alexandras

Dagarna runt jul och innan nyår brukar jag fundera mycket på året som gått, vad som hänt, vad jag gjort, vad jag lärt mig, om jag utvecklats etc. etc. Under den här julen har jag dock inte funderat så mycket på året som gått för min spontana känsla när jag gjorde det var att det bara varit massor med plugg och jobb och att det faktiskt varit ganska påfrestande. Ofta jämför jag också året som gått med föregående år vilket inte är så rättvist för inget år är det andra lik, inte ens en dag är en annan dag lik. När jag tänkte på 2012 i jämförelse med 2013 så kändes 2013 så ohändelserikt och rätt trist. 2012 bodde jag först hemma i Sthlm och jobbade, under våren och sommaren cyklade jag genom Europa, öluffade i Grekland, hälsa på mamma på Rhodos i en månad, min moster gifte sig, farfar fylld 70 år och under hösten flyttade jag upp till Umeå och började en ny utbildning. Och under 2013 har jag bara fortsatt att bo i Umeå och bara pluggat... Eller?

 

Igår på vägen hem från Norrköping insåg jag ju att 2013 visst har varit ett väldigt händelserik år. Jag har visserligen mestadels varit i Umeå och pluggat men runt om detta har det hänt mycket. I januari kom jag in på dietistprogrammet men läste engelska under hela vårterminen eftersom jag kunde tillgodoräkna mig de först 30hp på programmet. Jag var dock med på nollningen och lärde känna några i min nya klass som jag umgicks en del med under hela våren. Att läsa engelska var bland det jobbigaste jag gjort under mina dittills tre år på universitetet. Vi läste flera moment samtidigt och det var verkligen mycket att läsa och plugga jämt. Det kändes som att jag mer eller mindre bodde i Tornet och Lindellhallen under den terminen. Och mitt uppe i allt så kändes det inte ens kul, men nu i efterhand är det inget jag ångrar för jag lärde mig mycket och utvecklade min engelska både i skrift och tal.

 

Första helgen i mars åkte jag Vasaloppet som en första del av En Svensk Klassiker. Det var slitit, jobbigt, påfrestande, långa 9 mil och drygt 9 timmar men det gick och jag ska göra det i år igen! Efter loppet byttes fokus från skidor till cykel och jag spenderade många timmar med att stirra i väggen och trampa på motionscykeln i gymmet innan jag kunde cykla utomhus.

 

Under påsken åkte jag med familjen till Tänndalen för att åka skidor både utför och på längden i strålande solsken. Det är en av de härligaste skidresorna jag gjort och förutom att åka så åt vi gott, bastade och badade bubbelpool på det hemtrevliga hotellet vi bodde på. I mitten av april flyttade jag från Josse och Tobbe till ett rum i en korridor. Det var blandade känslor att flytta in i en korridor. Jag trodde att den tiden var förbi och jag ville så gärna ha en egen liten lägenhet med eget kök men just då gick det inte att få någon. Men jag ångrar mig inte alls att jag flyttade dit jag gjorde, jag har haft tur att komma till en så bra korridor. Alla är trevliga och skötsamma och vi gör en hel del saker tillsammans. Människorna korridoren är inte bara mina grannar utan också mina vänner. Sommaren kom tidigt och under maj var det rekordvarmt i Umeå. Vi solade, badade, grillade, glassade runt i shorts och klänning, pluggade utomhus och brände upp våra kroppar i den första vårsolen. Fantastiskt underbart var det! Avslutade terminen med att bli invald som sekreterare i kårföreningens styrelse och dansade in sommarlovet under Brännbollsyran till bland annat Nause, John De Sohn och Hoffmaestro som spelade.

