alexandras

Känn Ingen Sorg är en film baserad på Håkan Hellströms texter och musik... 
Den utspelar sig i ett otroligt vackert Göteborg med några av Håkans allra bästa låtar. 
 
Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig kring denna film...?
Känns inte som mina ord räcker till, inte som att dom kommer göra den rättvis...
 
Jag känner mig förlorad, tom, ledsen, upprörd! 
Det liksom bubblar under huden av känslor. 
 
Så mycket vackert och underbart men också så mycket svek och sorg.
Jag måste sova på detta. Bearbeta! Helt sjuk känns det.
 
Det känns som någon har slitit ur hjärtat ut min bröstkorg, stampat på det, 
försökt laga det men misslyckats och sedan stoppat tillbaka det igen. 
Och jag vill bara gråta. Låta tårarna rinna hejdlöst! 
 
Det känns som att jag är en del av allt det där. Av deras liv, av vänskapen, 
kärleken, olyckan och lyckan. Av musiken, av omgivningen. Av allt. 
 
Jag känner sorg, även fast dom säger att vi inte ska det.
 
Sorg över orättvisan och över de val karaktärerna gör. 
Över de beslut de tar. Över handlingarna som leder till svek. Och död.
 
Men jag känner också lycka över den djupa vänskapen som står över allt annat. 
Och den kärlek som till slut vinner. Och att man inte ska ge upp bara för att det 
sket sig gången innan. Det känner jag lycka över.  
 
Det var magiskt men också så tragiskt. Livsöden, vänskap, kärlek, kamp. 
En film som bevisar att riktigt vänskap och kärlek övervinner allt. 
En film om att övervinna sin rädsla. Och att det inte är för ens du vunnit över den 
som du har räddat dig själv. Och först då kan du rädda andra. 
En film om att man måste dö några gånger innan man kan leva. 

Detta är också en film jag skulle vilja kalla ett Mästerverk. 
Ett Mästerverk som fångar alla känslor jag tror en människa kan känna. 

Allt detta kan kanske låta överdrivet och konstig, men det är precis såhär jag känner just nu.
Jag kan inte annat än att konstatera att denna film väcker starka känslor. 
Ni kommer förstå när ni ser den, jag lovar. 
 
Känn Ingen Sorg!