alexandras

Jaa det är så man kan beskriva LCHF väldigt enkelt tycker jag... :P Low Carb High Fat innebär verkligen MYCKET fett. Det förespråkas naturligt fett, alltså inga lätt- eller lightprodukter där fetthalten har reducerats eller ersatts med annat utan fullfeta produkter såsom smör, vispgrädde, kokosfett, olivolja, rapsolja, fet ost och majonnäs. Och för att kunna hålla kolhydratinnehållet så lågt som 5-10 energiprocent (totalt under dagen får endast 5-10 procent komma från kolhydrater) måste man äta stora mängder fett för att "kompensera" även om man äter produkter med lågt kolhydratinnehåll. Det är nämligen så att vissa produkter som många ser som "rena" fettprodukter ändå innehåller en del kolhydrater. Exempel på detta är turkisk yoghurt med fetthalt 10% som innehåller 6 g/100g, alltså 6% kolhydrater. För att ändra själva energiprocenten av kolhydrater "måste" den blandas med vispgrädde. Eftersom grädde innehåller ytterst lite kolhydrater sjunker alltså delen kolhydrater i yoghurt och gräddblandningen i jämförelsen med att bara äta yoghurten. Energiprocenten av kolhydrater bli alltså ännu lägre.

 

Då var det dags att ge sin in i "dietträsket" och fördjupa sina kunskaper i olika dieter och kosthållning. Och inte bara teoretiskt utan också praktiskt.

 

Jag och mina klasskompisar som läser till dietister kommer få frågor, eller rättare sagt får ofta frågor om hur man ska äta, vad som är bra, vad som är dåligt, om den ena dieten efter den andra funkar eller ej etc. etc. Och det är ju inte så konstigt med tanke på att det är kost vi läser och ska anses vara experter på. Det är roligt att folk frågar och engagerar sig men problemet kommer när de vill ha absoluta svar. Det finns inga, eller i alla fall ytterst få, absolut svar när det kommer till hur man ska äta. Svaret blir i nio av tio fall: det beror på. Och det är precis vad det gör. Det beror på vilken livsstil man har, hur mycket man rör sig, vad man gör annars på dagarna, vem man är som individ, arv och mycket mer. Alla är olika och all mat passar inte alla, så "enkelt" är det. Det vore fantastiskt skönt om det fanns någonting som passade alla. Tänk så lätt det skulle vara att ge råd då. Men tänk också vad tråkigt det skulle vara, speciellt med tanke på att mitt framtidiga yrke inte ens skulle behövas då ;)

 

Det finns ju givetvis råd och rekommendationer idag. Både från staten via Livsmedelsverket men också från kostrådgivare, nutritionister, träningsexperter, forskare, läkare... Det är en djungel av råd och tips och hur ska man veta vad som passar just mig? Och dig? Det är som sagt viktigt att minnas att vi alla är olika och de råd som ges ofta ges på befolkningsnivå, man måste alltså inse att individuella skillnader finns och testa sig fram. Vad mår jag bra av att äta? För mig är det också viktigt att det finns vetenskaplig evidens bakom det som rekommenderas men det är svårt ibland för i vissa lägen måste man gå på det som är beprövat men kanske inte forskat på. För mig är också "Lagom av allt" mitt största ledmotiv (jag kan inte förstå att ordet lagom inte finns i andra språk, hur klarar resten av världen sig utan detta fantastisk ord?!). Eftersom jag rör på mig, inte har några allergier och är blandkostare så känner jag inte att det finns någon som helst anledning att utesluta något ur min kost. Det finns givetvis saker jag äter mindre av, som kroppen inte alls behöver för att leva, så som vitt vanligt socker. Men jag äter även det, fast i mindre mängd, i lagom mängd. Lika väl som jag kan äta annat "onyttigt". Jag konstaterade senast igå rkväll att jag är största "chipsbarnet". Jag älskar chips. Men jag vet också att jag inte kan äta det jämt och ständigt utan att gå upp i vikt och inte må bra, så därför äter jag även det i lagom mängd. Hur du gör är upp till dig men jag vill att alla ska vara medvetna om att vi alla är olika och därför också måste äta olika. Det handlar sällan om stora skillnader i vad vi kan äta och vad som passar oss, men skillnader finns. 

 

Skillnad finns också i vad folk tror och inte tror på, vad man äter och vad man utesluter. För att få en bättre insikt i hur det är att äta vissa dieter eller ha en viss kosthållning ska jag tillsammans med några andra dietiststudenter test olika dieter/kosthållningar. Vi kommer äta varje diet/kosthållning i en vecka och syftet är inte att gå ner i vikt utan att utforska hur det är; vilka svårigheter man stöter på, vad som går lätt, vad det kostar, hur det är att träna med en viss diet/kosthållning etc. Detta kommer förhoppningsvis hjälpa oss att argumentera för och emot vissa dieter och kosthållningar i framtiden, att svara på frågor på ett bättre sätt och att man får en egen erfarenhet i vad personer som äter en viss diet/kosthållning går igenom.

 

Under veckan som gått har vi uteslutit gluten i vår kost. Jag tycker det har gått jättebra och jag har inte stött på några större problem men då har jag heller inte varit ute och ätit, ätit färdigmat eller ätit hos någon annan. Så länge man äter hemlagad mat tycker jag det fungerar bra. Det finns mycket bra ersättningsprodukter ute i butikerna, som dock är ganska dyra men ändå förvånansvärt goda.

 

Kommande vecka är det LCHF som gäller. LCHF står för Low Carb High Fat, alltså lite kolhydrater och mycket fett. Ska jag vara ärlig så tycker jag detta ska bli rätt jobbigt för det går emot vad jag tror på när det gäller kost. Ska man följa LCHF strikt ska man inte äta mer än 5% kolhydrater. Av allt man äter under en hel dag får endast 5% komma från kolhydrater. Att jämföra med Livsmedelsverkets allmänna rekommendationer på 40-60% kolhydrater per dag kan man få en uppfattning av hur lite det är. Det innebär att man inte kan äta någon pasta, bröd, gryn eller frukt alls och bara liten mängder grönsaker och bär. För att energidelen från kolhydrater ändå inte ska bli för hög måste de feta produkterna innehålla mycket fett och därför ligger fokus på just det; naturliga råvaror med hög fetthalt (smör, vispgrädde, vissa oljor). För att tydliggöra detta tänkte jag visa på en frukost man kan äta när man äter efter LCHF:

Turkisk yoghurt fetthalt 10%

Vispgrädde 40%

Riven kokos

Kanel

Kokt ägg

 