 

Åkte hem till Sthlm och började jobba på Upper Crust på Centralstationen. Det gick förvånansvärt snabbt att komma in i cafésvängen och jobbtempot igen trots att jag inte jobbat någonting på över ett år. Cyklade Vätternrundan i mitten av juni som andra delen av Klassikern. Blåsigt, jobbigt, ont i knän och skrev men ett vackert och inspirerat lopp som gav mig mersmak för att cykla. Knegade på större delen av sommaren med hann också med att vara en del ute i sommarstugan, träffa vänner, åka till Göteborg och gå på Gyllene Tider, se The Sounds i Västerås och på Skansen där jag även såg Håkan Hellström. Simmade Vansbrosimmet efter en dunderförkylning. Ett lopp som kändes som en barnlek i jämförelse med de andra loppen i Klassikern. Jag tog det lugnt, simmade in på en timme, tog en fika och åkte hem. Det var som inte mer än så men jag är extremt revanschsugen inför årets lopp. Simningen är lite av min "paradgren" och jag vill verkligen få en bättre tid, så i år ska jag vara frisk och ge järnet! Sommaren bjöd även på mycket sol och bad, invigning av Tele2 Arena där Kent, Robyn och Lars Winnerbäck spelade, premiär av den helt makalöst bra filmen Känn Ingen Sorg, farbrors 50-årsfest på Hasselöl och mycket mer.

 

När augusti led mot sitt slut var det dags att åka uppåt igen för att börja plugga på dietistprogrammet på riktigt. Men inte var sommaren slut för det. September var också varm i Umeå så vi inledde höstterminen på samma sätt som vi avslutade vårterminen. I slutet av september avslutade jag Klassiker med att springa/lunka/gå Lidingöloppet. Det var det tyngsta loppet under hela Klassikern och jag mår lite dåligt när jag tänker på det nu i efterhand. Det var som att de där tre milen aldrig ville ta slut och jag hade så ont överallt när jag väl gick i mål. Men det var också så värt all smärta för väl över mållinjen hade jag sprungit hem En Svensk Klassiker! Helt klart den största fysiska prestationen jag hittills har gjort i mitt liv och jag är både stolt och glad att jag tog mig igenom allt! Jag är också taggad på att göra allt igen, utmana mina tider och pressa gränserna och har därför anmält mig till alla lopp även under 2014.

 

Hösten i Umeå har kantats av massvis med plugg. Jag har tillsammans med några av mina klasskompisar spenderat många långa dagar och kvällar i skolan. Det har varit stressigt och hektiskt och när jullovet väl kom var det mycket efterlängtat. När jag kom tillbaka efter sommarlovet kände jag mig inte speciellt utvilad efter ganska mycket jobb och därför har nog terminen känt extra tung ibland. Men det jag läser är så himla intressant att det gör allt lite lättare. Jag har lärt känna min klass bättre och kommit många personer nära. Vi har gjort mycket kul mellan allt plugg. Vi tog en road trip till IKEA, har haft tre maskerader, middagar, sittning, julmys och massa annat.

 

Jag har under året lärt känna massor med nya människor från mitt nya boende, från engelska, från min nuvarande klass, från sommarjobbet och andra utanför allt detta. Jag har lärt mig mycket om mig själv och om andra. Många har vunnit min tillit och jag har träffat personer som gjort stort intryck på mig och vissa av dom tror jag att jag kommer vara vän med många år framöver och resten av mitt liv. Många har kommit men även några har gått. Det är så livet är och det är helt okej.

 

Jag bläddrade tillbaka till början av 2013 i min kalander och läste vad jag skrev då:

 

2013 ska jag:

- vara frisk, glad och lycklig

- äta mindre socker

- genomföra Klassikern och vara stolt

- genomföra armhävningsutmaningen

 

Med facit i hand kan jag säga att det har gått sådär... Jag har varit glad och lycklig men en hel del sjuk under året som gått. Jag var sjuk både innan Vansbrosimningen och Lidingöloppet och i somras fick jag nån konstig infektion i foten så jag varken kunde gå eller stå och hade ont under en ganska lång tid efter att det läkt.

 

Så mycket socker som jag ätit det här året, och då främst under december månad, tror jag fan aldrig att jag gjort tidigare... Så jag har nu lovat mig själv att aldrig igen lova att äta mindre socker. :P Armhävningsutmaningen gick i stöpet pga av halsfluss men jag genomförde i alla fall Klassikern vilket känns som en seger i sig och tillsammans med att jag varit glad och lycklig kan jag se tillbaka på året som ett hektiskt, fullspäckat, utvecklande och bra år!

