alexandras

Jag tittade alldeles nyss på TV4s dokumentärserie "En resa för livet" där fyra svenska artister, Darin, Eagle-Eye Cherry, Sophie Zelmani och Uno Svenningsson besöker ett av världens fattigaste områden, Filippinernas huvudstad Manila. Där får de ta del av vardagen och se den hårda verklighet många barn lever i. Deras uppgift under resan är att skriva varsin sång utifrån sina upplevelser.

Om fyra veckor, den 24 februari, står jag tillsammans med bla pappa, Linnéa, Johan, Gustav och Ann-Sofie på starten till Öppet Spår 2014. Då är det dags att påbörja resan mot ytterligare En Svensk Klassiker.

 

Just nu känns fyra veckor som alldeles för kort tid med tanke på hur lite skidor jag har kunnat åkt den här säsongen och hur lite jag kommer kunna åka under dessa fyra veckor. Jag har dragit på mig en överansträngning i delar av triceps och har blivit avrådd av sjukgymnasten att inte staka alls de kommande två veckorna... Som ni själva kan räkna ut återstår alltså bara TVÅ veckor till loppet när jag kan  börja staka igen... Fasen så ont dom där nio milen kommer göra i år!! Jag är inte ens uppe i 20 åka mil den här säsongen men jag tänker absolut inte ge upp nu, huvudet är helt inställt på att köra och jag kommer åka ner till Sälen, jag kommer göra allt jag kan innan dess för att kunna åka och jag kommer starta och sen får vi se hur det går. I natt drömde jag att jag tog mig i mål på nio timmar blankt, jag var jättebesviken att jag bara förbättrat min tid med 18 minuter från förra året. När jag vaknade så kände jag dock att fokus i år (lika som förra året) ligger på att komma i mål, oavsett tid. Det känns inte rättvist mot mig själv att tänka på tiden med tanke på den (enligt mig) mindre bra uppladdningen jag haft.

Sjukgymnasten gav mig två alternativ, antingen att jag tränar på med skidåkningen som vanligt, biter ihop och har ont, eller att jag fokuserar på de övningar jag fått för att stärka upp övriga delen av triceps för att avbelasta det överansträngda området och på så sätt förhoppningsvis kunna köra längre sen utan att få ont. Jag väljer alternativ nummer två, för som han själv sa så blir det ändå ingen kvalitet i träningen av att åka och ha ont. Och åker jag nu kanske jag drar på mig en inflammation och inte kommer kunna åka loppet alls. Att försöka stärka upp triceps ger mig inte fler mil i spåret men det ger mig förhoppningsvis en chans att ändå ta mig igenom loppet.

Jag lägger alltså fokus på rehabövningar, skidåkning utan stavar, annan konditionsträning och styrka anpassade för skidåkning. Som sagt, fyra veckor kvar så nu är det verkligen 110% skidfokus som gäller - mot ytterligare En Svensk Klassiker!! :D

 

Som vanligt rusar tiden iväg, jag vet att jag alltid tjatar om det men det är ju verkligen så! Förra fredagen skrev vi (jag och mina klasskompisar) tenta i Kost & Folkhälsa och avslutade där med första året på dietistprogrammet. Under helgen slog vi på stort och firade vi det i kombination med min och Louise födelsedag. Vi åt middag och hade en jätterolig kväll här hemma i korren som avslutades på Origo. Söndagen var inte lika jätterolig, känns att man fyllt 26... :P I måndags var det dags att påbörja år två för vår del men också att välkomna de nya dietisterna till deras första år. Dessa dagar liknar med andra ord väldigt mycket dagar som dom såg ut för exakt ett år sen. Skillnaden är att jag då var nolla, nu är jag fadder. Räknar man med denna nollningen är detta min fjärde, och förhoppningsvis sista! Det är givetvis roligt men också hektiskt och väldigt intensivt så nu får det nog vara sista gången :P

Dagarna är långa, knökfulla med aktiviteter och hjärnan går på högvarv för att allt ska gå ihop. Jag känner mig inte stressad egentligen för trots att det är mycket har jag läget under kontroll, tror jag i alla fall... Haha! Men efter den här dagen med morgonspinning, grupparbete, lunchmöte med studentföreningen, mera grupparbete, möte med sektionen, tårtbakstävling med nollorna, grymträning och renskrivning av mötesprotokoll är jag rätt så urvattnad. Sängen ser fantastiskt skön ut så nu ska jag krypa ner och sova och ladda in för veckans sista hektiska dag innan det blir lite lugnare i helgen! :)

 