Ingen av dessa ingredienser ses som en egentlig kolhydratkälla utan de innehåller mestadels protein och fett. Men den turkiska yoghurten innehåller så pass "mycket" kolhydrater att den måste blandas ut med vispgrädde för att gränsen på 5% kolhydrater inte ska överskridas... Det är alltså väldigt svårt att hålla kolhydraterna så låga och enligt många som förespråkar LCHF är det okej för vissa, som "inte är lika sockerkänsliga", att äta upp till 10% kolhydrater. Hur sockerkänslig man är, är svårt att veta men jag kommer fokusera på att ligga mellan 5-10% kolhydrater. Hur detta går, och lite mer information om LCHF och hur det kan påverka kroppen kommer jag skriva om under veckan som kommer. Med skräckblandad förtjusning är det nu dags att åka och inhandla massa feta råvaror, let´s do LCHF week! :)

 

Fredag 28/2, fyra dagar efter Öppet Spår var det dags att inta Vasaloppsspåret igen, nu tillsammans med Team Familjen Eriksson. Tillsammans, uppdelat på fem sträckor skidade vi hem Stafettvasan på 06 h, 31 min och 55 sek! Vårt mål var att åka under 7 h men jag måste erkänna att jag tvivlade på att vi skulle kunna göra det och tippade på en tid runt 8,5 h. Men tji fick jag, det gick ju mycket fortare än så och alla gjorde verkligen bra ifrån sig på sina sträckor! :)

 

Pappa gick ut starkt på första sträckan mellan starten och Mångsbodarna. Han dundrade på upp för backen i starten och åkte riktigt bra trots att glidet svek honom med tiden. I Mångsbodarna tog jag över och fick verkligen revansch från måndagens Öppet Spår på sträckan fram till Evertsberg. Klistret frös dock så jag hade det väldigt bakhalt uppåt men kunde ta igen mycket på staksträckorna. Jag hade som måltid att åka min sträcka på 24 km under 1 h och 45 min och jag klarade det med 1 min till godo. Såhär i efterhand känns det jättebra men just då var jag ändå lite frustrerad ändå, det kändes inte som att det gick så fort utan att jag nog egentligen hade kunnat pressat mig lite till... Tar igen det nästa år! ;) Linnéa tog över i Evertsberg och körde sina 14 km till Oxberg i en jäkla fart! När vi kom dit för att möta upp henne trodde vi att vi skulle behöva vänta i minst 10 min men precis då kommer hon skidade upp för sista lilla backen innan depån. Så himla imponerande! Hon växlade till Anders som hade som plan att staka hela vägen till Hökberg med bara glid under skidorna. Han fick verkligen kämpa och gjorde det väldigt bra. Såhär i efterhand hade det nog varit klokt med lite fäste under skidorna trots allt. Sista sträckan mellan Hökberg och Mora körde Chribba och vi andra stod i målet riktigt spända och hejade som galningar. När det närmade sig 6,5 h hoppades vi att vi skulle får se honom över krönet innan målrakan men vi är trots allt supernöjda med vår tid strax över det och en placering på 425 av 1600 lag! :) BRA KÖRT familjen! Gör vi det ännu bättre nästa år?!

 

 

Då sitter man här, två dygn efter Öppet Spår och känner sig trött, sliten och så himla stel i hela kroppen. Det är smärtsamt att åka 90 km skidor kan jag tala om... Och i år var det nog mer smärtsamt än förra och det beror högst troligt på att jag bara fick ihop knappt 25 mil i spåret innan loppet i jämförelse med 55 mil förra året. Finns lite olika förklaringar till detta, men inget av dom spelar ju någon roll nu, för nu har jag trots allt tagit mig igenom första loppet på yttligare En Svensk Klassiker, tillsammans med Linnéa, Johan, Gustav och Ann-Sofi! :)

 

Pappa skjutsade upp oss till Sälen i söndags. Där bodde vi vår gamla stuga med Ann-Sofi och hennes föräldrar. På natten kom Chribba upp och skjutsade oss till starten (vad skulle vi göra utan våra pappor Linnéa?!). Väl vid straten möttes vi av duggregn och +4 grader (tydligen varmare än på Stockholm Maraton 2012...). Halva startplatsen var dränkt i vatten så vi gick lägga ut våra skidor på en smal remsan med få spår. Vi hamnade ändå ganska långt fram och passerade startlinjen vid 07.10. Då började den i början härliga och mot mitten och slutet fruktansvärt jobbiga resan mot Mora. Vi höll ihop upp för den långa backen i starten men väl uppe på myrarna innan Smågan pinade Johan iväg medan jag, Linneá och Gustav höll ungefär samma tempo. Så småning om delade vi också på oss och åkte i vårat eget tempo. Som vanligt blåste det på bra uppe på myrarna men inledningsvis hade vi i alla fall vinden i ryggen. 

 

Jag tyckte det mesta flöt på bra till strax innan Risberg då jag fick väldigt ont i armbågen. Smärtan var mer intensiv än tidigare och det kändes som att en nerv satt i kläm för vid varje staktag så domande armen och fingrarna. När jag väl kom upp till Risberg gick jag in i sjukstugan för att tejpa om armen och få lite massage så att musklerna kunde slappna av lite. Det hjälpte en lite stund men smärtan kom ganska snabbt tillbaka och i samma veva, med ca 7 km kvar till Evertberg gick min ena stav sönder. Först ramlade trugan av och när hela staven fastnade djupt ner i snön bröts den av på nått konstigt sätt när jag drog upp den igen. Givetvis var det den vänstra staven som pajade vilket innebar att jag behövde använda min högra, onda arm ännu mer... Det var alltså "bara" att staka och diagonala med en stav, bitvis i fel hand för att avlasta högern lite, i 7 km upp mot Evertgsbeg. Då var jag riktgit nära på att ge upp och strunta i att åka resten av loppet. Det var så slitit både fysiskt och mentalt. Men jag hann tänk om när en kille åkte förbi och sa: "Shit, hade det där hänt mig hade jag lagt mig i en snöhög och börjat gråta". Så fan heller var min första tanke. Jag ska inte lägga mig nu, jag ska inte gråta, jag ska inte ge upp för jag ska ta mig i mål!

 

Väl i Evertsberg fick jag en ny stav och lite ny energi. Men det höll inte i sig allt för länge... Efter några kilometrar tappar jag trugan IGEN på den staven jag fått låna. Då blev jag inte bara frustrerad utan också jävligt förbannand! Hur kan det ens hända?! Totalt åkte jag ca 12 km med en stav, som om det inte är jobbigt nog att åka 90 km med två stavar?! Hahah, herregud alltså, varken materialet eller kroppen var på min sida.

