alexandras

Hur kan det redan ha blivit december?! Tiden bara springer iväg men denna månad har varit efterlängtad! November har varit mörk och rätt dryg men lagom till december och advent kom den första snön som ligger kvar! Underbart! Idag har det snöat ännu mer så nu är det vitt på riktigt här och julstämningen är hög.

 

Gårdagen bjöd på många andra "första" förutom att det var första december... Första avsnittet av årets julkalender; "Barna Hedenhös uppfinner julen" och nu när man snart är 26 år passar det väl utmärkt att hängivet se alla avsnitt?! :D Jag tände första adventsljuset och åt en lång och god frukost i sängen.

 

Efter det spenderade jag halva dagen i köket och bakade julens första lussekatter och lussebullar med mandelmassa.

 

Under eftermiddagen tog jag säsongens första runda på skidor. Trots att det hittills bara är 1,6km spår öppet var det fantastiskt att äntligen få åka igen! Spåren var fina och skidorna bra vallade (heja mig!). Under den lilla turen insåg jag dock att jag överskattat min försäsongsträning en aning... Anser att jag har en bra kondition men ingen skidkondition, och jag måste köra ännu mer rygg och triceps på gymmet. Som tur är så kommer ju mycket av detta även "gratis" ju mer jag åker så det är bara att vara tålmodig och åka så mycket som det finns tid för.

 

Efter skidturen kom dietistfamiljen hit och firade första advent med mig. Massa julfika, julmusik och julfrågesport blev det, mysigt och gott!

 

Första december innebär också att det är min kära, knasiga, sjukt roliga och underbara kusin Gustavs födelsedag! Året till ära fyllde han 25 år, GRATTIS älskade du!!

 

Som sagt, nu är vi inne i julens månad, det är bara 16 dagar kvar innan det är dags att åka hem igen men innan dess ska det hända en hel del saker. Mycket måsten men även mycket roligt att se fram emot, mest av allt ser jag nog ändå fram emot julledigheten, snart är den här! :)

Jag började julpynta redan förra veckan innan jag åkte hem, men jag fixade till slutfinishen igår, så nu är det juligt och mysigt i mitt lilla rum. Det ser inte bara ut som jul med ljus, röda dukar, några tomtar, granris, julegris och  adventsljus utan det till och med luktar jul från nejlikaapelsinerna jag hängt i fönstret. Lite julmusik på det och man kommer verkligen i stämning! :)

 

 

 

Förutom att julstämningen fyller mig med glädje så har jag i allmänhet känt mig så himla glad de senaste dagarna! Bitterheten över metodmomentet är som bortblåst och det beror helt och hållet på det jag gjort de senaste dygnen;

• No more Vetenskaplig metod (for now)! Som sagt, det sjukt intensiva och relativt tråkiga moment som har gjort mig och resten av klassen riktgit bittra under den senaste månaden är äntligen över! Redovisning och opponering är avklarat, slutrapporten är inlämnad och tentan och logginlägg är godkända! Jiihoo!

• Skidspåren har öppnat! Tog en morgonpromenad i solen i torsdags på min helt pluggfria och lediga dag. Gick längst sjön till skidspåren för att kolla läget och möttes av dånande snökanoner och några skidåkare som åkte i det alldeles nyss öppna 2,5km spåret. Jag var tvungen att göra ett glädjeutrop! :D Kunde inte sluta le, blev så fantastisk glad! Äntligen är det dags att åka skidor igen! Jag lovade mig själv på vägen tillbaka att spara den känslan och plocka fram den de dagar jag inte alls kommer vara lika entusiastisk över att behöva åka skidor, för jag vet att de dagarna kommer att komma... Men det tar vi då! Idag har jag vallat skidorna och imorgon blir det premiäråk för den här säsongen! :)
  
  
  

   

  

   

  

   

  

   
• Hunger Games: Catching Fire. Var på bio i torsdags kväll tillsammans med dietisttjejerna och Josse och såg andra filmen i Hunger Games-serien. Fy satan i gatan vilken bra film det var! Kanske till och med bättre än den första filmen!(?) Så har du inte sett den, se den! :)
  
  
• Lunchdejt med Sara och Emelie. Dom bjöd på lunch som dom själva lagat i utbildningsrestaurangen Kokvrån. Det serverades lammfärsjärpar med ugnsbakad potatis och tzatzikt. Vällagat och jättegott! Vi alla har så fullt upp att man aldrig hinner ses, trots att vi är på samma ställe varje dag, så det var trevligt att hinna sitta ner och prata med dom. :)
  
  
• Nytt moment! Igår (fredag) började vi alltså ett nytt moment; Kost & Folkhälsa. Trots att även detta moment också kommer bli riktigt intensivt så ser jag fram emot allting! När jag tittar på schemat över alla föreläsningar blir jag så glad och förväntansfull, kommer bli hur kul och intressant som helst! Hamnade dessutom i en superbra grupp tillsammans med Sofie och Ingrid. Vi kommer behöva umgås i princip dygnet runt fram till jul för att hinna allt, men som sagt, det ser jag bara fram emot!
  
  
• Tentafirande. Igår kväll bjöd Matilda på riktigt god laxmiddag hemma hos sig. Kvällen fortskred mot Origo efter massa mat, babbel, vin och snacks. Vi var där lite väl tidigt, bara för att vara säkra på att verkligen komma in (vi har misslyckats de två senaste gångerna och ville inte riskera att göra det även en tredje gång...) Väl där inne dansade vi järnet och skålade i fireball för att jag genomföret En Svensk Klassiker (bättre sent än aldrig). Jättetrevlig och rolig kväll!
  
