alexandras

Idag för exakt 48 år sedan föddes min far, GRATTIS på födelsedagen älskade du!

 

Pappa är en av mina största förebilder, jag ser upp till honom och han har lärt mig massor genom livet. Han har svar på alla kluriga frågor (hur jag ska kunna allt han kan när jag blir förälder?!) och med hans hjälp klarade jag av Naturvetarprogrammet på gymnasiet med fin fina betyg. Tack vare honom har jag mitt stora skidintresse. Det var med hjälp av hans enorma tålamod som jag lärde mig att åka snowboard. Han, resten av familjen och några av mina vänner fick stå ut med mina hysteriska sammanbrott när brädan inte gjorde som jag ville... Detta intresse är en stor del av mitt liv och någonting jag verkligen älskar! Detta intresse tog mig till Sälen där jag jobbade i två säsonger, vilket resulterade i två av de bäst och roligaste åren i mitt liv hittills. Tack vare pappa tog jag mig igenom Vasaloppet. Vi har turat på fjället sedan vi var ganska små men på en och en halv säsong hjälpte han mig från Bambi på hal is till en helt okej skidåkare. Tack vare honom (och även mina fina mamma) är jag en driven och nyfiken person som gillar utmaningar. När pappa frågar om någon pappa och dotter åkt alla lopp under en och samma Vasaloppsvecka tillsammans tändes en gnista hos mig som säger: vi kör!! Och om det är någon som skulle göra det så är det han. Och om någon skulle få mig att göra det så är det han. Vi får väl se om det kanske händer någon gång i framtiden... Tack vare honom (och mamma och Petra och resten av familjen) har jag massor med oförglömliga minnen från alla resor vi gjort tillsammans i Sverige och runt om i världen.

 

Jag inspireras av pappas driv och arbetsamhet. Han är en riktigt fixare och problemlösare som kan ordna upp det mesta. Utan att ställa massa krav så får han mig att vilja prestera mitt allra bästa. Han har visat att hårt arbete lönar sig för det är genom det han tagit sig dit han är idag. Förutom att arbeta järnet på sitt jobb (vilket han dock kanske gör lite väl mycket ibland!) så bygger han på huset hemma och på nya sommarstugan, samtidigt som han tränat och står i. Ibland har jag varit orolig att han har lite väl mycket att göra men jag vet också att sommarstugan och löprundorna är hans fristad. Han kör alltid 100% och klagar sällan över problem. Kanske inte alltid så bra att hålla saker och ting inom sig men jag inspireras ändå av hans driv och levnadsglädje trots att varje dag inte alltid är superkul. Sedan mamma och pappa separerade för typ 12 år sen så har våran relation, min och pappas, blivit så mycket bättre. Det kommer alltid något gott ur allt ont :) Ännu tightare blev vi när jag bodde hemma hela förra året. Jag saknad honom som tusan när jag begav mig ut på min resa förra sommaren, nästa lite som att jag inte skulle klara mig utan honom. Som en liten flicka på nytt. Jag och pappa har många gemensamma intressen och jag har lovat mig själv att jag aldrig ska sluta åka skidor förens jag är bättre än honom. Det kommer aldrig hända, för han kommer inte sluta åka förens han inte kan gå längre, och då är väl jag sisådär 75 år och säkert lika skruttig jag. Haha!

Jag älskar dig pappa, du är cool!