alexandras

Vi bytte alltså sol och bad mot ytterligare en storstad. Kom till Rom vid åttatiden på kvällen och mötte då upp Camillas mormor och moster för middag på stan. Verkligen jättetrevligt att kunna möta upp flera personer på resan som vi känner! :) Vi åt precis vid Fontana di Trevi som jag verkligen sett fram emot att se, men det var inget att se mer än en stor byggställning.. Ganska så trist att de behagar bygga om just när vi är där! :P

I onsdags traskade vi runt i stan och trodde stundvis att vi skulle smälta bort i värmen. 35 grader i en storstad är inte att rekommendera, galet hur mycket man svettas alltså! Vi började dagen med att besöka Vatikanen. Tog tunnelbanan dit och fick köa ner på perrongen pga allt folk! Har fasen aldrig varit med om så mycket folk i t-banan någon gång, nästan så man fick lite klaustrofobi pga trängseln och värmen. I Vatikanen gick vi in i Petruskyrkan. Efter det åt vi lunch och traskade till en glassbar, Giolitti som Camilla varit på när hon var i Rom första gången. Där mötte vi upp Camillas mormor och moster igen och åt supergod gelato. Dom visad oss till Pantheon som idag är bla en minnesplats för flera av landets kända konstnärer. En väl bevarad byggnad med ett öppet tak som när solen lyser in skapar ett solur. Från Pantheon gick vi till Plaza Navona och tittade på fontänen med skulpturer som representerar fyra av världens största floder. Vi kollade också innan Spanska trappan innan det var dags för en sen eftermiddagssiesta på hotellrummet. Vi köpte med oss lite ost och kex, melon och lite annat och göttades oss innan vi gick ut för att äta vår sista middag.

Vi kände som sagt tidigare i veckan att vi längtade hem litegrann och att vi var klara med resandet men när vi väl skulle åka hem ville ingen av oss göra det, vi kände att vi hade kunnat fortsätta lite till trots allt. Och det är också en bra känsla tycker jag, det betyder att man trivs och vill fortsätta men också att man "slutar på topp" vilket jag verkligen tycker vi gjorde. Vi har haft en fantastiskt härlig resa som jag är så glad och tacksam över att vi gjort! Trots lite motgångar med sjukdom har allt annat fungerat hur bra som helst och jag kan inte komma på en enda gång när jag och Camilla varit oense om nånting... Bästa resepolarna! ;) Vet inte hur jag ska avsluta detta mer än att jag kan säga att alla som har möjlighet borde testa att tågluffa, hur härligt och spännande som helst! Man hinner uppleva massor på väldigt kort tid utan att det behöver kosta allt för mycket pengar! Såå, TACK Camilla och alla andra som vi mött upp och stött på för en fantastisk resa! :D Ciao!

Från Budapest tog vi som sagt nattåget till München där vi spenderade en dag. En snabbvisit med andra ord. Vi var inte så jättetaggade på att åka dit efter så härliga dagar i Budapest, plus att det mest kändes som ett stopp på vägen till Zetmatt. Men det blev en trevlig dag i en mysig stad, bortsätt från att vi var så galet trötta båda två. När till och med Camilla hinner somna på spårvagnen till hostlet då är det illa... :P Vi bodde i utkanten av staden, i The Tent. Ett hostel med ett gigantiskt tält som inrymmer ca 100 sängar. Lite fruktig, lite kallt men billigt och skön stämning runtomkring. Vi spenderade dagen med öl, korv och kartoffelsalat på ett torg mitt i stan vid Viktualienmarkt, promenerade runt i gamla stan, ner till floden och vidare till Engelska parken för att titta på alla surfare där. Efter det åkte vi tillbaka till tältet för att chilla och ta det lugnt innan vi pallade oss in till stan igen för middag. Efter det däckade vi i våningssängen under tre filtar var...

 

 

 

Så snygga....

 

Efter Wien tog vi tåget till Budapest där vi mötte upp syster Bella och kusin Linnéa. De hade bokat en lägenhet mitt i city där vi bodde i tre nätter. Det var verkligen en hit! Inte bara för lägets skull utan för att vi fick den bästa servicen på resan hittills! Paret som ägde lägenheterna var så tillmötesgående och vänliga och gav massa bra tips på vad vi kunde göra och äta! De var verkligen måna om att vi skulle få en bra vistelse! :) Såå funderar du på att åka till Budapest kan vi varmt rekommendera Katona Apartments som boende!

När vi anlände på eftermiddagen blev det kramkalas innan vi installerade oss i lägenheten och traskade längst Donau till en restaurang lite utanför själva city och åt en jättegod och väldigt billig middag med typisk ungersk mat. Vi alla var ganska trötta så kvällen blev inte så långvarig. Dagen efter spenderade vi mestadels på Buda-sidan av stan, alltså på västra sidan om Donau som rinner rakt genom staden. Vi gick upp till utsiktsplatsen och den stora statyn Citadella, vidare ner mot slottet och "borgen" Fiskarbastionen där vi åt lunch. Promenerade vidare ut på ön Margarets som är en grön oas mitt i floden. Vi chillade lite i lägenheten innan vi gick ut för kvällen. Vi åt middag på en mysig franskinspirerad restaurang och gick efter det vidare till ett uteställe/pub som heter Simpla. Ett jättehäftigt ställe som vi blivit tipsade om. Det var ruffigt och slitet och avslappnad och skön stämning med folk av alla olika typer och åldrar. Ett coolt ställe där vi spenderade resten av kvällen med öl och tequila, dans och sång och snack. Riktigt rolig kväll även om sista shotten var ganska ovärd :P Och oväntad tyckte de andra som inte förväntade sig att jag skulle beställa in sprit, inte med tanke på att jag inte hade tillräckligt med cash för att betala... Tur att syrran kunde lösa ut mig! ;)

Morgonen efter tog vi det rätt lugnt och åt en lång frukost innan vi gick till terminalbadet och spat Széchenyl stadsparken. Vi hade värdet med oss denna dag så det var riktigt skönt att vara ute och bada och sola lite. Vi tog det lugnt och unnade oss varsin massage också. En skönt och avkopplande eftermiddag på ett av Budapest finare bad. Efter spat tog vi en liten shoppingrunda på stan innan vi åt en supergod moules fritesmiddag på den mycket trevliga restaurangen Gèrloczy. En väldigt bra avslut på två så himla roliga dygn i Budapest. Verkligen kul att B och L kunde komma ner och hälsa på oss och lite sorgligt att de inte kunde stannat längre och följt med vidare på resan!

Vi avslutade med gemensam frukost sista dagen på samma restaurang som kvällen innan. Sen vinkade vi av B och L som flög hemåt igen medan vi spenderade ytterligare en dag i stan innan vi tåg nattåget till München. Vi kollade in saluhallen, fördrev tid på ett fik i city innan himlen sprack upp och det blev riktigt varmt och fint. Då la vi oss i en park på Margarets och läste, sov och ofrivilligt blev publik till det lite hysteriska fontänspelet med musik som dånade lite nu och då... Vi låg där och tröttskrattade åt hur skrämda vi blev båda gångerna de drog igång och åt valet av musik... "Cecilia" med Simon and Garfunkel var nog det roligaste! :P Avslutade Budapestvistelsen med en riktigt god gyros i bröd innan det blev taikonläger i sovkupén på tåget mot München!

