alexandras

Vi bytte alltså sol och bad mot ytterligare en storstad. Kom till Rom vid åttatiden på kvällen och mötte då upp Camillas mormor och moster för middag på stan. Verkligen jättetrevligt att kunna möta upp flera personer på resan som vi känner! :) Vi åt precis vid Fontana di Trevi som jag verkligen sett fram emot att se, men det var inget att se mer än en stor byggställning.. Ganska så trist att de behagar bygga om just när vi är där! :P

I onsdags traskade vi runt i stan och trodde stundvis att vi skulle smälta bort i värmen. 35 grader i en storstad är inte att rekommendera, galet hur mycket man svettas alltså! Vi började dagen med att besöka Vatikanen. Tog tunnelbanan dit och fick köa ner på perrongen pga allt folk! Har fasen aldrig varit med om så mycket folk i t-banan någon gång, nästan så man fick lite klaustrofobi pga trängseln och värmen. I Vatikanen gick vi in i Petruskyrkan. Efter det åt vi lunch och traskade till en glassbar, Giolitti som Camilla varit på när hon var i Rom första gången. Där mötte vi upp Camillas mormor och moster igen och åt supergod gelato. Dom visad oss till Pantheon som idag är bla en minnesplats för flera av landets kända konstnärer. En väl bevarad byggnad med ett öppet tak som när solen lyser in skapar ett solur. Från Pantheon gick vi till Plaza Navona och tittade på fontänen med skulpturer som representerar fyra av världens största floder. Vi kollade också innan Spanska trappan innan det var dags för en sen eftermiddagssiesta på hotellrummet. Vi köpte med oss lite ost och kex, melon och lite annat och göttades oss innan vi gick ut för att äta vår sista middag.

Vi kände som sagt tidigare i veckan att vi längtade hem litegrann och att vi var klara med resandet men när vi väl skulle åka hem ville ingen av oss göra det, vi kände att vi hade kunnat fortsätta lite till trots allt. Och det är också en bra känsla tycker jag, det betyder att man trivs och vill fortsätta men också att man "slutar på topp" vilket jag verkligen tycker vi gjorde. Vi har haft en fantastiskt härlig resa som jag är så glad och tacksam över att vi gjort! Trots lite motgångar med sjukdom har allt annat fungerat hur bra som helst och jag kan inte komma på en enda gång när jag och Camilla varit oense om nånting... Bästa resepolarna! ;) Vet inte hur jag ska avsluta detta mer än att jag kan säga att alla som har möjlighet borde testa att tågluffa, hur härligt och spännande som helst! Man hinner uppleva massor på väldigt kort tid utan att det behöver kosta allt för mycket pengar! Såå, TACK Camilla och alla andra som vi mött upp och stött på för en fantastisk resa! :D Ciao!

Från Budapest tog vi som sagt nattåget till München där vi spenderade en dag. En snabbvisit med andra ord. Vi var inte så jättetaggade på att åka dit efter så härliga dagar i Budapest, plus att det mest kändes som ett stopp på vägen till Zetmatt. Men det blev en trevlig dag i en mysig stad, bortsätt från att vi var så galet trötta båda två. När till och med Camilla hinner somna på spårvagnen till hostlet då är det illa... :P Vi bodde i utkanten av staden, i The Tent. Ett hostel med ett gigantiskt tält som inrymmer ca 100 sängar. Lite fruktig, lite kallt men billigt och skön stämning runtomkring. Vi spenderade dagen med öl, korv och kartoffelsalat på ett torg mitt i stan vid Viktualienmarkt, promenerade runt i gamla stan, ner till floden och vidare till Engelska parken för att titta på alla surfare där. Efter det åkte vi tillbaka till tältet för att chilla och ta det lugnt innan vi pallade oss in till stan igen för middag. Efter det däckade vi i våningssängen under tre filtar var...

 

 

 

Så snygga....

 

I lördags morse begav jag och Camilla oss ut i Europa på sommarens tågluff. Första anhalt blev Berlin dit vi flög. När vi anlende installerade vi oss på hotellet i Charlottenburg för att sedan traska runt lite på måfå i stan. Vi besökte Brandenburger Tor, regeringsbyggnaden och segermonumentet på den stora gatan Strasse des 17 Juni. Vi promenade hem när åskan slog till och fick ta skydd inne på stans tekniska universitet. På kvällen mötte vi upp Kyle, en vän från Umeå och hans flickvän för middag på en jättemysig Vietnamesisk restaurang. Dagen efter anlände Matilda för att sällskapa oss i några dagar. Vi tog oss runt i hela halva stan och besökte bl a en stor söndagsmarknad där det såldes nytt och gammalt och massa gott att dricka och äta. Vi kollade på målningarna på delar av Berlinmuren på East Side Gallery, besökte den judiska minnesplatsen, åt en god asiatisk middag och avslutade dagen med drinkar på en lite halvskum men mysig bakgård mitt i stan. I måndags gick vi upp och tränade ett snabbt men intensivt pass i slottsträdgården vid Charlottensburgs slott och efter det tog vi oss till Viktoriaperken där det finns ett jättefin vattenfall och sen åt vi stans godaste kebab på Mustafas Döner :D Vi hann också med DDR-museet, shopping och pizza och öl i en av alla Berlins ölträdgårdar. Mycket trevliga och intensiva dagar i en stad jag gärna skulle besöka igen! :)

 

Nu är perioden med strikt LCHF över! Efter att ha blivit vägd, mät och stucken i för de sista blodproverna igår förmiddag var första delen i denna LCHF-studie över. Detta innebär att jag nu kan äta som vanligt och det känns både konstigt och ovant men också så himla skönt! Det första jag åt var frukost med yoghurt, hemmagjord müsli, banan och blåbär, smörgås med leverpastej, gurka och krasse, färska jordgubbar och drack ett glas med färskpressad apelsinjuice. Alla ni som känner mig väl vet att jag älskar frukost så det var en fröjd att få njuta av en riktigt god frukost igen! :)

 

Studien är inte klar än utan del två kommer genomföras i höst. Då ska jag äta enligt de nordiska näringsrekommendationerna men mer om vad det innebär tar vi då. Nu väntar en wash out-period i ca 14 veckor där jag ska leva som vanligt. Denna period består mestadels av det stundande sommarlovet där jag bara ska vara ledig och bl a tågluffa i Europa tillsammans med Camilla.

 

Men jag tänkte att jag avslutar denna LCHF-period med en sammanfattning...

 

Positivt med kosten

Magen: i vanliga fall lever min magen om ordentligt pga av olika anledningar. I mitt fall beror det nog på att jag är lite känslig mot vissa livsmedel och framförallt vissa livsmedel i kombination med varandra. Under denna månad har magen varit väldigt lugn, den har bara funnits där utan att göra mycket väsen av sig. Det har varit skönt men också lite obehagligt på något sätt för det är inte så jag känner min mage. Och vi ett tillfälle var det mindre trevlig när den stod så still att jag blev förstoppad. Det är ju ingenting man unnar någon alls för obehagligt det var!

 

Fettminskningen: enligt resultaten av den kroppsscaningen vi gjort har majoriteten av oss som ätit LCHF förlorat mycket i visceralt fett. Visceralt fett är de fettet som sitter runt om våra organ och som är det ogynnsamma fettet. Det är alltså positivt att vi kunnat förbränna detta fettet och det ska bli väldigt intressant att läsa det sammanställda resultatet i denna studie sen.

 

Skilja aptit från hunger: jag känner att jag numera kan skilja på aptit och hunger på ett bättre sätt. För att jag nu verkligen fått känna på hunger och insett att man annars många gånger är sugen på någonting och inte alltid hungrig. Ett redskap jag ska försöka ta med mig nu framöver också, att känna efter om jag verkligen är hungrig eller bara sugen.

 

Negativt

Måendet: jag har i allmänhet inte mått så bra under denna månad. Det kanske inte bara beror på kosten utan också min inställning till kosten. Att jag tänkte att det skulle vara jobbigt och att jag skulle må dåligt och att jag då också gjort det. Men det har inte varit en angelägenhet att äta denna kost. Jag har saknat det jag i vanliga fall äter, jag har gnällt mer än vanligt, jag har känt mig trött och utmattad och haft svårt att återhämta mig efter att jag tränat, och så vill jag inte må.

 

Hungern: som sagt, hungern har varit jobbig och påfrestande men jag också med tiden blivit bättre på att hantera den. Man känner att man blir trött och seg i huvudet när hungern slår in och för att maten ska ”räcka” hela dagen har jag varit tvungen att hela tiden skjuta på måltiderna och pressa hungern. Det har varit svårt när man gått upp tidigt på morgonen och lagt sig sent på kvällen, då har det verkligen känts som att det varit för lite mat. Det här är å andra sidan kanske inget problem som uppstår när man själv väljer att äta LCHF för då får man ju äta det man vill inom ramarna för LCHF, och när man vill. Men eftersom studien ska gå att styra och genomföras likadant för alla måste kosten kontrolleras och detta har varit jobbigt.

 

Livskvaliteten: mående, hungern, tröttheten, att mat är så social och avsaknaden av framförallt frukt och grönsaker gör min livskvalitet faktiskt inte varit den samma under denna månad som den annars är. Att inte kunna välja vad men vill äta och när, att man inte kan delta i sociala sammanhang som har med mat att göra och att man känner sig mer trött och sliten inskränker på livskvaliteten. Jag har verkligen fått en bättre förståelse för de personer som av olika anledningar inte kan äta som alla andra, att det kan vara kämpigt varje dag och att det även ställs krav på omgivningen för att det ska fungera.