 

Fick ytterligaren en ny stav i Oxberg. Väl där har man knappt 30 km kvar. De kilometrarna gick inte speciellt fort för då var jag riktgit sliten. Hade ont i armbågen och tårna som var helt stelfrusta av alla vattenpölar man passerade på vägen. Jag var så stel i triceps, nacke och axlar och motvinden gjorde det inte lättare men att kasta in handduken då fanns ju inte. Det var bara att ge sig fan på att man skulle in i mål. Och i mål tog jag mig. Efter 8 h, 56 min och 47 sek passerade jag mållinjen till Chribbas hejarrop. Så fantastiskt skönt!! Jag trodde inte att jag skulle kunna känna mig glad när jag kom in i mål med tanke på allt som hänt längst vägen men när jag såg att jag ändå fick en tid under 9 timmar kände jag mig glad och lättad. Jag hade dålig koll på tiden mot slutet och trodde jag skulle åka in på en sämre tid än förra året, men jag förbättrade mig ändå med nästan en halvtimme vilket kändes väldigt skönt! :) 

 

Trots att jag fortfarande inte har återhämtat mig och trots att jag fortfarande har ont överallt så är jag helt inställd på att åka nästa år igen. Jag vill verkligen ha revansch på mig själv! Jag vill kunna åka hela loppet med hel utrustning och hel kropp. Våga man tro på att man kanske kan tangera Johans tid på 8 h, 1 min och 56 sek nästa år?! Jag satsar på det i alla fall! ;)

Men redan på fredag har jag chans till en revasch. Då är det dags att åka Stafettvasan tillsammans med pappa, Linnéa, Chribba och Anders. Jag har andra sträckan mellan Mångsbodarna och Evertsberg. Det är  samma sträcka där armbågen började göra riktigt ont och staven gick sönder första gången. Nu hoppas jag att smärtan inte hinner bli lika intensiv, att stavarna håller och att kroppen känns någorlunda pigg, för satan i gatan vad jag ska staka då! :D 

 

 

Jag tittade alldeles nyss på TV4s dokumentärserie "En resa för livet" där fyra svenska artister, Darin, Eagle-Eye Cherry, Sophie Zelmani och Uno Svenningsson besöker ett av världens fattigaste områden, Filippinernas huvudstad Manila. Där får de ta del av vardagen och se den hårda verklighet många barn lever i. Deras uppgift under resan är att skriva varsin sång utifrån sina upplevelser.

Om fyra veckor, den 24 februari, står jag tillsammans med bla pappa, Linnéa, Johan, Gustav och Ann-Sofie på starten till Öppet Spår 2014. Då är det dags att påbörja resan mot ytterligare En Svensk Klassiker.

 

Just nu känns fyra veckor som alldeles för kort tid med tanke på hur lite skidor jag har kunnat åkt den här säsongen och hur lite jag kommer kunna åka under dessa fyra veckor. Jag har dragit på mig en överansträngning i delar av triceps och har blivit avrådd av sjukgymnasten att inte staka alls de kommande två veckorna... Som ni själva kan räkna ut återstår alltså bara TVÅ veckor till loppet när jag kan  börja staka igen... Fasen så ont dom där nio milen kommer göra i år!! Jag är inte ens uppe i 20 åka mil den här säsongen men jag tänker absolut inte ge upp nu, huvudet är helt inställt på att köra och jag kommer åka ner till Sälen, jag kommer göra allt jag kan innan dess för att kunna åka och jag kommer starta och sen får vi se hur det går. I natt drömde jag att jag tog mig i mål på nio timmar blankt, jag var jättebesviken att jag bara förbättrat min tid med 18 minuter från förra året. När jag vaknade så kände jag dock att fokus i år (lika som förra året) ligger på att komma i mål, oavsett tid. Det känns inte rättvist mot mig själv att tänka på tiden med tanke på den (enligt mig) mindre bra uppladdningen jag haft.

Sjukgymnasten gav mig två alternativ, antingen att jag tränar på med skidåkningen som vanligt, biter ihop och har ont, eller att jag fokuserar på de övningar jag fått för att stärka upp övriga delen av triceps för att avbelasta det överansträngda området och på så sätt förhoppningsvis kunna köra längre sen utan att få ont. Jag väljer alternativ nummer två, för som han själv sa så blir det ändå ingen kvalitet i träningen av att åka och ha ont. Och åker jag nu kanske jag drar på mig en inflammation och inte kommer kunna åka loppet alls. Att försöka stärka upp triceps ger mig inte fler mil i spåret men det ger mig förhoppningsvis en chans att ändå ta mig igenom loppet.

Jag lägger alltså fokus på rehabövningar, skidåkning utan stavar, annan konditionsträning och styrka anpassade för skidåkning. Som sagt, fyra veckor kvar så nu är det verkligen 110% skidfokus som gäller - mot ytterligare En Svensk Klassiker!! :D

 

Som vanligt rusar tiden iväg, jag vet att jag alltid tjatar om det men det är ju verkligen så! Förra fredagen skrev vi (jag och mina klasskompisar) tenta i Kost & Folkhälsa och avslutade där med första året på dietistprogrammet. Under helgen slog vi på stort och firade vi det i kombination med min och Louise födelsedag. Vi åt middag och hade en jätterolig kväll här hemma i korren som avslutades på Origo. Söndagen var inte lika jätterolig, känns att man fyllt 26... :P I måndags var det dags att påbörja år två för vår del men också att välkomna de nya dietisterna till deras första år. Dessa dagar liknar med andra ord väldigt mycket dagar som dom såg ut för exakt ett år sen. Skillnaden är att jag då var nolla, nu är jag fadder. Räknar man med denna nollningen är detta min fjärde, och förhoppningsvis sista! Det är givetvis roligt men också hektiskt och väldigt intensivt så nu får det nog vara sista gången :P

Dagarna är långa, knökfulla med aktiviteter och hjärnan går på högvarv för att allt ska gå ihop. Jag känner mig inte stressad egentligen för trots att det är mycket har jag läget under kontroll, tror jag i alla fall... Haha! Men efter den här dagen med morgonspinning, grupparbete, lunchmöte med studentföreningen, mera grupparbete, möte med sektionen, tårtbakstävling med nollorna, grymträning och renskrivning av mötesprotokoll är jag rätt så urvattnad. Sängen ser fantastiskt skön ut så nu ska jag krypa ner och sova och ladda in för veckans sista hektiska dag innan det blir lite lugnare i helgen! :)

 