  
  
   
• Fullspäckad lördag. Idag har jag hunnit vara hos optikern, shoppat lite saker på stan, tittat på Vinterstudion, tvättat, städat, vallat skidor, bakat kakor, masserat Jossan, pysslat lite och förberett inför adventsfikat som jag ska ha imorgon... Fullt ös! Men ändå lugnt och skönt när man slipper tänka på plugg! :)
  
  Nu är det dock dags att säga tack å god natt! Såå, tack å god natt!     

kommer halsont och feber så fort man slappnar av... Så himla typiskt! Igår avslutade vi äntligen (!!) den galet intensiva metodkursen vi läst under den senaste månaden. Det har känts som dygnet-runt-plugg i fyra veckor, bortsett från de fyra dagar jag var hemma i helgen. Grupparbete och många individuella inlämningsuppgifter har avlöst varandra om vartannat. Rapportinlämning i måndags, hemtenta och skriva opponentrapport i tisdags, redovisning av rapport och opponering igår, efter det revidering av rapporten, inlämning av slutrapport, grupputvärdering, individuell utvärdering och slutligen sista logginlägget. 21.00 igår var jag klar med allt, satt mig i fåtöljen och andades ut. Då smög det sig på, halsontet och frossan. Kallsvettades och frös fram till 01.30 då jag äntligen somnade. Sov fram tills nu och mår ändå bättre, har i alla fall inte feber men fortfarande halsont. Känns som sagt så himla typiskt! Så fort man slappnar av efter en intensiv period, vilket egentligen hela terminen varit så blir man sjuk. Idag är vi helt lediga utan att behöva tänka en gnutta på plugg för imorgon börjar vi ett nytt moment (så fantastiskt skönt!). I helgen ska jag också bara vara ledig och inte tänka på skolan och jag hoppas jag slipper vara sjuk så jag kan göra allt som är planerat.

 

Kände av lite halsont och trötthet i kroppen redan i helgen när jag var hemma men då fanns det verkligen inte någon tid alls att bli sjuk! Dels på grund av att jag hade massor med rolig inplanerat under helgen men också dels för dessa intensiva dagar som precis passerat.

 

Helgen hemma i Sthlm var för övrigt hur bra som helst! Hade ett jättemysigt dygn tillsammans med Sälen-tjejerna Carro, Elli, Heléne och Louise. Det var 1,5 år sedan vi sågs allihopa så det var verkligen kul att träffa dem igen! Vi åt middag på tapasrestaurangen Ramblas på söder och fortsatte kvällen hemma hos Ellis pojkvän Hampus. Dagen efter åt vi brunch på Södra Teatern och strosade lite på stan innan vi skiljdes åt. Senare på kvällen blev det middag på Salt med familjen och vänner för att fira Bella som fyllde år. De andra fortsatte till Lokal medan jag, Tant-Alex, åkte hem...

 

Förmiddagen efter blev det en till brunch, men nu med Johanna hemma hos Kajsa i hennes och Fredriks nya hus. Gott, trevligt och fint! Kul att träffa lille Tristan också! Har inte träffat dem sedan i somras och han har verkligen hunnit bli så stor, springer omkring och allting! :) Senare på eftermiddagen blev det elitseriehandboll i Vikingahallen. Sist jag var där är över 6 år sedan, så det kändes nästan lite nostalgiskt. Gymnasiet kastades över en igen! På kvällen blev det middag och Johan Falk-film hemma med pappa, Petra och Dan.

 

Sista dagen hemma åt jag indisk lunch med alls vår Hela Sverige Bakar-Fredrik. Så himla kul att träffa honom och höra om allt runt omkring programmet! Hann med en fika hos gammelmorfar också innan det var dags att åka tillbaka till Umeå igen. Han var glad men väldigt trött och hade som alltid nu mera ont lite överallt, "man lär sig leva med smärtan". Gammelgubben fyller snart 94 år och har varit frisk och pigg i princip hela sitt liv. Nu är han inte det längre och han känner sig nog ganska ensam efter att gammelmormor gick bort för ett år sedan... Jag önskar att jag kunde vara där hos honom oftare än vad som är möjligt... :/

 

Jag packade väskan knökfull med julpynt jag shoppat under helgen och hittat i lådor på vinden och tog ett kvällsflyg upp till Umeå. Bra helg och så skönt med miljöombyte! Tack alla inblandade :)

 

 

Idag fyller min lillasyster och en av mina bästaste vänner, Bella, 24 år!

 

Massvis med grattis på din dag fin fina du!

Trots att vi bor för långt ifrån varandra och ses alldeles för sällan så vet jag att du alltid finns där när jag behöver dig! Du känner mig bättre än någon annan och jag är så glad att du alltid är så ärlig mot mig, trots att jag kanske inte alltid vill höra sanningen :P Du är omtänksam, roligt, knasig, så fin och världens bästa syster! Vad vore livet utan dig?!

 

Äntligen är det torsdag (!!!) vilket betyder att det är dags att åka hem till Sthlm över helgen! Jag har inte känt nått behov av att åka hem tidigare under terminen, tiden har bara sprungit iväg och jag har liksom inte prioriterat hemresa men nu när jag väl ska åka känns det så underbart skönt!! Just nu läser vi vetenskaplig metod och de senaste veckorna har sprungit iväg och varit knökfulla med grupparbete och enskilda inlämningar. Jag har svurit många gånger åt statistikprogrammet SSPS, blivit bitter på att momentet i sig känns så trist och på massa annat i största allmänhet... Det ska minst sagt bli skönt med lite miljöombyte och förhoppningsvis så kommer det kännas mycket bättre när jag kommer tillbaka upp på måndag igen! :) Momentet är dock inte över än, utan nästa vecka är det rapportinlämning, hemtenta, redovisning och opponering men jag känner mig just nu inte ett dugg stressad över detta, bara så himla lättad och glad att få åka hem. Känns nästan som att jag packar för att åka hem på jullov, men så roligt ska vi inte ha det än! Meeen det närmar sig med stormsteg, precis fyra veckor kvar idag... :D

 

Hemma ska jag äntligen få träffa Sälen-tjejerna igen, umgås med familjen och fira syrran, luncha med den nu mera Hela Sverige Bakar-Fredrik, förhoppningsvis träffa gammelmorfar och hälsa på i Kajsas nya hem :) TREVLIG HELG allihopa!