 

Har jag följt kosten då? Både ja och nej skulle jag vilja svara på den frågan. Det jag ätit som inte ingått i kosten är en liten kanderad nöt, hann inte ens reflektera över att jag inte fick äta den innan det var för sent. Jag smakade tre blåbär vid ett tillfälle, har tuggat tuggummi en gång och tog en väldigt liten bit av pannkakorna jag stekte här om dagen. Utöver detta har jag endast ätit av det som ingår i studien. Jag har några gånger ätit mer och någon gång har jag hoppat över vissa saker men allt detta har jag registrerat i den dagbok som vi fyllt i varje dag.

 

En utmanande, påfrestande och intressant period är över. Nu ska jag njuta av min egna mat och den stundande sommaren! Tack till er som engagerat er och följt mig under denna period. Det kommer mer i höst när jag går in i andra delen av studien. Glad sommar! :)

 

Nu är det sluttampen på dessa 28 dagar med LCHF och det enda som återstår är morgondagen och torsdagen sen gör jag mina sista tester på fredag förmiddag och efter det får jag återgå till att äta som jag brukar igen. Vilket känns så himla skönt! Mest pga att jag vill äta mer varierat, jag saknar frukt och grönsaker och möjligheten att själv kunna välja vad jag vill äta och när. Men också för att det är så mycket lättare att inte följa en strikt kost, det finns utrymme för så mycket mer då. All heder till de personer som av olika anledningar måste äta en viss kost och kämpar på varje dag!

Igår gjorde jag de första uppföljningstesterna som var handgreppsstyrka, kognitionstest och frågor om sötsug. Testledaren sa inget om resultatet eller skillnaden mot förra gången men jag kände att båda testerna gick sämre denna gång och jag svarade att jag är mer sötsugen nu än tidigare. Sötsuget har accelererat den sista tiden och jag tänkte att det skulle vara tvärtom, att det skulle vara jobbigare från början men sedan klinga av. Kanske är det för att jag vet att jag snart kan proppa i mig massa frukt och godis om jag vill som gör att jag känner ett större sug...?

Idag genomförde jag andra uppföljningstestet på Idrottslabbet. Först vägning och DEXA-scan, sen cykeltest. Vågen visade -3,9 kg totalt och resultatet på DEXA-scanen blev -2 kg i fettmassa, -1,5 kg i lean bodymass (vilket motsvarar vatten, glukogenförråd, muskler, benmassa, inre organ), -2 procentenheter i fettprocent och en minskning på 42% i visceralt fett (fettet som omger de inre organen).

Den troliga förklaringen till förlusten av lean bodymass handlar om att när man äter såhär lite kolhydrater förbränner sina glykogenförråd (kolhydratförråd) på ca 500 g. Varje gram kolhydrat binder ca 3 g vatten vilket innebär att man förlorar mycket vätska när glykogenet förbrukas. Om man äter för lite mängd protein eller svälter sig själv ökar risken för att man förbränner sin muskelmassa vid en sån här strikt kost, eftersom kroppen då använder byggstenarna i muskelmassan för att skapa glukos som man annars får från kolhydrater. I mitt fall tror jag det handlar om att jag förlorat just glykogen och vatten och inte så stor mängd faktiska muskler, men det kan man inte veta exakt.

Cykeltestet var otroligt mycket jobbigare den här gången men ändå cyklade jag bara 50 sek kortare nu än på baselinetestet. Jag insåg att jag hade kunnat tagit i mer och klarat mig längre på första testet. Visserligen kände jag mig helt slut då men det var inget jämfört med idag. När jag var klar idag så brände tårarna innanför ögonlocken och jag skakade så mycket att ena testledaren var tvungen att hålla i mig så jag kunde sitta kvar på cykeln. Haha! En ordentlig maxkörare med andra ord!

Jag har varit viktstabil i drygt en vecka nu så jag gick alltså ner nästan 4 kg under de första 20 dagarna. En mycket snabb initial viktminskning vilket flera andra studier gjorda på LCHF visar, att man går ner snabbt i början för att sedan plana ut. Någonting som absolut kan vara motiverande om man är ute efter en viktnedgång. Det blir en boost till att fortsätta. Men hur kosten fungerar på längre sikt, hur man mår och vad ens blodprover visar vet man fortfarande ganska lite om. Som jag sagt tidigare är det svårt att följa en sån här strikt kost och det kräver väldigt mycket av personen som vill försöka. För mig handlar det om att hitta en livsstil som fungerar varje dag, livet ut där man mår bra. Jag tvivlar på att det omfattar en sån här strikt kost...

Dryga veckan med LCHF i två betydelser. Jag har nu ätit LCHF drygt en vecka och dessa dagar har varit ganska så dryga...

 

Tröttheten. Känner mig väldigt trött under denna diet. Jag tror det är en kombination av att jag sover för få timmar pga att jag har svårt att somna för att jag vissa kvällar mått illa och haft halsbränna men också för att jag måste gå upp och kissa innan jag somnar och för att jag vaknar alldeles för tidigt och måste kissa. Delvis det och dels att jag inte känner att jag återhämtar mig när jag tränat vilket gör att jag känner mig så trött. Med tröttheten, eller med kosten, vet inte riktigt vad som är hönan eller ägget så har jag huvudvärk till och från. Jag är i vanliga fall mycket skonad från skallebank så det är en smärta jag inte riktigt kan hantera, tycker det är riktigt drygt. Tappar koncentrationen och fokus. Som sagt känns det som är återhämtningen är mycket dålig efter träningen och kroppen känns, som Camilla sa, helt skev. Vet inte hur jag ska beskriva det men det är som att jag inte känner min kropp lika bra som tidigare. Den är trött och seg. Pulser skenar vid minsta lilla ansträngning och det tar mycket längre tid att komma in i andra andningen. Lite kolhydrater vore på sin plats :P

 

Hungern. Igår var första dagen jag inte kände en ihållande konstant hunger. Igår var dag nio av 28 och fram till sen eftermiddag gick det bra. Dock började jag känna mig väldigt hungrig under eftermiddagen men kände att jag var tvungen att ”stå ut” några timmar till så att jag inte skulle bli för hungrig efter middagen igen. Jag inbillade mig innan jag började äta denna kost att jag skulle vara illamående mer eller mindre hela tiden, i alla fall i början och att jag skulle få en försämrad aptit och känna avesion till maten vi äter pga de stora mängderna fett, men det är helt tvärtom! Jag är som sagt hungrig jämt, portionerna är små och jag känner mig inte tillfredsställd när det är tomt på tallriken. Det som blir så lustigt med detta är att maten innehåller den mängd energi jag förbrukar så jag vet att jag rent energimässigt får i mig det jag ska men är fortfarande hungrig. Det innebär att om jag skulle äta massa mer riskerar att få i mig alldeles för mycket energi. Ekvationen känns helt fel när man vet att man får i sig det man ska men fortfarande är hungrig.

 

Maten. All mat vi äter är god tycker jag och jag känner inte avsmak till någonting av det vi måste äta, inte än i alla fall... Men som sagt är portionerna för små och det är också trist att man aldrig själv får välja vad man ska äta. Man får aldrig äta det man är sugen på utan bara det man ”måste”. Det är bra att få testa på hur det känns för det är många människor som lever på det sättet pga av sjukdomar och allergier. Man inser verkligen att man måste anstränga sig för att det verkligen ska gå. Jag dricker enorma mängder te just nu, bl a för att stilla hungern när den blir för stor, eller för att stilla sötsuget som kommer ibland. Jag börjar också varje morgon med att dricka te för att kunna skjuta på frukosten och äta den när jag kommer till skolan så att tiden mellan frukost och lunch inte blir så lång. Jag har också inhandlat lite saker för att ”piffa” upp maten vi äter. Jag har köpt ett nytt, jättegott te, dricker massa smaksatt vatten på flaska (inte alls bra för miljön, jag vet, och jag lovar att gottgöra för detta när jag är klar!), kryddar maten med örter, dijonsenap och sambal och överkonsumerar örtsalt på äggen och avokadon.

 

Suget. Jag trodde att jag skulle vara sugen på framförallt annan mat under denna perioden och inte så mycket på sötsaker men det är tvärtom. Jag är så sugen på smågodis, speciellt sura colanappar och colaferraribilar! Det vattnar sig verkligen i munnen nu när jag tänker på det!! Jag har börjar på en lista med saker jag vill äta när jag är klar och på den står det, förutom ovan nämnda godisar, bragokex, pannkakor, mazariner och kebabtallrik. Hahah! Hur ofta äter jag tex brago eller pannkakor? Typ aldrig! Men ändå känner jag sug efter det, knasigt alltså! Kebebtallrik är jag nog mest sugen på för att jag skulle vilja ha pommes frites. Jag har också ett stort sug efter frukt! Skulle så gärna sätta tänderna i ett saftigt och krispigt äpple eller göra en smoothie med massa frukt och bär. Så fruktsallad och smoothie står också på min lista! :)

 

Bajset. Och sist men inte minst. Jag kan ju inte prata om denna kost och allt runtomkring utan att nämna mitt bajs :P Så om du inte är så förtjust i bajsprat kan du sluta läsa nu. I vanliga fall är min avföring snarare lös än hård. Jag har känningar i magen nästan dagligen annars och har en stark gastrokoliskt reflex. Jag är har vissa typiska IBS-symtom till och från men nu när jag äter LCHF har jag väldigt lite ont i magen, vilket är det som känns positivt med denna kost. Jag är hård i magen vilken jag mycket sällan annars är, minns inte ens när jag var det sist. Och vi har pratat i klassen om att det känns som att tarmarna ”inte finns” längre. Man är inte uppblåst eller uppkörd eller trög trots att man är hård i magen, det är som ingenting där. Jätteunderligt är det. Man tycker ju att det skulle kunna vara jobbigt åt andra hållet, att man skulle känna sig jäkligt trög pga hårdheten men man känner ingenting. Det är ovanligt för mig och också en sak som gör att det inte känns som att jag känner min kropp längre. Men som sagt, detta är ändå något som är mer positivt med denna kost, att slippa magont. Något jag annars lärt mig leva med...