Säger köszönöm (tack) Budapest, hoppas vi ses snart igen! :)

Förra torsdagen, dagen innan midsommar tog vi nattåget från Krakow till Prag. Resan började med bra service från en trevlig och hjälpsam konduktör men fortsatte väldigt skumpigt och skramligt. Vi hade en egen liggkupé men sov väldig dåligt den natten och var tröttare när vi anländ till Prag än innan vi la oss. Vi tog oss till hotellet vi bokat för att checka in, tog sedan en runda på stan och strosade till Vaclavplasten där nationalmuseet och operan ligger. Vi gick ner mot torget i gamla stan och tittade på den astronomiska klockan och alla gamla byggnader där. Efter det handlade vi med oss plockmat för att äta som midsommarlunch på hotellet pga det dåliga vädret. Vi vilade en stund och picknickade sedan i sängen i vår skokartong till hotellrum. Riktigt mysigt var det! :) Senare åkte vi ner på stan för att äta tjeckisk mat och dricka öl i den gamla ölhallen U Flekû. Camilla har en dille på surkål så hon hävde i sig varmrätten med fläskfilé, surkål, skysås, bröd och en form av potatiskaka. Jag tyckte det smakade helt okej men tyckte att apfelstrudeln till efterrätt var godare. Deras hembryggda öl slank ner utan problem med de söta honung- och örtsnapsarna fick vi kämpa lite mer med. :P

 

 

 

 

I lördags morse begav jag och Camilla oss ut i Europa på sommarens tågluff. Första anhalt blev Berlin dit vi flög. När vi anlende installerade vi oss på hotellet i Charlottenburg för att sedan traska runt lite på måfå i stan. Vi besökte Brandenburger Tor, regeringsbyggnaden och segermonumentet på den stora gatan Strasse des 17 Juni. Vi promenade hem när åskan slog till och fick ta skydd inne på stans tekniska universitet. På kvällen mötte vi upp Kyle, en vän från Umeå och hans flickvän för middag på en jättemysig Vietnamesisk restaurang. Dagen efter anlände Matilda för att sällskapa oss i några dagar. Vi tog oss runt i hela halva stan och besökte bl a en stor söndagsmarknad där det såldes nytt och gammalt och massa gott att dricka och äta. Vi kollade på målningarna på delar av Berlinmuren på East Side Gallery, besökte den judiska minnesplatsen, åt en god asiatisk middag och avslutade dagen med drinkar på en lite halvskum men mysig bakgård mitt i stan. I måndags gick vi upp och tränade ett snabbt men intensivt pass i slottsträdgården vid Charlottensburgs slott och efter det tog vi oss till Viktoriaperken där det finns ett jättefin vattenfall och sen åt vi stans godaste kebab på Mustafas Döner :D Vi hann också med DDR-museet, shopping och pizza och öl i en av alla Berlins ölträdgårdar. Mycket trevliga och intensiva dagar i en stad jag gärna skulle besöka igen! :)

 

Idag är det dag 14 av 28 med strikt LCHF-kost. Halvvägs med andra ord! :D På ett sätt har dessa två veckor gått fort samtidigt som det känns som att jag ätit denna kost hur länge som helst. Jag är fortfarande trött, blir andfådd av minst lilla ansträngning, det känns fortfarande som att jag inte återhämtar mig efter träningen, jag är illamående ibland men hungern har minskat. Nu kan jag åtminstone känna mig tillfredsställd efter att jag ätit trots att jag ganska snabbt blir hungrig igen, men hungern är inte konstant längre i alla fall. Som tidigare sagt är magen lugn och jag har tappat ca 4 kr under dessa två veckor. Av dessa kilon är 1,5 – 2 kg vätska och resten är annan kroppsmassa (fett eller muskler, svårt att veta). Om jag fortsätter ner nu under helgen ska jag kontakta sköterskan som är ansvarig för studien och se vad hon säger. En av tankarna med studien är ju att undersöka vad som händer i kroppen när man äter LCHF och är viktstabil. Så går jag ner mer får jag troligtvis äta lite mer så jag håller mig viktstabil. Återkommer med hur det blir...

 

Tänkte att jag skulle berätta lite om en del av de sociala sammanhang som jag varit i under dessa veckor och som kosten haft stor inverkan på. Förra helgen var vi ett gäng ute i en kompis sommarstuga. Vi bastade och doppade oss i havet. De andra grillade och drack öl medan jag värmde min matlåda och drack vatten. På kvällen åkte vi in till stan igen, de andra åt pizza och popcorn och jag värmde min andra matlåda för dagen och knaprade på några få valnötter. Efter det gick vi ut på Lokal. Jag drack vatten och de andra alkohol. Det var en jättetrevlig dag och det gick faktiskt bättre än vad jag trodde med maten. Men det är ändå skittrist att sitta vid samma bord och äta något annat. På ett oundvikligt sätt hamnar man lite ”utanför”. Mat är en väldigt social grej och kan man av olika anledningar inte äta som alla andra kräver det mycket mer planering och jag känner att man är omständlig och tråkig, även fast det inte ska behöva vara så. Man får hör mycket som ”men lägg av, ett undantag kan du välj göra?” ”det är ju bara lördag en gång i veckan, så det gör väl inget?” ”haha ääh skärp dig, lite sånt här och sånt där skadar ju inte”. Jag kan ju ”skylla på” att jag är med i en studie och om jag inte följer kosten strikt så drabbar det inte bara mig utan resultatet i ett helt forskningsprojekt, och det vill jag inte ha på mitt samvete :P Det gör det också mycket lättare att stå på sig och välja bort sånt vi inte får äta. Om man däremot själv väljer att äta en viss kost pga olika anledningar så kommer man möta många frestelser och man kommer ofta behöva stå på sig och säga ifrån, säkert bli ifrågasatt vid flera tillfällen. Det som underlättar för oss är också att vi får all mat vi ska äta. Mer än att steka en omelett eller koka några ägg behöver vi inte göra. Varken handla eller laga maten själva under denna månad. Vi behöver inte möta frestelserna i mataffären eller själva besluta om vad vi ska och inte ska äta. Med en strikt kost kommer man mötas av utmaningar dagligen och man måste dagligen bestämma sig för att stå emot allt som finns runtomkring. Det kan verkligen vara en utmaningen och det känns som en viktig lärdom för mig när jag i framtiden kommer arbeta med personer som måste äta en strikt kost.

 

 

Kanske låter det som jag gnäller. Och som jag har gnällt under dessa veckor! Men med detta inlägg vill jag mer konstatera att det är tufft att äta en viss kost som inte tillhör det ”vanliga” och att man hela tiden kommer ställas inför utmaningar och val. Mycket bra att ha i åtanke för vägledning av framtida patienter med olika kostbehov.

Den är inte riktigt över än, det vet jag, men de senaste dagarna har man känt av hösten tycker jag. Luften är sådär klar, hög, frisk och lite kyligare (i alla fall i Hudik där jag befunnit mig). Även fast det kan vända och bli högsommarvärme igen känner man att hösten är på ingång. Och det känns helt okej tycker jag. Om vi slipper regn är tiden som kommer fantastisk! Lika fantastisk som sommaren som varit!

