Johan möttes på Berlins flygplats, monterade ihop våra cyklar och började trampa de första kilometrarna ut ur stan, hur skraj jag var över att vi skulle naturcampa första dagen, hur sjukt långt tid det tog att ta sig in i Prag och hur trött och tjurig jag var när vi väl var på plats, busskurer, hamnar, parkeringar, parker, bensinstationer där vi intog våra pasta-sås-luncher, den vidriga campingen där vi sket i att betala eller den underbart billiga, fräscha campingen där vi (Johan) satte eld på hela stormköket, hagelstormen i Österrike och den vänliga pappa och sonen som gav oss tak över huvudet i Molln när vi inte hittade nån camping, vackra, vackra, vackra Alperna med tunga bergspass, 1,5 pizza var efter en tung cykeldag, maten och mötet med Ellie i Rijeka i Kroatien, Kroatiens vackra kust och övärld, Split och Dubrovnik, grusiga, dåliga vägar, nyfikna, vänliga människor, tjurslakt och 1000 punkteringar i Albanien, den Grekiska gränsen, värmen, havet, havssköldpaddorna, Peloponneses härliga kuststräcka och mycket, mycket mer! Om ni någon gång får möjlighet så borde ni göra en liknande resa, ni skulle inte ångrar er! :D

 

Nu ett år senare sitter jag hemma på pappas uteplats, förkyld och trött och bloggar om detta. Om nån timme ska jag iväg till jobbet... Kul ändå att livet är så varierande! Och även fast den här sommaren ser helt annorlunda ut så är även detta en bra sommar, fast på ett annat sätt! :)