I vanlig ordning springer tiden iväg och jullovet är sedan igår över. Det var 2,5 fullspäckade och himla trevliga veckor! Inledde med Håkan Hellström-konsert i Uppsala, fantastiskt var det! Och ännu mer fantastiskt kommer det bli på spelningen i Göteborg i sommar! :) Åkte sedan upp till Orsa för julfirande med familj och släkt. Fem sköna dagar med massvis med julmat, film, spel, mys, besök i björnparken och lite skidåkning. Kom hem och jobbade i två dagar på Upper Crust, förvånande hur snabbt man kommer in i allt igen, kändes inte som att jag varit borta i fyra månader. Hann umgås med Carro & Vega, Kajsa & Tristan också. Och med Fanny som är hemma från Argentina. Riktigt kul att ses och trots att vi inte setts på jättelänge var allt som vanligt vilket kändes kul! Firade ett mycket trevligt och gott nyår i Norrköping med Gustav och några kompisar till honom. Firade kusin Linnéas födelsedag och har hunnit umgåtts mycket med familjen också. Trots att plugget funnits i bakhuvudet och jag har faktiskt pluggat lite grann (med betoning på lite) så har jag ändå kunnat slappna av och njuta av att vara ledig, så himla skönt! :)

I måndags eftermiddag kom jag tillbaka hit upp till Umeå, städade ur julen och ändrade fokus från lov till tentaplugg. Som alltid när man varit ledig känns det drygt att komma tillbaka till plugget men det gick ändå ganska lätt den här gången, efter fem min kändes det som att jag inte ens haft något lov... Undra om det är bra eller dåligt?

Nu är det alltså full fart mot tentan nästa fredag, innan det ska vi beta av två gruppredovisningar också och sen är vi klara med Kostvetenskap B. Som sagt - tiden går fort!

Dagarna runt jul och innan nyår brukar jag fundera mycket på året som gått, vad som hänt, vad jag gjort, vad jag lärt mig, om jag utvecklats etc. etc. Under den här julen har jag dock inte funderat så mycket på året som gått för min spontana känsla när jag gjorde det var att det bara varit massor med plugg och jobb och att det faktiskt varit ganska påfrestande. Ofta jämför jag också året som gått med föregående år vilket inte är så rättvist för inget år är det andra lik, inte ens en dag är en annan dag lik. När jag tänkte på 2012 i jämförelse med 2013 så kändes 2013 så ohändelserikt och rätt trist. 2012 bodde jag först hemma i Sthlm och jobbade, under våren och sommaren cyklade jag genom Europa, öluffade i Grekland, hälsa på mamma på Rhodos i en månad, min moster gifte sig, farfar fylld 70 år och under hösten flyttade jag upp till Umeå och började en ny utbildning. Och under 2013 har jag bara fortsatt att bo i Umeå och bara pluggat... Eller?

 

Igår på vägen hem från Norrköping insåg jag ju att 2013 visst har varit ett väldigt händelserik år. Jag har visserligen mestadels varit i Umeå och pluggat men runt om detta har det hänt mycket. I januari kom jag in på dietistprogrammet men läste engelska under hela vårterminen eftersom jag kunde tillgodoräkna mig de först 30hp på programmet. Jag var dock med på nollningen och lärde känna några i min nya klass som jag umgicks en del med under hela våren. Att läsa engelska var bland det jobbigaste jag gjort under mina dittills tre år på universitetet. Vi läste flera moment samtidigt och det var verkligen mycket att läsa och plugga jämt. Det kändes som att jag mer eller mindre bodde i Tornet och Lindellhallen under den terminen. Och mitt uppe i allt så kändes det inte ens kul, men nu i efterhand är det inget jag ångrar för jag lärde mig mycket och utvecklade min engelska både i skrift och tal.

 

Första helgen i mars åkte jag Vasaloppet som en första del av En Svensk Klassiker. Det var slitit, jobbigt, påfrestande, långa 9 mil och drygt 9 timmar men det gick och jag ska göra det i år igen! Efter loppet byttes fokus från skidor till cykel och jag spenderade många timmar med att stirra i väggen och trampa på motionscykeln i gymmet innan jag kunde cykla utomhus.

 

Under påsken åkte jag med familjen till Tänndalen för att åka skidor både utför och på längden i strålande solsken. Det är en av de härligaste skidresorna jag gjort och förutom att åka så åt vi gott, bastade och badade bubbelpool på det hemtrevliga hotellet vi bodde på. I mitten av april flyttade jag från Josse och Tobbe till ett rum i en korridor. Det var blandade känslor att flytta in i en korridor. Jag trodde att den tiden var förbi och jag ville så gärna ha en egen liten lägenhet med eget kök men just då gick det inte att få någon. Men jag ångrar mig inte alls att jag flyttade dit jag gjorde, jag har haft tur att komma till en så bra korridor. Alla är trevliga och skötsamma och vi gör en hel del saker tillsammans. Människorna korridoren är inte bara mina grannar utan också mina vänner. Sommaren kom tidigt och under maj var det rekordvarmt i Umeå. Vi solade, badade, grillade, glassade runt i shorts och klänning, pluggade utomhus och brände upp våra kroppar i den första vårsolen. Fantastiskt underbart var det! Avslutade terminen med att bli invald som sekreterare i kårföreningens styrelse och dansade in sommarlovet under Brännbollsyran till bland annat Nause, John De Sohn och Hoffmaestro som spelade.

 

Åkte hem till Sthlm och började jobba på Upper Crust på Centralstationen. Det gick förvånansvärt snabbt att komma in i cafésvängen och jobbtempot igen trots att jag inte jobbat någonting på över ett år. Cyklade Vätternrundan i mitten av juni som andra delen av Klassikern. Blåsigt, jobbigt, ont i knän och skrev men ett vackert och inspirerat lopp som gav mig mersmak för att cykla. Knegade på större delen av sommaren med hann också med att vara en del ute i sommarstugan, träffa vänner, åka till Göteborg och gå på Gyllene Tider, se The Sounds i Västerås och på Skansen där jag även såg Håkan Hellström. Simmade Vansbrosimmet efter en dunderförkylning. Ett lopp som kändes som en barnlek i jämförelse med de andra loppen i Klassikern. Jag tog det lugnt, simmade in på en timme, tog en fika och åkte hem. Det var som inte mer än så men jag är extremt revanschsugen inför årets lopp. Simningen är lite av min "paradgren" och jag vill verkligen få en bättre tid, så i år ska jag vara frisk och ge järnet! Sommaren bjöd även på mycket sol och bad, invigning av Tele2 Arena där Kent, Robyn och Lars Winnerbäck spelade, premiär av den helt makalöst bra filmen Känn Ingen Sorg, farbrors 50-årsfest på Hasselöl och mycket mer.

