alexandras

Alltså ibland är det fasen inte bra att vara ledig, för det är så segt att komma tillbaka till verkligheten och vardagen efteråt. Jag hade det kanske lite för bra i påsk (om man nu kan ha det...?) och när jag kom tillbaka hit upp till Umeå i onsdags förmiddag var hjärnan nån helt annanstans och lika så motivationen. Det var bara hem och lämna all packning och sen dra till skolan för grupparbete och tentaplugg. Men det är nog lika bra att man tvingas köra 110% från början för då måste man, oavsett om man vill eller inte, komma in i pluggmoodet. Onsdag, torsdag och fredag bara sprang iväg och både litteraturseminariet, gruppresentationen och hemtentan i Realia gick bra. Så skönt att lägga det bakom sig! Det var dock den hetsigaste tentan jag gjort. 50 frågor på 40 min och jag svarade på sista fråga när det var 2 sekunder kvar... Lite panik när man läste vissa frågor och kände att man inte hade nån aning om svaret, eller när man inte ens fattade frågan :P Man fick resultatet på en gång och det kändes bra att se siffrorna 74/100 och veta att man var godkänd!

Efter tentan tog jag en runda på stan, inhandlade en digital köksvåg (finally) och en fin fin lampskärm från Lagerhaus! Hann med 90 minuters distanscykling under eftermiddagen innan jag gick över till Sara och firade att hon fyllt år tidigare i veckan. Jag hade med mig några paket och hon bjöd på tapas och cupcakes. Som vanligt jättegott och jättetrevligt och givetvis åt jag liiite för mycket, också det är precis som vanligt.

Solig bild från stan igår...

Vaknade vid 06.30 i morse, jag tycks inte kunna sova längre än det?! Låg kvar en stund och filosoferade lite, åt frulle och bråkade lite med min punkterade cykel som stått oanvänd i några veckor nu, och inte fick jag till det den här gången heller, irriterande!! Jag får inte in någon luft i slangen och har provat med 3 olika pumpar... Lånade Tobbes cykel istället och drog till gymmet och simmade 30 min intervaller innan 55 min spinning med Emelie. Simningen var jobbig och jag insåg att jag är sjukt långsam nu mera, spinngen var riktigt rolig och svettig, prima musik att kötta till! :)

Nu ska jag resa mig från soffan och sätta fart och plugga till vokabulärtentan vi har nästa vecka. Sen blir det att baka lite pizza och äta den tillsammans med Josse innan det är dags för Converse-premiär (om det inte börjar snöna, skulle tydligen göra det idag men det är inte ett moln på himlen..??) och dans hela natten lång på E-puben med Nikki, Julia och Sofie från dietistklassen, hoppas jag orkar hålla mig vaken! Trevlig helg!

Är vad jag gjort idag. Tog en promenad till IKEA i förmiddags och inhandlad lite nödvändigheter och annat tjafs till mitt nya rum. Eftersom bankomaten snodde mitt kort förra veckan gick jag runt med miniräknaren i högst hugg så att jag kunde summera ihop allting jag la i kassen för att vara säker på att inte överskrida de lånade kontanterna jag hade i plånboken. Man känner sig helt handikappad utan sitt betalkort! Som tur är, är det så billigt på IKEA att jag kunde handla massor med varor och gå där ifrån med pengar över. Det är nästan så billig att jag blir arg, eller i alla fall frustrerad. Jag kan inte annat än tänka på att det måste vara ett stackars barn som sitter någonstans på andra sidan jorden och knåpar ihop pastaslevar för 9 kr. Om det inte är barn så känns det som att det är vuxna som jobbar under dåliga förhållanden med en oacceptabelt låg lön, för hur går det annars ihop?! 5 tidskriftssamlare för 15 kr, besticklåda för 5 kr, underlakan för 19 kr, 4 kökshanddukar för 29 kr, duschdraperi för 49 kr... Det dyraste jag köpte var en tvålpump för 79 kr. Men å andra sidan, IKEA är ett av världens störta möbelföretag, kanske till och med det största (?) och det känns inte som att dom kan syssla med barnarbete eller dåliga arbetsförhållanden, eller? Och kanske det går runt just pga av att de beställer så ofantligt stora mängder av allting och på så sätt kan hålla priserna nere, eller pga av att alla som är där köper typ 1000 kokta korvar/person bara för att de också är skitbilliga?! Värst av allt är väl kanske att jag vet att jag kommer fortsätta handla på IKEA oavsett, för jag gillar IKEA och jag gillar att man faktiskt har råd att handla där utan att bli ruinerad. Dubbelmoral? Ja, om det är så att det förekommer barnarbete etc., men om inte, så kan ju vi bara hurra för IKEAs sätt att pressa priserna! HURRAA!

Från IKEA gick jag till Jakans Centrum och reklamerade mina trasiga Hestra-handskar på Team Sportia, fyndade smycken på Ur & Penns utförsäljning och tog en sväng in på Myrorna. Givetvis hade dom massa bra grejer, bl.a. stolar som skulle passa perfekt till mitt matbord men just nu kan jag inte få upp dom till Umeå så jag fick lite halvbittert gå där ifrån... Men inte helt tomhänt, kunde inte hålla mig från att köpa en söt liten mjölkkanna i glas.

Nu ska jag lägga mig och läsa lite innan det är dags att sova. Imorgon tar jag ett tidigt flyg från våriga Stockholm tillbaka till vintriga Umeå och verkligheten... Ser fram emot det faktiskt! :)

PS. Pastaslevarna var billigare på IKEA än på Myrorna.....

Igår kväll kom jag hem till Sthlm efter 4 riktigt härliga, soliga och bortskämda dagar i fjällen runt Tänndalen. I onsdags morse tog jag tåget från Umeå till Hudiksvall där pappa, Petra och Bella plockade upp mig med bil. Efter en snabb pizza på nån ”förortspizzeria” rullade vi mot Tänndalen och hotellet i Rösavallen. På vägen blev vi blockerade av en renflock och jag var exalterad i flera timmar, har bara sett dom i inhägnad förut så det var coolt att se dom live i det fria! :) Väl framme serverades 3-rättersmiddag, vilket det gjordes varje kväll alla dagar, förutom på påskafton då det var påskbuffé. Ni kan jag förstå min lycka, hotellfrulle och dom middagarna i 4 hela dagar, bara det är ju som att vara i himmelriket!! Hade det inte varit för det strålande vädret och den otroligt vackra naturen hade jag stannat inne och ätit hela dagarna!

