Jag: "Va? Nej alltså jag har inga glasögon..."
Jag: "Va? Nej alltså jag har inga glasögon..."
Dance our tears away
We can find our way in to the light
Dance our tears away
When everything just falls apart
We all stumble in the dark
& you feel out of place
Let's dance our tears away
Dance our tears away
We can turn it all around
Dance our tears away
When everything just falls apart
We all stumble in the dark
& you feel out of place
Let's dance our tears away
Alltså nu är det på tiden att jag börjar tänka på vad jag stoppar i mig!
Jag har chanserat totalt den här sommaren och mina mellanmål på
jobbet har 9 av 10 gånger bestått av smörgåsar, croissanter, muffins
och en och annan söt yoghurt... Men inte idag, idag blev det smoothie
och bananplättar. Två nyttigare alternativ som dessutom faktiskt är
godare än allt annat jag proppat i mig! Prova så får du se! :)
Jordgubb- och basilikasmoothie
1 portion
2 dl naturell yoghurt eller kvarg
1 dl frysta eller färska jordgubbar
Färsk basilika och citronsaft eller limesaft efter smak
En skvätt vatten
Mixa ihop alla ingredienser med stavmixer eller blender,
servera i ett stort glas.
Banan- och morotsplättar
2 mellanmål (eller ett om man äter som jag gör...)
1 stor mosad banan
1 mellanstor finriven morot
2 ägg
1/2 dl fiberhavregryn eller lite fiberhusk
Vispa ihop alla ingredienser och låt stå i några minuter. Klicka ut
valfritt stora plättar i en varm panna med smör eller olja. Stek på
varje sida tills de bli gyllenbruna. Servera med valfritt tillbehör.
Färska blåbär och hjortronkompott passade perfekt till! :)
Oförskämt enkelt, oförskämt gott! Enjoy!
Känn Ingen Sorg är en film baserad på Håkan Hellströms texter och musik...
Den utspelar sig i ett otroligt vackert Göteborg med några av Håkans allra bästa låtar. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig kring denna film...?
Känns inte som mina ord räcker till, inte som att dom kommer göra den rättvis... Jag känner mig förlorad, tom, ledsen, upprörd!
Det liksom bubblar under huden av känslor. Så mycket vackert och underbart men också så mycket svek och sorg.
Jag måste sova på detta. Bearbeta! Helt sjuk känns det. Det känns som någon har slitit ur hjärtat ut min bröstkorg, stampat på det,
försökt laga det men misslyckats och sedan stoppat tillbaka det igen.
Och jag vill bara gråta. Låta tårarna rinna hejdlöst! Det känns som att jag är en del av allt det där. Av deras liv, av vänskapen,
kärleken, olyckan och lyckan. Av musiken, av omgivningen. Av allt. Jag känner sorg, även fast dom säger att vi inte ska det. Sorg över orättvisan och över de val karaktärerna gör.
Över de beslut de tar. Över handlingarna som leder till svek. Och död. Men jag känner också lycka över den djupa vänskapen som står över allt annat.
Och den kärlek som till slut vinner. Och att man inte ska ge upp bara för att det
sket sig gången innan. Det känner jag lycka över. Det var magiskt men också så tragiskt. Livsöden, vänskap, kärlek, kamp.
En film som bevisar att riktigt vänskap och kärlek övervinner allt.
En film om att övervinna sin rädsla. Och att det inte är för ens du vunnit över den
som du har räddat dig själv. Och först då kan du rädda andra.
En film om att man måste dö några gånger innan man kan leva. Detta är också en film jag skulle vilja kalla ett Mästerverk.
Ett Mästerverk som fångar alla känslor jag tror en människa kan känna.
Allt detta kan kanske låta överdrivet och konstig, men det är precis såhär jag känner just nu.
Jag kan inte annat än att konstatera att denna film väcker starka känslor.
Ni kommer förstå när ni ser den, jag lovar. Känn Ingen Sorg!
Snart kan jag hålla i klassikermedaljen! :)
Jag är född 1988, den 14 januari. Nu är det 2013, den 29 juni, vilket innebär att jag hunnit
fylla 25 år. Det är i alla fall vad min legitimation anger, och vad mina föräldrar påstår... Men
tydligen signalerar mitt utseende någonting annat. Nämligen att jag vore yngre än 20, eller max
strax där över... Under veckan som har passerat är det 4 personer som förvånats över att jag är hela
25 år... Ser jag så himla ung ut?
