alexandras

 

 

 

 

Dagen efter tog vi en joggingrunda och körde lite tabataintervaller innan heldag på tåget till Zermatt. Och vilken tågresa det var, så fantastiskt vackert att åka tåg genom alperna! I början av resan skymtade vi alperna som en skugga vid horisonten. Vi åkte genom byar med vingårdar, äppelodlingar, alpvillor med utsikt över bergen, sjöar med kristallklart vatten. Folk badade, solade, trampade trampbåt och för första gången på resan kändes det verkligen som sommar på riktigt. Ju närmare Zermatt vi kom desto högre blev bergen och desto djupare blev dalarna. Vi åkte från München via Zürich och Visp där vi tog den slingriga bergbanan ca en timme upp till Zermatt. Efter totalt sju timmar anlände vi och Angus, en bekant till Camilla mötte upp oss på stationen. Vi bodde hos honom och hans sambo Lizzie i deras supermysiga lägenhet med utsikt över Matterhorn (bergstoppen som är avbildad på Tobleroneförpackningarna). Dom var verkligen så himla inbjudande och gulliga! Vi blev bjudna på supergod mat och bubbel när vi kom och dom välkomnade oss som om vi var familjemedlemmar.

Första dagen av två i Zermatt vandrade vi upp Zmutt via Edelwiess. Turen började riktigt kuperat uppför innan vi nådde Edelwiess. Sen var det mer behaglig vandring för två nybörjare som oss. Och visst att det till och från gick ordentligt uppför men var vi så upptagna med den otroligt vackra naturen och landskapet runtomkring att det inte blev så jobbigt. Det är lite svårt att med ord beskriva hur vackert det verkligen är. Man befinner sig så högt upp, på ca 2000 meters höjd och långt där nere ligger byn, runt om en sträcker sig sluttningar med skogar och fält och snöklädda bergstoppar. Den här dagen var den första riktigt varma dagen på resan så solen sken från klarblå himmel. Det var som sagt så otroligt vackert! I Zmutt åt vi vår medhavda picknick innan vi traskade nedåt mot Zermatt igen.

 

 

 

 

 

Senare på eftermiddagen började jag må dåligt och fick feberfrossa. Flera sa att det kunde bero på den höga höjden, att kroppen inte är van och jag tänkte att det kunde vara så eller kanske pga att jag bränt mig under dagen. Vi pallrade oss ut på by för att äta middag innan vi gick och la oss hyfsat tidigt i hopp om att jag kunde sova bort febern. Vaknade dagen efter och kände ingen förbättring. Vi hade planerat att åka skidor på glaciären ovanför Zermatt och jag var så besviken att jag inte mådde bra. Jag bestämde mig i alla fall för att åka ändå (även fast mammas röst malde i huvudet att jag borde lyssna på kroppen och vila... :P) Proppade i mig Ipren och Alvedon och kände mig piggare. Vi hyrde utrustning och tog kabinbanan upp. Efter nästan en timme var vi uppe på toppen av glaciären på 3883 meters höjd. Helt plötligt kändes det som att det var typ mitt i mars och inte sista juni. Strålande sol och härlig skidåkning i hyfsat folktomma backa blev det. Jag åkte så mycket jag orkade och vilade i en solstol mellan varven. Vaken jag eller Camilla hade tidigare åkt sommarskidåkning så det var en riktigt härlig upplevelse! En känsla av vårskidåkning i fantastiskt miljö, helt klart en av resans häftigaste dagar!

 

 

 

 

Tillbaka i byn och "hemma" igen steg min feber och jag däckade i sängen. Så småningom skulle det visa sig att febern inte alls hade med höjden att göra utan att jag dragit på mig en inflammation i tjocktarmen. Jag fick under kvällen smärta i nedre delen av buken och det eskalerade sedan på tåget från Zermatt till Perschiera del Garda, där den dagen efter blev outhärdlig. Då bestämd jag mig för att uppsöka läkare och vi blev hänvisade till sjukhuset i den lilla staden. Camilla hängde med mig på akuten tills de efter några timmar, blodprover och ultraljud kom fram till att lägga in mig ett dygn. Jag ville inte alls ligga på sjukhus någonstans i Italien men tänkte att det var lika bra, men jag kände också att jag bara ville åka hem. Det är ju inte meningen att man ska bli sjuk på en sån här resa! Och så himla trist för Camilla som bara kunde sitta bredvid och titta på. Dagarna vid Gardsjön blev med andra ord inte alls så härliga som vi tänkt oss... På sjukhuset misstänkte de divertikulit, alltså inflammation i tarmfickor och proppade mig med antibiotika. Jag svarade bra på behandlingen och drygt ett dygn senare fick jag lämna sjukhuset. Jag var lite mörbultad men mådde ändå så mycket bättre. Med fortsatt penicillinkur mår jag nu som vanligt och dagarna efter Perschiera har varit bra! Vi befinner oss alltså i Italien nu och har bara några få dagar kvar på vår resa. Mer om vår vistelse i Italien kommer sen! :)

Trots att jag blev dålig i Zermatt hade vi det riktigt bra där! Alla borde verkligen uppleva alperna och dess vackra natur! Tack så otroligt mycket till Lizzie och Angus för deras välkomnande och gästfrihet, det gjorde dagarna i Zermatt ännu bättre! :)