 

Jag fascineras av och glädjs åt de skiftningar i årstiderna som vi har. Det finns alltid något att se fram emot och tillfällen att njuta av varje tid på året. För några veckor sedan, mitt under 30 grader och gassande sol ifrågasatte jag hur jag kan tycka om vintern så mycket. Men jag visste också att dagen skulle komma när jag såg fram emot hösten och vintern, snön och kylan. För vissa är detta kanske ofattbart men som sagt, jag älskar skiftningarna och att kunna se fram emot den årstid som kommer. Jag ser fram emot mer hög, klar luft, gula och röda löv på träden, tända stearinljus i mörkret, snön, skidåkningen, rutinerna i vardagen uppe i Umeå...

 

Men som sagt, riktigt än är sommaren inte slut. På onsdag åker jag till Rhodos för att hälsa på mamma i tio dagar, och där är det garanterat högsommar just nu! Lär spendera fler timmar i havet än på land med tanke på värmen! Och kanske hinner jag sola och bada även när jag är tillbaka i Umeå om två veckor... Vi får väl se om sommaren hänger sig kvar eller om hösten hinner komma.

Jag vill i alla fall bara tacka för det som varit av den här sommaren! Kan verka sentimentalt men jag måste bara få säga att detta sommarlov har varit så himla bra! Kändes som att jag mest bara skulle jobba men jag har hunnit med att göra massa roligt och det är dom sakerna jag kommer minnas med denna hejdundrande sommar! :D Jag har inte hunnit träffa alla jag velat, dessa tre månader har verkligen gått fort, men jag har haft superkul med er jag umgåtts med. Utan er hade sommaren, trots kanonväder, inte varit någonting! Och alla ni andra, vi hinner ses en annan gång! :)

Klockan är för sista gången på väldigt länge ställd på 04.30... Imorgon (äntligen!) väntar sista sommarjobbsdagen! Tack även för det! Tack och god natt!

 

 

 

Sommaren är som bäst när solen gassar från en klarblå himmel och man svettas i bikini (och givetvis gnäller lite över det också). Sommaren är som bäst när man är ledig, kan hitta på massa roligt, sola och bada, njuta av de långa, ljusa nätterna och umgås med dom man tycker om. Och det är precis vad jag gjort de senaste veckorna. Jag har tajmat in min ledighet med kalasbra väder och hunnit med massa roliga saker mellan jobbdagarna.

 

För drygt två veckor sedan tog vi ett sista farväl av gammelfarmor Karin i Hökhuvuds kyrka. En sorglig men mycket vacker ceremoni. Småsysslingarna livade upp stämningen så man fick skratta lite mitt i sorgen. Efter detta åkte vi ut till sommarstugan vid Ornöviken för sol, bad och grill. Dagen efter det fylldes hela stället av bandmedlemmar från Notice to Airmen och deras familjer. Minifestivalen Krutan Live i Östhammar väntade och det var en riktigt trevlig kväll. Vi diggade med alla föräldrar till Eldkvarn och Notice to Airmen, drack lite för många öl, kissade på citrondoftande bajamajor och hängde i uppblåsbara soffor.

 

Jaha, då var det rätt så längesen jag skrev här igen... Tänker att det är rätt mycket jag vill skriva om men har ändå inte känt någon större lust. Vad har hänt sedan sist då, alltså sedan Vätternrundan och den fantastiska Kentfest? Jag har mestadels jobbat men också firat en kall och regnig men mycket trevlig midsommar ute på Lagnö med familjen. Hängt mycket med Linnéa och Bella. Vi har simmat, ätit god mat och skrattat massor. Umgåtts med gammelmorfar, njutit av solen och värmen som äntligen kommit och ätit (äter) massvis med jordgubbar. Har också gjort sommarens obligatoriska Allsångsbesök med Bella, Johanna och Micaela. Vi började med att äta en stöört god ceasarsallad och drack lite öl innan vi drog till Skansen för att se bl a Markus Krunegård och Nina Persson. Vi hade tur och slapp regnet och det blev en så himla trevlig kväll! Tog båten från Djurgården över till Slussen och mötte upp Korven, Cissi och några vänner till dom på Medis för lite mera öl. Avslutade kvällen med att äntligen (!!) äta gyros från Greken mitt på torget. Godaste gyrosen ever!

 

 

 

I lördags var det dags att simma Vansbro. Tredje av fyra lopp i min andra Klassiker. Jag hade innan loppet lagt ner alldeles för lite tid på simträning. Jag har inte hunnit träna lika mycket inför någon av årets lopp som inför förra året och det som bortprioriterats först har varit just simningen. Jag förlitar mig på att jag har tekniken men jag vet också att jag skulle kunna simma riktigt bra om jag tränade ordentligt. Jag tror jag simmade endast två pass under våren och efter Vättern blev det sex stycken pass fördelat på två veckor. Inget att hurra för men simningen gick ju bra ändå och var plättlätt i jämförelse med de andra loppen.

 

Några dagar innan loppet gick tävlingsledningen ut med att loppet skulle halveras från 3000 meter till 1500 meter pga den låga vattentemperaturen på ca 12,5 grader. Blev rätt besviken och frustrerad över att inte få simma hela, blir ju inte riktigt som på riktigt då. Men tänkte också att man nog skulle vara tacksam för 12-13 grader är fasen inte varmt. Dock blev det så pass varmt i luften under torsdagen och fredagen innan att vattentemperaturen steg till 16 grader i Vanån och 14 grader i Västerdalälven. Visst att det inte kändes jätteskönt att kliva i Vanån men det var heller inte så kallt att man inte hade kunnat simma hela sträckan. Lite obehagligt i händer och fötter man annars hellugnt.

 

Vattnet i Vanån var väldigt högt i år så medströmssträckan de första 600 metrarna gick riktigt snabbt. Som vanligt blir det lite trögare när man vänder upp i älven där det blir motströms. Det går ju långsammare där man annars tycker jag inte man känner av strömmen alls mycket. Tyckte det var lite rörigare i vattnet i år jämfört med förra. Kändes som att det var mer folk och jag hade svårt att håll rak kurs. Blev 1500 meter sicksack simning på tiden 31.28. Hade velat simma under halvtimmen men är ändå nöjd med min tid med tanke på hur lite tid jag lagt på simningen. När vi simmat klart satt vi i solen och åt kyckling med potatissallad och diskuterade hur simpelt detta lopp kändes jämfört med de andra, och nästan lite onödigt med tanke på att vi åkte sju timmar bil och betalade typ 800 kr för 30 minuters simning... Men oavsett vad så har vi nu avklarat ¾ av En Svensk Klassiker! :) Nu är det fullt fokus på Lidingöloppet som går av stapeln i slutet av september.

 

 

Sitter här, förkyld, utan röst och äter godis och funderar på vad som faktiskt hänt de senaste två veckorna... Från och med onsdagen för knappt två veckor sen och fram tills idag har varit fullproppat med nya upplevelser. Sommarlovet har börjar storartat och det känns som det kan bli svårt att toppa det som varit, trots att det knappt gått någon tid alls! :)

 

Började med att fira kusin Linnéas examen från Hälsopedagogprogrammet på GIH och kusin Pelles student. GRATTIS till er båda! :) Eftersom jag prompt skulle äta efterrätt på Pelles studentbjudning höll jag på att missa tåget ner till Göteborg... Men med en minut till godo hann jag och rullade sakta ner mot en oförglömlig helg. Det var en fantastisk helg i sin helhet där Håkan Hellström var huvudnumret.