I vanlig ordning springer tiden iväg och jullovet är sedan igår över. Det var 2,5 fullspäckade och himla trevliga veckor! Inledde med Håkan Hellström-konsert i Uppsala, fantastiskt var det! Och ännu mer fantastiskt kommer det bli på spelningen i Göteborg i sommar! :) Åkte sedan upp till Orsa för julfirande med familj och släkt. Fem sköna dagar med massvis med julmat, film, spel, mys, besök i björnparken och lite skidåkning. Kom hem och jobbade i två dagar på Upper Crust, förvånande hur snabbt man kommer in i allt igen, kändes inte som att jag varit borta i fyra månader. Hann umgås med Carro & Vega, Kajsa & Tristan också. Och med Fanny som är hemma från Argentina. Riktigt kul att ses och trots att vi inte setts på jättelänge var allt som vanligt vilket kändes kul! Firade ett mycket trevligt och gott nyår i Norrköping med Gustav och några kompisar till honom. Firade kusin Linnéas födelsedag och har hunnit umgåtts mycket med familjen också. Trots att plugget funnits i bakhuvudet och jag har faktiskt pluggat lite grann (med betoning på lite) så har jag ändå kunnat slappna av och njuta av att vara ledig, så himla skönt! :)

I måndags eftermiddag kom jag tillbaka hit upp till Umeå, städade ur julen och ändrade fokus från lov till tentaplugg. Som alltid när man varit ledig känns det drygt att komma tillbaka till plugget men det gick ändå ganska lätt den här gången, efter fem min kändes det som att jag inte ens haft något lov... Undra om det är bra eller dåligt?

Nu är det alltså full fart mot tentan nästa fredag, innan det ska vi beta av två gruppredovisningar också och sen är vi klara med Kostvetenskap B. Som sagt - tiden går fort!

Dagarna runt jul och innan nyår brukar jag fundera mycket på året som gått, vad som hänt, vad jag gjort, vad jag lärt mig, om jag utvecklats etc. etc. Under den här julen har jag dock inte funderat så mycket på året som gått för min spontana känsla när jag gjorde det var att det bara varit massor med plugg och jobb och att det faktiskt varit ganska påfrestande. Ofta jämför jag också året som gått med föregående år vilket inte är så rättvist för inget år är det andra lik, inte ens en dag är en annan dag lik. När jag tänkte på 2012 i jämförelse med 2013 så kändes 2013 så ohändelserikt och rätt trist. 2012 bodde jag först hemma i Sthlm och jobbade, under våren och sommaren cyklade jag genom Europa, öluffade i Grekland, hälsa på mamma på Rhodos i en månad, min moster gifte sig, farfar fylld 70 år och under hösten flyttade jag upp till Umeå och började en ny utbildning. Och under 2013 har jag bara fortsatt att bo i Umeå och bara pluggat... Eller?

 

Igår på vägen hem från Norrköping insåg jag ju att 2013 visst har varit ett väldigt händelserik år. Jag har visserligen mestadels varit i Umeå och pluggat men runt om detta har det hänt mycket. I januari kom jag in på dietistprogrammet men läste engelska under hela vårterminen eftersom jag kunde tillgodoräkna mig de först 30hp på programmet. Jag var dock med på nollningen och lärde känna några i min nya klass som jag umgicks en del med under hela våren. Att läsa engelska var bland det jobbigaste jag gjort under mina dittills tre år på universitetet. Vi läste flera moment samtidigt och det var verkligen mycket att läsa och plugga jämt. Det kändes som att jag mer eller mindre bodde i Tornet och Lindellhallen under den terminen. Och mitt uppe i allt så kändes det inte ens kul, men nu i efterhand är det inget jag ångrar för jag lärde mig mycket och utvecklade min engelska både i skrift och tal.

 

Första helgen i mars åkte jag Vasaloppet som en första del av En Svensk Klassiker. Det var slitit, jobbigt, påfrestande, långa 9 mil och drygt 9 timmar men det gick och jag ska göra det i år igen! Efter loppet byttes fokus från skidor till cykel och jag spenderade många timmar med att stirra i väggen och trampa på motionscykeln i gymmet innan jag kunde cykla utomhus.

 

Under påsken åkte jag med familjen till Tänndalen för att åka skidor både utför och på längden i strålande solsken. Det är en av de härligaste skidresorna jag gjort och förutom att åka så åt vi gott, bastade och badade bubbelpool på det hemtrevliga hotellet vi bodde på. I mitten av april flyttade jag från Josse och Tobbe till ett rum i en korridor. Det var blandade känslor att flytta in i en korridor. Jag trodde att den tiden var förbi och jag ville så gärna ha en egen liten lägenhet med eget kök men just då gick det inte att få någon. Men jag ångrar mig inte alls att jag flyttade dit jag gjorde, jag har haft tur att komma till en så bra korridor. Alla är trevliga och skötsamma och vi gör en hel del saker tillsammans. Människorna korridoren är inte bara mina grannar utan också mina vänner. Sommaren kom tidigt och under maj var det rekordvarmt i Umeå. Vi solade, badade, grillade, glassade runt i shorts och klänning, pluggade utomhus och brände upp våra kroppar i den första vårsolen. Fantastiskt underbart var det! Avslutade terminen med att bli invald som sekreterare i kårföreningens styrelse och dansade in sommarlovet under Brännbollsyran till bland annat Nause, John De Sohn och Hoffmaestro som spelade.