        


Vi åkte utför i Tännporten/Hamra på skärtorsdagen. Det var riktigt bra åkning i hårda men inte isiga pister och rätt mycket lössnö i offpisten. Vi åt hamburgerlunch och lyssnade på en wanna be hårdrockare (dock bra musiker) på afterskin innan vi begav oss tillbaka till vårt mysiga och familjära hotell för lite jacuzzibad innan middagen och den godaste renskavsgrytan jag ätit.

         

 


På långfredagsmorgonen var det molnigt så istället för att gå på tur åkte vi till Ramundberget och åkte utför. Jag tycker nog nästan att åkningen där var snäppet bättre än i Tänndalen med större variation i pisterna med allt ifrån dubbelsvarta pister (som jag och Petra hasade ner för) och långa röda nedfarter till gröna backar och park. Under förmiddagen lättade molntäcket och det blev strålande sol. Vi grävde en grop i backen där vi satt oss och åt medhavd lunch och pressade ansiktet mot solen! Det var en mycket lyckad dag som vi avslutade med lammiddag och skvallerläsning i hotellobbyn.

      


Lördagen bjöd på sol från klarblå himmel hela dagen och 25 km turåkning på fjället. Det var härligt att få åka lite längd igen även fast det gick långsamt i den relativt kuperade och svåråkta terrängen. Vi var ute större delen av dagen och jag tror nog vi fikade och pausade lika mycket som vi åkte. Naturen och omgivningen var slående vacker och det var en underbar dag, absolut en av de bästa turdagarna hittills i mitt liv! Jag tappade bara tålamodet en gång och det var på eftermiddagen när jag tyckte att vi fasiken borde vara framme, det var backar stup rakt upp och ner, vilket innebär långsam ”åkning”, eller snarare promenad uppåt och plogning nedåt. Det blir så drygt när det gå upp, ner, upp, ner, upp, ner... Och i en av nedförsbackarna lyckades jag med säsongens fetaste face plant! Skidorna åkte länge och längre ifrån varandra, jag orkade inte hålla emot och när jag nästa stod i splitt föll jag framåt och med hjälp av ryggsäckens tyngd blev det en störtdykning med huvudet före. Det gjorde rätt ont trots all lössnö och det såg förmodligen väldigt komiskt ut! Rivsår och bula i pannan och trasiga solglasögon fick jag på köpet. Kul att man kan stå på benen efter dryga 70 mils åkning den här säsongen..... :P Tillbaka på hotellet väntade en mumsig påskbuffé med all traditionsenlig mat, nubbe och sång. Ett trevlig avslut på en trevlig dag!

      

        


Söndag betydde åka-hem-dag. Kändes trist att behöva lämna ett så trevlig hotell och ett så underbart fjällområde! Vi hann med några kilometer på längdskidorna innan vi packade in och åkte de dryga 60 milen tillbaka till Sthlm. En 7 timmars bilresa med ett kebabstopp, två mackstopp, några timmars sömn, massa fnitter och lite vinkers-blinkers-leken (precis som när vi var små).

Tack bästa pappa & Petra för en underbar helg!!!


Idag är det ju röd dag och fortfarande påsklov för min del. Jag har spenderat dagen med att rota igenom och packa om mina flyttkartonger som jag har stående på farmor & farfars vind. Jag ska ju flytta om två veckor och passade på att skicka några lådor med Zandras bil upp till Umeå – tack för hjälpen Zandra! :) Gamlingarna bjöd på smarrig laxlunch och fika på altanen. Hemma blev det bubbel (för att Danne kom på middag?!?), middag och efterrätt. Sjätte dagen i rad med efterätt.... Är det lov så är det! Mvh /Dietisten

   

Åh, hela dagen idag har jag haft värsta bästa fredagsfeelingen och det beror definitivt på att jag från och med klockan tolv idag och sex dagar framåt har PÅSKLOV! Så skönt och så efterlängtat! Visserligen är det första man får lära sig på universitetet att ”på universitetet har man inga lov”, och det är sant för det finns inget som heter höstlov, jullov, sportlov eller påsklov. Men för den sakens skulle betyder det inte att man inte kan ta sig lov och unna sig själv att vara helt ledig, och det är precis vad jag ska göra. Jag ska försöka koppla bort skolan helt, varva ner och njuta av skid- och snowboardåkning och allt vad det innebär tillsammans med familjen i Tänndalen. Det ska bli riktigt skönt med miljöombyte och jag hoppas jag kan ladda batterierna så jag är megataggad på tentaplugg nästa tisdag. Megataggad på tentaplugg var väl kanske att ta i, för det är man nog aldrig, men jag hoppas att det kommer kännas skönt att komma tillbaka hit efter lite vila och köra 110% igen.

Jag inledde mitt lov med att tvätta i tvättstugan, söka sommarjobb (vilket evighetsgöra det är...) och med att köra slut på kroppen på totalt training. Det är verkligen TOTAL training! Alla stora muskelgrupper och hjärtat får jobba som galningar under knappa 40 min och efteråt är man helt slut! Alla kan göra det för alla övningar går att anpassa efter förmåga och styrka, så vill har du utmana dig själv, svettas ordentligt och känna att du lever prova TT!! :) Eller Crossfit för det är liknande. Som sagt, jobbigt men så kul! Och imorgon kommer det kännas ordentligt i ben och rygg. Alla benböj, upphopp och chins tog som dom skulle kan jag säga.

Nu ska jag glufsa i mig stuvade makaroner, falukorv, rivna morötter och ketchup (hur gott är inte det lixom?!?) och sen packa väskan. Imorgon bitti går tåget till Hudik och därifrån bilen mot Tänndalen, löövly!