 

 

Håkans egna idol Freddie Wadling var där och Kapten Röd gjorde en skitsnygg mix av hans egna "Ju mer dom spottar" och Håkans "Dom där jag kommer från". När jag nästan tappat hoppet kom hon, Veronica Maggio! Hon fyllde i "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" på ett fantastiskt sätt och tillsammans sjöng de också "Hela huset" och jag grät ikapp med Maggio. Och som om inte det vore nog gästade även Adam Lundgren och Tomas von Brömssen som spelar i filmen "Känn Ingen Sorg". Det var glädjemoment efter glädjemoment och man ville aldrig att det skulle ta slut. Tyvärr tog det slut, men på ett storstilat sätt, såklart. Efter ett konfettiregn över "Känn ingen sorg för mig Göteborg" spelades "Det kommer aldrig vara över för mig" och man tror att det just är det som händer, att det är över. Men då fylls himlen av fyrverkerier och den otroligt fina "Du är snart där" spelas. Håkan säger att "det här är min stora stund i livet" och avslutar med "Bara dårar rusar in". Fantastiskt. Han stannar på scenen och sitter och dinglar med benen och tittar ut över folkhavet som lämnar Ullevi. Jag vände mig om fler gånger påvägen ut för jag ville inte gå därifrån, jag ville inte släppa det vi just varit med om. Lyckan i "En vän med en bil", "Gårdakvarnar och skit", "Klubbland" och "Pistol", bara för at nämna några, var så obeskrivligt underbar! Det här var verkligen så stort för mig. Och för alla andra som var där. För jag tror inte en enda av alla de 69 349 personer som var där kan säga att det var en dålig konsert. Den var bra, bäst, på alla sätt och vis, på Håkans vis, och jag är så evigt tacksam att jag fick uppleva denna kväll.

 

 

Vi lämnade våra saker hos min moster Ann där vi bodde hela helgen, hämtade ut våra nummerlappar och åt för 115de gången de senaste dagarna innan vi gick och la oss för att hinna få några timmars sömn innan starten 03.14. Team "Krämpor" men mina hypokondrikersymptom, Johans ischiassmärtor och Linnéas halsont och förkylning startade tillsammans med Gustav och Ann-Sofie, helt ovetande om det fruktansvärda som väntade oss... Johan stack iväg redan vid starten från vårt lilla gäng och Linnéa var tvungen att bryta loppet vid första depån efter 50 km, pga av halsont och att hon kändes sig helt förstörd i kroppen. Så fruktansvärt tråkigt att det blev så men ett storsint beslut av henne. Hon har ett pannben av stål och ger aldrig upp så det var nog större för henne att verkligen lyssna på kroppen och avbryta än att fortsätta. Och i efterhand var det utan tvekan det bästa beslutet med tanke på att hon fortfarande inte är frisk men också för att de första 100 km var som en dans på rosor i jämförelsen med hela sträckan längst Vätterns västra sida.

 

Medvind ner till Jönköping och Gustav säger "det här är dom lättaste 10 milen jag någonsin cyklat". Det fick vi alla äta upp sen. Genom Jönköping var vinden så stark i sidled att det var svårt att hålla sig på cykeln. Och hela vägen upp mot Hammarsundet var en plåga. Det har tydligen aldrig blåst så mycket som det gjorde under årets lopp sedan loppet 1981. Motvinden var horribel! Som Johan beskrev det kunde man se hur cyklisterna framför stannade upp i nedförsbackarna och några sekunder senare själv känna en vägg av vind framför sig. Man fick ingenting gratis och under de värsta stunderna försvann all ork och all motivation. Av någon anledning fortsatter man trampa, även om det gick så himla sakta, och trots att jag bara ville lägg mig ner och aldrig mer resa mig. Jag hann fundera så många gånger på varför jag gjorde detta. För vem jag gjorde det. Vad jag försökte bevisa för mig själv. Jag ville inte cykla och jag kände också att jag kunde skita i både Vansbrosimningen och Lidinögloppet för ingenting spelade som någon roll. Knäna la av redan innan Fagerhult, och då har man inte ens kommit halvvägs. Allt smärtade och kroppen orkade inte lika mycket som jag ville att den skulle.

 

Bitvis gick det givetvis bättre. Energin och motivationen kommer och går och sträckorna på östsidan, med vinden i ryggen kändes som en befrielse. Trots att jag stannade på färre depåer än förra året så lyckades jag ändå inte slå min tid på 13 h och 55 min. Jag korsade mållinjen efter 14 h och 14 min och grät av utmattning och besvikelse när jag kramade om Linnéa. Men utan Gustavs draghjälp stora delar av loppet hade jag nog inte ens tagit mig runt på den tiden. Han, jag och Ann-Sofie hjälptes åt fram till Hjo då Ann-Sofie inte riktigt orkade hålla vårat tempo. Jag och Gustav hakade på ett gäng på fem cyklister och fick ligga bakom och "glida" med i några mil och återfick då lite motivation och ork. För att bara få komma i mål valde vi då att inte stanna i Karlsborg. Dumdristigt, för den lilla pausen hade nog varit nödvändig. Orken dog totalt och sträckan upp till Hammarsundet där det vänder ner mot Motala var nog den värsta sträckan på hela loppet. Väl där uppe är det "bara" 40 km kvar. Med vinden i ryggen fick vi lite hjälp och de sista milen gick tack och lov lite snabbare, även fast det kändes som att de aldrig skulle ta slut. Men slut tog det. Vilket bara kändes så jäkla skönt! Jag var varken glad eller nöjd, bara lättad. Det var underbart att få krama om Linnéa och Johan i målet. Och vilken kämpe Johan är, men ischiassmärta större delen av loppet slet han helt själv och tog sig runt på 13 h och 27 min. Som två invalidos stapplade vi hem, åt en halv pizza, försökte se en film men somnade.

 

 

Men smärtan och plågorna bytes igår mot ny lycka och eufori när jag och Johan gick på Kentfest på Gärdet. Det var en endagsfestival med andra artister än endast Kent men vi orkade inte skynda in, utan tog det lugnt och såg bara Kent. Och det var allt annat än bara kan jag säga! Kent ÄR fan i mig Sveriges bästa band och det bevisade dom igår igen. Så underbart att äntligen få se dom igen och höra flera av låtarna från nya skivan Tigerdrottningen live! Och att få gå med Johan som nog är ett av deras största fan gjorde saken så mycket bättre! :) Att himlen öppnade sig och regnet öste ner gjorde absolut ingenting, det blev snarare en effekt som förstärkte allt det fantastiska. Det var som befriande att stå där i regnet och sjunga med till "Utan dina andetag". Dom bjöd på några av min favoritlåtar, såsom "Petroleum", "Jag ser dig" och "747" och flera av de fantastiska låtarna från nya plattan. Petra Marklund gästade och hennes röst passade så bra i "Svart Snö". Beatrice Eli var också där och tillsammans körde dom deras duett "Godhet". Det enda som gjorde mig lite besviken var att dom inte spelade "Innan himlen faller ner". Det är en så mäktig låt som jag verkligen hade velat höra live, speciellt tillsammans med den riktigt grymma kören bestående av Naomi Pilgrim, Ida Redig och Miriam Bryant. Fast besviken var jag egentligen inte, för hur skulle man kunna vara det?! Snarare så att jag gärna hade hört den låten också. De hade kunna få spela hela natten, vi hade garanterat varit kvar och känt samma lycka som vi gjorde under de två timmarna de spelade. Två timmar går alldeles för fort men jag är så glad att vi kunde gå och se denna spelning och fyllas av energi efter pärsen runt Vättern. Tack vare Johan fick jag också under en liten tid uppleva hur det är att gå på konsert och vara nästan två meter lång. När han lyfte upp mig var det som en helt annan värld. :D De får sekunderna gjorde spelningen ännu mäktigare. Men mäktigast av allt var ändå avslutningen när vi bombas av konfetti, fyrverkerierna fyllde himlen och "Mannen i den vita hatten (16 år senare)" brakar lös! Den låten alltså. Att en låt ens kan vara så bra?! En klockren avslutning på en klockren spelning. Tack Kent! Tack också för att ni öppet tar ställning mot Sverigedemokraterna och nationalismen.