 

Idag, 1a maj är det dags för mig att börja äta strikt LCHF-kost under 28 dagar... Alltså Low Carb High Fat, och när jag skriver att den är strikt så innebär det att man äter endast 5 E% (energiprocent) kolhydrater vilket motsvarar ca 25 g kolhydrater per dag. Det kanske egentligen inte säger så mycket men om man jämför det med NNR (Nordiska Näringsrekommendationer) som fungerar som kontrollkost i denna studie som jag ingår i så ska man då äta ca 260 g kolhydrater per dag. Det är en enormt stor skillnad! Sen kanske man inte äter så mycket som 260 g kolhydrater per dag i vanlig fall men jag kan säga att jag själv äter så mycket mer än 25 g. Bara för att jag var nyfiken gjorde jag en snabb kostregistrering på vad jag åt under gårdagen och då kom jag upp i ca 200 g kolhydrater, så som sagt, 25 g per dag är ytterst lite.

 

Tidigare i veckan genomföre jag alla baselinetester och i dessa ingick bl a blodprover, mätning av basalmetabolism (kroppens grundomsättning i vila), handgreppsstyrka, kognitionstest, DEXA-scaner där man kan se hur mycket fettfri kroppsmassa och bentäthet man har, samt ett maxpulstest på cykel. Jag har varit och hämtat ut maten för de första tio dagarna, lämnat ett avföringsprov och nu på morgonen vägt mig och gjort mitt första ketontest. Man ska dagligen väga sig och ta dessa ketonprover för att kunna följa utvecklingen av kosten. Ketonkroppsbildningen kommer att öka i och med att kroppen inte får i sig så mycket kolhydretar så för att hjärnan ska få bränsle bildar kroppen keton. Successivt kommer dessa prover att visa mer och mer keton i mitt urin. Att gå in i denna ketonfas, innan kroppen vant sig är troligtvis det som kommer vara jobbigast under denna kost. Man mår ofta dåligt, blir illamående, trött, hängig och får huvudvärk under de dagarna kroppen gå in i ketos. Om jag kommer reagera så det vet vi ju inte än, men högst trolig, och högst troligt kommer det inträffa om 3-4 dagar. Jag fasar faktiskt för detta och är just precis nu inte så jättesugen på att utsätta mig för detta, MEN nu har jag beslutat mig för att göra detta och då ska jag ta mig igenom det. Jag vill testa dels för mitt framtida yrke, för att få en förståelse för hur det är för andra att äta en viss kost, för att bidra till forskningen och dels för att man tilldelas all mat under totalt två månaders tid, då kan jag spara lite extra pengar inför sommarlovet! :P

Såå, dags för mig att stiga upp och äta ostmacka (ett stekt ägg med en ostskiva och 5 g smör på) samt turkisk yoghurt med valnötter. Under dagen väntar sedan moussaka, chilikasslergratäng och två mellanmål; ostrullar med smör (två skivor ost med 15 g smör på) samt en avokado med 1 msk olivolja. Fettfest!

 

Ha en bra 1a maj allesammans och trevlig helg! :)

 

Dags att damma av bloggen igen tänkte jag... Från och med första maj kommer jag att delta i en koststudie och tänkte att jag skulle dela med mig av erfarenheter kring denna studie här på bloggen.

 

Studien utförs av den institution på universitetet där jag pluggar, Kostvetenskapliga institutionen, och studien undersöker vilken effekt LCHF-kost kan ha på hälsa och prestation. LCHF står för Low Carb High Fat och är en kost där man utesluter större delen av alla kolhydrater och ökar mängden fett. Syftet med studien är att undersöka hur unga (18-30 år), friska, normalviktiga kvinnor reagerar på att äta LCHF. Studien undersöker hur ämnesomsättning, blodfetter, hormoner, kroppssammansättning, bakterieflora i tarmen och prestation påverkas.

 

Studien inleds med så kallade baselinemätningar. Längd, vikt, midje- och höftmått samt blodtryck kommer att registreras. Vilometabolismen, alltså den basala förbränningen kroppen har i vila kommer att mätas samt att en rad olika blodprover kommer att tas. Tester på Idrottslabbet kommer också att genomföras. Där får man mäta sin kroppssammansättning i en så kallad DXA-scan och efter det följer ett maxpulstest på cykel. Och slutligen kommer även muskulär uthållighet att mätas med hjälp av ett handgreppstest och så kommer även ett test i kognitionsförmåga att göras.

 

Studien pågår under två fyraveckorsperioder med en wash out-period i mellan. I samband med baselinetesterna kommer man få reda på om man börjar äta LCHF-kost under fyra veckor eller om man börjar med kontrollkosten NNR. NNR innebär att man äter enligt Nordiska Näringsrekommendationer och det är denna kost som ska motsvara en "normalkost" vilket ska kontrolleras med LCHF-kosten. Det slumpas vem som startar med vilken kost så imorgon under förmiddagen när jag gör de första mätningarna kommer jag få reda på om jag ska äta enligt NNR eller LCHF mellan första och 28de maj. Efter 28de maj väntar 14 veckors wash out då man ska äta och leva normalt för att sedan gå in i den andra fyraveckorsperioden och äta den andra kosten. Efter varje period kommer samma tester som genomförs vid baseline att genomföras och resultaten kommer att jämföras.

 

Under hela studien kommer man att få all mat; frukost, lunch, middag och mellanmål tilldelat sig och det är denna mat man måste hålla sig till. Man måste äta upp alla mat enligt menyn och får inte äta eller dricka någonting annat. Det kommer framförallt bli en social utmaning då mat är en så stor del av alla mina sociala sammanhang. Under en månads tid får man se till att hitta på annat med sina vänner än att äta! :) Det ska bli spännande att se hur det går, hur man mår och hur man motstår alla frestelser.

Jag ska försöka uppdatera bloggen kontinuerligt under studietiden och dela med mig av mina erfarenheter kring att äta en strikt kost. Återkommer imorgon efter de första testerna! Stay tuned!

Sommaren är som bäst när solen gassar från en klarblå himmel och man svettas i bikini (och givetvis gnäller lite över det också). Sommaren är som bäst när man är ledig, kan hitta på massa roligt, sola och bada, njuta av de långa, ljusa nätterna och umgås med dom man tycker om. Och det är precis vad jag gjort de senaste veckorna. Jag har tajmat in min ledighet med kalasbra väder och hunnit med massa roliga saker mellan jobbdagarna.

 

För drygt två veckor sedan tog vi ett sista farväl av gammelfarmor Karin i Hökhuvuds kyrka. En sorglig men mycket vacker ceremoni. Småsysslingarna livade upp stämningen så man fick skratta lite mitt i sorgen. Efter detta åkte vi ut till sommarstugan vid Ornöviken för sol, bad och grill. Dagen efter det fylldes hela stället av bandmedlemmar från Notice to Airmen och deras familjer. Minifestivalen Krutan Live i Östhammar väntade och det var en riktigt trevlig kväll. Vi diggade med alla föräldrar till Eldkvarn och Notice to Airmen, drack lite för många öl, kissade på citrondoftande bajamajor och hängde i uppblåsbara soffor.

 

Sitter här, förkyld, utan röst och äter godis och funderar på vad som faktiskt hänt de senaste två veckorna... Från och med onsdagen för knappt två veckor sen och fram tills idag har varit fullproppat med nya upplevelser. Sommarlovet har börjar storartat och det känns som det kan bli svårt att toppa det som varit, trots att det knappt gått någon tid alls! :)

 

Började med att fira kusin Linnéas examen från Hälsopedagogprogrammet på GIH och kusin Pelles student. GRATTIS till er båda! :) Eftersom jag prompt skulle äta efterrätt på Pelles studentbjudning höll jag på att missa tåget ner till Göteborg... Men med en minut till godo hann jag och rullade sakta ner mot en oförglömlig helg. Det var en fantastisk helg i sin helhet där Håkan Hellström var huvudnumret.

