alexandras

Ja, det är vad man tvingas göra när man dagarna innan ett lopp känner sig krasslig, hängig, trött, utmattad av ingenting... Faaan alltså! Sämsta tänkbara uppladdningen inför lördagens Lidingölopp! Jag har haft ont i halsen till och från sen i måndags, känner mig så himla trött, grinig och allmänt opepp. Kände mig dock pigg och glad när jag vaknade av mig själv 06.00 i morse, som jag blev glad! Men efter eftermiddagens promenad till Ersboda är jag helt sänkt. Kroppen fryser och huvudet kokar, feber?! Kanske... Borde plugga men vill sova. Vill orka med en sista löprunda innan helgen men borde sova. Men om jag lägger mig nu kommer jag ju inte kunna sova sen! Alla dessa dilemman... Oavsett om jag sover nu eller inte så är det fullt fokus på vila, vila, vila, äta och dricka mycket innan lördag! Bara jag slipper halsont så får jag väl gå eller krypa runt, för runt ska jag banne mig ta mig!!

 

 

Eftersom vi trots allt är bosatta i Norrland bestämde jag och tjejerna i den #Norrländskadietistfamiljen att det var på sin plats att vi provade surströmming, så i fredags styrde vi en surströmmingsskiva i Arturs tvåa. Ingrid och Zandra hade ätit det innan, och Ingrid tycker det är fantastiskt gott... Jag är fascinerad över hennes begeistring för både lukt och smak var bland det värsta jag känt!! Jag satt som en liten tönt med min filt för näsan och när jag skulle ge mig på att rensa den lilla jäkeln fick jag kväljningar. Kunde inte förmå mig att fortsätta men eftersom jag hade bestämt mig för att smaka så fick Ingrid göra i ordning en äkta surströmmingsklämma med mandelpotatis, gräddfil, rödlök, tomat och dill. Jag uppmanades att ta en stooor tugga så att jag skulle få med både fisk och allt annat. Men alltså, väl i munnen kunde jag inte ens svälja. Det bara växte och växte och till slut spottade jag ut det sista. Fy alltså! Det föll mig inte i smaken och jag lär aldrig mer prova igen. Aldrig. Nästa gång röstar jag för en annan sorts skiva, vad sägs om kräftskiva?! :D Dock var det ju en sjukt trevlig kväll trots att strömmingen var sur, så tack ändå tjejer!

Jag känner mig riktigt nervös inför nästa lördags Lidingölopp nu alltså... Men dagens distansrekord på 21km runt i ett soligt Umeå lugnade mig en del i alla fall. Dels för att jag ännu en gång har bevisat för mig själv att jag kan mer än jag kanske tror, att jag klarar av de mål jag sätter upp. Innan dagens runda hade jag som längst sprungit 17km och det var för några veckor sedan så det känns bra att ha adderat 4km till den sträckan. Att ha en halvmara i bagaget känns inte helt fel ;)

 

Som sagt är det 30km som gäller nästa vecka och mycket av min nervositet ligger i att jag är rädd att jag inte ska ta mig i mål. Men varför i hela fridens namn skulle jag inte göra det?! Jag har cyklat 30mil i 14h och åkt 90km skidor i 9h, och nu också sprungit 21km på 2.04.48, så det är klart jag kommer fixa det!!

 

Dagens runda fick mig att tro lite mer på mig själv :) Men rundan fick mig också att inse vad som kommer bli dom största utmaningarna på lördag och det är att jag är så trögstartad. Får alltid krampkänningar i vaderna, smärta i senorna i höger knäveck och håll under de första kilometerna. MEN jag vet att det går över och när jag passerat 5-6km känns allt mycket lättare. Efter att ha sprungit på och kommer upp mot 16-17km börjar höftböjarna bli trötta och fötterna göra lite ont. Men om jag kunde cykla i många timmar med knäsmärta från helvete så ska jag nog palla detta!