 

Sju veckor har gått sedan påsklovet och sedan jag skrev här... Jag har främst inte haft tid att skriva pga några riktiga fullspäckade veckor under slutet av terminen samtidigt som jag inte riktig haft motivation att göra det heller. Inte ett enda inlägg har det blivit i maj så här kommer en tillbakablick av vad som hänt sedan sist.

 

Spenderade fyra härliga dagar i Barcelona med Emelie och Josse under påsklovet. Bortsätt från ganska trist väder var det en mycket trevlig resa med lååånga promenader runt om i stan (med Emelies kollektivtrafikskräck i utlandet var det bara att traska ;)). Vi turistade och såg många av alla Barcelonas "måsten", åt massa god mat och shoppade en del. Mina favorier var saluhallen (vilket fantastiskt ställe!! Så mycket frukt och färskvaror och god mat att man bara ville köpa massor!), Park Güell (en jättestor park uppe på en höjd strax utanför stan med utsikt över hela Barcelona) och Maremagnum (en gigantisk ponton i hamnen där man kunde strosa runt, shoppa och äta riktigt god tapas). 

 

Veckan efter lovet var det Valborg. En dimma... Haha neejdå men mycket vin och dans på Schalgerbaren blev det tillsammans med bland annat Jessica, Johan och Hannes. Gick mitt första första maj-tåg också och bar stolt knappen "Ingen ung utan jobb"! 

 

Mellan allt det roliga försökte jag hinna med lite fysiologiplugg men den mesta av tiden gick åt att planera Kostbollen. Ett årligt event för dietister och kostvetare från Umeå, Göteborg och Uppsala. Jag och Matilda roddade allt kring all mat som skulle serveras till alla 130 gäster under helgen. Det var mycket jobb både innan och under helgen men tillsammans med alla fina personer som hjälpte oss gick det jättebra! Det blev verkligen en lyckad helg med mässa, föreläsning med Mårten Nylén, brännbollsturnering och finsittning. Som sagt, mycket att stå i både under och innan helgen men också så kul! Alla i projekgruppen gjorde ett fantastiskt jobb och jag är stolt över oss! :D

 

Efter den helgen drog tentaplugget igång på allvar och jag bänkade mig på den vanliga platsen i Tornet. Frukost, lunch, middag och mellanmål värmdes i skolans mikrosar och vi hade i princip lika gärna kunnat övernatta där. Det var svårt att hitta motivstionen för att jag kände mig ganska slutkörd efter Kostbollen och förkylningen jag drog på mig i samband med detta. Tur att Jessica och Johan satt i sofforna bredvid och stöttade mig! :)

 

Mitt bland detta valdes ny styrelse till vår kårförening Cibus och till Sahällsvetarsektionen och nu mera kan jag titulera mig som ordförande i Cibus och vice ordförande i sektionen (som om jag inte hade tillräckligt att göra...?!). Det kommer alltså bli fullt upp även i höst men det ska också bli kul! Att ha Matilda och Sara vid min sida som har stenkoll på arbetet i Cibus så vet jag att det kommer går bra! :) 

 

Avslutade terminen ganska tidigt i Umeå med tjejerna och två boxar vin i Rådhusparken. Solen värmde, allt var spontant och fantastiskt! Hann med lite solbad vid Nydalasjön, grillning och ett galet svettigt och så roligt sista cykelpass på IKSU också innan jag flög söderut.

 

Kom hem till Sthlm i slutet av maj och har de senaste veckorna varit på S:t Görans sjukhus och haft fältstudier. Det innebär att jag gått bredvid dietisterna där för att få en större inblick i arbetet. Det har verkligen varit spännande och lärorikt och jag ser fram emot mitt framtida yrke! :)

 

Över Kristi himmelsfärd förra helgen gjorde jag och Linnea en mer och mindre cyklad cykelturné. Vi cyklade Sollentuna-Lagnö-Östhammar-Sollentuna och samlade ihop ca 40 mil inför kommande Vätternrundan. Mycket välbehövligt med tanke på att jag innan det bara fått ihop ca 25 mil i Umeå. Vi fick cykla i både regn, vind och sol. Vi cyklade 2, 2 mil fel mellan Lagnö och Östhammar och fick känna på att sitta länge på cykeln. Och det kändes i kroppen kan jag säga! Vättern blir mycket spännande i år...

 

I måndags firade vi pappas födelsedag med middag hos Bella och Janne, i tisdags natt lämnade jag in terminens sista arbeten och fick äntligen sommarlov!! Såå fantastiskt skön! I och med detta är jag och mina klasskamrater halvvägs genom utbildningen!

 

Igår firade vi Linneas hälsopedagogexfamen och idag Pelles student, grattis till er båda! :) Nu rullar tåget mot Göteborg, Kicki och Håkan Helldtröm! :D

 

Jaa det här var ändå en ganska så kort resumé av de senaste sju veckorna. Massor har hänt och tiden har bara sprungit iväg! Nu väntar några veckors ledighet och sen jobb på Upper Crust. Jag ska försöka hålla er mer uppdaterad nu framöver! :) Trevlig helg vänner! 

 

Fredag 28/2, fyra dagar efter Öppet Spår var det dags att inta Vasaloppsspåret igen, nu tillsammans med Team Familjen Eriksson. Tillsammans, uppdelat på fem sträckor skidade vi hem Stafettvasan på 06 h, 31 min och 55 sek! Vårt mål var att åka under 7 h men jag måste erkänna att jag tvivlade på att vi skulle kunna göra det och tippade på en tid runt 8,5 h. Men tji fick jag, det gick ju mycket fortare än så och alla gjorde verkligen bra ifrån sig på sina sträckor! :)

 

Pappa gick ut starkt på första sträckan mellan starten och Mångsbodarna. Han dundrade på upp för backen i starten och åkte riktigt bra trots att glidet svek honom med tiden. I Mångsbodarna tog jag över och fick verkligen revansch från måndagens Öppet Spår på sträckan fram till Evertsberg. Klistret frös dock så jag hade det väldigt bakhalt uppåt men kunde ta igen mycket på staksträckorna. Jag hade som måltid att åka min sträcka på 24 km under 1 h och 45 min och jag klarade det med 1 min till godo. Såhär i efterhand känns det jättebra men just då var jag ändå lite frustrerad ändå, det kändes inte som att det gick så fort utan att jag nog egentligen hade kunnat pressat mig lite till... Tar igen det nästa år! ;) Linnéa tog över i Evertsberg och körde sina 14 km till Oxberg i en jäkla fart! När vi kom dit för att möta upp henne trodde vi att vi skulle behöva vänta i minst 10 min men precis då kommer hon skidade upp för sista lilla backen innan depån. Så himla imponerande! Hon växlade till Anders som hade som plan att staka hela vägen till Hökberg med bara glid under skidorna. Han fick verkligen kämpa och gjorde det väldigt bra. Såhär i efterhand hade det nog varit klokt med lite fäste under skidorna trots allt. Sista sträckan mellan Hökberg och Mora körde Chribba och vi andra stod i målet riktigt spända och hejade som galningar. När det närmade sig 6,5 h hoppades vi att vi skulle får se honom över krönet innan målrakan men vi är trots allt supernöjda med vår tid strax över det och en placering på 425 av 1600 lag! :) BRA KÖRT familjen! Gör vi det ännu bättre nästa år?!