 

 

Håkans egna idol Freddie Wadling var där och Kapten Röd gjorde en skitsnygg mix av hans egna "Ju mer dom spottar" och Håkans "Dom där jag kommer från". När jag nästan tappat hoppet kom hon, Veronica Maggio! Hon fyllde i "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" på ett fantastiskt sätt och tillsammans sjöng de också "Hela huset" och jag grät ikapp med Maggio. Och som om inte det vore nog gästade även Adam Lundgren och Tomas von Brömssen som spelar i filmen "Känn Ingen Sorg". Det var glädjemoment efter glädjemoment och man ville aldrig att det skulle ta slut. Tyvärr tog det slut, men på ett storstilat sätt, såklart. Efter ett konfettiregn över "Känn ingen sorg för mig Göteborg" spelades "Det kommer aldrig vara över för mig" och man tror att det just är det som händer, att det är över. Men då fylls himlen av fyrverkerier och den otroligt fina "Du är snart där" spelas. Håkan säger att "det här är min stora stund i livet" och avslutar med "Bara dårar rusar in". Fantastiskt. Han stannar på scenen och sitter och dinglar med benen och tittar ut över folkhavet som lämnar Ullevi. Jag vände mig om fler gånger påvägen ut för jag ville inte gå därifrån, jag ville inte släppa det vi just varit med om. Lyckan i "En vän med en bil", "Gårdakvarnar och skit", "Klubbland" och "Pistol", bara för at nämna några, var så obeskrivligt underbar! Det här var verkligen så stort för mig. Och för alla andra som var där. För jag tror inte en enda av alla de 69 349 personer som var där kan säga att det var en dålig konsert. Den var bra, bäst, på alla sätt och vis, på Håkans vis, och jag är så evigt tacksam att jag fick uppleva denna kväll.

 

 

Vi lämnade våra saker hos min moster Ann där vi bodde hela helgen, hämtade ut våra nummerlappar och åt för 115de gången de senaste dagarna innan vi gick och la oss för att hinna få några timmars sömn innan starten 03.14. Team "Krämpor" men mina hypokondrikersymptom, Johans ischiassmärtor och Linnéas halsont och förkylning startade tillsammans med Gustav och Ann-Sofie, helt ovetande om det fruktansvärda som väntade oss... Johan stack iväg redan vid starten från vårt lilla gäng och Linnéa var tvungen att bryta loppet vid första depån efter 50 km, pga av halsont och att hon kändes sig helt förstörd i kroppen. Så fruktansvärt tråkigt att det blev så men ett storsint beslut av henne. Hon har ett pannben av stål och ger aldrig upp så det var nog större för henne att verkligen lyssna på kroppen och avbryta än att fortsätta. Och i efterhand var det utan tvekan det bästa beslutet med tanke på att hon fortfarande inte är frisk men också för att de första 100 km var som en dans på rosor i jämförelsen med hela sträckan längst Vätterns västra sida.

 

Medvind ner till Jönköping och Gustav säger "det här är dom lättaste 10 milen jag någonsin cyklat". Det fick vi alla äta upp sen. Genom Jönköping var vinden så stark i sidled att det var svårt att hålla sig på cykeln. Och hela vägen upp mot Hammarsundet var en plåga. Det har tydligen aldrig blåst så mycket som det gjorde under årets lopp sedan loppet 1981. Motvinden var horribel! Som Johan beskrev det kunde man se hur cyklisterna framför stannade upp i nedförsbackarna och några sekunder senare själv känna en vägg av vind framför sig. Man fick ingenting gratis och under de värsta stunderna försvann all ork och all motivation. Av någon anledning fortsatter man trampa, även om det gick så himla sakta, och trots att jag bara ville lägg mig ner och aldrig mer resa mig. Jag hann fundera så många gånger på varför jag gjorde detta. För vem jag gjorde det. Vad jag försökte bevisa för mig själv. Jag ville inte cykla och jag kände också att jag kunde skita i både Vansbrosimningen och Lidinögloppet för ingenting spelade som någon roll. Knäna la av redan innan Fagerhult, och då har man inte ens kommit halvvägs. Allt smärtade och kroppen orkade inte lika mycket som jag ville att den skulle.

 

Bitvis gick det givetvis bättre. Energin och motivationen kommer och går och sträckorna på östsidan, med vinden i ryggen kändes som en befrielse. Trots att jag stannade på färre depåer än förra året så lyckades jag ändå inte slå min tid på 13 h och 55 min. Jag korsade mållinjen efter 14 h och 14 min och grät av utmattning och besvikelse när jag kramade om Linnéa. Men utan Gustavs draghjälp stora delar av loppet hade jag nog inte ens tagit mig runt på den tiden. Han, jag och Ann-Sofie hjälptes åt fram till Hjo då Ann-Sofie inte riktigt orkade hålla vårat tempo. Jag och Gustav hakade på ett gäng på fem cyklister och fick ligga bakom och "glida" med i några mil och återfick då lite motivation och ork. För att bara få komma i mål valde vi då att inte stanna i Karlsborg. Dumdristigt, för den lilla pausen hade nog varit nödvändig. Orken dog totalt och sträckan upp till Hammarsundet där det vänder ner mot Motala var nog den värsta sträckan på hela loppet. Väl där uppe är det "bara" 40 km kvar. Med vinden i ryggen fick vi lite hjälp och de sista milen gick tack och lov lite snabbare, även fast det kändes som att de aldrig skulle ta slut. Men slut tog det. Vilket bara kändes så jäkla skönt! Jag var varken glad eller nöjd, bara lättad. Det var underbart att få krama om Linnéa och Johan i målet. Och vilken kämpe Johan är, men ischiassmärta större delen av loppet slet han helt själv och tog sig runt på 13 h och 27 min. Som två invalidos stapplade vi hem, åt en halv pizza, försökte se en film men somnade.

 

 

Men smärtan och plågorna bytes igår mot ny lycka och eufori när jag och Johan gick på Kentfest på Gärdet. Det var en endagsfestival med andra artister än endast Kent men vi orkade inte skynda in, utan tog det lugnt och såg bara Kent. Och det var allt annat än bara kan jag säga! Kent ÄR fan i mig Sveriges bästa band och det bevisade dom igår igen. Så underbart att äntligen få se dom igen och höra flera av låtarna från nya skivan Tigerdrottningen live! Och att få gå med Johan som nog är ett av deras största fan gjorde saken så mycket bättre! :) Att himlen öppnade sig och regnet öste ner gjorde absolut ingenting, det blev snarare en effekt som förstärkte allt det fantastiska. Det var som befriande att stå där i regnet och sjunga med till "Utan dina andetag". Dom bjöd på några av min favoritlåtar, såsom "Petroleum", "Jag ser dig" och "747" och flera av de fantastiska låtarna från nya plattan. Petra Marklund gästade och hennes röst passade så bra i "Svart Snö". Beatrice Eli var också där och tillsammans körde dom deras duett "Godhet". Det enda som gjorde mig lite besviken var att dom inte spelade "Innan himlen faller ner". Det är en så mäktig låt som jag verkligen hade velat höra live, speciellt tillsammans med den riktigt grymma kören bestående av Naomi Pilgrim, Ida Redig och Miriam Bryant. Fast besviken var jag egentligen inte, för hur skulle man kunna vara det?! Snarare så att jag gärna hade hört den låten också. De hade kunna få spela hela natten, vi hade garanterat varit kvar och känt samma lycka som vi gjorde under de två timmarna de spelade. Två timmar går alldeles för fort men jag är så glad att vi kunde gå och se denna spelning och fyllas av energi efter pärsen runt Vättern. Tack vare Johan fick jag också under en liten tid uppleva hur det är att gå på konsert och vara nästan två meter lång. När han lyfte upp mig var det som en helt annan värld. :D De får sekunderna gjorde spelningen ännu mäktigare. Men mäktigast av allt var ändå avslutningen när vi bombas av konfetti, fyrverkerierna fyllde himlen och "Mannen i den vita hatten (16 år senare)" brakar lös! Den låten alltså. Att en låt ens kan vara så bra?! En klockren avslutning på en klockren spelning. Tack Kent! Tack också för att ni öppet tar ställning mot Sverigedemokraterna och nationalismen.

 

Sju veckor har gått sedan påsklovet och sedan jag skrev här... Jag har främst inte haft tid att skriva pga några riktiga fullspäckade veckor under slutet av terminen samtidigt som jag inte riktig haft motivation att göra det heller. Inte ett enda inlägg har det blivit i maj så här kommer en tillbakablick av vad som hänt sedan sist.

 

Spenderade fyra härliga dagar i Barcelona med Emelie och Josse under påsklovet. Bortsätt från ganska trist väder var det en mycket trevlig resa med lååånga promenader runt om i stan (med Emelies kollektivtrafikskräck i utlandet var det bara att traska ;)). Vi turistade och såg många av alla Barcelonas "måsten", åt massa god mat och shoppade en del. Mina favorier var saluhallen (vilket fantastiskt ställe!! Så mycket frukt och färskvaror och god mat att man bara ville köpa massor!), Park Güell (en jättestor park uppe på en höjd strax utanför stan med utsikt över hela Barcelona) och Maremagnum (en gigantisk ponton i hamnen där man kunde strosa runt, shoppa och äta riktigt god tapas). 

 

Veckan efter lovet var det Valborg. En dimma... Haha neejdå men mycket vin och dans på Schalgerbaren blev det tillsammans med bland annat Jessica, Johan och Hannes. Gick mitt första första maj-tåg också och bar stolt knappen "Ingen ung utan jobb"! 