 

Jag tror och hoppas att det kommande året kommer bli hur bra som helst och för att inte lova mig själv saker jag inte riktigt kan hålla skriver jag nu in i min kalender att:

 

 

That´s it! Nu kör vi 2014! :)

Det är ju som bekant december och julmånad så vad passar inte bättre än att ägna helgen åt julsittning och julmarknad?! :)

Igår kväll hade vi julsittning med vår institution och temat för kvällen var film. Så med andra ord var det inte så mycket jul över själva sittningen men den är i samband med julen och kallas därför julsittning. :) Det haglade tätt av kändisar på Lokal... Borat, Ronny & Ragge, Howard Wolowitz, Lilla My, Lara Croft, Pippi, Curella de vil, Bröderna Fluff, Mulan, Tingeling, Prinsessan Leia, Allan med sin Carlos och många fler var på plats. Det var en riktigt lyckad kväll med god mat, sång, spex av Medecinarspexets acapellakör, dans och massvis med skratt! Verkligen en rolig sittning! :D

 

 

Efter marknad och loppis var jag på ett riktigt härligt spinningpass! Jag bara älskar 90-talslåtarna Emelie har i sina pass och trots att jag kände mig väldigt trött innan gick det hur bra som helst! Både kroppen och huvudet var pigga och trots grym mjölksyra mot slutet kändes det som att jag hade kunnat cykla hur länge som helst. Det är dessa pass som gör att jag älskar att träna! Verkligen ett bra avslut på en bra helg! Tack alla inblandade!

Idag fyller min lillasyster och en av mina bästaste vänner, Bella, 24 år!

 

Massvis med grattis på din dag fin fina du!

Trots att vi bor för långt ifrån varandra och ses alldeles för sällan så vet jag att du alltid finns där när jag behöver dig! Du känner mig bättre än någon annan och jag är så glad att du alltid är så ärlig mot mig, trots att jag kanske inte alltid vill höra sanningen :P Du är omtänksam, roligt, knasig, så fin och världens bästa syster! Vad vore livet utan dig?!

 

Det är mitten av årets mörkaste månad och jag har haft vårfeelnings hela dagen?! Det började med att när jag gick ut i morse så kändes det som vår i luften och gruset på gångvägarna kändes som det som är kvar efter vintern innan det sopas bort. Mössa, vantar och min tunna dunjacka var alldeles för varmt när jag cyklade till skolan. När jag kom in i Lindellhallen så luktade det engelska. Alltså dofterna påminde om vårterminen och därför också engelskan. Fick solen rakt i ögonen under större delen av dagen, vilket i och för sig var härligt men också sådär lite för varmt som när solen börjar värma på våren och man sitter inomhus i nått som liknar en bastu. Senare på eftermiddagen var jag på Emelies spinningpass och då körde hon sitt gamla pass från i våras och flera av låtarna förknippar jag verkligen med våren här uppe i Umeå. Såå denna söndag har kantats av dofter, situationer och låtar som jag väldigt starkt förknippar med våren som var. Underbara känslor egentligen men det känns helt fel med sånna nu när jag helst av allt vill ha kyla och snö och allt vad det innebär! Jag vill åka skidor nu, jag vill kunna ha på mig min mysiga tjocka dunjacka, jag vill julpynta, tända adventsljus, dricka glögg och se på julkalendern! Det är vad jag vill nu. Sen efter det och lite till då kan våren och vårkänslorna få komma :) Men nu passar det ju inte alls! Så ge mig snö NU tack!!

 

Lördag idag, och jag är bänkad i skolan för tentaplugg, igen! Satt inte jag här alldeles nyss för tentaplugg?! Med tanke på hur fort tiden går så känns det verkligen som det var igår trots att det är tre veckor sedan... Nästa vecka tar jag långhelg fredag-måndag och åker hem till Sthlm så då måste jag kompensera för det den här helgen (och resten av veckan). 110% statistikfokus fram tills dess!

 

Började morgonen med en riktigt skön löprunda runt Nydalasjön, möttes av en vacker soluppgång, kroppen kändes pigg och benen lätta. Bestämde mig efter Lidingöloppet att springa minst en gång i veckan fram tills det blir för kallt, men jag har inte sprungit på nästan fyra veckor så det kändes extra skönt att det gick så lätt! :) Bra start på helgen!

