Den här dagen för precis ett år sen, alltså 1 juli 2012 strosade jag, Johan och Ellie runt i ett gassande varmt Aten och kollade in stans många sevärdheter. Vi hann bland annat med Akropolis, Olympiska Zeus-templetdet, Pan-atenska stadion där de första olympiska spelen i modern tid höll, det Arkeologiska Nationalmuseet och flera agoror (gamla handelsplatser). Vi shoppade, drack drinkar, åt god mat, tittade på fotbolls-VM och njöt av stan som var slutmålet för vår drygt 300 mil lång cykeltur.
För två dagar innan detta, närmare bestäm torsdagen 28 juni 2012 trampade vi in på Atens breda, väl trafikerade gator efter 304,8 cyklade mil från Berlin. Jag ler för mig själv när jag skriver detta för det känns helt galet. Känslan då var givetvis upprymd och härlig med det är nu i efterhand man verkligen inser vad vi lyckats med just då; att på cykel ta oss från Berlin i Tyskland, via Tjeckien, Österrike, Slovenien, Kroatien, Montenegro, Albanien för att slutligen nå målet i Greklands huvudstad. 46 dagar inklusive vilodagar tog det och det var en spännande, rolig, intensiv, lärorik, smärtsam, jobbig, varm, inspirerande och verkligen minnesvärd resa. Jag och Johan påbörjade resan själva och mötte upp hans kollega Ellie i norra Kroatien och sedan cyklade vi alla tre resten av sträckan tillsammans. Vi möttes av en hel del motgång i form av hagelstormar, punkteringar, trasig pakethållare, utslitna däck, förkylningar, värmeslag och tankar som "vad fan gör vi, cyklar, äter, sover, cyklar, är detta ens kul?!"... Men nu i efterhand är det saker man kan skratta åt för resan i sig var underbar och någonting jag kommer minnas resten av mitt liv! En häftig upplevelse och prestation jag gärna skulle göra om.
Den senaste månaden har jag dagligen tänkt: förra året vid den här tiden gjorde vi det här, å det här å det där... För som sagt, det var då vi var ute och trampade genom Europa och det känns sjukt att det redan gått ett år! Jag har så många härliga minnen från resan och när jag nu sitter och läser gamla blogginlägg från vår reseblogg http://rullavidare.blogspot.se/ och tittar på bilder väcks många känslor, helt klart mest positiva!
När jag spontant tänker tillbaka på resan så minns jag känslan när jag och Johan möttes på Berlins flygplats, monterade ihop våra cyklar och började trampa de första kilometrarna ut ur stan, hur skraj jag var över att vi skulle naturcampa första dagen, hur sjukt långt tid det tog att ta sig in i Prag och hur trött och tjurig jag var när vi väl var på plats, busskurer, hamnar, parkeringar, parker, bensinstationer där vi intog våra pasta-sås-luncher, den vidriga campingen där vi sket i att betala eller den underbart billiga, fräscha campingen där vi (Johan) satte eld på hela stormköket, hagelstormen i Österrike och den vänliga pappa och sonen som gav oss tak över huvudet i Molln när vi inte hittade nån camping, vackra, vackra, vackra Alperna med tunga bergspass, 1,5 pizza var efter en tung cykeldag, maten och mötet med Ellie i Rijeka i Kroatien, Kroatiens vackra kust och övärld, Split och Dubrovnik, grusiga, dåliga vägar, nyfikna, vänliga människor, tjurslakt och 1000 punkteringar i Albanien, den Grekiska gränsen, värmen, havet, havssköldpaddorna, Peloponneses härliga kuststräcka och mycket, mycket mer! Om ni någon gång får möjlighet så borde ni göra en liknande resa, ni skulle inte ångrar er! :D
Nu ett år senare sitter jag hemma på pappas uteplats, förkyld och trött och bloggar om detta. Om nån timme ska jag iväg till jobbet... Kul ändå att livet är så varierande! Och även fast den här sommaren ser helt annorlunda ut så är även detta en bra sommar, fast på ett annat sätt! :)
Långholmen