 

Mellan allt det roliga försökte jag hinna med lite fysiologiplugg men den mesta av tiden gick åt att planera Kostbollen. Ett årligt event för dietister och kostvetare från Umeå, Göteborg och Uppsala. Jag och Matilda roddade allt kring all mat som skulle serveras till alla 130 gäster under helgen. Det var mycket jobb både innan och under helgen men tillsammans med alla fina personer som hjälpte oss gick det jättebra! Det blev verkligen en lyckad helg med mässa, föreläsning med Mårten Nylén, brännbollsturnering och finsittning. Som sagt, mycket att stå i både under och innan helgen men också så kul! Alla i projekgruppen gjorde ett fantastiskt jobb och jag är stolt över oss! :D

 

Efter den helgen drog tentaplugget igång på allvar och jag bänkade mig på den vanliga platsen i Tornet. Frukost, lunch, middag och mellanmål värmdes i skolans mikrosar och vi hade i princip lika gärna kunnat övernatta där. Det var svårt att hitta motivstionen för att jag kände mig ganska slutkörd efter Kostbollen och förkylningen jag drog på mig i samband med detta. Tur att Jessica och Johan satt i sofforna bredvid och stöttade mig! :)

 

Mitt bland detta valdes ny styrelse till vår kårförening Cibus och till Sahällsvetarsektionen och nu mera kan jag titulera mig som ordförande i Cibus och vice ordförande i sektionen (som om jag inte hade tillräckligt att göra...?!). Det kommer alltså bli fullt upp även i höst men det ska också bli kul! Att ha Matilda och Sara vid min sida som har stenkoll på arbetet i Cibus så vet jag att det kommer går bra! :) 

 

Avslutade terminen ganska tidigt i Umeå med tjejerna och två boxar vin i Rådhusparken. Solen värmde, allt var spontant och fantastiskt! Hann med lite solbad vid Nydalasjön, grillning och ett galet svettigt och så roligt sista cykelpass på IKSU också innan jag flög söderut.

 

Kom hem till Sthlm i slutet av maj och har de senaste veckorna varit på S:t Görans sjukhus och haft fältstudier. Det innebär att jag gått bredvid dietisterna där för att få en större inblick i arbetet. Det har verkligen varit spännande och lärorikt och jag ser fram emot mitt framtida yrke! :)

 

Över Kristi himmelsfärd förra helgen gjorde jag och Linnea en mer och mindre cyklad cykelturné. Vi cyklade Sollentuna-Lagnö-Östhammar-Sollentuna och samlade ihop ca 40 mil inför kommande Vätternrundan. Mycket välbehövligt med tanke på att jag innan det bara fått ihop ca 25 mil i Umeå. Vi fick cykla i både regn, vind och sol. Vi cyklade 2, 2 mil fel mellan Lagnö och Östhammar och fick känna på att sitta länge på cykeln. Och det kändes i kroppen kan jag säga! Vättern blir mycket spännande i år...

 

I måndags firade vi pappas födelsedag med middag hos Bella och Janne, i tisdags natt lämnade jag in terminens sista arbeten och fick äntligen sommarlov!! Såå fantastiskt skön! I och med detta är jag och mina klasskamrater halvvägs genom utbildningen!

 

Igår firade vi Linneas hälsopedagogexfamen och idag Pelles student, grattis till er båda! :) Nu rullar tåget mot Göteborg, Kicki och Håkan Helldtröm! :D

 

Jaa det här var ändå en ganska så kort resumé av de senaste sju veckorna. Massor har hänt och tiden har bara sprungit iväg! Nu väntar några veckors ledighet och sen jobb på Upper Crust. Jag ska försöka hålla er mer uppdaterad nu framöver! :) Trevlig helg vänner! 

Efter att ha ätit LCHQ i en vecka var det dags för veganvecka förra veckan. Och tentavecka. Vilket innebar att jag tryckte i mig frukt och grönsaker sittandes i skolan mellan 8 och 20. Lite så var det faktsikt. Gjorde inte mycket annat än att plugga förra veckan inför tentan vi skrev i måndags. De få timmarna jag var hemma så diskade jag matlådor och sov. :P 

 

Att äta bara vegansk mat innebär att man helt och hållet utesluter animalier i kosten. Inget kött/fisk/fågel, inga mjölkprodukter, inga ägg, inget gelatin, inget löpe och ingen honung. Folk har frågat: vad äter men då?! Det finns givietvis massor man kan äta utan att äta det jag nämnde ovan men det kräver också viss kunskap och intresse. Under veckan åt jag bland annat havregrynsgröt (ÄNTLIGEN fick jag äta gröt igen, som jag längtat!) med frön, frukt, gröna russin och havremjölk, linsgryta med champinjoner och pasta, falafel i bröd med avokadoröra och grönsaker, smoothies på soyghurt, kokosmjölk, banan och bär, frukt (massvis med frukt!), gönsaksstavar, taco på sojafärs... Det går om man vill men givetis måste man tänkta till både en och två gånger innan man handlar och lagar mat. 

 

Tillagar man all mat själv är det mindre problematiskt eftersom man vet exakt vad man stoppar i, men det blir genast mycket svårare med halv- eller helfabrikat. Jag testade en färdig, fryst falafel som verkligen var jättegod men som innehåll spår av mjölk. Jag rådslog med min vegankompis Jessica och hon sa att man ibland måste bortse från sånt eftersom det finns spår av det mesta i det mesta. Vill man helt undvika detta så får man välja speciella fabrikat eller laga maten från grunden själv. Jag ville testa den färdiga falafeln för att det är kul att testa om de färdiga livsmedlen som erbjuds håller måttet, vilket jag tycker den gjorde. 

 

Förutom att man hela tiden måste tänka till om det man handla är fritt från animalier så måste man även ha koll på att man får i sig alla nödvändiga näringsämnen som vegan. Det är några saker som är extra viktiga att tänka på:

 

Fullvärdigt protein. Protein är uppbyggt av aminosyror och vissa aminosyror är essentiella för kroppen. Det innebär att vi måste få i oss dessa från kosten för att få i oss fullvärdigt protein. Animaliskt protein innehåller alla essentiella aminosyror. Det gör inte alla vegetabiliska proteinkällor men däremot kan man kombinera fullkornsprodukter med vegetabiliska proteinkällor och på så sätt få i sig alla essentiella aminosyror. Linsgrytan jag åt är tex en bra protinkälla och tillsammans med fullkornspasta blir proteinerna fullvärdiga.

 

Vitamin B12. Detta B-vitamin finns endast i animalier och därför måste man som vegan äta tillskott av detta.

 

Vitamin D. I huden finns ett ämne som ombildas till D-vitamin vid kontakt med solens VU-strålar. För att producera tillräckligt av vitaminet i huden måste man vistas ute i solen 15-20 minuter varje dag mellan mars-oktober och exponera 30% av huden. Övriga månader om året står solen för lågt i Sverige för att UV-strålarna ska kunna producera något vitamin. Äter man fisk, och då fet fisk (lax, makrill, sill etc), ägg och berikade mejeriprodukter får man i sig D-vitamin från kosten men som vegan äter man ju inte dessa livsmedel och därför kan det vara lämpligt att ta tillskott av detta vitamin främst under vinterhalvåret. Dock ska man vara medveten om att vitamin D kan lagras i kroppen under ganska lång tid, så har man exponerats mycket av solen under sommaren kommer lagren räcka en bit in på hösten och vintern. Hur länge är svårt att säga och är givetvis individuellt. 

 

Järn. Att få i sig järn är egentligen inga problem om man äter allsidigt som vegan. Det finns mycket järn i bland annat torkad frukt, nötter och mörkgröna bladgrönsaker. Det man däremot bör tänka på är att järn från vegatabilier inte är lika lätt för kroppen att ta upp som animaliskt järn. Så för menstruerande kvinnor, gravida eller personer som idrottar mycket och som är veganer är det extra viktgit att tänka på vad som hämmar och stimulerar upptaget av järn. C-vitamin, zink och folsyra (folat) är ämnen som stimulerar upptaget av järn. Hämmande faktorer är bland annat kalcium, kaffe och te men också  fullkorsprodukter. Fullkosrnprodukerna innehåller ämnen som binder till sig järn vilket innebär att järnet inte kan tas upp, men fullkornsprodukter innehåller ofta mycket järn så jag skulle säga att fördelarna med fullkorn är större än att utesluta det pga av järnupptaget. Kombinerar man det med stimulerande faktorer blir det bra. 

 

Selen. Selen är en mineral som det finns mer av i animlaier, framförallt kött, än i vegetabilier. Men med två paranötter om dagen har man fått i sig sitt dagliga intag, så gillar man paranötter är det hellugnt. 

 

Under en vecka med endast vegansk mat så hinner man inte utveckla några direkta brister så jag la faktiskt inte jättemycket energi på att tänka på det jag skrivit om ovanstående vitaminer och mineraler. Jag fick alltså inte i mig tillräckligt med vitamin B12 och förmodligen inte vitamin D heller med tanke på att jag var inne större delen av dygnets ljusa timmar. Men som sagt, under en veckas tid är det ingen fara om man som mig återgick till att äta blandkost efteråt. Väljer man däremot att äta vegansk mat under en längre tid eller resten av sitt liv är det mycket viktigt att tänka på detta.