 

Dags att återgå till plugget! Ville bara uppdatera lite snabbt för att ge ett livstecken. Trevlig helg gott folk! :)

 

En stor del av studentlivet omfattas av tiden innan och efter tenta, och dessa två perioder är som två helt olika världar... För knappt en vecka sedan, närmare bestämt förra onsdagen hade vi muntlig tenta i Livsmedelesvetenskap & Matlagningsteknik. Veckan innan tentan kantades av plugg, plugg, plugg och åter plugg. Vi hade två praktiska examinationer, en reflektionsuppgift att skriva + plugg till tentan. Jag, Sofie och Matilda praktiskt taget bodde i skolan under flera dagar för att hinna trycka in så mycket information som möjligt. Korvstoppning på hög nivå! I vanliga fall en sak som jag är grym på (hur bra det nu är kan man ju diskutera...) men som den här gången inte alls verkade funka som jag ville... Det var som att informationen gick in på ena sidan och ut på andra. Det kändes som extremt mycket text att ta sig igenom och oändligt mycket att komma ihåg! Att försumma träning, vettig kost och tillräckligt med sömn känns ju som ett mycket dåligt recept för ett lyckat studieresultat men pga min oro att inte hinna lära mig tillräckligt valde jag bort detta framför plugget. Jag tycker dock att det finns en viss tjusning med att packa väskan med mat för en hel dag och bänka sig i skolan och bara plöja. Jag vet inte vad det är men jag trivs på nått sätt med att göra det, så det är någon sorts hatkärlek jag har till dessa tentaperioder. Och visst hade vi det rätt trevligt under helgen i skolan?! Vi beställde pizza, underhölls av Medicinarspexets genrep och snackade en hel del skit också. Ett bevis för att fokusen inte var hundraprocentig under hela tiden, men hur skulle den egentligen kunna vara det? :)

Jag var nervös och hade så svårt att sova natten mot tentan. Jag har aldrig känt mig så orolig inför en tenta som denna. Det var som att jag var helt tom i huvudet, som att jag inte lärt mig ett smack av allt plugg. Jag tror att en del av nervositeten även låg i upplägget på tentan, att den var muntligt. Visst att jag inte har några problem med att snacka men man vill ju gärna att det som kommer ut ska vara vettigt och relevant. Jag bad till högre makter att jag skulle slippa prata om kött eller bakning, men det gav ju bara omvänt resultat... Väl på plats på tentan drog jag lotten som det stod just bakning på. Jag fick lite smått panik över Eva-Britts (ena examinatorns) entusiasm, bakning är hennes skötebarn och jag ville verkligen inte göra bort mig inför henne. Innan den muntliga framställningen fick man en halvtimme på sig att förbereda sig utefter de frågeställningar man fått. Jag skrev så pennan glödde och hoppades att det jag tog upp hade nån form av relevans. Jag pratade hela tiden ut och fick därför inga följdfrågor. När jag efteråt hörde vad de andra som fått prata om bakning fick för följdfrågor blev jag lite orolig att jag inte hade klarat mig. När resultatet väl kom ut förstod jag att det fanns relevans i det mesta jag sagt för jag klarade mig! :) En enorm lättnad!! Bara att ha tentan gjord bidrog till att man kunde andas ut och slappna av. Livet innan tentan var äntligen över!

 

Livet precis efter tentan bjöd på massa trevligheter med fokus på allt annat än plugg! Vi började med att fira tentan med middag på Vezzo på onsdagskvällen, fredag bjöd på Halloweenfest med kostvetarna hemma hos Johanna. Lördagen bjöd på storslagen brunch på Rex med Gustav och Sofia och några andra och på kvällen var det dags att tagga till inför Halloweenfest nr 2, med dietisterna hemma hos Ingrid och Frida. Det var som liiite svårt att komma igång igen men i min snygga nunnedräkt och tillsammans med alls härliga utklädnader, alla roliga lekar och god mat blev det en superkul kväll. På söndagen var jag rätt så sliten och trött (inte så konstigt kanske...). Det blev en lång sovmorgon innan promenad till minneslunden och sushimiddag i stan med Matilda och Sofie. Efter det avslutade vi kvällen med att se på film. Och det roliga livet direkt efter tentan var tyvärr slut... :/ Isolerat Plugg vs Socialt Liv 0-1! Kanske ska prova en kombo inför nästa tenta?