Helgen har varit skön, borde ha pluggat lite mer men har ägnat tid åt annat. Kom hem i fredags kväll till ett dukat bord med hemmagjorda hamburgare (min absolut favorit!!) och rabarberpaj. Kommer sakna sånt lyx när jag flyttar! Degade i soffan, la mig tidigt och gick upp och körde indoor och spinning som vanligt på lördagsförmiddagar. Det var ett nytt indoor-pass och den här gången har Frisk lyckas knåpa ihop ett nära-döden-upplevelse-pass, satans jobbigt! Men man kan inte annat än att köra järnet för musiken är sååå bra! Efter träningen cyklade jag i det fina vårvädret till Ersboda för inhandling av diverse nödvändigheter. Var en sväng på Myrorna och kollade efter stolar till mitt superfina klaffbord jag köpt från Blocket idag. Det är vitt, lantligt med svarade ben och det kommer passa perfekt i mitt lilla studentrum. Dessvärre fanns inte inga stolar så jag får väl sitta på golvet till en början. :P Kvällen spenderade jag med Anna, Carro och Josefine och massa kakor (som vanligt...) hemma hos Lina. Jättetrevligt och jättemysigt!

Förutom att jag blivit ett bord rikare idag har jag också gått och blivit ägare till en supermodern, inte alls skittung, tjock-TV! Hur retro är inte det?! Haha, det var en bortskänkes-TV som jag tänkte att jag lika gärna kunde ta tills jag skaffar en annan. Bra för en student men rätt tom plånka. Fina Emelie hjälpt mig att hämta både bord och TV, tack för hjälpen! Efter TV-shopping och omstuvning i Josse och Tobbes knökfulla förråd tog jag och Josse och promenad och nu sitter jag i soffan och försöker hålla ögonen öppna. Orkar inte försöka så länge till så jag tror jag tacka för mig nu. Gokväll!

PS. Bara 2 dagar till påskLOV och skidor i Tänndalen!!

Igår kväll var jag i himmelriket hemma hos Emelie och Kalle. Med mig var också andra Emelie, Antonia och ett berg med kakor! Jag bara älskar småkakor och vi ägnade 4 timmar åt att proppa i oss 13 olika sorter! MUMS. En mycket trevlig kväll med fina vänner och värsta sockerchocken. Nästa gång blir det tapas eller hemmagjord pizzabuffé, eller vad sa vi? ;)

 

 

 

I förmiddags tog jag min sockerproppade kropp och drog till IKSU för spinning 160 minuter. De första 2 timmarna var distans <85% av max. Alltså ett lite ”lugnare” pass med mindre hets och utan intervaller och extrema pulstoppar. Det var skönt att låta benen går och när man hittar en lagom pulsnivå skulle man kunna trampa hur länge som helst. Jättebra träning inför Vättern. Efter 2 timmar blev det ett vanligt 40 minuerspass med intervaller och rejäl pulshöjning. Det kändes helt okej genom hela passet förutom att jag blev väldigt trött i bålen och knäna de sista 30 minuterna. Man tror ju att det är benen som ska lägga av först och att jag efter all skidåkning borde vara tillräckligt stark i bålen, men icke. Jag blev trött i överkroppen och det var jobbigt att hålla den stabil mot slutet. Känner mig sliten i knäna nu efteråt så det gäller att jag tränar upp dom så dom orkar alla kommande mil på sadeln. Mot slutet domnade också händerna lite, men det vet jag är en vanesak. Jag är inte van med trycket mot händerna, men som sagt, ju mer och längre man cyklar desto mer van blir man. Och det blev ju extra tryck på händerna och handlederna eftersom jag var tvungen att hålla emot på slutet för att orka hålla upp bålen. :P

Sen jag kom hem har jag parkerat i soffan framför Vinterstudion, mitt favvoprogram! Kul att se Bergman åka och skjuta så bra i herrarnas masstart i skidskytte och kul med silver till Öhling Norberg i skicrossen. Nu ska jag titta klart på fem-milen – heja Sverige! Och sen måste jag banne mig plugga! Trevlig heeelg!

Bortsett från två timmars realiaföreläsning om 1900-talet och Decolonisation har jag haft en pluggfri dag idag, riktigt skönt! Inte för att jag egentligen har tid med det men jag kände att det var välbehövligt. Ibland måste man få koppla bort skolan och göra annat man annars inte hinner med, och dessutom vet jag att jag kommer behöva sitta med plugget större delen av helgen så en lill-lördag idag kändes inte mer en rätt!

Så, vad har jag pysslat med då? En del av mig skulle vilja kunna säga: Ingenting, jag har inte gjort nånting idag, bara slappat! Men så är inte fallet, och jag lider inte av det även fast en sån dag skulle sitta riktigt fint! Jag har istället varit effektiv och hunnit med massor med grejer.

Började dagen med morgonspinning och bålstyrka i gymmet. Och fy satan i gatan vilken träningsverk jag har i ben och axlar!! I morse kändes det helt okej, det vara bara lite trögt att få igång benen på spinningen och det kändes i magen och axlarna när jag körde på gymmet. Nu däremot gör det riktigt ont! Har jag suttit ner en stund kan jag knapp röra mig, och bara jag tar på låren smärtar det! Jag har nog inte haft sån här träningsverk i benen sen jag gick styrketräningsutbildningen i Luleå för tre år sen och vi körde ben en hel förmiddag :P Efter det var jag invalid i två dagar, typ. Spännande att se hur det känns imorgon...