 

Åkte hem till Sthlm och började jobba på Upper Crust på Centralstationen. Det gick förvånansvärt snabbt att komma in i cafésvängen och jobbtempot igen trots att jag inte jobbat någonting på över ett år. Cyklade Vätternrundan i mitten av juni som andra delen av Klassikern. Blåsigt, jobbigt, ont i knän och skrev men ett vackert och inspirerat lopp som gav mig mersmak för att cykla. Knegade på större delen av sommaren med hann också med att vara en del ute i sommarstugan, träffa vänner, åka till Göteborg och gå på Gyllene Tider, se The Sounds i Västerås och på Skansen där jag även såg Håkan Hellström. Simmade Vansbrosimmet efter en dunderförkylning. Ett lopp som kändes som en barnlek i jämförelse med de andra loppen i Klassikern. Jag tog det lugnt, simmade in på en timme, tog en fika och åkte hem. Det var som inte mer än så men jag är extremt revanschsugen inför årets lopp. Simningen är lite av min "paradgren" och jag vill verkligen få en bättre tid, så i år ska jag vara frisk och ge järnet! Sommaren bjöd även på mycket sol och bad, invigning av Tele2 Arena där Kent, Robyn och Lars Winnerbäck spelade, premiär av den helt makalöst bra filmen Känn Ingen Sorg, farbrors 50-årsfest på Hasselöl och mycket mer.

 

När augusti led mot sitt slut var det dags att åka uppåt igen för att börja plugga på dietistprogrammet på riktigt. Men inte var sommaren slut för det. September var också varm i Umeå så vi inledde höstterminen på samma sätt som vi avslutade vårterminen. I slutet av september avslutade jag Klassiker med att springa/lunka/gå Lidingöloppet. Det var det tyngsta loppet under hela Klassikern och jag mår lite dåligt när jag tänker på det nu i efterhand. Det var som att de där tre milen aldrig ville ta slut och jag hade så ont överallt när jag väl gick i mål. Men det var också så värt all smärta för väl över mållinjen hade jag sprungit hem En Svensk Klassiker! Helt klart den största fysiska prestationen jag hittills har gjort i mitt liv och jag är både stolt och glad att jag tog mig igenom allt! Jag är också taggad på att göra allt igen, utmana mina tider och pressa gränserna och har därför anmält mig till alla lopp även under 2014.

 

Hösten i Umeå har kantats av massvis med plugg. Jag har tillsammans med några av mina klasskompisar spenderat många långa dagar och kvällar i skolan. Det har varit stressigt och hektiskt och när jullovet väl kom var det mycket efterlängtat. När jag kom tillbaka efter sommarlovet kände jag mig inte speciellt utvilad efter ganska mycket jobb och därför har nog terminen känt extra tung ibland. Men det jag läser är så himla intressant att det gör allt lite lättare. Jag har lärt känna min klass bättre och kommit många personer nära. Vi har gjort mycket kul mellan allt plugg. Vi tog en road trip till IKEA, har haft tre maskerader, middagar, sittning, julmys och massa annat.

 

Jag har under året lärt känna massor med nya människor från mitt nya boende, från engelska, från min nuvarande klass, från sommarjobbet och andra utanför allt detta. Jag har lärt mig mycket om mig själv och om andra. Många har vunnit min tillit och jag har träffat personer som gjort stort intryck på mig och vissa av dom tror jag att jag kommer vara vän med många år framöver och resten av mitt liv. Många har kommit men även några har gått. Det är så livet är och det är helt okej.

 

Jag bläddrade tillbaka till början av 2013 i min kalander och läste vad jag skrev då:

 

2013 ska jag:

- vara frisk, glad och lycklig

- äta mindre socker

- genomföra Klassikern och vara stolt

- genomföra armhävningsutmaningen

 

Med facit i hand kan jag säga att det har gått sådär... Jag har varit glad och lycklig men en hel del sjuk under året som gått. Jag var sjuk både innan Vansbrosimningen och Lidingöloppet och i somras fick jag nån konstig infektion i foten så jag varken kunde gå eller stå och hade ont under en ganska lång tid efter att det läkt.

 

Så mycket socker som jag ätit det här året, och då främst under december månad, tror jag fan aldrig att jag gjort tidigare... Så jag har nu lovat mig själv att aldrig igen lova att äta mindre socker. :P Armhävningsutmaningen gick i stöpet pga av halsfluss men jag genomförde i alla fall Klassikern vilket känns som en seger i sig och tillsammans med att jag varit glad och lycklig kan jag se tillbaka på året som ett hektiskt, fullspäckat, utvecklande och bra år!

 

Jag tror och hoppas att det kommande året kommer bli hur bra som helst och för att inte lova mig själv saker jag inte riktigt kan hålla skriver jag nu in i min kalender att:

 

 

That´s it! Nu kör vi 2014! :)