 

 

 

Livet efter tenta betyder också ny kurs och i torsdags började vi med en metodkurs som kräver 110% fokus varje dag de närmaste fyra veckorna. Det är grupparbete blandat med stora individuella uppgifter och efter dessa två dagar inser jag att det kommer bli mycket bo i skolan även nu, och just nu känner jag ingen som helst tjusning i detta (trots att jag nämnde att det finns en charm i det...). Det är på gränsen att det är lite för mycket nu, det ligger på gränsen till att jag gör ingenting istället för att bli riktigt effektiv som jag i vanliga fall blir när det är mycket att göra. Sen tycker jag att momentet i sig är rätt så trist, och med min negativa inställning blir det ju inte bättre. MEN jag är ju trots allt här för att plugga så det är bara att rycka upp sig, jobba på attityden och köra järnet!!

I eftermiddags promenerade jag, Sofie och Matilda till den stora gravplatsen och minneslunden på Sandbacka för att tända några ljus för dom vi saknar och älskar men som inte längre är vid liv.

 

Ett hav av ljus bredde ut sig i minneslunden och det var sagolikt vackert, som en lite flicka sa tills sin mamma när dom kom dit för att tända ljus för hennes morfar. Det var skönt att låta tårarna rinna i tystnad, det var skönt med en stunds eftertanke men det var också så härligt och upplyftande med de små barnen som var där och pekade, skrattade och fascinerades. Så mycket liv bland all död, så mycket glädje bland all sorg.

 

Ibland tar åldern människor ifrån oss som vi älskar. Ibland är det sjukdomar. Ibland olycka. Döden tar deras fysiska kropp ifrån oss men jag vet att den mentala kroppen finns ibland oss när vi vill det, alldeles intill. På en lapp vid ett ljus stod det:

 

 

Noll garder.

Vind.

Regn. I sidled.

Mörkt. Blött. Rått.

Kallt. Så fruktansvärt kallt.

Ända in i märgen.

Det är Höstens Baksida.

 

När det är såhär uschligt

glömmer man snabbt

de klara, soliga, vackra dagarna

vi just haft.

Ge mig dom.

Eller ge mig vinter.

NU!

 

Tack.

 

Idag var det dags för IKSUs årliga (eller har dom kanske två/år?! Dålig koll...) inspirationsdag! En dag med blandade pass med IKSUs egna ledare men också med mer kända och mindre kända ledare utifrån. Man kan prova allt ifrån danspass, olika rörlighet- och styrkepass till spinning och utomhuspass. Jag hade bara bokat ett pass på förmiddagen, "Street Fight" tillsammans med Sofia, för att ha eftermiddagen fri till tentaplugg. Men jag blev så taggad att prova något annat och med tanke på det fina vädret Umeå bjuder på idag så blev det även "Get Out".

 

"Street Fight" leddes av Norberto Lacourt, en för mig okänd instruktör. Han var dock riktigt bra, ödmjuk men ändå stenhård. Passet var en mix av flera olika kampsporter med sparkar, slag, armbågar och knän både stående och på golvet. Vi körde två och två med handskar och bitsar och det var ett sjukt köttigt, roligt, jobbigt och svettigt pass. Man fick chansen att slå ut lite aggressioner och jag kände mig verkligen helt slut men också väldigt upprymd när jag gick där ifrån - fasen så kul det är att svettas och ta ut sig totalt!

 

Andra passet, "Get Out", leddes av ToppHälsas träningsredaktör Erika Kits Gölevik, en riktigt trevlig och inspirerande människa! :) Det var ett tufft och boot camp-liknande pass med övningar både enskilt, i par och i grupp. Vi använde vår egen kropp, de andra deltagarna och naturen runt om kring som redskap och motstånd. Det var verkligen träning för hela kroppen, både styrka och kondition och massor med nya, utmanande och inspirerande övningar. Det var också så himla skönt att vara ute och inse att man kan göra så mycket mer än att bara ta en joggingrunda utomhus. Man kan verkligen använda det mesta som redskap och motstånd, framförallt kan man använda sig av varandra och skapa utmanande och tunga parövningar. Och jag gillar verkligen slogan för detta pass: "Din kropp är ditt redskap - naturen ditt gym". Känns så rätt bara!