Efter träningen åkte jag hem och åt second breakfast (dagens bästa måltid!) för att sen traska tillbaka till skolan. Efter föreläsningen åt jag lunch med Nikki, Josse, Emelie å Emelie. Kul att ses, även fast det bara var en snabbis. Sen gick jag till Blodcentralen för att lämna lite blod. När jag kom dit inser jag att jag inte alls kan lämna något blod. Jag äter ju antibiotika (för min hud) och då får man såklart inte lämna. Aaah så drygt! Puckat av mig att inte tänka så långt, jag hade ju kunna lämna för en vecka sen, innan jag började med behandling. Nu måste jag vänta i 4 månader! :(

Det blev alltså ingen god gärning uträttad idag... Typiskt! Istället gick jag för att byta busskort som man måste göra nu för att de bytt nått system. Kom dit, fick nr 597 och det det var drygt 30 pers före mig i kön och en kassa öppen... Efter 10 minuter hade 2 nummer avklarats, yeees! Men som tur var öppnade dom sedan två kassor till så jag behövde ”bara” köa i en timme. Det var ett himla modernt kölappsystem de hade också, två killar i 15-års åldern som stod och delade ut lappar och ropade ut alla nummer. Kul jobb, kanske ska satsa på det till sommaren?!

Efter köandet tog jag en promenad ner till stan längst älven, i solen som faktiskt värmer nu! Hur skönt som helst! Och vad ljust det har blivit ute! Sist jag var på morgonspinning, för typ tre/fyra veckor sen blev det inte ljust ut förens under passet medan det nu är ljust innan klockan sex på morgon och när jag klev av bussen i eftermiddags vid halv sex var det fortfarande ljust! Även fast det är rätt kallt ute och vi fortfarande har massa snö känner man att våren är här, så himla härligt! Vart tog den mörka tiden vägen? Har knappt märkt av den! Tur det!

Nere på stan uträttade jag massa ärenden; införskaffade mig lite nödvändigheter på min favvobutik Clas Ohlson, bla ny cykelslang till min (Josses) punkterade cykel, shoppade jeans på Monki-rean, spenderade pengar på Apoteket, bytte batteri i min klocka och handlade lite mat. Sen jag kom hem har jag gjort energibars, mixat ihop raw äppel- och morotsmos och bakat kakor till fredagens kakkalas hos Emelie. Tänkte jag skulle hunnit med att laga punkan också men det får bli imorgon. Nu ska jag svida om till morgonrock och sätta mig i soffan och titta på Grey´s, gokväll gott folk!

Vid älven

 

Brillor på = Vår!

 

 

 

Mooos!

 

Energibars

 

Men just det, jag höll på att glömma! Jag har ju signat ett bostadsavtal idag också, så i mitten av april/början av maj flyttar jag 200 meter bort till ett korridorsrum, och studentlivet är då fulländat! Ska man skratta eller gråta?! Haha, nej men skämt åsido, jag är väl inte jättepepp på att flytta till korridor. Jag känner att jag är klar med det livet egentligen men just nu är det de boende jag kan få och det känns ändå helt okej. De allmänna utrymmena var fräscha och de jag träffat som bor där verkar trevliga. Jag hoppas dock att jag kan hitta en egen lägenhet snart, så bostadsletandet är inte över än. Jag måste också tillägga att jag är jättetacksam att Josse och Tobbe låtit mig bo hos dom såhär länge. Det skulle bara vara tillfälligt men det blev 7 månader... TACK mina fina vänner för det!! <3

Igår kväll spenderade jag lite väl mycket tid på att finslipa på litteraturessän och tänkte att jag får nog skippa träningen idag så jag hinner göra översättningsuppgiften som vi hade tills idag också. Men då kom jag på den briljanta idén att göra en Emma och åka till gymmet och plugga medan jag trampar på sittcyklarna (som jag kallar dom). Värsta effektivt! :D Och mycket jobbigare än jag trodde det skulle vara! Det kändes verkligen i rumpan efter tre dagar på spinningcykeln och jag fick upp flåset. Jag har alltid undrat vad är det där för maskiner, vem använder dom?! Man sitter lixom tillbakalutat som i en fåtölj och trampar, ja nästan precis som i en Sit Bike (då passar ju namnet Sittcykel bra ;) ), och det ser inte alls ut att vara jobbigt. Men som sagt, det kändes mer än vad jag trodde och jag insåg att dom är gjorda för att kunna kombinera träning med läsning/plugg för som har till och med en hållare för böcker! Så istället för att sitta still hemma och göra översättningsuppgifter slog jag två flugor i en smäll och gjorde av med energi samtidigt som jag lärde mig något nytt. Dessutom tog inte uppgiften mer än en halvtimme så jag hann med att köra 30 minuter på crosstrainern också. Skönt att gå från att tänka att jag inte skulle hinna träna till att få svettas ordentligt i en timme.

Sittcykeln

Idag har jag också svettats riktigt ordentligt! Jag har provar Total Training för första gången. Det är IKSU motsvarighet till crossfit, en högintensiv intervallträning där man tränar igenom hela kroppen (styrka, kondition, rörlighet, balans etc.) Det är döjobbigt och dökul!!! Passet är bara 40 minuter men det räcker, för man tar verkligen ut sig till max. Jag fattar inte att jag väntat så länge med att testa det här när mina absolut favvopass var crossfiten på StiL i Luleå. Åh, jag är så glad att jag äntligen testat och jag har redan bokat ett pass för nästa vecka. Dock kommer jag ha svårt att röra mig imorgon för jag är helt slut i armar och ben! Blir intressant att se hur det kommer gå på morgonspinningen jag ska på om 9 timmar...

För att plåga benen lite extra var jag och Josse tvungna att köra lite benpress efter passet för att se hur mycket vi kunde ta. Haha, jag orkade samma vikt som vanligt så jag tänkte att antingen har jag inte tagit ut mig under passet eller så är det dags att höja vikten. Tror det är dags att öka på vikterna, för tagit ut mig hade jag sannerligen gjort! Nu är det dags för mig och min stumma kropp att sova. Och jag kommer sova gott i natt, dels pga av tröttheten men också pga av att jag nu lämnat in både litteraturessän och examinationsuppgifterna i textanalysen och dessutom fick jag veta tidigare idag att jag klarat fonetiktentan! Såå skönt!! :)