 

 

 

En stor del av studentlivet omfattas av tiden innan och efter tenta, och dessa två perioder är som två helt olika världar... För knappt en vecka sedan, närmare bestämt förra onsdagen hade vi muntlig tenta i Livsmedelesvetenskap & Matlagningsteknik. Veckan innan tentan kantades av plugg, plugg, plugg och åter plugg. Vi hade två praktiska examinationer, en reflektionsuppgift att skriva + plugg till tentan. Jag, Sofie och Matilda praktiskt taget bodde i skolan under flera dagar för att hinna trycka in så mycket information som möjligt. Korvstoppning på hög nivå! I vanliga fall en sak som jag är grym på (hur bra det nu är kan man ju diskutera...) men som den här gången inte alls verkade funka som jag ville... Det var som att informationen gick in på ena sidan och ut på andra. Det kändes som extremt mycket text att ta sig igenom och oändligt mycket att komma ihåg! Att försumma träning, vettig kost och tillräckligt med sömn känns ju som ett mycket dåligt recept för ett lyckat studieresultat men pga min oro att inte hinna lära mig tillräckligt valde jag bort detta framför plugget. Jag tycker dock att det finns en viss tjusning med att packa väskan med mat för en hel dag och bänka sig i skolan och bara plöja. Jag vet inte vad det är men jag trivs på nått sätt med att göra det, så det är någon sorts hatkärlek jag har till dessa tentaperioder. Och visst hade vi det rätt trevligt under helgen i skolan?! Vi beställde pizza, underhölls av Medicinarspexets genrep och snackade en hel del skit också. Ett bevis för att fokusen inte var hundraprocentig under hela tiden, men hur skulle den egentligen kunna vara det? :)

Jag var nervös och hade så svårt att sova natten mot tentan. Jag har aldrig känt mig så orolig inför en tenta som denna. Det var som att jag var helt tom i huvudet, som att jag inte lärt mig ett smack av allt plugg. Jag tror att en del av nervositeten även låg i upplägget på tentan, att den var muntligt. Visst att jag inte har några problem med att snacka men man vill ju gärna att det som kommer ut ska vara vettigt och relevant. Jag bad till högre makter att jag skulle slippa prata om kött eller bakning, men det gav ju bara omvänt resultat... Väl på plats på tentan drog jag lotten som det stod just bakning på. Jag fick lite smått panik över Eva-Britts (ena examinatorns) entusiasm, bakning är hennes skötebarn och jag ville verkligen inte göra bort mig inför henne. Innan den muntliga framställningen fick man en halvtimme på sig att förbereda sig utefter de frågeställningar man fått. Jag skrev så pennan glödde och hoppades att det jag tog upp hade nån form av relevans. Jag pratade hela tiden ut och fick därför inga följdfrågor. När jag efteråt hörde vad de andra som fått prata om bakning fick för följdfrågor blev jag lite orolig att jag inte hade klarat mig. När resultatet väl kom ut förstod jag att det fanns relevans i det mesta jag sagt för jag klarade mig! :) En enorm lättnad!! Bara att ha tentan gjord bidrog till att man kunde andas ut och slappna av. Livet innan tentan var äntligen över!

 

Livet precis efter tentan bjöd på massa trevligheter med fokus på allt annat än plugg! Vi började med att fira tentan med middag på Vezzo på onsdagskvällen, fredag bjöd på Halloweenfest med kostvetarna hemma hos Johanna. Lördagen bjöd på storslagen brunch på Rex med Gustav och Sofia och några andra och på kvällen var det dags att tagga till inför Halloweenfest nr 2, med dietisterna hemma hos Ingrid och Frida. Det var som liiite svårt att komma igång igen men i min snygga nunnedräkt och tillsammans med alls härliga utklädnader, alla roliga lekar och god mat blev det en superkul kväll. På söndagen var jag rätt så sliten och trött (inte så konstigt kanske...). Det blev en lång sovmorgon innan promenad till minneslunden och sushimiddag i stan med Matilda och Sofie. Efter det avslutade vi kvällen med att se på film. Och det roliga livet direkt efter tentan var tyvärr slut... :/ Isolerat Plugg vs Socialt Liv 0-1! Kanske ska prova en kombo inför nästa tenta?

 

 

 

Livet efter tenta betyder också ny kurs och i torsdags började vi med en metodkurs som kräver 110% fokus varje dag de närmaste fyra veckorna. Det är grupparbete blandat med stora individuella uppgifter och efter dessa två dagar inser jag att det kommer bli mycket bo i skolan även nu, och just nu känner jag ingen som helst tjusning i detta (trots att jag nämnde att det finns en charm i det...). Det är på gränsen att det är lite för mycket nu, det ligger på gränsen till att jag gör ingenting istället för att bli riktigt effektiv som jag i vanliga fall blir när det är mycket att göra. Sen tycker jag att momentet i sig är rätt så trist, och med min negativa inställning blir det ju inte bättre. MEN jag är ju trots allt här för att plugga så det är bara att rycka upp sig, jobba på attityden och köra järnet!!

I eftermiddags promenerade jag, Sofie och Matilda till den stora gravplatsen och minneslunden på Sandbacka för att tända några ljus för dom vi saknar och älskar men som inte längre är vid liv.

 

Ett hav av ljus bredde ut sig i minneslunden och det var sagolikt vackert, som en lite flicka sa tills sin mamma när dom kom dit för att tända ljus för hennes morfar. Det var skönt att låta tårarna rinna i tystnad, det var skönt med en stunds eftertanke men det var också så härligt och upplyftande med de små barnen som var där och pekade, skrattade och fascinerades. Så mycket liv bland all död, så mycket glädje bland all sorg.