 

Med ersättningsprodukter som havremjölk, mjölkfritt smör och soyghurt var det inte speciellt svårt att endast äta vegansk mat under en vecka. Jag äter ganska mycket vegetariskt i vanliga fall och tycker det är gott vilket jag tror underlättar mycket. Men givetvis saknade jag även vissa livsmedel under veganveckan som jag gjort under dietveckorna innan. Den här veckan var det ägg jag saknade allra mest. Jag äter massvis med ägg annars så det var svårast att vara utan, men absolut inte omöjligt. Att jag kunde äta obegränsat med frukt vägde upp det mesta! ;)

 

Efter måndagens tenta och tisdagens föreläsningar var det äntligen dags för det mycket efterlängtade påsklovet! Det innebär ledighet från både skolan och dieter. Under den här veckan och nästa "vilar" vi från dieter och äter som vanligt (fast säkerligen mer godis, iaf jag) för att sedan testa på periodisk fasta, paleo och rawfood. Imorgon åker jag med Jossan och Emelie till Barcelona och där lär det bli allt annat än dieter! :D 

Galet att det redan är fredag, vart tog den här veckan vägen?! Att det redan är fem dagar sedan vi bytte F i LCHF till Q och LCHQ?! Avslutade den kämpiga och väldigt feta LCHF-veckan med en rejäl LCHF-brunch innan vi i måndags påbörjade nästa diet, som alltså är LCHQ; Low Carb High Quality. Det som ryms under Quality är ganska mycket, där ibland god fett- och kolhydratkvalitet, god och vällagad mat, nått glas vin och motion. Det är en icke kaloribegränsad lågkolhydratkost av hög kvalitet där fett med god kvalitet har en given plats och där mängden protein är högre än vad många normalt är vana vid. Enligt LCHQ-gurun Fredrik Paulún är detta inte bara en diet utan en livsstil som "gör din kropp snyggare och friskare - utan den tuffa vånda som många dieter kräver". Vidare skriver han i sin bok "LCHQ - Lågkolhydratkost av högsta kvalitet" att "LCHF är alltså tänkt som ett sätt att leva som håller livet ut".

 

Vad skiljer då LCHF mot LCHQ? Jo, framförallt är det den omtalade fettkvaliteten. När man talar om god fettkvalitet talar man oftast om enkelomättat och fleromättat fett. Detta fett är i många (!) studier bevisat bättre för hälsan och minskar risken för en rad olika sjukdomar kopplade till kosten, såsom hjärt- och kärlsjukdomar och viss cancer. Detta goda fettet finner man mer eller mindre i alla livsmedel som innehåller fett men störst mängd är det i vegetabiliska fetter som olja, nötter, frön och avokado men också i ägg och fet fisk. Det mättade fettet är det som anses ha sämre kvalitet och detta fett återfinns i större mängd i animaliska fetter såsom smör, grädde, fet ost och rött kött. Man får dock inte glömma att alla mättade fetter inte är likvärdiga. Vissa, med en viss kemisk struktur, har liknande effekter som fleromättat och enkelomättat fett. Dessa finns bland annat i kokosfett.

 

Mängden av de olika näringsämnena fett, kolhydrater och protein skiljer sig också åt mellan de olika kosterna. Enligt LCHF ligger allt fokus på att hålla nere kolhydraterna till 5-10% och äta så mycket fett som möjligt (vilken man måste för att ens ha en chans att hålla kolhydraterna så låga). I LCHQ bör kolhydraterna ligga runt 20% men tränar man mycket kan man äta upp emot 30%. Gällande protein så bör det ligga mellan 30-40% vilket är det dubbla om man jämför med de allmänna rekommendationerna från livsmedelsverket. Det är också detta som har varit svårt att komma upp i under den här veckan. Trots att jag har ätit ganska mycket mjölkprodukter, lax, ägg, torsk och kyckling så ligger jag strax under 30% i snitt under de dagar som gått. Man skulle behöva äta större mängd protein under huvudmålen eller bara tonfisk eller kyckling till mellanmål för att komma upp i dessa mängder. Protein mättar väldigt väl vilket gör det svårare att få i sig så stora mängder när man också äter annat. Det är också lite grejen med dieten, att de större mängderna protein mättar vilket gör att man äter mindre. Däremot vet jag inte om det är av värde för mig att äta så stora mängder protein för att jag inte kan tillgodogöra mig detta och lagra in det som just protein i musklerna. Men eftersom jag är fullt frisk (vad jag vet) ska det heller inte vara så stor risk att äta dessa mängder. Man brukar prata om att njuren belastas, och det gör den, men som sagt, är man fullt frisk har kroppen kapacitet att ta hand om den större mängden protein.

 

Jag saknar fortfarande frukt och gröten på morgonen vilket det inte riktigt finns utrymme för i denna kost heller. Man kan äta lite frukt och jag har ätit ett äpple om dagen. Sällan har ett äpple smakat så gott som i måndags! ;) Annars tycker jag egentligen inte att det är speciellt svårt att hålla kolhydraterna mellan 20-30%. Ersätter man pastan med tex quinoa, hoppar över gröt och bröd och begränsar fruktmängden kan man sänka kolhydratintaget ganska mycket. Som sagt är fettkvaliteten i fokus och inte egentligen mängden. Jag har alltså ätit mer magra majeriprodukter, olja, nötter, avokado och fet fisk den här veckan i jämförelsen med förra men låtit fettet ta upp resten av utrymmet när jag kommit upp i (nästan) rätt mängder kolhydrater och fett.

 

Jag anser att denna kosthållning är mycket mer vettig än LCHF. Jag gillar att fokus ligger på kvalitet och maten som rekommenderas liknar mycket det jag äter i vanliga fall förutom att jag då äter mer kolhydrater och mindre protein och fett. Jag förstår tanken bakom att detta kan ses som en livsstil och inte en diet för jag tror att detta är ett sätt man i stort sätt skulle kunna äta på under resten av sitt liv. Och det gillar jag när det gäller kost. Jag anser att det handlar om att hitta ett sätt att äta som håller livet ut. Extrema dieter är svåra att hålla sig till under en längre tid och risken är då att man faller tillbaka i sin gamla (o)vanor. Som ni säkert märker är jag mycket mer positiv till denna kosthållning än förra veckans LCHF-kost och det är just för att den känns lite mer "lagom av allt", vilket jag gillar. :) Det är ändå lite halvknepigt att få ihop vettiga måltider med denna fördelningen men det är ju ingen omöjlighet. Jag tycker dock inte att man ska vara rädd för att äta mer kolhydrater men med kvalitet i fokus tycker jag denna kosthållning känns vettig och hållbar.

 

 

Utan frukt i fem dagar försmäktar jag med LCHF... Haha ja det är lite så det känns just nu. Jag har inte ätit en enda frukt på fem dagar och det är faktiskt det som varit jobbigast under dessa dagar. Jag har inte alls känt det där sockersuget som jag trodde att jag skulle göra men å andra sidan kan längtan efter frukt vara en del av ett sockersug. Men jag har inte känt det där enorma suget där man får som abstinenskänslor, vilket givetvis är skönt. Förutom längtan efter att sätta tänderna i ett krispigt gott äpple så har illamåendet vara rätt jobbigt. Mer eller mindre efter varje måltid känns det som att fettet sitter i halsgropen och illamåendet pockar på. Det gör ju att man inte är så sugen på att äta något annat... Många frågar om jag har känt något annorlunda i kroppen och det enda kroppsliga jag känner av är magen. För att vara ganska rakt på sak så är jag galet hård i magen nu. Inte så konstigt med tanke på mycket fett och lite fibrer. Vad skulle annars kunna hända med kroppen så här tidigt under en sån här fettrik och kolhydratfattig kost?

 

Man förlorar ofta mycket vätska inledningsvis och detta beror på att man minskar sitt intag av kolhydrater. Kolhydrater binder vätska och slutar man äta kolhydrater kommer kroppen släppa en del vätska. Detta är en bidragande orsak till att många kan gå ner rätt mycket i vikt efter bara några dagar med en sån här kost. Jag känner inte av detta speciellt mycket faktiskt och tror inte att jag gått ner något i vikt heller, jag har inte vägt mig men det känns inte så.

 

Efter några dagar, det är svårt att säga exakt hur länge, men när kolhydratförråden i kroppen börjar sina och man inte fyller på med tillräckligt mycket kolhydrater kommer kroppen in i så kallad ketos och bildar ketonkroppar. Ketonkroppar bildas i stor mängd vid fettförbränning utan tillgång på kolhydrater. I vanliga fall är kroppens primära energikälla glukos, alltså kolhydrater. Glukos är det bränslet som lättast kan användas av alla kroppens celler och hjärnan, nervvävnad och röda blodkroppar måste ha tillgång på glukos för att fungera optimalt. Detta beror på att glukos, i jämförelse med fett och ketonkroppar, kan bilda energi i frånvaro av syre. Detta är en förutsättningen för vissa celler som aldrig har tillgång på syre pga av dess uppbyggnad. Vid brist på kolhydrater riskerar man också att bryta ner muskelproteinet då kroppen bildar glukos från protein. Kroppen är smart och kan anpassa sig efter det den har att utgå ifrån för att överleva. Det innebär att kroppen så småningom adapterar, alltså vänjer sig vid, att använda dessa ketonkroppar som energikälla men dock är detta tillstånd att betraktas som ett ofysiologiskt tillstånd för människan. Med detta menas att det inte är fördelaktigt för många av kroppens processer att befinna sig i ketos under en längre period. Dels bidrar det till att kroppen blir sur, alltså att kroppens pH-värde sjunker och där med kan en rad olika funktioner i kroppen försämras. Kroppen har ett väl utvecklat buffertsystem, ett system som hela tiden arbetar för att upprätthålla de pH-ändringar som sker. Det är ett effektivt system och de flesta personer som är fullt friska har en mycket god kapacitet att upprätthålla kroppens fysiologiska pH oavsett kost. Det innebär alltså att man skulle kunna vara i ketos utan att det är en risk för att rubba kroppens pH-balans, om man är frisk. Men då många av kroppens funktioner belastas och inte kan utnyttjas optimalt är ketos under en längre period inte önskvärt.