 

När augusti led mot sitt slut var det dags att åka uppåt igen för att börja plugga på dietistprogrammet på riktigt. Men inte var sommaren slut för det. September var också varm i Umeå så vi inledde höstterminen på samma sätt som vi avslutade vårterminen. I slutet av september avslutade jag Klassiker med att springa/lunka/gå Lidingöloppet. Det var det tyngsta loppet under hela Klassikern och jag mår lite dåligt när jag tänker på det nu i efterhand. Det var som att de där tre milen aldrig ville ta slut och jag hade så ont överallt när jag väl gick i mål. Men det var också så värt all smärta för väl över mållinjen hade jag sprungit hem En Svensk Klassiker! Helt klart den största fysiska prestationen jag hittills har gjort i mitt liv och jag är både stolt och glad att jag tog mig igenom allt! Jag är också taggad på att göra allt igen, utmana mina tider och pressa gränserna och har därför anmält mig till alla lopp även under 2014.

 

Hösten i Umeå har kantats av massvis med plugg. Jag har tillsammans med några av mina klasskompisar spenderat många långa dagar och kvällar i skolan. Det har varit stressigt och hektiskt och när jullovet väl kom var det mycket efterlängtat. När jag kom tillbaka efter sommarlovet kände jag mig inte speciellt utvilad efter ganska mycket jobb och därför har nog terminen känt extra tung ibland. Men det jag läser är så himla intressant att det gör allt lite lättare. Jag har lärt känna min klass bättre och kommit många personer nära. Vi har gjort mycket kul mellan allt plugg. Vi tog en road trip till IKEA, har haft tre maskerader, middagar, sittning, julmys och massa annat.

 

Jag har under året lärt känna massor med nya människor från mitt nya boende, från engelska, från min nuvarande klass, från sommarjobbet och andra utanför allt detta. Jag har lärt mig mycket om mig själv och om andra. Många har vunnit min tillit och jag har träffat personer som gjort stort intryck på mig och vissa av dom tror jag att jag kommer vara vän med många år framöver och resten av mitt liv. Många har kommit men även några har gått. Det är så livet är och det är helt okej.

 

Jag bläddrade tillbaka till början av 2013 i min kalander och läste vad jag skrev då:

 

2013 ska jag:

- vara frisk, glad och lycklig

- äta mindre socker

- genomföra Klassikern och vara stolt

- genomföra armhävningsutmaningen

 

Med facit i hand kan jag säga att det har gått sådär... Jag har varit glad och lycklig men en hel del sjuk under året som gått. Jag var sjuk både innan Vansbrosimningen och Lidingöloppet och i somras fick jag nån konstig infektion i foten så jag varken kunde gå eller stå och hade ont under en ganska lång tid efter att det läkt.

 

Så mycket socker som jag ätit det här året, och då främst under december månad, tror jag fan aldrig att jag gjort tidigare... Så jag har nu lovat mig själv att aldrig igen lova att äta mindre socker. :P Armhävningsutmaningen gick i stöpet pga av halsfluss men jag genomförde i alla fall Klassikern vilket känns som en seger i sig och tillsammans med att jag varit glad och lycklig kan jag se tillbaka på året som ett hektiskt, fullspäckat, utvecklande och bra år!

 

Jag tror och hoppas att det kommande året kommer bli hur bra som helst och för att inte lova mig själv saker jag inte riktigt kan hålla skriver jag nu in i min kalender att:

 

 

That´s it! Nu kör vi 2014! :)

Morgonpromenad, julklappsshopping, thaimassage och middag på Elverket stod på schemat igår... En mycket bra start på jullovet med andra ord!

 

Efter min morgonpromenad i solen (som jag för övrigt inte sett på hur länge som helst) begav jag mig in till stan för lite julklappsshopping. Trodde det skulle vara hysteriskt, och visst, det var verkligen mycket folk överallt men jag hittade allt jag skulle ha, slapp långa köer och blev inte irriterad en enda gång! Efter shoppingen mötte jag upp Bella, vi åt en burgare och satt och pratade om allt och ingenting innan vi mötte upp pappa och Petra för att bege oss mot en överraskning dom fixat åt hela familjen. Vi hamnade på Sabai Sabai Thaispa där vi fick varsin oljemassage för hela kroppen. Fantastiskt skönt! Mestadels i alla fall, jag är så kittlig att jag stundvis hade svårt att slappna av med det var ändå så skönt att bli av med lite knutar i rygg och nacke och mjuka upp hela kroppen. Efter behandlingen bjöds det på fantastiskt god middag på Brasserie Elverket. Jag åt hummersoppa och ost- och svampsticks till förrätt och halstrad röding med kantareller, parmesan- och vitlöksröra och ugnsrostade potatis till varmrätt. Riktigt gott, riktigt trevligt! Tack för den fina julklappen pappa och Petra!! När vi kom hem blev det även lite te och julklappspyssel. :)

 

Folk undrar om jag lever, och ja det gör jag! Eller njaae, jag snarare överlever än lever...

 

Skämt åsido, så farligt är det inte, men det är däremot fantastiskt mycket att göra nu! Den senaste veckan har gått i ett med föreläsningar, sena kvällar med grupparbeten, självständigt arbete och lite träning och socialt kring det. Om drygt två dygn är jag hemma i Sthlm och har jullov (!!). Innan dess ska det dock hinnas med massor just för att jag ska kunna ta mig ett ordentligt jullov... Att-göra-listan är lång såå vi hörs om några dagar gott folk! :) Peace!

 

Idag hade vi en föreläsning med en kvinna från DRF (Dietisternas Riksförbund) om deras projekt Dietisters Samtal om Levnadsvanor. Hon påpekade vikten av att man som dietist ska vara öppen för att jobba med alla sorters levnadsvanor, såsom tobaksberoende, alkoholriskbruk och -missbruk samt fysisk aktivitet, utöver kostvanor som är vårt specialistområde. Under föreläsningen gick vi igenom vad ett riskbruk av alkohol innebär och jag blev helt ärligt förvånad över vad definitionen för detta är, och insåg att var och varannan person faktiskt har ett riskbruk av alkohol...