 

Ibland tar åldern människor ifrån oss som vi älskar. Ibland är det sjukdomar. Ibland olycka. Döden tar deras fysiska kropp ifrån oss men jag vet att den mentala kroppen finns ibland oss när vi vill det, alldeles intill. På en lapp vid ett ljus stod det:

 

 

Förra fredagen åkte jag och Martin bil ner från Ö-vik till Sthlm. Efter att ha känt mig trött, sliten och som lite sjuk hela veckan innan var jag inte jättetaggad för en lång resa i bil och än mindre laddad för 30km löpning... Bilresan flöt dock på bra, vi var hemma hos pappa runt 23.00 men kom inte i säng förens efter tolv. Delade säng med Kicki, sov dåligt, vaknade och var sjukt nervös. Tvingade i mig frukost, packade ner lunchen och så begav vi oss mot Lidingö. Mötte upp Elma och Linnéa på Centralen, taggad till med Ylvis megahit "The Fox", köade till bussarna, köade till toaletterna och trots att vi var ute i mycket god tid fick jag småspringa till starten. Jag kastar iväg påsen med överdragskläder 30 sekunder innan start... Det var nog ändå lika bra, så hann jag inte vara mer nervös... :P

 

Fan, jag har inte köat en låtlista på Spotify än, hur tänkte jag nu?! Startskottet hörs, massa folk överallt, tempot är lågt i början, måste gå på vissa ställen för att komma fram, köar en sjukt bra låtlista under tiden, pluggar i hörlurarna, höjer volymen, ser mig omkring, ler och tänker: Dags att springa hem En Svensk Klassiker, kom igen nu Alex!!

 

Hängde på en tjej i min ålder som höll ett bra tempo, slapp både stela vadmuskler och smärtande sena i knäväcket vilket jag haft problem med inledningsvis i löpningen de senaste veckorna. Hoppades innerligt att jag skulle slippa håll, och det tog mycket längre tid än vanligt innan den satte in, men när den kom efter drygt 10km, kom den med besked och bestämde sig för att stanna resten av loppet! Låg där i bakgrunden som en molande värk i bröstet som blommade ut till och från, frustrerande om nått!

 

Folk har sagt att det mest är låååånga, sega uppförsbackar längst detta lopp... Min respons till detta är: Bullshit!! Majoriteten av alla backar, och helsike vad många det var, är som väggar rakt upp och rakt ner. Inte jättelånga med fruktansvärda! Utan att överdriva fanns det backar man inte ens kunde springa upp för! Det var brant och hala bergshällar och varenda löpare gick... Crazy! Ju länge loppet pågick desto värre blev även nedförsbackarna! Mina ben var så slut mot slutet att jag knappt kunde bromsa nedför så jag liksom småsprang/gick på sida, hemskt jobbigt var det! Och jag var inte ensam om att inte kunna bromsa... En kille slängde sig rak ut, sprang in i en kvinna som ramlade raklång framlänges, killen trampar på kvinnans axel och fortsätter bara att springa... Vilken jävla idiot! Jag är glad att jag tog det lugnare! Jag stannade och kollade hur det gick med kvinnan, hon hade ont i axeln men sa att hon var okej och försäkrade mig om att jag kunde springa vidare. Jag hoppas verkligen hon kunde fullfölja loppet utan att ha allt för ont!

 

Såg en del andra intressanta, inspirerande och rörande saker längst vägen också... En man sprang i sandaler liknande flipp-flopps?! En rem mellan tårna, en runt hälen och en tunn sula. Jag undrar mest varför?! Flera kvinnor sprang i klänning... Hoppas för guds skull att de hade någon form av cykelbyxa eller trosa med ben under för skavsåren mellan låren måste blivit outhärdliga annars!! Sprang ikapp och blev omsprungen av personer med grava handikapp och många kilos övervikt. Jag blir så grymt imponerad över deras insatts! Att de kan löpa 30km med de "motstånden". Det är inspirerande och motiverande att fortsätta kämpa själv. Jag är fullt frisk och det enda som sätter stopp för mig är att jag inte tränat tillräckligt eller rösterna i mitt huvud, men kan dom, kan jag! Sprang även om en kvinna som förutom några få hårtussar var skallig. På hennes tröja stod det: Fuck Cancer. Det var helt uppenbart att hon själv var drabbad, men trots detta var hon där och sprang! Vilken otrolig seger för henne! Riktigt, riktigt imponerande!

 

Trots hemsk håll efter drygt 10km gick första halvan av loppet rätt bra ändå tycker jag. Men strax innan 15km-kontrollen störtdök min energinivå totalt! Räddningen kom när det vid kommande kontroll serverades saltgurka och gifflar! Halleluja för saltgurkan! Gott med snabbt socker också. Om jag minns rätt var sträckan mellan 15-20km den tyngsta, enligt mig. Kan ha varit lite senare, eller kanske lite tidigare också, men i vilket fall som helst var det 5 sjukt jobbiga kilometrar men backar H E L A tiden! Det blev inte mycket löpning för min del då, mer jogg/lunk/gång. Dels för att jag helt enkelt inte pallade springa uppför och dels för att det gick fortare att gå om många av de som kämpade med löpsteget. Kändes då liksom mer värt att gå och spara en gnutta energi.

 

Vid 20km passerade jag vår supportergrupp med Kicki, Carlsson och Marie. Kul att se dom, skönt att få lite energi från deras och andras hejarrop. Efter 21km, som innan var det längsta jag sprungit gick allt på rent jävla vilja. Nånstans där började jag blöda näsblod också, fattade inte riktigt varför snoret började rinna hejdlöst?! Stoppade in en papperstuss, det blödde igenom, stoppade in en ny, blödde igenom ännu snabbare så trött och irriterat över att vara tvungen att stanna blev jag avtorkad i ansiktet och fick en bomullstuss av en vänlig sköterska. Hade den inte i mer än några hundra meter dock, den kittlad så in i norden. Slängde ut den och stoppade tillbaka en papperstuss. Fick byta några gånger och blev frustrerad över hur mycket svårare det blev att andras med den i näsan.

h

Med ynka 5km kvar hade jag hoppats att jag skulle tänka: Yees bara 5km kvar!! Och få nån sorts endorfinkick, men icke! Jag var så slut vid det laget att 5km kändes som 30km till... Benen ville inte springa mer! Jag minns att jag tänkte att om jag går 5km tar det 50min, nej fyfaan jag har ingen lust att vara i det här spåret i 50min till, så det är bara att springa! Släpade mig upp för den berömda Abborrebacken (jag såg EN person som joggade upp, alla andra, inklusive jag själv, gick upp, så det var inte bara jag som var trött vid det laget...) och med 2km kvar sprang Martin ikapp mig. Så otroligt skönt att se honom!! Han peppade mig att fortsätta springa så efter 3h, 48min och 5sek sprang vi tillsammans över mållinjen! Vilken sjuk känsla det var! Benen skakade, hela kroppen värkte och det var så skönt att få krama om vår supportergrupp. Det var så obeskrivligt skönt att det äntligen var över!!