 

En indikation på att man är i ketos är att urinen och utandningsluften doftar fränt av aceton. Aceton är en ketonkropp som bildas vid fettförbränning utan tillgång av kolhydrater men den kan inte utnyttjas av kroppen som energikälla och kan i för stora mängder bli giftig. Därför måste acetonet rensas ut, vilket det görs via urin och utandningsluften.

 

Det jag skrivit om nu är några av de fysiologiska effekter som sker i kroppen när man äter en fettrik och kolhydratfattig kost. Det som måste tilläggas är att det ju givetvis är individuellt hur man mår av en sån här kost. Vissa mår jättebra och vid vissa sjukdomstillstånd rekommenderas kost som denna för att lindra symtom. Det handlar alltså om att hitta det man själv mår bra av men man ska också vara medveten om att det inte finns några långtgående studier på hur man mår och hur kroppen skulle fungera av att konsumera så stora mängder fett under flera, flera år. Samma sak gäller för alla "nya" trenddieter. Det är svårt att säga hur vi kommer må om 20, 50, 70 år med en viss kost och det är en av anledningarna till att jag själv, i vanliga fall, väljer att äta en varierad kost med lagom av allt utan att helt utesluta något näringsämne. Hur du gör är upp till dig, men jag tycker det är viktigt att man kan belysa möjliga för- och nackdelar med olika koster och föra en diskussion kring detta. :)

 

Jaa det är så man kan beskriva LCHF väldigt enkelt tycker jag... :P Low Carb High Fat innebär verkligen MYCKET fett. Det förespråkas naturligt fett, alltså inga lätt- eller lightprodukter där fetthalten har reducerats eller ersatts med annat utan fullfeta produkter såsom smör, vispgrädde, kokosfett, olivolja, rapsolja, fet ost och majonnäs. Och för att kunna hålla kolhydratinnehållet så lågt som 5-10 energiprocent (totalt under dagen får endast 5-10 procent komma från kolhydrater) måste man äta stora mängder fett för att "kompensera" även om man äter produkter med lågt kolhydratinnehåll. Det är nämligen så att vissa produkter som många ser som "rena" fettprodukter ändå innehåller en del kolhydrater. Exempel på detta är turkisk yoghurt med fetthalt 10% som innehåller 6 g/100g, alltså 6% kolhydrater. För att ändra själva energiprocenten av kolhydrater "måste" den blandas med vispgrädde. Eftersom grädde innehåller ytterst lite kolhydrater sjunker alltså delen kolhydrater i yoghurt och gräddblandningen i jämförelsen med att bara äta yoghurten. Energiprocenten av kolhydrater bli alltså ännu lägre.

 

 

Då sitter man här, två dygn efter Öppet Spår och känner sig trött, sliten och så himla stel i hela kroppen. Det är smärtsamt att åka 90 km skidor kan jag tala om... Och i år var det nog mer smärtsamt än förra och det beror högst troligt på att jag bara fick ihop knappt 25 mil i spåret innan loppet i jämförelse med 55 mil förra året. Finns lite olika förklaringar till detta, men inget av dom spelar ju någon roll nu, för nu har jag trots allt tagit mig igenom första loppet på yttligare En Svensk Klassiker, tillsammans med Linnéa, Johan, Gustav och Ann-Sofi! :)

 

Pappa skjutsade upp oss till Sälen i söndags. Där bodde vi vår gamla stuga med Ann-Sofi och hennes föräldrar. På natten kom Chribba upp och skjutsade oss till starten (vad skulle vi göra utan våra pappor Linnéa?!). Väl vid straten möttes vi av duggregn och +4 grader (tydligen varmare än på Stockholm Maraton 2012...). Halva startplatsen var dränkt i vatten så vi gick lägga ut våra skidor på en smal remsan med få spår. Vi hamnade ändå ganska långt fram och passerade startlinjen vid 07.10. Då började den i början härliga och mot mitten och slutet fruktansvärt jobbiga resan mot Mora. Vi höll ihop upp för den långa backen i starten men väl uppe på myrarna innan Smågan pinade Johan iväg medan jag, Linneá och Gustav höll ungefär samma tempo. Så småning om delade vi också på oss och åkte i vårat eget tempo. Som vanligt blåste det på bra uppe på myrarna men inledningsvis hade vi i alla fall vinden i ryggen. 

 

Jag tyckte det mesta flöt på bra till strax innan Risberg då jag fick väldigt ont i armbågen. Smärtan var mer intensiv än tidigare och det kändes som att en nerv satt i kläm för vid varje staktag så domande armen och fingrarna. När jag väl kom upp till Risberg gick jag in i sjukstugan för att tejpa om armen och få lite massage så att musklerna kunde slappna av lite. Det hjälpte en lite stund men smärtan kom ganska snabbt tillbaka och i samma veva, med ca 7 km kvar till Evertberg gick min ena stav sönder. Först ramlade trugan av och när hela staven fastnade djupt ner i snön bröts den av på nått konstigt sätt när jag drog upp den igen. Givetvis var det den vänstra staven som pajade vilket innebar att jag behövde använda min högra, onda arm ännu mer... Det var alltså "bara" att staka och diagonala med en stav, bitvis i fel hand för att avlasta högern lite, i 7 km upp mot Evertgsbeg. Då var jag riktgit nära på att ge upp och strunta i att åka resten av loppet. Det var så slitit både fysiskt och mentalt. Men jag hann tänk om när en kille åkte förbi och sa: "Shit, hade det där hänt mig hade jag lagt mig i en snöhög och börjat gråta". Så fan heller var min första tanke. Jag ska inte lägga mig nu, jag ska inte gråta, jag ska inte ge upp för jag ska ta mig i mål!

 

Väl i Evertsberg fick jag en ny stav och lite ny energi. Men det höll inte i sig allt för länge... Efter några kilometrar tappar jag trugan IGEN på den staven jag fått låna. Då blev jag inte bara frustrerad utan också jävligt förbannand! Hur kan det ens hända?! Totalt åkte jag ca 12 km med en stav, som om det inte är jobbigt nog att åka 90 km med två stavar?! Hahah, herregud alltså, varken materialet eller kroppen var på min sida.

 

Fick ytterligaren en ny stav i Oxberg. Väl där har man knappt 30 km kvar. De kilometrarna gick inte speciellt fort för då var jag riktgit sliten. Hade ont i armbågen och tårna som var helt stelfrusta av alla vattenpölar man passerade på vägen. Jag var så stel i triceps, nacke och axlar och motvinden gjorde det inte lättare men att kasta in handduken då fanns ju inte. Det var bara att ge sig fan på att man skulle in i mål. Och i mål tog jag mig. Efter 8 h, 56 min och 47 sek passerade jag mållinjen till Chribbas hejarrop. Så fantastiskt skönt!! Jag trodde inte att jag skulle kunna känna mig glad när jag kom in i mål med tanke på allt som hänt längst vägen men när jag såg att jag ändå fick en tid under 9 timmar kände jag mig glad och lättad. Jag hade dålig koll på tiden mot slutet och trodde jag skulle åka in på en sämre tid än förra året, men jag förbättrade mig ändå med nästan en halvtimme vilket kändes väldigt skönt! :) 

 

Trots att jag fortfarande inte har återhämtat mig och trots att jag fortfarande har ont överallt så är jag helt inställd på att åka nästa år igen. Jag vill verkligen ha revansch på mig själv! Jag vill kunna åka hela loppet med hel utrustning och hel kropp. Våga man tro på att man kanske kan tangera Johans tid på 8 h, 1 min och 56 sek nästa år?! Jag satsar på det i alla fall! ;)

Men redan på fredag har jag chans till en revasch. Då är det dags att åka Stafettvasan tillsammans med pappa, Linnéa, Chribba och Anders. Jag har andra sträckan mellan Mångsbodarna och Evertsberg. Det är  samma sträcka där armbågen började göra riktigt ont och staven gick sönder första gången. Nu hoppas jag att smärtan inte hinner bli lika intensiv, att stavarna håller och att kroppen känns någorlunda pigg, för satan i gatan vad jag ska staka då! :D 

 

 

Vilken skidhelg detta varit! Inte bara för Sveriges skidlandslag och de 2 OS-gulden vi kammat hem utan också för egen del. Jag spenderade hela lördagseftermiddagen med att valla skidor och åkte sedan en längre sträcka. Insåg att nästa veckas Öppet Spår kommer bli riktigt jobbigt och göra riktigt ont med tanke på den uppladdningen jag haft... Men strunt i det nu, åter till Sveriges OS-guld!