Aaaah jag älskar spinning!!! Första träningspasset sen Vasan och första spinningen på 3 veckor och jag hade förberett mig på att det skulle vara riktigt skettungt och det är klart det var jobbigt, det ska det ju vara, men det var också SÅ härligt! Både huvudet och kroppen kändes pigg och jag kunde utmana och höja motståndet under hela passet och trampa på som aldrig förr! :D Älskar att pressa kroppen! Och att ha ett Vasalopp i ryggsäcken gjorde att jag kände mig mer mentalt stark än vanligt. Ingenting, förutom möjligtvis Vätternrundan, kommer kunna vara så jobbigt och göra så ont som Vasan så när det sved i benen tänkte jag på det! :)

Idag är det första dagen sen i söndags som jag känner mig pigg och utvilad. Inte förens idag känner jag mig helt återställd. Jag var som en ny människa i morse när jag vaknade efter 8,5 timmars bra sömn. Igår var jag fruktansvärt trött och sliten, spenderade tre timmar i soffan efter plugget och orkade ingenting. Gnällde över engelskan och var riktigt frustrerad över att vi har essäinlämning och seminarium i litteraturen på måndag och dubbla examinationsuppgifter i textanalysen på tisdag. Men som jag sa till Josse så vet jag att det som behövs är en god natts sömn för att återfå peppen, så jag la mig hyfsat tidigt och sov tills jag vaknade och det fungerade fint! Idag har jag haft värsta pluggflowet också och fått undan mer än jag trodde, känner mig lugnare nu och hoppas flowet håller i sig hela helgen.

Det känns lite vedmodigt att skidsäsongen är över. Jag lämnade till och med skidorna hemma i Sthlm så förutom en lite turåkning över påsk är det tack och adjö älskade skidor, vi ses igen i november! Slutet på skidsäsongen betyder dock början på cykelsäsongen och fullt fokus på Vätternrundan, och det känns galet bra efter eftermiddagens cykelpass! Så skönt att vara tillbaka på sadeln och kul att hänga på IKSU igen!

När jag promenerade hem från passet idag kunde jag inte sluta le, jag nästan skuttade fram och spelade Deportees – Will You Walk (If I Listen) på högsta volym. Förmodligen sjöng jag högt också med min otroligt vackra stämma. Haha, vilken mupp man är! Men det känns så skönt att känna sig vid liv igen efter en trött och seg vecka!

Ååh jag är alldeles för uppe i varv för att bara sitta hemma hela kvällen! Tråååk! Men jag är också för lat för att göra mig i ordning och sätta på mig nått vettigt och ta mig ut igen, så det får bli soffan ändå. Upp och cykla lite mer imorgon förmiddag igen, innan det blir det nog mage och rygg på gymmet också.

Ha en bra kväll gott folk och trevlig helg!

Då var det gjort... Vasaloppet 2013 är genomfört och första delen av Klassikern 2013 är avklarat, det känns otroligt skönt!! Söndagens 90 kilometer på skidor var det absolut mest fysiskt jobbiga jag gjort i hela mitt liv. Det var slitigt, tungt, jobbigt och det gjorde ont! Men nu i efterhand var det också en riktigt häftig och rolig upplevelse.

Vi klev upp strax efter 04.00 på morgonen i söndags och till skillnad mot lördagen kände jag mig pigg, utvilad och laddad. Vi åt en megastor frukost och hällde i oss massor med vätska innan vi begav oss ner till starten. Det rullade på bra hela vägen dit och vi fick en parkeringsplats nära starten. Vi hämtade ut skidorna från vallningen och placerade ut dom i respektive startled. Timmarna innan start rusade i väg och vi hann inte mer än att äta, lämna av vår packning och köa till toaletterna innan det var dags för start.

Jag startade i led 9 av 10 och hade förväntat mig att det skulle ta tid innan vi kunde börja åka när startskottet väl gick, men vi behövde inte vänta alls länge, max en minut, innan vi kunde börja glida iväg. Och vilken mäktig känsla det var!! Sol från en klarblå himmel, skrapande ljud från nästan 16 000 par skidor och stavar, ett hav av människor och mitt i allt detta åkte lilla jag, på väg ut ur stadion upp mot första långa backen och vidare mot Mora!

Jag var lite nervös över hur den första backen skulle gå men det gick utan större problem, dock väääldigt långsamt. Från starten som är väldigt bred med över 30 spår i rad till hälften så många spår upp i en rätt brant backe på över 3 kilometer, då kan ni ju förstå att det blir rätt trångt och går rätt så sakta. Vid flera tillfällen stod det helt still och man hann bekanta sig med många andra åkare. Jag hade hur bra fäste som helst under skidorna och kunde stå avslappnat i backen medan vi väntade, en väldigt lättnad, och jag sparade mycket ork och energi tack vare det. Det var många som fick hänga på stavarna för att deras skidor bara gled bakåt hela tiden.

När vi hade ”åkt” (stått/gått/glidit) i 2 km och passerade skylten för 88 km kvar ropar en kille ut: ”Okej allihopa, nu har vi hållit på i 48 minuter”! Haha, 48 minuter på 2 km, DET är en galet långsamt och då kan man ju förstå att det inte gick fortare än 6,25 km/h i snitt innan jag tog mig till första kontrollen i Smågan.

Första backen var som sagt lång men inte så jobbig som jag föreställt mig. Väl uppe på myrarna flöt det på ganska bra och trots den långa väntan i början tycker jag första milen gick rätt snabbt. När jag tittar på mina mellantider nu i efterhand ser jag att jag åkte som snabbast mellan Smågan och Mångsbodarna (mellan första och andra kontrollen). Jag minns inte den sträckan mer än att jag var jävligt kissnödig och trött när jag kom till Mångsbodarna. Efter ett toabesök och påfyllning av energi kände jag mig lite piggare men ändå rätt sliten och jag funderade på hur jag skulle orka hela vägen in i mål?! Men efter att ha klarat av den berömda backen innan Risberg där alla ramlar återfick jag massor med energi vilket jag är glad för, för backarna upp från Risberg till Evertsberg var riktigt tunga. Det blev många långa, tuffa kilometrar med diagonalåkning och saxning i dåliga spår och 20 cm djup sockersnö i de allra brantaste partierna. Jag började känna av en molande och strålande smärta från sätet ner i baksida lår och blev orolig att ryggen inte skulle orka, men det blev aldrig värre än så och ryggen höll hela loppet.