 

Just nu känner jag mig slut i både kropp och knopp, men också så himla glad! Det är ju så underbart att få testa nya saker och få ny träningsinspiration, men framförallt är det bara så gött att svettas massor! :D

 

Jaha, då var det dags... På plats i skolan 07.45... Från och med idag börjar mitt gamla liv! Nu är det åter dags att stänga ute världen och ägna all tid åt tentaplugg. Igår hade vi sista kökslektionen och det som återstår av detta första moment för höstterminen är två examinationer och en tenta... Alltså vaaart tog tiden vägen?! Hur kan det redan gått nästan 8 veckor av den här terminen? Hur kan första kursen snart vara klar? Min hjärna som knappt fattat att sommarlovet är slut och så är första delkursen snart redan over and out? Å ena sidan känns det som en evighet sen jag kom tillbaka hit upp till Umeå. Kräftskivan, sol och bad och allt annat vi gjorde första veckan känns som förra terminen men å andra sidan känns det inte alls länge sedan jag var hemma och hade sommarlov och jobbade för fullt, konstigt det där med tiden och tidsuppfattningen. Och så frustrerande att jag som inte kommit in i plugget än trots att vi haft fler inlämningar, seminarium och duggor. Jag har gjort precis vad som krävs och inte ansträngt mig det minsta lilla utöver det, och trots det har varje timme av dagen varit fullsmockad! Hektisk kurs med andra ord. Nu är det i alla fall på tiden att jag väcker plugghjärnan och rycker upp mig för jag ska banne mig naila tentan! :D

 

Har ni någon gång varit så hungriga att ni inte kan fokusera på nått annat? Blodsockret är så långt att man knappt förmår sig att stoppa in matlådan i mikron. Man är så ivrig på att få börja äta att man nästa skiter i om maten är genomvarm eller inte. Man slevar in maten och allt smakar så otroligt gott! När man väl ätit vill man bara ha mer och mer och mer. Det är som ett svart hål där allt försvinner spårlöst.

 

Den enda gången jag känner denna omättbara hunger på riktigt är efter ett intensivt simpass. Känslan är frustrerande men också så underbar! Tröttheten, hungern, nästan som en känsla av apati blandat med lycka och förnöjdhet - känslan är oslagbar.

 

Jag har ätit för en hel dag till middag... Ugnsbakad sej med potatismos, en korg med cocktailtomater, en avokado, två finn crisp med färskost, en kiwi. Japp, och ändå är hålet inte fyllt! Så för att götta mig lite till slängde jag ihop en superenkel och 3 minuter snabb "äppelkaka" som jag tänkte dela med mig av.

 

Smält 25 gram smör i mikron, blanda med 1 dl fiberhavregryn, kanel och lite stevia sugar (eller vanligt socker eller vaniljsocker eller inget socker alls). Skiva äpple tunt, lägg upp bitarna på ett fat, strö över mer kanel (om du älskar kanel lika mycket som mig), smula över havregrynsblandningen över äpplena och mikra på 600W i ca 3 minuter så att äpplena blir mjuka. Vill du ha nått extra till passar det bra med lite kvarg blandat med vaniljpulver.

 

Snabbt, enkelt, fett, sött, gott och förhoppningsvis mättande! Och trevligt till fredagsmyset som jag ska fortsätta med nu :) Trevlig kväll gott folk!

Vaknar till denna. Somnar till denna. Kan inte få nog. Repeat mode.

 

Tack The Sounds! Jättemycket, massa tack!

 

Ja, det är vad man tvingas göra när man dagarna innan ett lopp känner sig krasslig, hängig, trött, utmattad av ingenting... Faaan alltså! Sämsta tänkbara uppladdningen inför lördagens Lidingölopp! Jag har haft ont i halsen till och från sen i måndags, känner mig så himla trött, grinig och allmänt opepp. Kände mig dock pigg och glad när jag vaknade av mig själv 06.00 i morse, som jag blev glad! Men efter eftermiddagens promenad till Ersboda är jag helt sänkt. Kroppen fryser och huvudet kokar, feber?! Kanske... Borde plugga men vill sova. Vill orka med en sista löprunda innan helgen men borde sova. Men om jag lägger mig nu kommer jag ju inte kunna sova sen! Alla dessa dilemman... Oavsett om jag sover nu eller inte så är det fullt fokus på vila, vila, vila, äta och dricka mycket innan lördag! Bara jag slipper halsont så får jag väl gå eller krypa runt, för runt ska jag banne mig ta mig!!