 

En del av mig är rädd och en annan del ser verkligen fram emot att ta sig an lördagens utmaning! Men mest av allt ser jag fram emot att springa hem En Svensk Klassiker! :D

 

Med inspiration från gårdagens grönsakslektion och med tips från min klasskompis och granne Zandra har jag testat att göra egna grönsakschips. Det skulle tydligen vara supergott att göra det på grönkål men det fanns inte på Coop så jag provade med svartkål istället, och det blev mums! Testade med rödbetor också och blev till och med snäppet godare, så vill du ha ett nyttigare alternativ till chipsen prova att göra egna! :)

 

 

Valfri mängd svartkål

Valfri mängd rödbetor

Valfri olja (jag blandade olivolja med rapsolja)

Salt efter smak

 

Sätt ugnen på 200 grader. Dela och skölj svartkålsbladen, skär av den nedersta delen. Ett tips är också att skära bort mittenpartiet på kålen och bara rosta den mörkgröna delen av bladet för mittenpartiet blev lite segt och trådigt. Skala och skär rödbetorna i tunna skivor. Har man tillgång till en matberedare eller mandolin är detta att föredra. Blanda oljan med salt och pensla på blandningen på båda sidorna av grönsakerna.

 

Rosta svartkålen i ugnen ca 10 minuter. Dom bränns lätt så håll koll. Rödbetorna behöver vara inne längre för att bli krispiga. Jag hade dom inne ca 30 minuter och under de sista 10 minuterna sänkte jag ugnsvärmen till 150 grader för att inte bränna betorna. Låt de rostade grönsakerna rinna av på lite torkypapper innan du serverar dom.

Hoppas det smakar!

 

Här sitter jag, klockan är 09.00 och jag har redan hunnit vara vaken i drygt tre timmar, tränat frösta morgonpasset sen slutet av maj och ätit två frukostar...Toppen känns det!

Vaknade av mig själv 05.45 och kände mig utvilad, hur skönt liksom?! Klev upp, åt lite frulle och begav mig till IKSU för att kicka igång dagen med IW och CX. Emelie bjöd på ett riktigt tufft och roligt indoor pass där det bästa var när Dr Bombay´s Clacutta drar igång! Med ett stort leende på läpparna var det bara att kötta järnet ända in i mål! Och som hon sa under de avslutande intervallerna: livet utanför din trygghetszon, våga! JA, våga!! För det är banne mig en av de härligaste känslorna som finns! Man orkar alltid lite till, man kan alltid ge lite mer än vad man tror, testa får ni se, våga gå utanför din trygghetzon! Det kommer ge resultat! ;) Gick vidare in på CXen och körde slut på bål och axlar innan jag kunde traska hem igen och äta frukost nr2.. Bästa och godaste målet på hela dagen, för allt smakar så mycket bättre efter ett ordentligt träningspass!



God morgon gott folk, trevlig tisdag på er!

Det finns ju en rad olika anledningar till att jag har valt att plugga till dietist... Den största är helt klart min enorma kärlek till mat och allt som har med mat att göra :D Främst så gillar jag att äta mat, och jag kan äta mycket av nästan allt, om det undgått nån? ;) Jag äter aldrig för att överleva, utan jag lever för att äta. Hur mycket härligt finns det inte med mat och det sociala och trevliga kring mat?! Jag tycker synd om de personer som aldrig, eller väldigt sällan njuter av mat. De som äter bara för att de måste. De som är kräsna och tycker allt bara är blä. Fy så trist det måste vara! På riktigt, vilket trist liv dom måste ha?! Haha! Jag är tacksamt att jag lever i det landet jag gör, på det sättet jag gör, så att jag varje dag, om jag vill, kan njuta av den maten jag vill. Såå, ät, njut och var glad medan du kan! #Dietistjavisst!

 

Jag kände mig så opepp på att träna tidigare i kväll men så såg jag denna bild som Stadium postat på Facebook och fick massa inspiration!

 

I söndags begav jag mig ut i Nydala hundslädspår tillsammans med Therese för en 17 km lång joggingrunda. Innan detta var ca 13 km det längsta jag någonsin sprungit så det blev ett svettigt, trögt och jobbigt distansrekord dagen till ära.