 

Jag är så fascinerad över hur mycket känslor detta väcker hos mig och mååånga andra. Satt som klistrad framför TVn i lördags för att se damernas stafett. Önskade så att tjejerna skulle orka hela vägen för medalj men hoppet slocknade lite när Anna Haag tappade ganska mycket på sin sträcka, men när Charlotte Kalla gick ut och tryckte på som en raket kändes det ändå som att vi garanterat hade en bronsmedalj, men det blev så mycket mer än det! Det blev ett guld och det blev en riktigt rysare! När jag tänker tillbaka på det blir jag helt uppspelt! Vilken fantastisk sträcka Kalla gjorde, vilken atlet hon är!! Att kunna jaga ikapp 35 sekunder och orka pressa sig om på upploppet och ta hem ett OS-guld är helt fantastiskt!! Underbart! :D

 

Jag kunde inte sitta still under Kallas sista varv, gick runt, runt som en orolig hund i mitt lilla rum, vågade inte titta, vågade inte hoppas, bad bara om att vi i alla fall skulle ta medalj, trodde inte att hon skulle klara att åka så starkt hela vägen. Men Kalla bevisade att det kunde hon visst och hon visade att hon är bäst när det gäller! På upploppet hoppade jag upp och ner och skrek rakt ut, vilken pärs alltså!! När hon korsade mållinjen och de andra tjejerna i laget kom springandes och skrikandes kom tårarna. Inte bara så att jag fällde en glädjetår, jag snarare bölade, hulkade och tårarna bara sprutade samtidigt som jag skrattade. Visst att jag är blödig men blev ändå lite förvånad över min starka reaktion. Strax efter målgång ringer kusin Gustav och det är knappt att jag kan få fram några ord i all gråt och skratt. Vi pratade länge om hur stort detta var, vilken bragd alla tjejer gjort men framförallt Kalla. SÅ. HIMLA. FANTASTIKST. Jag skuttade ut i korridoren och in i köket för att fira med de andra, men vad möter jag? Ett gäng som sitter och tittar på Fångarna på Fortet och inte har en nån aning om vad som hänt?! Min första tanke var: vad är det för fel på folk?! Sverige åker en stafett med medaljchans, loppet blir galet dramatiskt, vi tar hem ett guld och där sitter dom helt omedvetna och obrydda?! Haha, det är bara inse att alla faktiskt inte bryr sig trots att det är OS och att alla inte har samma känslostormar som mig. Livet går ju vidare med eller utan ett OS-guld men jag tycker verkligen detta är så himla roligt för hela svenska skidlandslaget och hela Sverige som nation! :D

Att herrarna igår skulle göra samma sak och ta hem ytterligare ett guld vågade jag knappt hoppas på! Jag var lite orolig att de inte skulle palla trycket som kommer av att vara favorittippad och ha ett guld att försvara. Det är som att det blir en ännu större besvikelse om de inte hade kunnat försvara sitt guld. Men det är ingenting jag ens måste diskutera för nu lyckades dom ju med precis vad vi alla hoppades på! :D Trots att Nelson blev knuffad strax efter start och tappade skidan kunde han åka ikapp och ta täten och hålla sig där hela sträckan. Jag är så imponerad av det han åstadkommer under sitt första OS och glad över att det just var han som åkte första sträckan, även fast jag var skeptisk när jag först fick veta laguppställningen. Richardsson åkte riktigt bra och ökade ut försprånget ytterligare så att Olsson hade rätt mycket att spela på när han gick ut på sin sträcka. Här måste jag erkänna att jag var lite orolig igen. Att sätta Johan på en fristilssträcka kändes inte riktigt hundra, men tji fick jag (inte så förvånande, klart tränare och landslagschefen har stenkoll på läget), han åkte starkt och stabilt hela sträckan. Trots att Legkov gick på som "en rysk björn" höll Johan ett stadigt tempo och gav Hellner ett perfekt utgångsläge. Att vara jagad mot ett OS-guld måste vara sjukt stressande men känslan var ändå att så länge Hellner kunde stå på benen skulle det gå vägen. Vilket det också gjorde! Med flaggan i hand redan 600 meter innan mål kunde han briljera in på stadion och över mållinjen. Så himla skönt! Vilken lycka! Eftersom loppet i sig inte var lika nervpirrande som damernas var jag mycket lugnare igår men när jag såg på reprisen att det var Anders Södergren som lämnade över flaggan till Hellner kom tårarna. Han var med och tog guld i Vancouver men blir petad ur laget i år till förmån för Nelson. Men Sveriges skidlandslag är ett team och alla jobbar tillsammans och gläds tillsammans och att det var han som fick lämna flaggan känns så stort. Vissa av er som läser detta kanske tycker att jag överdriver men för mig är detta verkligen så himla stort, jag älskar skidsport och känslan när det går såhär bra för Sverige kan jag leva länge på!

Det var också så kul att se fransmännens lycka över sin bronsmedalj. Det var första gången någonsin de tar en medalj i stafett i OS-sammanhang och man bli glad när man ser hur andra åkare, lagledare och coacher kommer springandes, skriker och omfamnar laget. Att kämpa som dom och Sverige gjorde, att ta ut sig till max och sen få ordentligt med betalt för allt slit måste vara en obeskrivligt bra känsla. 

 

I torsdags kväll lämnade jag in hemtentan i psykologi vilket innebär att första momentet av andra året redan är över (förhoppningsvis!). Det har varit tre fullspäckade veckor med psykologiplugg och nollning med de nya dietiststudenterna. Vi har pluggat, bakat, åkt pulka, haft fem-kamp, varit på EPP, haft maskerad och massa annat. Jag missade avslutningen och finsittningen på Origo i helgen men det var det trots allt värt för jag har haft en superbra helg hemma i Sthlm tillsammans med mamma! :)

Flög ner till Sthlm tidigt i fredags morse där mamma väntade med frukost hemma hos Annika. Vi åkte till gammelmorfar och hälsade på innan vi bänkade oss i soffan resten av kvällen, såg OS-invigningen (säga vad man vill om Ryssland som arrangörer men vilken fantastiskt show de bjöd på!), babblade, åt lite för mycket gott och hade det hur skönt som helst. Lördagen bjöd på Stockholm Furniture & Light Fair där Bella ställde ut sin snygga och praktiska stol som hon tillsammans med några från sin klass har designat och producerat. Verkligen kul att se, och alla från hennes skola som ställde ut hade producerat riktigt fina möbler. Imponerande! Efter fem timmar mässa begav vi oss in mot city, efter en del strosande hamnade jag och mamma på Monks där vi åt fantastiskt goda musslor, drack massa god öl och babblade i över fem timmar. Precis vad jag gillar att göra och speciellt tillsammans med mamma! Igår blev det ett sista besök hos gammelmorfar. Vi åt sillunch och tittade i gamla fotoalbum. Kvällen blev lugn men soffhäng för mig och mest packande för mamma.

 

Efter en lugn, skön och mysig helg är jag nu tillbaka i Umeå med illamående och magsmärtor som började i morse, hoppas innerligt att det bara är nått tillfälligt med tanke på skolan och att det endast är 14 dagar kvar till Öppet Spår....

 

Om fyra veckor, den 24 februari, står jag tillsammans med bla pappa, Linnéa, Johan, Gustav och Ann-Sofie på starten till Öppet Spår 2014. Då är det dags att påbörja resan mot ytterligare En Svensk Klassiker.

 

Just nu känns fyra veckor som alldeles för kort tid med tanke på hur lite skidor jag har kunnat åkt den här säsongen och hur lite jag kommer kunna åka under dessa fyra veckor. Jag har dragit på mig en överansträngning i delar av triceps och har blivit avrådd av sjukgymnasten att inte staka alls de kommande två veckorna... Som ni själva kan räkna ut återstår alltså bara TVÅ veckor till loppet när jag kan  börja staka igen... Fasen så ont dom där nio milen kommer göra i år!! Jag är inte ens uppe i 20 åka mil den här säsongen men jag tänker absolut inte ge upp nu, huvudet är helt inställt på att köra och jag kommer åka ner till Sälen, jag kommer göra allt jag kan innan dess för att kunna åka och jag kommer starta och sen får vi se hur det går. I natt drömde jag att jag tog mig i mål på nio timmar blankt, jag var jättebesviken att jag bara förbättrat min tid med 18 minuter från förra året. När jag vaknade så kände jag dock att fokus i år (lika som förra året) ligger på att komma i mål, oavsett tid. Det känns inte rättvist mot mig själv att tänka på tiden med tanke på den (enligt mig) mindre bra uppladdningen jag haft.

Sjukgymnasten gav mig två alternativ, antingen att jag tränar på med skidåkningen som vanligt, biter ihop och har ont, eller att jag fokuserar på de övningar jag fått för att stärka upp övriga delen av triceps för att avbelasta det överansträngda området och på så sätt förhoppningsvis kunna köra längre sen utan att få ont. Jag väljer alternativ nummer två, för som han själv sa så blir det ändå ingen kvalitet i träningen av att åka och ha ont. Och åker jag nu kanske jag drar på mig en inflammation och inte kommer kunna åka loppet alls. Att försöka stärka upp triceps ger mig inte fler mil i spåret men det ger mig förhoppningsvis en chans att ändå ta mig igenom loppet.

Jag lägger alltså fokus på rehabövningar, skidåkning utan stavar, annan konditionsträning och styrka anpassade för skidåkning. Som sagt, fyra veckor kvar så nu är det verkligen 110% skidfokus som gäller - mot ytterligare En Svensk Klassiker!! :D