 

För att kunna definiera detta pratar man om hur många standardglas man kan dricka per vecka eller månad. Ett standardglas motsvarar 12 g 100% ren alkohol vilket i sig motsvarar tex 15 cl vin, 33 cl starköl eller 4 cl sprit. Man skiljer på vardagskonsumtion och frekvenskonsumtion. Vardagskonsumtion innebär att man dricker nått eller några glas per dag under en vecka och då är ett riskburk 9 standardglas för kvinnor och 14 standardglas för män. Det innebär alltså att man som man kan dricka nästan två glas per dag innan det anses som ett riskbruk. Rent spontant tycker jag att detta lät ganska mycket, men det är mycket värre för kroppen och större risk att frekvensdricka alkohol, alltså att dricka en större mängd vi ett tillfälle än att sprida ut konsumtionen på flera dagar. Lite åt gången är alltså bättre än mycket på en gång. Det låter kanske logiskt, men ändå inte tycker jag då en frekvenskonsumtion på 4 standardglas för kvinnor och 5 för män en gång i månaden räknas som ett riskbruk. Alltså att om jag som kvinna dricker två glas vin, en öl och en shot på krogen, vid ett tillfälle en gång i månaden, då har jag ett riskbruk som "handlar om den alkoholkonsumtion som, om den fortsätter, riskerar att leda till ett missbruk och svåra medicinska skador men där problemen ännu inte är allvarliga." Tur att problemen ännu inte är allvarliga då...

 

Jag dricker sällan alkohol men dom gångerna jag gjort det den senaste tiden har det blivit mängder som motsvarar ett riskbruk, vilket känns helt knasigt bara. Och hur många människor har inte ett riskbruk när man ser till definitionen?! Det är många i min omgivning som vid flera tillfällen i månaden dricker mer än så. Och när man tänker på hur man levde när man säsongade i Sälen så hade man ju ett riskbruk hundra gånger om... Galet! Samtidigt som det på nått sätt känns otroligt att jag faktiskt skulle ha ett riskbruk av alkohol. Jag tror ju dock inte att det är någon risk för just mig men för andra kan det nog kanske vara det, för många som tror att det inte är någon fara.

 

Jag blev verkligen förvånad och förundrad över detta, det är nått att tänka på...

 

 

Jag började julpynta redan förra veckan innan jag åkte hem, men jag fixade till slutfinishen igår, så nu är det juligt och mysigt i mitt lilla rum. Det ser inte bara ut som jul med ljus, röda dukar, några tomtar, granris, julegris och  adventsljus utan det till och med luktar jul från nejlikaapelsinerna jag hängt i fönstret. Lite julmusik på det och man kommer verkligen i stämning! :)

 

 

 

Förutom att julstämningen fyller mig med glädje så har jag i allmänhet känt mig så himla glad de senaste dagarna! Bitterheten över metodmomentet är som bortblåst och det beror helt och hållet på det jag gjort de senaste dygnen;

• No more Vetenskaplig metod (for now)! Som sagt, det sjukt intensiva och relativt tråkiga moment som har gjort mig och resten av klassen riktgit bittra under den senaste månaden är äntligen över! Redovisning och opponering är avklarat, slutrapporten är inlämnad och tentan och logginlägg är godkända! Jiihoo!

• Skidspåren har öppnat! Tog en morgonpromenad i solen i torsdags på min helt pluggfria och lediga dag. Gick längst sjön till skidspåren för att kolla läget och möttes av dånande snökanoner och några skidåkare som åkte i det alldeles nyss öppna 2,5km spåret. Jag var tvungen att göra ett glädjeutrop! :D Kunde inte sluta le, blev så fantastisk glad! Äntligen är det dags att åka skidor igen! Jag lovade mig själv på vägen tillbaka att spara den känslan och plocka fram den de dagar jag inte alls kommer vara lika entusiastisk över att behöva åka skidor, för jag vet att de dagarna kommer att komma... Men det tar vi då! Idag har jag vallat skidorna och imorgon blir det premiäråk för den här säsongen! :)
  
  
  

   

  

   

  

   

  

   
• Hunger Games: Catching Fire. Var på bio i torsdags kväll tillsammans med dietisttjejerna och Josse och såg andra filmen i Hunger Games-serien. Fy satan i gatan vilken bra film det var! Kanske till och med bättre än den första filmen!(?) Så har du inte sett den, se den! :)
  
  
• Lunchdejt med Sara och Emelie. Dom bjöd på lunch som dom själva lagat i utbildningsrestaurangen Kokvrån. Det serverades lammfärsjärpar med ugnsbakad potatis och tzatzikt. Vällagat och jättegott! Vi alla har så fullt upp att man aldrig hinner ses, trots att vi är på samma ställe varje dag, så det var trevligt att hinna sitta ner och prata med dom. :)
  
  
• Nytt moment! Igår (fredag) började vi alltså ett nytt moment; Kost & Folkhälsa. Trots att även detta moment också kommer bli riktigt intensivt så ser jag fram emot allting! När jag tittar på schemat över alla föreläsningar blir jag så glad och förväntansfull, kommer bli hur kul och intressant som helst! Hamnade dessutom i en superbra grupp tillsammans med Sofie och Ingrid. Vi kommer behöva umgås i princip dygnet runt fram till jul för att hinna allt, men som sagt, det ser jag bara fram emot!
  
  
• Tentafirande. Igår kväll bjöd Matilda på riktigt god laxmiddag hemma hos sig. Kvällen fortskred mot Origo efter massa mat, babbel, vin och snacks. Vi var där lite väl tidigt, bara för att vara säkra på att verkligen komma in (vi har misslyckats de två senaste gångerna och ville inte riskera att göra det även en tredje gång...) Väl där inne dansade vi järnet och skålade i fireball för att jag genomföret En Svensk Klassiker (bättre sent än aldrig). Jättetrevlig och rolig kväll!
  
  
  
   
• Fullspäckad lördag. Idag har jag hunnit vara hos optikern, shoppat lite saker på stan, tittat på Vinterstudion, tvättat, städat, vallat skidor, bakat kakor, masserat Jossan, pysslat lite och förberett inför adventsfikat som jag ska ha imorgon... Fullt ös! Men ändå lugnt och skönt när man slipper tänka på plugg! :)
  
  Nu är det dock dags att säga tack å god natt! Såå, tack å god natt!     

kommer halsont och feber så fort man slappnar av... Så himla typiskt! Igår avslutade vi äntligen (!!) den galet intensiva metodkursen vi läst under den senaste månaden. Det har känts som dygnet-runt-plugg i fyra veckor, bortsett från de fyra dagar jag var hemma i helgen. Grupparbete och många individuella inlämningsuppgifter har avlöst varandra om vartannat. Rapportinlämning i måndags, hemtenta och skriva opponentrapport i tisdags, redovisning av rapport och opponering igår, efter det revidering av rapporten, inlämning av slutrapport, grupputvärdering, individuell utvärdering och slutligen sista logginlägget. 21.00 igår var jag klar med allt, satt mig i fåtöljen och andades ut. Då smög det sig på, halsontet och frossan. Kallsvettades och frös fram till 01.30 då jag äntligen somnade. Sov fram tills nu och mår ändå bättre, har i alla fall inte feber men fortfarande halsont. Känns som sagt så himla typiskt! Så fort man slappnar av efter en intensiv period, vilket egentligen hela terminen varit så blir man sjuk. Idag är vi helt lediga utan att behöva tänka en gnutta på plugg för imorgon börjar vi ett nytt moment (så fantastiskt skönt!). I helgen ska jag också bara vara ledig och inte tänka på skolan och jag hoppas jag slipper vara sjuk så jag kan göra allt som är planerat.