 

Jag hade gärna önskat att detta hade genomförts för typ tre månader sen och att jag nu, knappt tre veckor innan Lidingöloppet sprungit längre än så... Men nu är det inte så, och bättre sent än aldrig med en längre distans, visst?! ;) Det var dock långt ifrån nått fartrekord, tog 2 h att ta sig igenom rundan, men ändå, det gick och det viktiga var att få mil i kroppen (måste tänka positivt!!).

 

Himla snällt av Therese, som utan tvekan hade kunnat pina på i ett högre tempo, att hålla mitt tempo och hjälpa mig att dra! Toppen för motivationen! Det som var jobbigast under rundan bland sten, rötter, sand, sumpmark och bergshällar var absolut inte flåset, det har jag, utan det var tröttheten i höftböjarna och domningarna i min tidigare infekterade fot... Trots detta, och trots att jag ska springa ytterligare 13 km om tre veckor så känns det mycket bättre rent mentalt nu (som alltid när man bevisar för sig själv att man klarar av nått man tidigare aldrig gjort!). Med ett lugnt och sansat tempo och med bättre energipåfyllning under loppet så kommer det att gå. Det kommer inte gå fort, men det kommer gå (förhoppningsvis springas!).

 

Efter gårdagens föreläsning när jag satt längst bak i salen och fick kisa för att se vad det stod på tavlan kände jag att det nog är dags att göra en synundersökning...

 

Idag när jag strosade runt på universitetets Välkomstmässa fick man göra en gratis synkoll hos KlarSynt i nån form av apparat, inga bokstäver i olika storlekar utan man bara stirrade in i en maskin där man såg en bild som ändrade skärpa. Efter några sekunder skrevs en kvitto ut med ett resultat...

 

Mannen från KlarSynt: "Jaha Alexandra, vad använder du för glasögon idag?"
Jag: "Va? Nej alltså jag har inga glasögon..."

Mannen (med uppspärrade ögon): "Inga alls?!"

Jag: "Haha neä..."

Mannen: "Oj! Dig skulle jag inte vilja åka bil med, du ser ju ingenting på långt håll! Du är väldigt närsynt!"

 

Det är visserligen lite oskarpt när det gäller detaljer på längre håll, men jag är ju inte blind, som det lät på honom :P Testet var givetvis inte 100% och han rekommenderade mig att göra en vanlig synundersökning också men han kunde konstaterade att jag garanterat behöver glasögon. Och att jag förmodligen alltid kommer vilja ha dom på mig, inte bara när jag kör bil eller är på föreläsningar... Såå, tiden är kommen för mig att joina resten av glasögonormarna i min familj! :D

 

 

Skolstart? Låter som om man vore 7 år och börjar ettan... I stället är man 25 år och börjar sin andra termin på dietistprogrammet och sin sjunde termin totalt på universitetet... I söndags hade jag nog inte insett att sommarlovet var över och det var dags att återgå till verkligheten, vardagen, plugget?! Jag hade nog fortfarande inte fattat det igår morse när jag, Nikki och Zandra sällskapade till campus. Lite skumt att ytterliggare ännu en gång börja i en ny klass. Visserligen känner jag ju igen de flesta och har umgåtts en del med många men ändå, lite konstigt sådär, men jag är ju samtidigt van vid det här laget... :P Vi inledde lugnt med kursintro, massa info och en lite rundvandring i kök och lokaler där vi kommer hålla till nu de närmaste 8 veckorna. Det som står på schemat är Livsmedelskunskap och Matlagningstekning (LivMak) 13,5 hp. Många, långa, obligatoriska dagar där mycket praktiskt i köket blandas med teori och grupparbeten. Med en studiehandledning på 36 sidor så inser man att det är måånga uppgifter som ska tryckas in under dessa veckor. Det är en hektiskt period som väntar men jag tror också att det kommer bli en väldigt rolig period! Att dagligen få laga och äta mat i 8 veckor känns lixom helt okej! ;) Av vad jag har hört är detta en av programmets roligaste kurser så man får passa på att njuta! :) Men jag får lov att återkomma efter dagens 8-17-pass med hurvida jag njutit eller inte....