 

 

Då sitter man här, två dygn efter Öppet Spår och känner sig trött, sliten och så himla stel i hela kroppen. Det är smärtsamt att åka 90 km skidor kan jag tala om... Och i år var det nog mer smärtsamt än förra och det beror högst troligt på att jag bara fick ihop knappt 25 mil i spåret innan loppet i jämförelse med 55 mil förra året. Finns lite olika förklaringar till detta, men inget av dom spelar ju någon roll nu, för nu har jag trots allt tagit mig igenom första loppet på yttligare En Svensk Klassiker, tillsammans med Linnéa, Johan, Gustav och Ann-Sofi! :)

 

Pappa skjutsade upp oss till Sälen i söndags. Där bodde vi vår gamla stuga med Ann-Sofi och hennes föräldrar. På natten kom Chribba upp och skjutsade oss till starten (vad skulle vi göra utan våra pappor Linnéa?!). Väl vid straten möttes vi av duggregn och +4 grader (tydligen varmare än på Stockholm Maraton 2012...). Halva startplatsen var dränkt i vatten så vi gick lägga ut våra skidor på en smal remsan med få spår. Vi hamnade ändå ganska långt fram och passerade startlinjen vid 07.10. Då började den i början härliga och mot mitten och slutet fruktansvärt jobbiga resan mot Mora. Vi höll ihop upp för den långa backen i starten men väl uppe på myrarna innan Smågan pinade Johan iväg medan jag, Linneá och Gustav höll ungefär samma tempo. Så småning om delade vi också på oss och åkte i vårat eget tempo. Som vanligt blåste det på bra uppe på myrarna men inledningsvis hade vi i alla fall vinden i ryggen. 

 

Jag tyckte det mesta flöt på bra till strax innan Risberg då jag fick väldigt ont i armbågen. Smärtan var mer intensiv än tidigare och det kändes som att en nerv satt i kläm för vid varje staktag så domande armen och fingrarna. När jag väl kom upp till Risberg gick jag in i sjukstugan för att tejpa om armen och få lite massage så att musklerna kunde slappna av lite. Det hjälpte en lite stund men smärtan kom ganska snabbt tillbaka och i samma veva, med ca 7 km kvar till Evertberg gick min ena stav sönder. Först ramlade trugan av och när hela staven fastnade djupt ner i snön bröts den av på nått konstigt sätt när jag drog upp den igen. Givetvis var det den vänstra staven som pajade vilket innebar att jag behövde använda min högra, onda arm ännu mer... Det var alltså "bara" att staka och diagonala med en stav, bitvis i fel hand för att avlasta högern lite, i 7 km upp mot Evertgsbeg. Då var jag riktgit nära på att ge upp och strunta i att åka resten av loppet. Det var så slitit både fysiskt och mentalt. Men jag hann tänk om när en kille åkte förbi och sa: "Shit, hade det där hänt mig hade jag lagt mig i en snöhög och börjat gråta". Så fan heller var min första tanke. Jag ska inte lägga mig nu, jag ska inte gråta, jag ska inte ge upp för jag ska ta mig i mål!

 

Väl i Evertsberg fick jag en ny stav och lite ny energi. Men det höll inte i sig allt för länge... Efter några kilometrar tappar jag trugan IGEN på den staven jag fått låna. Då blev jag inte bara frustrerad utan också jävligt förbannand! Hur kan det ens hända?! Totalt åkte jag ca 12 km med en stav, som om det inte är jobbigt nog att åka 90 km med två stavar?! Hahah, herregud alltså, varken materialet eller kroppen var på min sida.

 

Fick ytterligaren en ny stav i Oxberg. Väl där har man knappt 30 km kvar. De kilometrarna gick inte speciellt fort för då var jag riktgit sliten. Hade ont i armbågen och tårna som var helt stelfrusta av alla vattenpölar man passerade på vägen. Jag var så stel i triceps, nacke och axlar och motvinden gjorde det inte lättare men att kasta in handduken då fanns ju inte. Det var bara att ge sig fan på att man skulle in i mål. Och i mål tog jag mig. Efter 8 h, 56 min och 47 sek passerade jag mållinjen till Chribbas hejarrop. Så fantastiskt skönt!! Jag trodde inte att jag skulle kunna känna mig glad när jag kom in i mål med tanke på allt som hänt längst vägen men när jag såg att jag ändå fick en tid under 9 timmar kände jag mig glad och lättad. Jag hade dålig koll på tiden mot slutet och trodde jag skulle åka in på en sämre tid än förra året, men jag förbättrade mig ändå med nästan en halvtimme vilket kändes väldigt skönt! :) 

 

Trots att jag fortfarande inte har återhämtat mig och trots att jag fortfarande har ont överallt så är jag helt inställd på att åka nästa år igen. Jag vill verkligen ha revansch på mig själv! Jag vill kunna åka hela loppet med hel utrustning och hel kropp. Våga man tro på att man kanske kan tangera Johans tid på 8 h, 1 min och 56 sek nästa år?! Jag satsar på det i alla fall! ;)

Men redan på fredag har jag chans till en revasch. Då är det dags att åka Stafettvasan tillsammans med pappa, Linnéa, Chribba och Anders. Jag har andra sträckan mellan Mångsbodarna och Evertsberg. Det är  samma sträcka där armbågen började göra riktigt ont och staven gick sönder första gången. Nu hoppas jag att smärtan inte hinner bli lika intensiv, att stavarna håller och att kroppen känns någorlunda pigg, för satan i gatan vad jag ska staka då! :D 

 

 

I torsdags kväll lämnade jag in hemtentan i psykologi vilket innebär att första momentet av andra året redan är över (förhoppningsvis!). Det har varit tre fullspäckade veckor med psykologiplugg och nollning med de nya dietiststudenterna. Vi har pluggat, bakat, åkt pulka, haft fem-kamp, varit på EPP, haft maskerad och massa annat. Jag missade avslutningen och finsittningen på Origo i helgen men det var det trots allt värt för jag har haft en superbra helg hemma i Sthlm tillsammans med mamma! :)

Flög ner till Sthlm tidigt i fredags morse där mamma väntade med frukost hemma hos Annika. Vi åkte till gammelmorfar och hälsade på innan vi bänkade oss i soffan resten av kvällen, såg OS-invigningen (säga vad man vill om Ryssland som arrangörer men vilken fantastiskt show de bjöd på!), babblade, åt lite för mycket gott och hade det hur skönt som helst. Lördagen bjöd på Stockholm Furniture & Light Fair där Bella ställde ut sin snygga och praktiska stol som hon tillsammans med några från sin klass har designat och producerat. Verkligen kul att se, och alla från hennes skola som ställde ut hade producerat riktigt fina möbler. Imponerande! Efter fem timmar mässa begav vi oss in mot city, efter en del strosande hamnade jag och mamma på Monks där vi åt fantastiskt goda musslor, drack massa god öl och babblade i över fem timmar. Precis vad jag gillar att göra och speciellt tillsammans med mamma! Igår blev det ett sista besök hos gammelmorfar. Vi åt sillunch och tittade i gamla fotoalbum. Kvällen blev lugn men soffhäng för mig och mest packande för mamma.