 

Kände av lite halsont och trötthet i kroppen redan i helgen när jag var hemma men då fanns det verkligen inte någon tid alls att bli sjuk! Dels på grund av att jag hade massor med rolig inplanerat under helgen men också dels för dessa intensiva dagar som precis passerat.

 

Helgen hemma i Sthlm var för övrigt hur bra som helst! Hade ett jättemysigt dygn tillsammans med Sälen-tjejerna Carro, Elli, Heléne och Louise. Det var 1,5 år sedan vi sågs allihopa så det var verkligen kul att träffa dem igen! Vi åt middag på tapasrestaurangen Ramblas på söder och fortsatte kvällen hemma hos Ellis pojkvän Hampus. Dagen efter åt vi brunch på Södra Teatern och strosade lite på stan innan vi skiljdes åt. Senare på kvällen blev det middag på Salt med familjen och vänner för att fira Bella som fyllde år. De andra fortsatte till Lokal medan jag, Tant-Alex, åkte hem...

 

Förmiddagen efter blev det en till brunch, men nu med Johanna hemma hos Kajsa i hennes och Fredriks nya hus. Gott, trevligt och fint! Kul att träffa lille Tristan också! Har inte träffat dem sedan i somras och han har verkligen hunnit bli så stor, springer omkring och allting! :) Senare på eftermiddagen blev det elitseriehandboll i Vikingahallen. Sist jag var där är över 6 år sedan, så det kändes nästan lite nostalgiskt. Gymnasiet kastades över en igen! På kvällen blev det middag och Johan Falk-film hemma med pappa, Petra och Dan.

 

Sista dagen hemma åt jag indisk lunch med alls vår Hela Sverige Bakar-Fredrik. Så himla kul att träffa honom och höra om allt runt omkring programmet! Hann med en fika hos gammelmorfar också innan det var dags att åka tillbaka till Umeå igen. Han var glad men väldigt trött och hade som alltid nu mera ont lite överallt, "man lär sig leva med smärtan". Gammelgubben fyller snart 94 år och har varit frisk och pigg i princip hela sitt liv. Nu är han inte det längre och han känner sig nog ganska ensam efter att gammelmormor gick bort för ett år sedan... Jag önskar att jag kunde vara där hos honom oftare än vad som är möjligt... :/

 

Jag packade väskan knökfull med julpynt jag shoppat under helgen och hittat i lådor på vinden och tog ett kvällsflyg upp till Umeå. Bra helg och så skönt med miljöombyte! Tack alla inblandade :)

 

 

Äntligen är det torsdag (!!!) vilket betyder att det är dags att åka hem till Sthlm över helgen! Jag har inte känt nått behov av att åka hem tidigare under terminen, tiden har bara sprungit iväg och jag har liksom inte prioriterat hemresa men nu när jag väl ska åka känns det så underbart skönt!! Just nu läser vi vetenskaplig metod och de senaste veckorna har sprungit iväg och varit knökfulla med grupparbete och enskilda inlämningar. Jag har svurit många gånger åt statistikprogrammet SSPS, blivit bitter på att momentet i sig känns så trist och på massa annat i största allmänhet... Det ska minst sagt bli skönt med lite miljöombyte och förhoppningsvis så kommer det kännas mycket bättre när jag kommer tillbaka upp på måndag igen! :) Momentet är dock inte över än, utan nästa vecka är det rapportinlämning, hemtenta, redovisning och opponering men jag känner mig just nu inte ett dugg stressad över detta, bara så himla lättad och glad att få åka hem. Känns nästan som att jag packar för att åka hem på jullov, men så roligt ska vi inte ha det än! Meeen det närmar sig med stormsteg, precis fyra veckor kvar idag... :D

 

Hemma ska jag äntligen få träffa Sälen-tjejerna igen, umgås med familjen och fira syrran, luncha med den nu mera Hela Sverige Bakar-Fredrik, förhoppningsvis träffa gammelmorfar och hälsa på i Kajsas nya hem :) TREVLIG HELG allihopa!

 

 

 

En stor del av studentlivet omfattas av tiden innan och efter tenta, och dessa två perioder är som två helt olika världar... För knappt en vecka sedan, närmare bestämt förra onsdagen hade vi muntlig tenta i Livsmedelesvetenskap & Matlagningsteknik. Veckan innan tentan kantades av plugg, plugg, plugg och åter plugg. Vi hade två praktiska examinationer, en reflektionsuppgift att skriva + plugg till tentan. Jag, Sofie och Matilda praktiskt taget bodde i skolan under flera dagar för att hinna trycka in så mycket information som möjligt. Korvstoppning på hög nivå! I vanliga fall en sak som jag är grym på (hur bra det nu är kan man ju diskutera...) men som den här gången inte alls verkade funka som jag ville... Det var som att informationen gick in på ena sidan och ut på andra. Det kändes som extremt mycket text att ta sig igenom och oändligt mycket att komma ihåg! Att försumma träning, vettig kost och tillräckligt med sömn känns ju som ett mycket dåligt recept för ett lyckat studieresultat men pga min oro att inte hinna lära mig tillräckligt valde jag bort detta framför plugget. Jag tycker dock att det finns en viss tjusning med att packa väskan med mat för en hel dag och bänka sig i skolan och bara plöja. Jag vet inte vad det är men jag trivs på nått sätt med att göra det, så det är någon sorts hatkärlek jag har till dessa tentaperioder. Och visst hade vi det rätt trevligt under helgen i skolan?! Vi beställde pizza, underhölls av Medicinarspexets genrep och snackade en hel del skit också. Ett bevis för att fokusen inte var hundraprocentig under hela tiden, men hur skulle den egentligen kunna vara det? :)