På vägen mot Evertsberg frågade jag en äldre man, en Veteranåkare om det värsta var över och han svarade med ett skratt att det värsta inte hade börjat än. Usch jag trodde verkligen det värsta var över (eller hoppades på det) och så hade det inte ens börjat.... Då kändes det tungt vill jag lova! Som jag sagt tidigare är diagonalåkning och saxning inte mina starka sida när det gäller skidåkning och jag var trött och hade ont överallt när jag väl kom till Evertsberg. Jag var också så frustrerad över att spåren blivit så dåliga, bitvis obefintliga, innan vi ens hade åkt halvvägs. Men jag tänkte att det är väl såhär det är att åka Vasan, och det är lika för alla, så der är bara att gilla läget. Den enda trösten i de allra tyngsta backarna var vinden i ryggen och att det gick precis lika sakta för de andra åkarna.

Väl uppe i Evertsberg hade vi avklarat mer än hälften av loppet och en funktioner meddelade glatt att nu väntade 14 km utför, med bara en brantare uppförsbacke innan Oxberg. Underbart!!! Men den underbara känslan varade tyvärr inte så länge... Det var inga 14 km utför utan snarare 6-7 km och i de flesta backar fick man ploga för åkare innan hade gjorde det. Jag förstår inte varför?! Varför plogar folk i backar som går rakt ner?! Varför utnyttjar man inte spåren och bara åker med så att man får med sig fart framåt? Nee i stället plogar man sönder spåren och gör allt mycket svårare. Riktigt irriterande!! Resterande 7 km till Oxberg var en enda lång brant uppförsbacke. Det gick sakta, blev kö, och det var både mentalt och fysiskt jobbigt eftersom man var inställd på mer nedför än uppför.

Väl framme i Oxberg var det bara 30 km kvar, 2/3 var avklarade och sträckan som väntade hade jag ju redan åkt en gång tidigare på förra årets Tjejvasa. Jag tittade på klockan och såg att den redan hunnit bli mer än 14.30. Jag blev frustrerade över att klockan gick så fort och skidorna så långsamt så jag bestämde mig för att ge allt och lite till den sista sträckan och jaga ikapp tid.

Förra året åkte jag samma sträcka på 2.18.56 men då utan 60 tunga kilometrar i kroppen. Jag räknade ut att om jag skulle åka sista 30 på 2,5 h skulle jag ta mig i mål på under 9 h. Jag förstod ju på en gång att det inte var realistiskt med tanke på förutsättningarna (trött, sliten och smärtande kropp, mycket folk och dåliga spår) men jag lyckades ändå plocka placeringar och öka hastigheten något mot slutet tack vare att startfältet blev lite glesare och jag kunde staka på i mitt eget tempo. Då fick jag bekräftat att stakningen är min starka sida! När jag kan stå och nöta stakning kan jag slappna av på ett annat sätt och jag kände inte alls samma smärta och trötthet i kroppen som under diagonalåkningen. Kilometerskyltarna tickade på lite snabbare mot slutet och jag tror inte att någon annan än de som åkt Vasaloppet kan förstå lyckan när man kommer till Eldris och ser skylten med 9 km till mål. Ensiffrigt!! Bara 9 skyltar kvar och sen är man i mål! Otroligt skönt!!

Den sista milen är lättåkt men med 6 km kvar tog det tvärstopp efter en lite springbacke, både kroppen och huvudet skrek NEJ INGE MER NU, KLIV AV!! Det var som att skidorna sög fast i snön men med lite peppning av en annan åkare orkade jag hålla tempot uppe. Givetvis skulle jag aldrig klivit av så nära målet men det var verkligen som en tjock vägg som blockerade vägen och varje stavtag kändes som en evighet. Med bara 1 km kvar hör jag hur någon skriver: ”Kom igen nu Aleeeex”!! Jag tittar åt sidan och ser Jonna, en kompis från Luleå stå där. Hon springer med mig en bit och hejar på och det var verkligen guld värt!! Tack Jonna!! Jag kunde kötta på in på målrakan och staka om flera åkare innan jag helt utmattade gled över mållinjen på tiden 9.18.06.

48 min in i detta klipp kan ni se när det sker: http://www.svtplay.se/video/1070894/3-3-folkets-malgangar-16-30 Och tittar ni noga kan ni se hur jag ler, hur fan det gick till?! Det var leendet innan utmattningstårarna kom.

 

9.18.06 kändes som alldeles för lång tid... Jag hade från början satt upp en måltid på max 8 timmar (lite väl kaxigt kanske) men när  jag såg att min beräknade åktid låg på 8.43 la jag ner den tanken och satsade då på att åka under 9 timmar. Jag visste att det skulle vara mycket folk och mycket köande men jag trodde mest att det var inledningsvis men det var många gånger under loppet man ficka anpassa sig efter de andras tempo för att det inte gick att åka om, och det var mycket mer svåråkt än jag trott. Jag hade lovat mig själv att jag skulle vara nöjd och stolt när jag tog mig över mållinjen men den känslan infann sig inte riktigt. När alla andra åker Vasaloppet eller gör något liknande ser jag upp till dom och tycker dom är skitcoola men jag tycker inte själv att jag är skitcool :P Jag ser inte upp till mig själv så som jag kanske borde... Det är inte det att jag inte tror på mig själv, för det gör jag, och jag har rätt bra koll på vad jag klarar av och inte men just att känna mig stolt över mig själv har jag svårare för. Men givetvis är jag glad och nöjd att jag tog mig igenom loppet och jag gav verkligen allt! Jag gjorde mitt absolut bästa och det fanns inget kvar att ge när jag passerade mållinjen. Med tiden kommer jag nog att kunna känna mig stolt men just nu känns det mest skönt att det är gjort. Att det jag tränat för så länge är avklarat! Gällande sluttiden har jag ju faktiskt inget att jämföra med, jag visste ju egentligen inte alls hur lång tid det skulle ta, och tiden är väldigt bereonde av väder och vind. Men tills nästa gång har jag något att jämföra med, och en tid att slå! Och en nästa gång blir det garanterat!

