alexandras

Det var länge osäkert om jag skulle kunna simma Vansbrosimmet med tanke på att jag varit dunderförkyld med feber, halsont, snor och hosta i över en vecka. Men jag ville inte ge upp tanken utan vilade ända fram till starten. Tanken på att inte kunna köra fick mig att vilja börja gråta. Besvikelsen hade varit enorm om jag inte kunnat simma och då sumpat hela klassikern. Jag har lagt ner så otroligt mycket tid och kraft på att göra detta. Jag har levt klassikern ända sen november förra året och att det skulle skita sig efter två lopp kändes som den största besvikelsen i mitt liv.

 

 

Som tur var slapp jag känna denna besvikelse! Istället fick jag känna glädje och lättnad när jag på morgonen bestämde mig för att köra och sen lugnt och stilla simma in i mål på tiden 1.01.32. En tid jag är himla nöjd med, med tanke på den dåliga uppladdningen, att jag tog det väldigt lugnt utan att pressa mig överhuvudtaget och med tanke på att jag aldrig hann prova min våtdräkt innan. :) (En positiv överraskning att man flyter så bra i en våtdräkt!)

 

 

Jag är sjukt peppad på att köra nästa år igen, vara frisk innan och se hur mycket jag kan pressa tiden. Hade jag kunnat göra det nu hade jag blivit besviken över min tid och hade absolut velat, och kunnat, simma under timmen. Nästa års mål blir under 50 min och jag hoppas jag får med mig syrran som draghjälp! :D

 

 

Simningen är lite av min "paradgren" under klassikern. Trots att det är mååånga år sen jag slutade tävlingssimma så har jag mycket gratis tack vare dom åren. Min teknik är inte fullt uppdaterad och jag är långt ifrån så snabb som jag var då men jag kan utan problem crawla 3km så Vansbro kändes som en barnlek i jämförelse med de andra loppen. Rätt skönt! ;) Men som sagt, nästa år hoppas jag kunna kötta järnet och komma in på en tid under timmen.

 

 

Jag måste säga att vi hade väldigt bra förhållanden också. Det var över 25 grader i luften och strålande sol. I vattnet var det nästa 17 grader. Jag hade förväntat mig att det skulle göra ont i händer, fötter och ansikte pga av kylan men så farligt var det inte alls. Första 2/3 av sträckan är medströms och sista 1/3 motströms. Jag hade förväntat mig att det skulle bli tungt att simma den sista biten men jag märkte knappt att det blev motströms. Det enda sättet jag kunde känna det på var att det strömmade till massa kallvatten men inget annat. Jag hade också förväntat mig att det skulle vara riktigt trångt men jag höll mig lite ute i kanten och kunde simma frisim i princip hela tiden. Tur det för det är så fruktansvärt långtråkigt att simma bröstsim! :P

 

 

Jag var lättad när jag kom i mål och funderade på vart killarna var. Alla förutom Östh startade tillsammans men vi simmade i olika tempo från start och jag hamnade lite bakom. Under loppets gång måste jag ha simmat om de andra, för jag slog grabbarna! Inte med stor marginal alls men trots allt, med en förkylning i kroppen slog jag dom. En viktigt seger!! ;) Och den enda segern för min del under klassikern... Nu väntar Lidingöloppet och där har jag inte en chans att ta dom, men det känns tryggt att veta att de kommer vara där i målgången och ta emot mig när jag springer hem En Svensk Klassiker 2013!