 

Den slutliga tiden är ju inget att hurra för. En medelhastighet på strax över 8km/h kan man inte kalla löpning, snarare jogg/lunk och innerst inne stör det mig lite att det tog så lång tid. Och visst hade jag kanske kunnat pressa mig ännu lite till, det kan man väl alltid, men samtidigt så gjorde jag precis vad jag kunde. Jag gav allt och lite till och tillsammans med massor av vilja och glada hejarrop från många längst vägen tog jag mig i mål, vilket trots allt var målet! Och bäst av allt...

 

Bäst av allt är att jag i och med detta har genomfört EN SVENSK KLASSIKER! Äntligen! :D

 

Eftersom vi trots allt är bosatta i Norrland bestämde jag och tjejerna i den #Norrländskadietistfamiljen att det var på sin plats att vi provade surströmming, så i fredags styrde vi en surströmmingsskiva i Arturs tvåa. Ingrid och Zandra hade ätit det innan, och Ingrid tycker det är fantastiskt gott... Jag är fascinerad över hennes begeistring för både lukt och smak var bland det värsta jag känt!! Jag satt som en liten tönt med min filt för näsan och när jag skulle ge mig på att rensa den lilla jäkeln fick jag kväljningar. Kunde inte förmå mig att fortsätta men eftersom jag hade bestämt mig för att smaka så fick Ingrid göra i ordning en äkta surströmmingsklämma med mandelpotatis, gräddfil, rödlök, tomat och dill. Jag uppmanades att ta en stooor tugga så att jag skulle få med både fisk och allt annat. Men alltså, väl i munnen kunde jag inte ens svälja. Det bara växte och växte och till slut spottade jag ut det sista. Fy alltså! Det föll mig inte i smaken och jag lär aldrig mer prova igen. Aldrig. Nästa gång röstar jag för en annan sorts skiva, vad sägs om kräftskiva?! :D Dock var det ju en sjukt trevlig kväll trots att strömmingen var sur, så tack ändå tjejer!

Skolstart? Låter som om man vore 7 år och börjar ettan... I stället är man 25 år och börjar sin andra termin på dietistprogrammet och sin sjunde termin totalt på universitetet... I söndags hade jag nog inte insett att sommarlovet var över och det var dags att återgå till verkligheten, vardagen, plugget?! Jag hade nog fortfarande inte fattat det igår morse när jag, Nikki och Zandra sällskapade till campus. Lite skumt att ytterliggare ännu en gång börja i en ny klass. Visserligen känner jag ju igen de flesta och har umgåtts en del med många men ändå, lite konstigt sådär, men jag är ju samtidigt van vid det här laget... :P Vi inledde lugnt med kursintro, massa info och en lite rundvandring i kök och lokaler där vi kommer hålla till nu de närmaste 8 veckorna. Det som står på schemat är Livsmedelskunskap och Matlagningstekning (LivMak) 13,5 hp. Många, långa, obligatoriska dagar där mycket praktiskt i köket blandas med teori och grupparbeten. Med en studiehandledning på 36 sidor så inser man att det är måånga uppgifter som ska tryckas in under dessa veckor. Det är en hektiskt period som väntar men jag tror också att det kommer bli en väldigt rolig period! Att dagligen få laga och äta mat i 8 veckor känns lixom helt okej! ;) Av vad jag har hört är detta en av programmets roligaste kurser så man får passa på att njuta! :) Men jag får lov att återkomma efter dagens 8-17-pass med hurvida jag njutit eller inte....

 

I fredag eftermiddag tog jag snabbtåget från Sthlm till Umeå... Med drygt 30 minuters försening pga av några som tyckte det passade bra med en promenad på spåret i Gävle tog det "bara" 6,5 h. Och 6,5 h med tåg den sträckan är ändå snabbt med tanke på att nattåget tar 12 h... Haha! Och när man får åka med SJ3000 så är resan mycket behaglig! Det är bekväma, breda säten, mycket utrymme för fötterna och gott om plats för väskor och annan packning. Tågen går snabbt och ljudlöst och det känns lite som att åka första klass i de vanliga SJ-tågen, som lite lyx :) Anlände till Umeå runt tolv på natten och tog mig genom campus där det var fullt nattligt ös med massa nolling. Kom innanför dörren och det luktade stekos i hela korridoren och sjukhus inne på mitt rum. Det kändes tomt och omysigt men ändå så bra ändå. Underbart skönt att får sova i sin riktiga egna säng igen och jag sov som en stock! Inga hetsiga krigsdrömmar eller massa uppvaknanden som jag haft flera nätter i rad innan, superskönt :)

 

Umeå bjöd på ett varmt välkomnande med massa trevliga helgaktiviteter. Inledde lördagen med ett pass på IKSU, såklart! Första på 90 dagar.... Jag kände mig som ett barn på julafton innan och efteråt var jag härligt trött. Blev Indoor och Core som premiärpass för hösten. Efter passen blev det storhandling ute på Ersboda och att släpa kassarna hem på bussen var döden!! Saknar bilen hemma i Sthlm... :P Stoppade vinet på kylning, svidade om och begav mig till Umedalen för kräftskiva med massa kostvetare hemma hos Therese. En hiskeligt trevlig kväll i gott sällskap som slutade på schlagerdansgolvet (där dom spelade allt annat än schlager?!) på Rex. 