Jag pratade med en tjej som åkt många gånger tidigare och hon sa att hon aldrig haft såhär svåra förhållanden med dåliga spår och tung åkning och att om man ville göra Vasan rättvist skulle man åka igen. Så det är klart jag ska åka igen! Jag vill också åka Tjejvasan igen för att förbättra min tid från förra året och för att jag under söndagens lopp undrade hur jag kunde tycka det var så jobbigt förra året när det är banans mest lättåkta parti? Nu när man har 90 km att jämföra med känns ju 30 km som ingenting! :P

Jag ser fram emot nästa vintersäsong men innan vi kommer dit ska jag, tillsammans med mina klassikerkompisar, ta mig igenom Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidinöloppet. Nu får skidorna sommarvila och jag ska ladda om inför en vår på cykelsadeln, vilket jag verkligen ser fram emot! :)

Jag vill tacka alla er som hejat, peppat, uppmuntrat, smsat, ringt, mailat, likeat bilder och allt ni gjort inför och efter detta lopp. Jag blir rörd när jag tänker på hur ni engagerat er i min träning och under loppet och tack vare er fixade jag det!! En eloge också till min älskade far som haft tålamod och lärt mig åka skidor, innan förra vintersäsongen kunde jag inte ens åka och nu har jag tagit mig igenom Vasaloppet! Okej, när jag tänker på det så, så kan jag faktiskt känna mig stolt! Från bambi på hals is till Vasaloppet på 1,5 år! :) Sen måste jag också tacka Toko Vallateam som gjorde ett jättebra jobb med mina skidor, jag hade fäste hela vägen in i mål. Och till alla frivilliga funktionäre som gjorde hela Vasaloppsarrangemanget till ett minne för livet – tack!! Vi ses nästa år igen! :D

Äntligen är dom här – ätardagarna!! Dagarna innan ett större lopp när man måste vila och äta för att ladda upp ordentligt! Sista skidpasset är nu avklarat och om inte mindre än tre dagar är det dags för Vasaloppet. Som sagt, det som väntar de kommande dagarna är mat, vila, mat, plugg, mat, vila, mat! Kan det bli så mycket bättre?

Jag skulle i och för sig kunna kalla alla dagar för ätardagar för äta tillhör en av mina starkare sidor. Jag äter gärna mycket och ofta och jag har svårt att förstå mig på de människor som inte tycker om mat, alltså de som äter bara för att man måste. För mig är lixom mat livet och det är perfekt att använda Vasan som et ursäkt att få äta lite extra! :D Och extra trevlig känns det nu när jag inte "får" träna utan faktiskt bör vila!

Jag har inte ändrat mina matvanor speciellt mycket inför det här loppet mer än att jag under några veckors tid medvetet ätit större portioner kolhydrater men samma mängd protein och fett. Jag äter också lite större mellanmål nu mera. Det är säkerligen inte nödvändigt för Vasaloppet skull för att jag vet att jag får i mig det jag ska, men hur gott är det inte med lite extra? ;) Man får passa på nu när man kan! Och med ”nu när man kan” menar jag att nu när jag tränar ca 10 timmar/vecka så finns det utrymme att äta mer. Det handlar ju om att anpassa intag efter uttag, att göra av med den energin man stoppar i sig...

Det kommer jag dock inte att göra de kommande tre dagarna, utan nu ska jag bara fylla på och ladda upp inför den stundande utmaningen. Och jag tror att jag kommer behöva all energi jag bara kan få då en av mina största prövningar hittills i mitt 25-åriga liv väntar. En prövning jag verkligen ser fram emot!

Om ni vill följa mig under söndagens lopp kan ni klicka på denna länk:
http://results.vasaloppet.se/2012/?lang=SE

Fylla i mitt namn och/eller startnummer 18036. Jag åker för Axa Sports Club.

Vill in peppa mig extra medan jag är där ute och kämpar kan ni skicka en hälsning via länken http://www.alecta.se/vasaloppet2013/.

Tanken på att folk jag känner kan följa mig gör mig dock lite nervös, det är som att man verkligen måste prestera då... Meen jag kan inte annat än att köra mitt race, och som Elli sa så är jag ändå så mycket coolar än alla som sitter vid datorn i stället för att vara ute i spåret... ;) Och jag har lovat mig själv att oavsett hur lång tid det tar så ska jag vara stolt och nöjd när jag tar mig över mållinjen. Vasaloppet 2013 here I come!!

Och så var helgen redan över... Att tiden alltid ska gå så fort?! Dessutom var ju den här helgen längre än vanligt eftersom vi hade ”ledig” dag i fredags. Jag for runt som en tok på cykeln större delen av dagen och uträttade massa ärenden, tog en sväng på skidorna och spenderade kvällen med några från engelskan. Vi socialiserade och firade att första tentan var skriven. Kul att lära känna vissa lite bättre, vi ska ju trots allt läsa med varandra hela terminen och man vet fortfarande inte vad alla heter, eller ens vilka alla är... Det är helt annorlunda att läsa en fristående kurs i jämförelse med att läsa på ett program när det kommer till att lära känna varandra. Börjar man ett program blir man omhändertagen av äldre kursare och nästan alltid har man mer eller mindre nollning där man snabbt lär känna många. På en fristående kurs förekommer inte detta utan man får själv se till att engagera sig. Det är ju egentligen inga problem, bara det att ingen har tagit tag i det förens nu. Såå tack Andreas för bra initiativ och trevlig kväll!

Gårdagen bjöd på en härlig skidturen i vårvädret. Utöver det blev det tvätt, plugg och film. Osocialt. Rätt trist. Välbehövligt!