 

Efter en lugn, skön och mysig helg är jag nu tillbaka i Umeå med illamående och magsmärtor som började i morse, hoppas innerligt att det bara är nått tillfälligt med tanke på skolan och att det endast är 14 dagar kvar till Öppet Spår....

 

Som vanligt rusar tiden iväg, jag vet att jag alltid tjatar om det men det är ju verkligen så! Förra fredagen skrev vi (jag och mina klasskompisar) tenta i Kost & Folkhälsa och avslutade där med första året på dietistprogrammet. Under helgen slog vi på stort och firade vi det i kombination med min och Louise födelsedag. Vi åt middag och hade en jätterolig kväll här hemma i korren som avslutades på Origo. Söndagen var inte lika jätterolig, känns att man fyllt 26... :P I måndags var det dags att påbörja år två för vår del men också att välkomna de nya dietisterna till deras första år. Dessa dagar liknar med andra ord väldigt mycket dagar som dom såg ut för exakt ett år sen. Skillnaden är att jag då var nolla, nu är jag fadder. Räknar man med denna nollningen är detta min fjärde, och förhoppningsvis sista! Det är givetvis roligt men också hektiskt och väldigt intensivt så nu får det nog vara sista gången :P

Dagarna är långa, knökfulla med aktiviteter och hjärnan går på högvarv för att allt ska gå ihop. Jag känner mig inte stressad egentligen för trots att det är mycket har jag läget under kontroll, tror jag i alla fall... Haha! Men efter den här dagen med morgonspinning, grupparbete, lunchmöte med studentföreningen, mera grupparbete, möte med sektionen, tårtbakstävling med nollorna, grymträning och renskrivning av mötesprotokoll är jag rätt så urvattnad. Sängen ser fantastiskt skön ut så nu ska jag krypa ner och sova och ladda in för veckans sista hektiska dag innan det blir lite lugnare i helgen! :)

 

I vanlig ordning springer tiden iväg och jullovet är sedan igår över. Det var 2,5 fullspäckade och himla trevliga veckor! Inledde med Håkan Hellström-konsert i Uppsala, fantastiskt var det! Och ännu mer fantastiskt kommer det bli på spelningen i Göteborg i sommar! :) Åkte sedan upp till Orsa för julfirande med familj och släkt. Fem sköna dagar med massvis med julmat, film, spel, mys, besök i björnparken och lite skidåkning. Kom hem och jobbade i två dagar på Upper Crust, förvånande hur snabbt man kommer in i allt igen, kändes inte som att jag varit borta i fyra månader. Hann umgås med Carro & Vega, Kajsa & Tristan också. Och med Fanny som är hemma från Argentina. Riktigt kul att ses och trots att vi inte setts på jättelänge var allt som vanligt vilket kändes kul! Firade ett mycket trevligt och gott nyår i Norrköping med Gustav och några kompisar till honom. Firade kusin Linnéas födelsedag och har hunnit umgåtts mycket med familjen också. Trots att plugget funnits i bakhuvudet och jag har faktiskt pluggat lite grann (med betoning på lite) så har jag ändå kunnat slappna av och njuta av att vara ledig, så himla skönt! :)

I måndags eftermiddag kom jag tillbaka hit upp till Umeå, städade ur julen och ändrade fokus från lov till tentaplugg. Som alltid när man varit ledig känns det drygt att komma tillbaka till plugget men det gick ändå ganska lätt den här gången, efter fem min kändes det som att jag inte ens haft något lov... Undra om det är bra eller dåligt?

Nu är det alltså full fart mot tentan nästa fredag, innan det ska vi beta av två gruppredovisningar också och sen är vi klara med Kostvetenskap B. Som sagt - tiden går fort!

Dagarna runt jul och innan nyår brukar jag fundera mycket på året som gått, vad som hänt, vad jag gjort, vad jag lärt mig, om jag utvecklats etc. etc. Under den här julen har jag dock inte funderat så mycket på året som gått för min spontana känsla när jag gjorde det var att det bara varit massor med plugg och jobb och att det faktiskt varit ganska påfrestande. Ofta jämför jag också året som gått med föregående år vilket inte är så rättvist för inget år är det andra lik, inte ens en dag är en annan dag lik. När jag tänkte på 2012 i jämförelse med 2013 så kändes 2013 så ohändelserikt och rätt trist. 2012 bodde jag först hemma i Sthlm och jobbade, under våren och sommaren cyklade jag genom Europa, öluffade i Grekland, hälsa på mamma på Rhodos i en månad, min moster gifte sig, farfar fylld 70 år och under hösten flyttade jag upp till Umeå och började en ny utbildning. Och under 2013 har jag bara fortsatt att bo i Umeå och bara pluggat... Eller?

 

Igår på vägen hem från Norrköping insåg jag ju att 2013 visst har varit ett väldigt händelserik år. Jag har visserligen mestadels varit i Umeå och pluggat men runt om detta har det hänt mycket. I januari kom jag in på dietistprogrammet men läste engelska under hela vårterminen eftersom jag kunde tillgodoräkna mig de först 30hp på programmet. Jag var dock med på nollningen och lärde känna några i min nya klass som jag umgicks en del med under hela våren. Att läsa engelska var bland det jobbigaste jag gjort under mina dittills tre år på universitetet. Vi läste flera moment samtidigt och det var verkligen mycket att läsa och plugga jämt. Det kändes som att jag mer eller mindre bodde i Tornet och Lindellhallen under den terminen. Och mitt uppe i allt så kändes det inte ens kul, men nu i efterhand är det inget jag ångrar för jag lärde mig mycket och utvecklade min engelska både i skrift och tal.

 

Första helgen i mars åkte jag Vasaloppet som en första del av En Svensk Klassiker. Det var slitit, jobbigt, påfrestande, långa 9 mil och drygt 9 timmar men det gick och jag ska göra det i år igen! Efter loppet byttes fokus från skidor till cykel och jag spenderade många timmar med att stirra i väggen och trampa på motionscykeln i gymmet innan jag kunde cykla utomhus.

 

Under påsken åkte jag med familjen till Tänndalen för att åka skidor både utför och på längden i strålande solsken. Det är en av de härligaste skidresorna jag gjort och förutom att åka så åt vi gott, bastade och badade bubbelpool på det hemtrevliga hotellet vi bodde på. I mitten av april flyttade jag från Josse och Tobbe till ett rum i en korridor. Det var blandade känslor att flytta in i en korridor. Jag trodde att den tiden var förbi och jag ville så gärna ha en egen liten lägenhet med eget kök men just då gick det inte att få någon. Men jag ångrar mig inte alls att jag flyttade dit jag gjorde, jag har haft tur att komma till en så bra korridor. Alla är trevliga och skötsamma och vi gör en hel del saker tillsammans. Människorna korridoren är inte bara mina grannar utan också mina vänner. Sommaren kom tidigt och under maj var det rekordvarmt i Umeå. Vi solade, badade, grillade, glassade runt i shorts och klänning, pluggade utomhus och brände upp våra kroppar i den första vårsolen. Fantastiskt underbart var det! Avslutade terminen med att bli invald som sekreterare i kårföreningens styrelse och dansade in sommarlovet under Brännbollsyran till bland annat Nause, John De Sohn och Hoffmaestro som spelade.