Två kollegor på jobbet blev förvånad över att jag var så mycket äldre än dom. Dom är födda -94
och -93 och trodde jag var lika gammal som dom. Och det skulle jag nog kunna vara, för jag skulle
kunna, bara genom att kolla på deras utseende, tro att det var lika gammal som mig, till och med
kanske äldre. Men det skiljer ändå 6 år mellan mig och den yngsta...
På båten ut till Lagnö i tisdags frågade biljettkillen (som lätt va yngre än mig! Tror jag, han såg
i alla fall yngre ut än 25... Vilket jag ju också gör tydligen, så han kanske var 25, eller 30, vem
vet?!) mig om jag möjligtvis är under 20 år. Jag skrattar till och svarar: nejdu det är jag inte.
Han säger då: nehe, jag tycke du såg så himla ung ut! Men ta inte illa upp, ta det som en
komplimang!
Jag tar inte illa upp men jag tar det inte heller som en komplimang för jag vill inte vara 19 igen.
Åren när jag var 19, 20, 21 var underbara men den tiden är ändå förbi! Jag trivs bra som det är nu,
med att vara 25. I går kväll när jag satt och väntade på tåget på väg hem från jobbet så började en äldre man prata
med mig. Han frågade om mackan jag åt var från Upper Crust, japp svarar jag. Han säger att det är
hans favoritbaguetter och jag talar om att jag jobbar där och då frågar han om det är mitt första
jobb... Jag började skratta och sa: nej gud nej! Jag har haft en hel del jobb innan det här! Men va,
hur gammal är du? undrar han då. Jag är 25 år. Är du 25?! Oj du ser så ung ut! Jaa, jag vet, jag får
ofta höra det...
Tänk hur lite man egentligen visste om livet för 6 år sen när man var 19 och just tagit studenten...
Tänk hur mycket mer man vet nu, och hur lite man fortfarande vet, och hur mycket mer man
kommer att lära sig med åren! Jag tror att detta är en av de största skillnaden mellan mig som är
25 och någon som är 19; erfarenheter! För inte är det utseendet i alla fall. Erfarenheter
och sinnet är det som avgör ens faktiska ålder, tror jag...
Jag tänker på när jag säsongsjobbade i Sälen, där var man lika gammal som antal säsonger man
gjort. Alla som hade jobbat längre än en själv, oavsett om det var en eller flera säsong kändes äldre.
Speciellt om personen i fråga hade mer ansvar och var någon form av chef. Och alla som började
samtidigt som mig var lika gammal som mig, kändes det som. För vi hade ju samma erfarenheter,
och de som jobbat längre hade mer efterenhet, i alla fall kring jobbet och livet i Sälen, och kändes
därför så mycket äldre även fast man ofta var jämngamla.
Och vad spelar det egentligen för roll hur gammal man är? Åldern är en siffra på ett papper. Men
också en del av den man är. Så ibland spelar det roll men ofta inte. Det är bara så intressant att man
alltid undrar hur gammal någon är och ofta blir förvånad över svaret man får... Och det är ju
nästintill omöjligt att sätta ålder på folk, erfarenheterna avgör och bidrar till svaret.
Och som sagt, det spelar ingen roll om jag ser ut att vara 19, 25 eller 30 (vilket någon troligtvis
aldrig skulle tro...) för jag kan inte göra så mycket åt saken. Jag ser ut som jag gör och jag är 25 år.
Såå såhär kan en 25 åring se ut! Eller en som är 19 år för den delen... :P
Igår efter jobbet tog jag tåget till Västerås där jag mötte uppe Josse och Mattias. Vi traskade ner på stan, åt supergod indisk mat på Agra Taj och intog första parkett tillsammans med Hanna och Jonathan på Fiskartorget för att se THE SOUNDS!
Medan vi stod där och väntade öste regnet ner men lagom tills dom började spela sprack det upp och blev uppehåll. Vi stod som sagt längst fram, vilket jag sällan gör nu mera på spelningar för jag orkar inte med all trängsel, men igår var det hur bra som. Vi stod där vi stod utan att bli omkringknuffade, ingen trängsel utan gått om utrymme. Hur nice som helst! Och vad bra spelningen var!! Jag blir glad i hela kroppen när jag tänker på det! Maja röjde runt som vanligt på scen, det var grymt att få höra Shake, Shake, Shake live och även fast det kanske inte var gårdagens bästa låt så är den ju bara så jävla bra! Jag saknade bara en låt och det var The No No Song men annars var repertoar prima! Öppningen med Something To Die For var grym och Living In America gjorde dom riktig bra! Med tanke på att deras musik och i princip alla deras låtar är bra är det svårt att det blir något annat än bäst! ;)