 

Igår morse var det uppställning i allrummet 09,00 för diverse sista-sommarlovs-dags-aktiviteter. Stränga order från Grann-Gurra! ;) Att komma upp var inga problem men att fortsätta dagen var mer kämpigt, som jag var trött!! Men lite frukost och cola gjorde susen! Vi (läs: jag) började med att "meka" med hans nya cykel, sen traskade vi över gatan och plockade blåbär i skogsdungen där några timmar innan vi promenerade till och från Ersboda för att kolla in Stadium-rean och diverse nödvändigheter till korren. Väl hemma och dyngsura av regnet slängde jag mig på sängen och kände mig som en överkörd vante... Pallade mig upp och tog tag i kaoset som jag lyckats skapa i mitt rum för att jag inte plockat upp mina väskor. Det tog sin lilla tid att få ordning på allt, jag fattar inte att jag har så mycket saker?! Sen fick jag äntligen avsluta kvällen i soffan med söndagsfika tillsammans med de andra i korren.

 

Känns skönt att vara tillbaka i Umeå (tror jag..) och kul att avsluta sommarlovet med en rolig och produktiv helg! :)

 

I lördags eftermiddag mötte jag upp mina två fina Sälen-vänner Jossan och Carro för lite mat, babbel och skratt på Fjällgatans Kaffestuga på Söder. Så himla trevligt att vi äntligen kunde ses alla tre! Jag saknar tiden när det var vi varje dag :)

 

Förra lördagen packade vi in oss i bilen, jag och familjen, och körde ner till Loftahammar. Där blev vi hämtade med båt och skjutsade ut till Hasselö och kusinernas sommarstuga. Och vilket ställe dom har!! En superfin gammal gård på en superfin ö mitt i Tjust skärgård. I detta paradis bjöds det på stort kalas för farbror Chribba och hans svägerska Maria som ännu inte riktigt fyllt 50 år ;) En riktigt rolig och trevlig dag och kväll med jättegod, närproducerad mat, gott att dricka, mycket fika, roliga lagaktiviteter (som mitt lag vann, såklart!! ;)), mycket skratt, sång, dans och mys långt in på söndagsmorgonen. På söndagsförmiddagen bjöds alla 60 gäster på brunch med ägg, bacon, yoghurt, hemmagjord müsli (!!), våfflor mm, mm. Trevligt avslut på ett roligt och intensivt kalas! :D

 

TACK för en väl anordnad och hejdundrande fest! :D

 

I helgen när jag var ute på landet hos farmor och farfar rotade jag igenom några av alla mina flyttlådor jag förvara där (tills den dagen jag har plats för dom på nått annat ställe)... Jag hittade det jag letade efter och dessutom hittade jag dessa tre godingar:

 

Trots ledig dag klev jag upp innan sju för att åka med pappa ut till vår nybyggda sommarstuga på Lagnö. Vi spenderade någon timme på Bauhaus innan vi åkte ut. Väl ute blev det en båttur till Grönskären, en större kobbe mellan Lagnö och Husarö. Där blev det sol, bad och picknick. På tillbakavägen körde vi Lagnö runt. En himla fin ö som jag verkligen måste utforska mer! Vi tog en löprunda och ett eftermiddagsdopp innan middagen och sen spenderade jag en timme på en sten och plockade några liter blåbär med Håkans "2 Steg Från Paradise" som sällskap. En titel på en skiva/låt som passar himla bra in på gårdagen och Lagnö. Jag älskar det stället mer och mer för varje gång jag är där! Det är ett av mina paradis.

 

 

Jag önskar att alla dagar kunde vara lika varma, härliga och sköna som gårdagen. Nu är det dock inte så, men en dag är bättre än ingen! :) Nu sitter jag på bussen som precis åkte av färjan. Det är dags att åka in till stan och jobba igen...

 

Det har sina fördelar att jobba centralt mitt i stan... Inte bara det att man smidigt tar sig till och från jobbet eller till andra ställen när man väl slutat jobba, eller att man kan låna toan på jobbet i väntan på nattbussen, eller lämna massa saker i skåpet man inte orkar släpa på när man ska ut på trevligheter utan det är också smidigt för andra att titta förbi och säga hej, eller hejdå för den delen. Även om det är blixtvisiter och man bara hinner byta en kram och några ord är det så trevligt när folk kommer och hälsar på, man får liksom lite extra energi då!

 

De senaste veckorna har syrran, Linnea, Johan, Carro och Henke, Emelie och Calle varit inne och hälsat på. Många jag inte skulle hinna träffa annars! Och imorgon kanske Lisa tittar in, kul! Eftersom jag mest bara jobbar nu och inte hinner träffa folk så är dessa snabbmöten bättre än ingenting! :)

 

Som sagt, mest jobb nu. Först gnällde jag att jag inte fick jobba så mycket som dom lovat och nu gnäller jag för att jag får jobba för mycket. Aldrig är man nöjd... Men det är bara le och vara glad och tänka på dom välbehövliga pengarna som kommer sen! Trots detta har jag hunnit med en del roligheter under de senaste veckorna också. Bl.a. vin och ostkväll med Kajsa och Johanna, middag och drinkar med familjen på Pontonen, lunch på landet med F&F och Linnea, Vegas 1-årskalas i Öregrund, en dag ute på Lagnö med båtåk, sol, grill och yatzy, sushi med Elli, "Känn Ingen Sorg" på bio, lunch och promenad i Sigtuna med Kajsa och Tristan, pick-nick på Skinnarviksberget med Bellis och Janne och nu senast Allsång i ösregnet med Johan och hans kompisar. Trots att vi var sjöblöta under våra otroligt snygga ponchos var det en mycket lyckad kväll som innehöll Mexikansk mat, Nordiska djur, The Sounds och massa öl... :D

 

Nu är det dags att gå och lägga sig första natten upp på loftet i mitt nya rum och kurera magontet och illamående jag fick efter kycklingwoken jag åt till lunch idag (ej så trevligt!!)... God natt!

