alexandras

Jag är född 1988, den 14 januari. Nu är det 2013, den 29 juni, vilket innebär att jag hunnit 
fylla 25 år. Det är i alla fall vad min legitimation anger, och vad mina föräldrar påstår... Men 
tydligen signalerar mitt utseende någonting annat. Nämligen att jag vore yngre än 20, eller max 
strax där över... Under veckan som har passerat är det 4 personer som förvånats över att jag är hela 
25 år... Ser jag så himla ung ut? 

Två kollegor på jobbet blev förvånad över att jag var så mycket äldre än dom. Dom är födda -94 
och -93 och trodde jag var lika gammal som dom. Och det skulle jag nog kunna vara, för jag skulle 
kunna, bara genom att kolla på deras utseende, tro att det var lika gammal som mig, till och med 
kanske äldre. Men det skiljer ändå 6 år mellan mig och den yngsta... 

På båten ut till Lagnö i tisdags frågade biljettkillen (som lätt va yngre än mig! Tror jag, han såg 
i alla fall yngre ut än 25... Vilket jag ju också gör tydligen, så han kanske var 25, eller 30, vem
vet?!) mig om jag möjligtvis är under 20 år. Jag skrattar till och svarar: nejdu det är jag inte. 
Han säger då: nehe, jag tycke du såg så himla ung ut! Men ta inte illa upp, ta det som en 
komplimang!

Jag tar inte illa upp men jag tar det inte heller som en komplimang för jag vill inte vara 19 igen. 
Åren när jag var 19, 20, 21 var underbara men den tiden är ändå förbi! Jag trivs bra som det är nu, 
med att vara 25.
 
I går kväll när jag satt och väntade på tåget på väg hem från jobbet så började en äldre man prata 
med mig. Han frågade om mackan jag åt var från Upper Crust, japp svarar jag. Han säger att det är 
hans favoritbaguetter och jag talar om att jag jobbar där och då frågar han om det är mitt första 
jobb... Jag började skratta och sa: nej gud nej! Jag har haft en hel del jobb innan det här! Men va, 
hur gammal är du? undrar han då. Jag är 25 år. Är du 25?! Oj du ser så ung ut! Jaa, jag vet, jag får
ofta höra det...

Tänk hur lite man egentligen visste om livet för 6 år sen när man var 19 och just tagit studenten... 
Tänk hur mycket mer man vet nu, och hur lite man fortfarande vet, och hur mycket mer man 
kommer att lära sig med åren! Jag tror att detta är en av de största skillnaden mellan mig som är 
25 och någon som är 19; erfarenheter! För inte är det utseendet i alla fall. Erfarenheter 
och sinnet är det som avgör ens faktiska ålder, tror jag...

Jag tänker på när jag säsongsjobbade i Sälen, där var man lika gammal som antal säsonger man 
gjort. Alla som hade jobbat längre än en själv, oavsett om det var en eller flera säsong kändes äldre. 
Speciellt om personen i fråga hade mer ansvar och var någon form av chef. Och alla som började 
samtidigt som mig var lika gammal som mig, kändes det som. För vi hade ju samma erfarenheter, 
och de som jobbat längre hade mer efterenhet, i alla fall kring jobbet och livet i Sälen, och kändes 
därför så mycket äldre även fast man ofta var jämngamla. 

Och vad spelar det egentligen för roll hur gammal man är? Åldern är en siffra på ett papper. Men 
också en del av den man är. Så ibland spelar det roll men ofta inte. Det är bara så intressant att man 
alltid undrar hur gammal någon är och ofta blir förvånad över svaret man får... Och det är ju 
nästintill omöjligt att sätta ålder på folk, erfarenheterna avgör och bidrar till svaret. 

Och som sagt, det spelar ingen roll om jag ser ut att vara 19, 25 eller 30 (vilket någon troligtvis 
aldrig skulle tro...) för jag kan inte göra så mycket åt saken. Jag ser ut som jag gör och jag är 25 år.
Såå såhär kan en 25 åring se ut! Eller en som är 19 år för den delen... :P

 

 

 

 

 

 

EGO...