Jag var nervös och hade så svårt att sova natten mot tentan. Jag har aldrig känt mig så orolig inför en tenta som denna. Det var som att jag var helt tom i huvudet, som att jag inte lärt mig ett smack av allt plugg. Jag tror att en del av nervositeten även låg i upplägget på tentan, att den var muntligt. Visst att jag inte har några problem med att snacka men man vill ju gärna att det som kommer ut ska vara vettigt och relevant. Jag bad till högre makter att jag skulle slippa prata om kött eller bakning, men det gav ju bara omvänt resultat... Väl på plats på tentan drog jag lotten som det stod just bakning på. Jag fick lite smått panik över Eva-Britts (ena examinatorns) entusiasm, bakning är hennes skötebarn och jag ville verkligen inte göra bort mig inför henne. Innan den muntliga framställningen fick man en halvtimme på sig att förbereda sig utefter de frågeställningar man fått. Jag skrev så pennan glödde och hoppades att det jag tog upp hade nån form av relevans. Jag pratade hela tiden ut och fick därför inga följdfrågor. När jag efteråt hörde vad de andra som fått prata om bakning fick för följdfrågor blev jag lite orolig att jag inte hade klarat mig. När resultatet väl kom ut förstod jag att det fanns relevans i det mesta jag sagt för jag klarade mig! :) En enorm lättnad!! Bara att ha tentan gjord bidrog till att man kunde andas ut och slappna av. Livet innan tentan var äntligen över!

 

Livet precis efter tentan bjöd på massa trevligheter med fokus på allt annat än plugg! Vi började med att fira tentan med middag på Vezzo på onsdagskvällen, fredag bjöd på Halloweenfest med kostvetarna hemma hos Johanna. Lördagen bjöd på storslagen brunch på Rex med Gustav och Sofia och några andra och på kvällen var det dags att tagga till inför Halloweenfest nr 2, med dietisterna hemma hos Ingrid och Frida. Det var som liiite svårt att komma igång igen men i min snygga nunnedräkt och tillsammans med alls härliga utklädnader, alla roliga lekar och god mat blev det en superkul kväll. På söndagen var jag rätt så sliten och trött (inte så konstigt kanske...). Det blev en lång sovmorgon innan promenad till minneslunden och sushimiddag i stan med Matilda och Sofie. Efter det avslutade vi kvällen med att se på film. Och det roliga livet direkt efter tentan var tyvärr slut... :/ Isolerat Plugg vs Socialt Liv 0-1! Kanske ska prova en kombo inför nästa tenta?

 

 

 

Livet efter tenta betyder också ny kurs och i torsdags började vi med en metodkurs som kräver 110% fokus varje dag de närmaste fyra veckorna. Det är grupparbete blandat med stora individuella uppgifter och efter dessa två dagar inser jag att det kommer bli mycket bo i skolan även nu, och just nu känner jag ingen som helst tjusning i detta (trots att jag nämnde att det finns en charm i det...). Det är på gränsen att det är lite för mycket nu, det ligger på gränsen till att jag gör ingenting istället för att bli riktigt effektiv som jag i vanliga fall blir när det är mycket att göra. Sen tycker jag att momentet i sig är rätt så trist, och med min negativa inställning blir det ju inte bättre. MEN jag är ju trots allt här för att plugga så det är bara att rycka upp sig, jobba på attityden och köra järnet!!

Noll garder.

Vind.

Regn. I sidled.

Mörkt. Blött. Rått.

Kallt. Så fruktansvärt kallt.

Ända in i märgen.

Det är Höstens Baksida.

 

När det är såhär uschligt

glömmer man snabbt

de klara, soliga, vackra dagarna

vi just haft.

Ge mig dom.

Eller ge mig vinter.

NU!

 

Tack.

 

Jaha, då var det dags... På plats i skolan 07.45... Från och med idag börjar mitt gamla liv! Nu är det åter dags att stänga ute världen och ägna all tid åt tentaplugg. Igår hade vi sista kökslektionen och det som återstår av detta första moment för höstterminen är två examinationer och en tenta... Alltså vaaart tog tiden vägen?! Hur kan det redan gått nästan 8 veckor av den här terminen? Hur kan första kursen snart vara klar? Min hjärna som knappt fattat att sommarlovet är slut och så är första delkursen snart redan over and out? Å ena sidan känns det som en evighet sen jag kom tillbaka hit upp till Umeå. Kräftskivan, sol och bad och allt annat vi gjorde första veckan känns som förra terminen men å andra sidan känns det inte alls länge sedan jag var hemma och hade sommarlov och jobbade för fullt, konstigt det där med tiden och tidsuppfattningen. Och så frustrerande att jag som inte kommit in i plugget än trots att vi haft fler inlämningar, seminarium och duggor. Jag har gjort precis vad som krävs och inte ansträngt mig det minsta lilla utöver det, och trots det har varje timme av dagen varit fullsmockad! Hektisk kurs med andra ord. Nu är det i alla fall på tiden att jag väcker plugghjärnan och rycker upp mig för jag ska banne mig naila tentan! :D

 

Har ni någon gång varit så hungriga att ni inte kan fokusera på nått annat? Blodsockret är så långt att man knappt förmår sig att stoppa in matlådan i mikron. Man är så ivrig på att få börja äta att man nästa skiter i om maten är genomvarm eller inte. Man slevar in maten och allt smakar så otroligt gott! När man väl ätit vill man bara ha mer och mer och mer. Det är som ett svart hål där allt försvinner spårlöst.

 

Den enda gången jag känner denna omättbara hunger på riktigt är efter ett intensivt simpass. Känslan är frustrerande men också så underbar! Tröttheten, hungern, nästan som en känsla av apati blandat med lycka och förnöjdhet - känslan är oslagbar.

 

Jag har ätit för en hel dag till middag... Ugnsbakad sej med potatismos, en korg med cocktailtomater, en avokado, två finn crisp med färskost, en kiwi. Japp, och ändå är hålet inte fyllt! Så för att götta mig lite till slängde jag ihop en superenkel och 3 minuter snabb "äppelkaka" som jag tänkte dela med mig av.

 

Smält 25 gram smör i mikron, blanda med 1 dl fiberhavregryn, kanel och lite stevia sugar (eller vanligt socker eller vaniljsocker eller inget socker alls). Skiva äpple tunt, lägg upp bitarna på ett fat, strö över mer kanel (om du älskar kanel lika mycket som mig), smula över havregrynsblandningen över äpplena och mikra på 600W i ca 3 minuter så att äpplena blir mjuka. Vill du ha nått extra till passar det bra med lite kvarg blandat med vaniljpulver.

 

Snabbt, enkelt, fett, sött, gott och förhoppningsvis mättande! Och trevligt till fredagsmyset som jag ska fortsätta med nu :) Trevlig kväll gott folk!