alexandras

Idag är det dag 14 av 28 med strikt LCHF-kost. Halvvägs med andra ord! :D På ett sätt har dessa två veckor gått fort samtidigt som det känns som att jag ätit denna kost hur länge som helst. Jag är fortfarande trött, blir andfådd av minst lilla ansträngning, det känns fortfarande som att jag inte återhämtar mig efter träningen, jag är illamående ibland men hungern har minskat. Nu kan jag åtminstone känna mig tillfredsställd efter att jag ätit trots att jag ganska snabbt blir hungrig igen, men hungern är inte konstant längre i alla fall. Som tidigare sagt är magen lugn och jag har tappat ca 4 kr under dessa två veckor. Av dessa kilon är 1,5 – 2 kg vätska och resten är annan kroppsmassa (fett eller muskler, svårt att veta). Om jag fortsätter ner nu under helgen ska jag kontakta sköterskan som är ansvarig för studien och se vad hon säger. En av tankarna med studien är ju att undersöka vad som händer i kroppen när man äter LCHF och är viktstabil. Så går jag ner mer får jag troligtvis äta lite mer så jag håller mig viktstabil. Återkommer med hur det blir...

Tänkte att jag skulle berätta lite om en del av de sociala sammanhang som jag varit i under dessa veckor och som kosten haft stor inverkan på. Förra helgen var vi ett gäng ute i en kompis sommarstuga. Vi bastade och doppade oss i havet. De andra grillade och drack öl medan jag värmde min matlåda och drack vatten. På kvällen åkte vi in till stan igen, de andra åt pizza och popcorn och jag värmde min andra matlåda för dagen och knaprade på några få valnötter. Efter det gick vi ut på Lokal. Jag drack vatten och de andra alkohol. Det var en jättetrevlig dag och det gick faktiskt bättre än vad jag trodde med maten. Men det är ändå skittrist att sitta vid samma bord och äta något annat. På ett oundvikligt sätt hamnar man lite ”utanför”. Mat är en väldigt social grej och kan man av olika anledningar inte äta som alla andra kräver det mycket mer planering och jag känner att man är omständlig och tråkig, även fast det inte ska behöva vara så. Man får hör mycket som ”men lägg av, ett undantag kan du välj göra?” ”det är ju bara lördag en gång i veckan, så det gör väl inget?” ”haha ääh skärp dig, lite sånt här och sånt där skadar ju inte”. Jag kan ju ”skylla på” att jag är med i en studie och om jag inte följer kosten strikt så drabbar det inte bara mig utan resultatet i ett helt forskningsprojekt, och det vill jag inte ha på mitt samvete :P Det gör det också mycket lättare att stå på sig och välja bort sånt vi inte får äta. Om man däremot själv väljer att äta en viss kost pga olika anledningar så kommer man möta många frestelser och man kommer ofta behöva stå på sig och säga ifrån, säkert bli ifrågasatt vid flera tillfällen. Det som underlättar för oss är också att vi får all mat vi ska äta. Mer än att steka en omelett eller koka några ägg behöver vi inte göra. Varken handla eller laga maten själva under denna månad. Vi behöver inte möta frestelserna i mataffären eller själva besluta om vad vi ska och inte ska äta. Med en strikt kost kommer man mötas av utmaningar dagligen och man måste dagligen bestämma sig för att stå emot allt som finns runtomkring. Det kan verkligen vara en utmaningen och det känns som en viktig lärdom för mig när jag i framtiden kommer arbeta med personer som måste äta en strikt kost.

Bilder från dagen i Tobbes stuga :)

Äggen och saltsnoppen fick följa med oss på kvällens bio :P

Kanske låter det som jag gnäller. Och som jag har gnällt under dessa veckor! Men med detta inlägg vill jag mer konstatera att det är tufft att äta en viss kost som inte tillhör det ”vanliga” och att man hela tiden kommer ställas inför utmaningar och val. Mycket bra att ha i åtanke för vägledning av framtida patienter med olika kostbehov.