Gick upp hyfsat tidigt idag för att få undan massa plugg men hann inte med mer än att lyssna klart på ljudboken och skriva keywords... Jag fattar inte att allt tar sån tid? Visserligen är jag rätt optimistisk när det gäller tid, men ändå, jag hade räknat med att vara klar med litteraturen under förmiddagen och sitta med fonetiken på eftermiddagen. Men när klockan var halv två var jag fortfarande inte riktigt klar... Drog till skidspåret i stället (utan stavar... Vände hem och åkte tillbaka igen. Andra gången det händer...) och åkte 20 km. Hem igen, skrev klart litteraturuppgiften och for (var bara tvungen att prova hur det känns att använda det mest norrländska ordet som finns...) jag hem till fina Emelie som bjöd på home made sushi! MUMS så gott det var! Ett mycket trevligt avslut på helgen! :)

Nu är det dags tänka på refrängen. Ny vecka imorgon. Tentavecka. Vasaloppsvecka. !!!

Blå himmel. En stor sol som till och med värmer. Snö droppar från taken och rasar från träden. Fåglarna kvittrar. De tunnaste vantarna är egentligen för varma. Solglasögon är nästan ett måste för ljuset är så stark. Varmvallan är på. Det känns som vår och jag älskar dagar som dessa (skulle inte vilja byta dom mot nånting annat)! Jag kommer på mig själv med att åka runt och le i skidspåret. Fascinerade hur mycket vädret kan påverka humöret! :) Och det är bara att passa på att njuta, för imorgon kan det lika gärna vara snöstorm och -17 grader (hoppas inte!!!).

 

 

               

 

 

Trevlig helg kära vänner!

Ååh vad underbar känslan är efter att ha klarat av ett riktigt bra kvällpass i skidspåret efter en vecka fullsmockad med plugg! Från att sitta i soffan trött och sliten efter dagens seminarium och tenta till att palla sig ut och åka snabbare än jag tidigare gjort kan ju inte kännas annat än kanonbra! Jag gav skidorna massa kärlek i form av både ny glid- och fästvalla och med en snötemperatur strax under noll, väl packade och glatta spår kändes som att man flög fram. Är det såhär på Vasan nästa vecka kommer förra årets rekordtid slås med hästlängder!

Jag har ju tjatat om att det kostar så mycket energi att behöva diagonala och saxa och det är verkligen en otrolig skillnad när man kan, som idag, staka sig i princip genom hela passet. Man spara massor med energi och det känns som att man skulle kunna mata på i en evighet! Riktigt kul är det!! Om jag måste klaga på något, vilket jag egentligen inte skulle behöva, men som ni vet är det lite typiskt mig att gnälla... Fast okej, vi behöver inte kalla det klagomål eller gnäll, utan bara konstaterande; jag känner fortfarande av ryggen när jag åker. Det är inget som hindrar mig från att åka men trycket över högra delen av ländryggen och den strålande känslan ner i sätesmuskeln är jävligt irriterande och obehaglig. Men som sagt, det kommer inte bli bra förens jag slutar åka skidor eller förens jag tränat upp ligamenten i bäckenet, så tills dess får jag stå ut. Men det är ju bara en dryg vecka kvar, sen är längdskidsäsongen troligtvis över för mig del...

Jag kände av en konstig smärta i svanskotan idag också, men bara under de allra brantaste partierna. Det kommer från en av vurporna jag gjorde i söndags på loppet. En man (läs gubbjävel) satte sin stav mellan mina ben så jag ramlade och satt mig på min egen skida. Det gjorde riktigt ont i svanskotan då men det är inget jag känt av förens nu. Som tur är finns det inte speciellt många branta uppförsbackar under Vasaloppet så det ska nog inte ställa till några problem. Så förutom diverse lättare smärtor var det ett roligt och välbehövligt pass! Jag har inte rört mig mer än fram och tillbaka till toaletter och mikrovågsugnar under de senare fyra dagarna då jag varit begravd i tentaplugg och seminarieförberedelser så det var på tiden att kroppen fick arbeta lite. Och mer av det kommer det bli i helgen. Jag hoppas kunna få ihop minst 10 mil innan onsdag nästa vecka. De sista 10 milen innan det är dags för en av årets största utmaningar – spännande!

Idag har jag alltså skrivit min första engelskatenta; en av tre vokabulärtentor. Hur det gick det vet jag inte riktigt... Mycket var lätt men mycket var också svårt, jag tycker att jag borde klara mig men vi får väl se. Trösten är dock att poängen från alla deltentor slås ihop och når man upp i x antal poäng är man godkänd. Det innebär att man skulle kunna faila en och klara det andra två och ändå bli godkänd. Det skulle ju dock vara skönt att klara den första så man inte har all press på de andra två, så vi hoppas på att det går vägen!

Innan tentan hade vi ett Kulturseminarium också (hur kan man lägga seminarium och tenta på samma dag?!) där vi diskuterade lagar och attityder kring abort, våldtäkt, rattfylla, vapeninnehav etc. i engelsktalande länder. Riktigt intressant! Visste ni att i Kanada är abort tillåtet till och med allra sista dagen i graviditeten, medan det i Irland är helt förbjudet om inte kvinnans liv är i fara? Intressant med så otroligt stora skillnader i två rätt så ”lika” västerländska länder. Visserligen är Irland mycket mer konservativt än vad Kanada är och styrs hårt av den katolska kyrkan, men ändå, det är som två olika världar i detta avseende... Som sagt, det var ett intressant och givande seminarium.

Känns skönt att det är fredag imorgon! Trots att jag måste plugga och har massa annat inplanerat så kännes det ändå som en ledig dag. Nästa vecka är lika intensiv som dessa fyra dagar har varit men det känns ändå som att jag kan andas ut lite imorgon och ta en mikropaus. Jag får sova en timme längre och plugget består bara utav att lyssna på en ljudbok (Danne gjorde en ”smart-lat” och laddad ner boken vi ska ha läst till på måndag så vi sparar massa tid på att lyssna på den i stället för att försöka hinna läsa 350 sidor... Fusk? Nee, ibland måste man ta till sånna här lösningar för att hinna med). Efter det blir det en sväng till Stadium och mataffären, titta på ett studentrum, åka skidor och sen på kvällen ska vi fira att tentan är skriven. Jag tror det kommer blir en bra dag! :)

Nej nu får det vara nog för den här gången, dags att ta en dusch och sen krypa till kojs! God natt!