 

 

Eftersom vi trots allt är bosatta i Norrland bestämde jag och tjejerna i den #Norrländskadietistfamiljen att det var på sin plats att vi provade surströmming, så i fredags styrde vi en surströmmingsskiva i Arturs tvåa. Ingrid och Zandra hade ätit det innan, och Ingrid tycker det är fantastiskt gott... Jag är fascinerad över hennes begeistring för både lukt och smak var bland det värsta jag känt!! Jag satt som en liten tönt med min filt för näsan och när jag skulle ge mig på att rensa den lilla jäkeln fick jag kväljningar. Kunde inte förmå mig att fortsätta men eftersom jag hade bestämt mig för att smaka så fick Ingrid göra i ordning en äkta surströmmingsklämma med mandelpotatis, gräddfil, rödlök, tomat och dill. Jag uppmanades att ta en stooor tugga så att jag skulle få med både fisk och allt annat. Men alltså, väl i munnen kunde jag inte ens svälja. Det bara växte och växte och till slut spottade jag ut det sista. Fy alltså! Det föll mig inte i smaken och jag lär aldrig mer prova igen. Aldrig. Nästa gång röstar jag för en annan sorts skiva, vad sägs om kräftskiva?! :D Dock var det ju en sjukt trevlig kväll trots att strömmingen var sur, så tack ändå tjejer!

Jag känner mig riktigt nervös inför nästa lördags Lidingölopp nu alltså... Men dagens distansrekord på 21km runt i ett soligt Umeå lugnade mig en del i alla fall. Dels för att jag ännu en gång har bevisat för mig själv att jag kan mer än jag kanske tror, att jag klarar av de mål jag sätter upp. Innan dagens runda hade jag som längst sprungit 17km och det var för några veckor sedan så det känns bra att ha adderat 4km till den sträckan. Att ha en halvmara i bagaget känns inte helt fel ;)

 

Som sagt är det 30km som gäller nästa vecka och mycket av min nervositet ligger i att jag är rädd att jag inte ska ta mig i mål. Men varför i hela fridens namn skulle jag inte göra det?! Jag har cyklat 30mil i 14h och åkt 90km skidor i 9h, och nu också sprungit 21km på 2.04.48, så det är klart jag kommer fixa det!!

 

Dagens runda fick mig att tro lite mer på mig själv :) Men rundan fick mig också att inse vad som kommer bli dom största utmaningarna på lördag och det är att jag är så trögstartad. Får alltid krampkänningar i vaderna, smärta i senorna i höger knäveck och håll under de första kilometerna. MEN jag vet att det går över och när jag passerat 5-6km känns allt mycket lättare. Efter att ha sprungit på och kommer upp mot 16-17km börjar höftböjarna bli trötta och fötterna göra lite ont. Men om jag kunde cykla i många timmar med knäsmärta från helvete så ska jag nog palla detta!

 

En del av mig är rädd och en annan del ser verkligen fram emot att ta sig an lördagens utmaning! Men mest av allt ser jag fram emot att springa hem En Svensk Klassiker! :D

 

Med inspiration från gårdagens grönsakslektion och med tips från min klasskompis och granne Zandra har jag testat att göra egna grönsakschips. Det skulle tydligen vara supergott att göra det på grönkål men det fanns inte på Coop så jag provade med svartkål istället, och det blev mums! Testade med rödbetor också och blev till och med snäppet godare, så vill du ha ett nyttigare alternativ till chipsen prova att göra egna! :)

 

 

Valfri mängd svartkål

Valfri mängd rödbetor

Valfri olja (jag blandade olivolja med rapsolja)

Salt efter smak

 

Sätt ugnen på 200 grader. Dela och skölj svartkålsbladen, skär av den nedersta delen. Ett tips är också att skära bort mittenpartiet på kålen och bara rosta den mörkgröna delen av bladet för mittenpartiet blev lite segt och trådigt. Skala och skär rödbetorna i tunna skivor. Har man tillgång till en matberedare eller mandolin är detta att föredra. Blanda oljan med salt och pensla på blandningen på båda sidorna av grönsakerna.