Jag dricker väldigt lite alkohol nu mera. Dels för att jag fick erfara en hemsk bakfyll förra hösten, dels för att jag sällan är sugen och dels för att jag lägger ner så mycket tid på träning som jag inte vill försumma med alkohol.

 

Alla fingrarna på ena min hand räcker till gott och väl för att räkna ut hur många gånger jag druckit alkohol från årsskiftet fram tills förra vecka. Förra veckan var en riktig göttarvecka och jag lyckades (om man nu kan se det som en prestation?) att öka mina alkoholkonsumtion för detta år med 200%. Det blev vin (eller andra alkoholhaltiga drycker) 6 av 7 dagar. Och åh så trevligt det varit! :D

 

Måndag: Tog tåget från Västerås på morgonen där jag sovit efter Vansbro. Jobbade heldag i Hornstull efter en veckas sjukskrivning. Åkte hem och sov. Detta blev alltså den enda dagen förra veckan utan vin.

 

Tisdag: Förmiddagsjobb. Glass, promenad längs Strandvägen till Djurgården och supergod skaldjurspizza med vin på Sjöcaféet tillsammans med Johanna och Stina. Spontant och trevligt! Vi gick vidare mot Skansen för Allsång med Håkan Hellström. Möttes av en kö på sisådär 300 meter. Gav nästan upp hoppet om att få komma in tills vi hittade kortare köer till de andra kassorna en bit bort. Köade ca 40 min, kom in till ett knökfullt Solliden men lagom till att Håkan skulle spela sin timme efter Allsång hade vi lyckats ta oss igenom publikhavet och hittat en bra plats att stå på. Och vilken spelning! Han röjer så det spritter i hela kroppen! Man kan inte stå still! Man sjunger med och kan inte sluta le! Skyddade av ett träd mot regnet som kom mot kvällen klappade vi takten och fylldes av eufori.

 

 

Onsdag: Förmiddagsjobb. Sjukt trött. Somnade på tåget hem och hamnade i Bålsta... Missade tåget tillbaka med en minut, fick vänta 29 min. Istället för 20 minuter hem tog det 90 minuter. Typiskt fail! Gillmiddag med en flaska vin hos Nattis på kvällen. Jag skålade för fem kommande lediga dagar! Trevligt att träffa Nattis gamla kompisar och catcha up lite. Blev en massa jordgubbar och godis också och på bussen hem kände jag mig sen en svullen valross. M Ä T T!

 

Torsdag: Upp tidigt och tog tåget ner till Göteborg och bästa Kristin. Satt i en solstol på hennes uteplats hela eftermiddagen. Babblade, skrattade, blev serverad lunch och förlorade i yatzy. På kvällen kom Karin förbi och vi dukade upp med färsk frukt, glass och vin.

 

 

Lördag: Brakfrulle med frallor, croissanter, smoothie, juice, färsk frukt, massa pålägg, te mm hemma hos Thelin och Emma i deras nyrenoverade, mysiga lägenhet. Så himla trevligt! Jag skäms lite över när jag tänker på att vi kom dit tomhänta och panikplockade några blommor ur rabatten. De passade visserligen himla bra på bänken i köket vid deras fina tavla med på köpet fick de även en liten snigel. En snigel som sedan försvann utan att någon plockat bort den... Jag hoppas för guds skulle inte att den sniglat av sig på deras nymålade väggar... :/ Nästa gång ska jag bjuda igen och jag lovar att inte komma tomhänt! På kvällen var vi ett gäng som åkte ut till havet vid Näset för att grilla och umgås och givetvis dricka vin. Fast nej, inget vin blev det, men däremot lite cider. I vilket fall som helst var det en riktig mysig kväll i solen med gott sällskap, god mat och alldeles för mycket fika.

 

Söndag: Lunch och höstgarderobsshopping på stan med Kicki och Alva. Trevligt att hinna med att träffa Alva också, det var alldeles för länge sen. Efter turen på stan blev det äntligen havskräftor, räkor, ost, kex, vin (?) till middag. Avslutade kvällen i Kickis soffa med godis, chips och pepsi. Haha, jag äter visserligen mycket men så mycket som jag tryckt i mig under denna vecka är nästan horribelt. Men så värt, och så trevligt!

 

 

Måndag: Tog ett sorgset farväl av min fina vän och vackra Göteborg och satte mig på tåget hem till Sthlm igen. Jag mår lite dåligt såhär efter denna vecka, för att den varit så bra, nästan lite för bra, om någonting kan vara det?! :) TACK för sommarens kanske bästa vecka!

 

Det var länge osäkert om jag skulle kunna simma Vansbrosimmet med tanke på att jag varit dunderförkyld med feber, halsont, snor och hosta i över en vecka. Men jag ville inte ge upp tanken utan vilade ända fram till starten. Tanken på att inte kunna köra fick mig att vilja börja gråta. Besvikelsen hade varit enorm om jag inte kunnat simma och då sumpat hela klassikern. Jag har lagt ner så otroligt mycket tid och kraft på att göra detta. Jag har levt klassikern ända sen november förra året och att det skulle skita sig efter två lopp kändes som den största besvikelsen i mitt liv.

 

 

Som tur var slapp jag känna denna besvikelse! Istället fick jag känna glädje och lättnad när jag på morgonen bestämde mig för att köra och sen lugnt och stilla simma in i mål på tiden 1.01.32. En tid jag är himla nöjd med, med tanke på den dåliga uppladdningen, att jag tog det väldigt lugnt utan att pressa mig överhuvudtaget och med tanke på att jag aldrig hann prova min våtdräkt innan. :) (En positiv överraskning att man flyter så bra i en våtdräkt!)