 

Kom in från ett ganska sent löppass och var galet hungrig, hade tagit fram kyckling till middag men kände att det tog för lång tid att göra så jag tänkte om och slängde ihop en sjukt god, näringsrik och mättande måltid på ynka 17 minuter (från att jag började laga tills att jag slog mig ner vi bordet tog det exakt 17 min och 5 sek. Ja, jag tog tid! Mest för att bevisa att gott och nyttigt kan gå fort).

 

Det blev så bra att jag känner att jag måste dela med mig av detta! ;)

 

 

1 portion

 

100g stora vita bönor

75g haricots verts

1/2 avokado

olivolja

färsk basilika

citronsaft

vitlök

salt

peppar (helst 5 Peppers, galet god)

150 g halloumiost

 

Blanda bönor tillsammans med haricots verts och en skvätt olivolja i en skål. Tärna avokadon och blanda i. Smaksätt med önskad mängd färsk hackad basilika, saft från en citron, pressad vitlök, salt och peppar. Låt stå i kylen medan du tillagar halloumin. Skiva halloumin i centimetertjocka skivor och stek eller grilla dem tills de får en gyllenbrun färg. Jag valde att steka osten men det blir ännu godare om man har grillmöjligheter, dock blir tillagningstiden lite längre då.

 

I fredag eftermiddag tog jag snabbtåget från Sthlm till Umeå... Med drygt 30 minuters försening pga av några som tyckte det passade bra med en promenad på spåret i Gävle tog det "bara" 6,5 h. Och 6,5 h med tåg den sträckan är ändå snabbt med tanke på att nattåget tar 12 h... Haha! Och när man får åka med SJ3000 så är resan mycket behaglig! Det är bekväma, breda säten, mycket utrymme för fötterna och gott om plats för väskor och annan packning. Tågen går snabbt och ljudlöst och det känns lite som att åka första klass i de vanliga SJ-tågen, som lite lyx :) Anlände till Umeå runt tolv på natten och tog mig genom campus där det var fullt nattligt ös med massa nolling. Kom innanför dörren och det luktade stekos i hela korridoren och sjukhus inne på mitt rum. Det kändes tomt och omysigt men ändå så bra ändå. Underbart skönt att får sova i sin riktiga egna säng igen och jag sov som en stock! Inga hetsiga krigsdrömmar eller massa uppvaknanden som jag haft flera nätter i rad innan, superskönt :)

 

Umeå bjöd på ett varmt välkomnande med massa trevliga helgaktiviteter. Inledde lördagen med ett pass på IKSU, såklart! Första på 90 dagar.... Jag kände mig som ett barn på julafton innan och efteråt var jag härligt trött. Blev Indoor och Core som premiärpass för hösten. Efter passen blev det storhandling ute på Ersboda och att släpa kassarna hem på bussen var döden!! Saknar bilen hemma i Sthlm... :P Stoppade vinet på kylning, svidade om och begav mig till Umedalen för kräftskiva med massa kostvetare hemma hos Therese. En hiskeligt trevlig kväll i gott sällskap som slutade på schlagerdansgolvet (där dom spelade allt annat än schlager?!) på Rex. 

 

Igår morse var det uppställning i allrummet 09,00 för diverse sista-sommarlovs-dags-aktiviteter. Stränga order från Grann-Gurra! ;) Att komma upp var inga problem men att fortsätta dagen var mer kämpigt, som jag var trött!! Men lite frukost och cola gjorde susen! Vi (läs: jag) började med att "meka" med hans nya cykel, sen traskade vi över gatan och plockade blåbär i skogsdungen där några timmar innan vi promenerade till och från Ersboda för att kolla in Stadium-rean och diverse nödvändigheter till korren. Väl hemma och dyngsura av regnet slängde jag mig på sängen och kände mig som en överkörd vante... Pallade mig upp och tog tag i kaoset som jag lyckats skapa i mitt rum för att jag inte plockat upp mina väskor. Det tog sin lilla tid att få ordning på allt, jag fattar inte att jag har så mycket saker?! Sen fick jag äntligen avsluta kvällen i soffan med söndagsfika tillsammans med de andra i korren.

 

Känns skönt att vara tillbaka i Umeå (tror jag..) och kul att avsluta sommarlovet med en rolig och produktiv helg! :)