alexandras

Eftersom vi trots allt är bosatta i Norrland bestämde jag och tjejerna i den #Norrländskadietistfamiljen att det var på sin plats att vi provade surströmming, så i fredags styrde vi en surströmmingsskiva i Arturs tvåa. Ingrid och Zandra hade ätit det innan, och Ingrid tycker det är fantastiskt gott... Jag är fascinerad över hennes begeistring för både lukt och smak var bland det värsta jag känt!! Jag satt som en liten tönt med min filt för näsan och när jag skulle ge mig på att rensa den lilla jäkeln fick jag kväljningar. Kunde inte förmå mig att fortsätta men eftersom jag hade bestämt mig för att smaka så fick Ingrid göra i ordning en äkta surströmmingsklämma med mandelpotatis, gräddfil, rödlök, tomat och dill. Jag uppmanades att ta en stooor tugga så att jag skulle få med både fisk och allt annat. Men alltså, väl i munnen kunde jag inte ens svälja. Det bara växte och växte och till slut spottade jag ut det sista. Fy alltså! Det föll mig inte i smaken och jag lär aldrig mer prova igen. Aldrig. Nästa gång röstar jag för en annan sorts skiva, vad sägs om kräftskiva?! :D Dock var det ju en sjukt trevlig kväll trots att strömmingen var sur, så tack ändå tjejer!