 

 

Jag är sjukt peppad på att köra nästa år igen, vara frisk innan och se hur mycket jag kan pressa tiden. Hade jag kunnat göra det nu hade jag blivit besviken över min tid och hade absolut velat, och kunnat, simma under timmen. Nästa års mål blir under 50 min och jag hoppas jag får med mig syrran som draghjälp! :D

 

 

Simningen är lite av min "paradgren" under klassikern. Trots att det är mååånga år sen jag slutade tävlingssimma så har jag mycket gratis tack vare dom åren. Min teknik är inte fullt uppdaterad och jag är långt ifrån så snabb som jag var då men jag kan utan problem crawla 3km så Vansbro kändes som en barnlek i jämförelse med de andra loppen. Rätt skönt! ;) Men som sagt, nästa år hoppas jag kunna kötta järnet och komma in på en tid under timmen.

 

 

Jag måste säga att vi hade väldigt bra förhållanden också. Det var över 25 grader i luften och strålande sol. I vattnet var det nästa 17 grader. Jag hade förväntat mig att det skulle göra ont i händer, fötter och ansikte pga av kylan men så farligt var det inte alls. Första 2/3 av sträckan är medströms och sista 1/3 motströms. Jag hade förväntat mig att det skulle bli tungt att simma den sista biten men jag märkte knappt att det blev motströms. Det enda sättet jag kunde känna det på var att det strömmade till massa kallvatten men inget annat. Jag hade också förväntat mig att det skulle vara riktigt trångt men jag höll mig lite ute i kanten och kunde simma frisim i princip hela tiden. Tur det för det är så fruktansvärt långtråkigt att simma bröstsim! :P

 

 

Jag var lättad när jag kom i mål och funderade på vart killarna var. Alla förutom Östh startade tillsammans men vi simmade i olika tempo från start och jag hamnade lite bakom. Under loppets gång måste jag ha simmat om de andra, för jag slog grabbarna! Inte med stor marginal alls men trots allt, med en förkylning i kroppen slog jag dom. En viktigt seger!! ;) Och den enda segern för min del under klassikern... Nu väntar Lidingöloppet och där har jag inte en chans att ta dom, men det känns tryggt att veta att de kommer vara där i målgången och ta emot mig när jag springer hem En Svensk Klassiker 2013!

 

 

Den här dagen för precis ett år sen, alltså 1 juli 2012 strosade jag, Johan och Ellie runt i ett gassande varmt Aten och kollade in stans många sevärdheter. Vi hann bland annat med Akropolis, Olympiska Zeus-templetdet, Pan-atenska stadion där de första olympiska spelen i modern tid höll, det Arkeologiska Nationalmuseet och flera agoror (gamla handelsplatser). Vi shoppade, drack drinkar, åt god mat, tittade på fotbolls-VM och njöt av stan som var slutmålet för vår drygt 300 mil lång cykeltur.

 

För två dagar innan detta, närmare bestäm torsdagen 28 juni 2012 trampade vi in på Atens breda, väl trafikerade gator efter 304,8 cyklade mil från Berlin. Jag ler för mig själv när jag skriver detta för det känns helt galet. Känslan då var givetvis upprymd och härlig med det är nu i efterhand man verkligen inser vad vi lyckats med just då; att på cykel ta oss från Berlin i Tyskland, via Tjeckien, Österrike, Slovenien, Kroatien, Montenegro, Albanien för att slutligen nå målet i Greklands huvudstad. 46 dagar inklusive vilodagar tog det och det var en spännande, rolig, intensiv, lärorik, smärtsam, jobbig, varm, inspirerande och verkligen minnesvärd resa. Jag och Johan påbörjade resan själva och mötte upp hans kollega Ellie i norra Kroatien och sedan cyklade vi alla tre resten av sträckan tillsammans. Vi möttes av en hel del motgång i form av hagelstormar, punkteringar, trasig pakethållare, utslitna däck, förkylningar, värmeslag och tankar som "vad fan gör vi, cyklar, äter, sover, cyklar, är detta ens kul?!"... Men nu i efterhand är det saker man kan skratta åt för resan i sig var underbar och någonting jag kommer minnas resten av mitt liv! En häftig upplevelse och prestation jag gärna skulle göra om.

 

Den senaste månaden har jag dagligen tänkt: förra året vid den här tiden gjorde vi det här, å det här å det där... För som sagt, det var då vi var ute och trampade genom Europa och det känns sjukt att det redan gått ett år! Jag har så många härliga minnen från resan och när jag nu sitter och läser gamla blogginlägg från vår reseblogg http://rullavidare.blogspot.se/ och tittar på bilder väcks många känslor, helt klart mest positiva!

 

När jag spontant tänker tillbaka på resan så minns jag känslan när jag och Johan möttes på Berlins flygplats, monterade ihop våra cyklar och började trampa de första kilometrarna ut ur stan, hur skraj jag var över att vi skulle naturcampa första dagen, hur sjukt långt tid det tog att ta sig in i Prag och hur trött och tjurig jag var när vi väl var på plats, busskurer, hamnar, parkeringar, parker, bensinstationer där vi intog våra pasta-sås-luncher, den vidriga campingen där vi sket i att betala eller den underbart billiga, fräscha campingen där vi (Johan) satte eld på hela stormköket, hagelstormen i Österrike och den vänliga pappa och sonen som gav oss tak över huvudet i Molln när vi inte hittade nån camping, vackra, vackra, vackra Alperna med tunga bergspass, 1,5 pizza var efter en tung cykeldag, maten och mötet med Ellie i Rijeka i Kroatien, Kroatiens vackra kust och övärld, Split och Dubrovnik, grusiga, dåliga vägar, nyfikna, vänliga människor, tjurslakt och 1000 punkteringar i Albanien, den Grekiska gränsen, värmen, havet, havssköldpaddorna, Peloponneses härliga kuststräcka och mycket, mycket mer! Om ni någon gång får möjlighet så borde ni göra en liknande resa, ni skulle inte ångrar er! :D

 

Nu ett år senare sitter jag hemma på pappas uteplats, förkyld och trött och bloggar om detta. Om nån timme ska jag iväg till jobbet... Kul ändå att livet är så varierande! Och även fast den här sommaren ser helt annorlunda ut så är även detta en bra sommar, fast på ett annat sätt! :)