 

Rosta svartkålen i ugnen ca 10 minuter. Dom bränns lätt så håll koll. Rödbetorna behöver vara inne längre för att bli krispiga. Jag hade dom inne ca 30 minuter och under de sista 10 minuterna sänkte jag ugnsvärmen till 150 grader för att inte bränna betorna. Låt de rostade grönsakerna rinna av på lite torkypapper innan du serverar dom.

Hoppas det smakar!

 

Här sitter jag, klockan är 09.00 och jag har redan hunnit vara vaken i drygt tre timmar, tränat frösta morgonpasset sen slutet av maj och ätit två frukostar...Toppen känns det!

Vaknade av mig själv 05.45 och kände mig utvilad, hur skönt liksom?! Klev upp, åt lite frulle och begav mig till IKSU för att kicka igång dagen med IW och CX. Emelie bjöd på ett riktigt tufft och roligt indoor pass där det bästa var när Dr Bombay´s Clacutta drar igång! Med ett stort leende på läpparna var det bara att kötta järnet ända in i mål! Och som hon sa under de avslutande intervallerna: livet utanför din trygghetszon, våga! JA, våga!! För det är banne mig en av de härligaste känslorna som finns! Man orkar alltid lite till, man kan alltid ge lite mer än vad man tror, testa får ni se, våga gå utanför din trygghetzon! Det kommer ge resultat! ;) Gick vidare in på CXen och körde slut på bål och axlar innan jag kunde traska hem igen och äta frukost nr2.. Bästa och godaste målet på hela dagen, för allt smakar så mycket bättre efter ett ordentligt träningspass!



God morgon gott folk, trevlig tisdag på er!

Det finns ju en rad olika anledningar till att jag har valt att plugga till dietist... Den största är helt klart min enorma kärlek till mat och allt som har med mat att göra :D Främst så gillar jag att äta mat, och jag kan äta mycket av nästan allt, om det undgått nån? ;) Jag äter aldrig för att överleva, utan jag lever för att äta. Hur mycket härligt finns det inte med mat och det sociala och trevliga kring mat?! Jag tycker synd om de personer som aldrig, eller väldigt sällan njuter av mat. De som äter bara för att de måste. De som är kräsna och tycker allt bara är blä. Fy så trist det måste vara! På riktigt, vilket trist liv dom måste ha?! Haha! Jag är tacksamt att jag lever i det landet jag gör, på det sättet jag gör, så att jag varje dag, om jag vill, kan njuta av den maten jag vill. Såå, ät, njut och var glad medan du kan! #Dietistjavisst!

 

Jag kände mig så opepp på att träna tidigare i kväll men så såg jag denna bild som Stadium postat på Facebook och fick massa inspiration!

 

I söndags begav jag mig ut i Nydala hundslädspår tillsammans med Therese för en 17 km lång joggingrunda. Innan detta var ca 13 km det längsta jag någonsin sprungit så det blev ett svettigt, trögt och jobbigt distansrekord dagen till ära.

 

Jag hade gärna önskat att detta hade genomförts för typ tre månader sen och att jag nu, knappt tre veckor innan Lidingöloppet sprungit längre än så... Men nu är det inte så, och bättre sent än aldrig med en längre distans, visst?! ;) Det var dock långt ifrån nått fartrekord, tog 2 h att ta sig igenom rundan, men ändå, det gick och det viktiga var att få mil i kroppen (måste tänka positivt!!).

 

Himla snällt av Therese, som utan tvekan hade kunnat pina på i ett högre tempo, att hålla mitt tempo och hjälpa mig att dra! Toppen för motivationen! Det som var jobbigast under rundan bland sten, rötter, sand, sumpmark och bergshällar var absolut inte flåset, det har jag, utan det var tröttheten i höftböjarna och domningarna i min tidigare infekterade fot... Trots detta, och trots att jag ska springa ytterligare 13 km om tre veckor så känns det mycket bättre rent mentalt nu (som alltid när man bevisar för sig själv att man klarar av nått man tidigare aldrig gjort!). Med ett lugnt och sansat tempo och med bättre energipåfyllning under loppet så kommer det att gå. Det kommer inte gå fort, men det kommer gå (förhoppningsvis springas!).