 

Åkte hem till Sthlm och började jobba på Upper Crust på Centralstationen. Det gick förvånansvärt snabbt att komma in i cafésvängen och jobbtempot igen trots att jag inte jobbat någonting på över ett år. Cyklade Vätternrundan i mitten av juni som andra delen av Klassikern. Blåsigt, jobbigt, ont i knän och skrev men ett vackert och inspirerat lopp som gav mig mersmak för att cykla. Knegade på större delen av sommaren med hann också med att vara en del ute i sommarstugan, träffa vänner, åka till Göteborg och gå på Gyllene Tider, se The Sounds i Västerås och på Skansen där jag även såg Håkan Hellström. Simmade Vansbrosimmet efter en dunderförkylning. Ett lopp som kändes som en barnlek i jämförelse med de andra loppen i Klassikern. Jag tog det lugnt, simmade in på en timme, tog en fika och åkte hem. Det var som inte mer än så men jag är extremt revanschsugen inför årets lopp. Simningen är lite av min "paradgren" och jag vill verkligen få en bättre tid, så i år ska jag vara frisk och ge järnet! Sommaren bjöd även på mycket sol och bad, invigning av Tele2 Arena där Kent, Robyn och Lars Winnerbäck spelade, premiär av den helt makalöst bra filmen Känn Ingen Sorg, farbrors 50-årsfest på Hasselöl och mycket mer.

 

När augusti led mot sitt slut var det dags att åka uppåt igen för att börja plugga på dietistprogrammet på riktigt. Men inte var sommaren slut för det. September var också varm i Umeå så vi inledde höstterminen på samma sätt som vi avslutade vårterminen. I slutet av september avslutade jag Klassiker med att springa/lunka/gå Lidingöloppet. Det var det tyngsta loppet under hela Klassikern och jag mår lite dåligt när jag tänker på det nu i efterhand. Det var som att de där tre milen aldrig ville ta slut och jag hade så ont överallt när jag väl gick i mål. Men det var också så värt all smärta för väl över mållinjen hade jag sprungit hem En Svensk Klassiker! Helt klart den största fysiska prestationen jag hittills har gjort i mitt liv och jag är både stolt och glad att jag tog mig igenom allt! Jag är också taggad på att göra allt igen, utmana mina tider och pressa gränserna och har därför anmält mig till alla lopp även under 2014.

 

Hösten i Umeå har kantats av massvis med plugg. Jag har tillsammans med några av mina klasskompisar spenderat många långa dagar och kvällar i skolan. Det har varit stressigt och hektiskt och när jullovet väl kom var det mycket efterlängtat. När jag kom tillbaka efter sommarlovet kände jag mig inte speciellt utvilad efter ganska mycket jobb och därför har nog terminen känt extra tung ibland. Men det jag läser är så himla intressant att det gör allt lite lättare. Jag har lärt känna min klass bättre och kommit många personer nära. Vi har gjort mycket kul mellan allt plugg. Vi tog en road trip till IKEA, har haft tre maskerader, middagar, sittning, julmys och massa annat.

 

Jag har under året lärt känna massor med nya människor från mitt nya boende, från engelska, från min nuvarande klass, från sommarjobbet och andra utanför allt detta. Jag har lärt mig mycket om mig själv och om andra. Många har vunnit min tillit och jag har träffat personer som gjort stort intryck på mig och vissa av dom tror jag att jag kommer vara vän med många år framöver och resten av mitt liv. Många har kommit men även några har gått. Det är så livet är och det är helt okej.

 

Jag bläddrade tillbaka till början av 2013 i min kalander och läste vad jag skrev då:

 

2013 ska jag:

- vara frisk, glad och lycklig

- äta mindre socker

- genomföra Klassikern och vara stolt

- genomföra armhävningsutmaningen

 

Med facit i hand kan jag säga att det har gått sådär... Jag har varit glad och lycklig men en hel del sjuk under året som gått. Jag var sjuk både innan Vansbrosimningen och Lidingöloppet och i somras fick jag nån konstig infektion i foten så jag varken kunde gå eller stå och hade ont under en ganska lång tid efter att det läkt.

 

Så mycket socker som jag ätit det här året, och då främst under december månad, tror jag fan aldrig att jag gjort tidigare... Så jag har nu lovat mig själv att aldrig igen lova att äta mindre socker. :P Armhävningsutmaningen gick i stöpet pga av halsfluss men jag genomförde i alla fall Klassikern vilket känns som en seger i sig och tillsammans med att jag varit glad och lycklig kan jag se tillbaka på året som ett hektiskt, fullspäckat, utvecklande och bra år!

 

Jag tror och hoppas att det kommande året kommer bli hur bra som helst och för att inte lova mig själv saker jag inte riktigt kan hålla skriver jag nu in i min kalender att:

 

 

That´s it! Nu kör vi 2014! :)

Morgonpromenad, julklappsshopping, thaimassage och middag på Elverket stod på schemat igår... En mycket bra start på jullovet med andra ord!

 

Efter min morgonpromenad i solen (som jag för övrigt inte sett på hur länge som helst) begav jag mig in till stan för lite julklappsshopping. Trodde det skulle vara hysteriskt, och visst, det var verkligen mycket folk överallt men jag hittade allt jag skulle ha, slapp långa köer och blev inte irriterad en enda gång! Efter shoppingen mötte jag upp Bella, vi åt en burgare och satt och pratade om allt och ingenting innan vi mötte upp pappa och Petra för att bege oss mot en överraskning dom fixat åt hela familjen. Vi hamnade på Sabai Sabai Thaispa där vi fick varsin oljemassage för hela kroppen. Fantastiskt skönt! Mestadels i alla fall, jag är så kittlig att jag stundvis hade svårt att slappna av med det var ändå så skönt att bli av med lite knutar i rygg och nacke och mjuka upp hela kroppen. Efter behandlingen bjöds det på fantastiskt god middag på Brasserie Elverket. Jag åt hummersoppa och ost- och svampsticks till förrätt och halstrad röding med kantareller, parmesan- och vitlöksröra och ugnsrostade potatis till varmrätt. Riktigt gott, riktigt trevligt! Tack för den fina julklappen pappa och Petra!! När vi kom hem blev det även lite te och julklappspyssel. :)

 

Det är ju som bekant december och julmånad så vad passar inte bättre än att ägna helgen åt julsittning och julmarknad?! :)

Igår kväll hade vi julsittning med vår institution och temat för kvällen var film. Så med andra ord var det inte så mycket jul över själva sittningen men den är i samband med julen och kallas därför julsittning. :) Det haglade tätt av kändisar på Lokal... Borat, Ronny & Ragge, Howard Wolowitz, Lilla My, Lara Croft, Pippi, Curella de vil, Bröderna Fluff, Mulan, Tingeling, Prinsessan Leia, Allan med sin Carlos och många fler var på plats. Det var en riktigt lyckad kväll med god mat, sång, spex av Medecinarspexets acapellakör, dans och massvis med skratt! Verkligen en rolig sittning! :D

 

 

Efter marknad och loppis var jag på ett riktigt härligt spinningpass! Jag bara älskar 90-talslåtarna Emelie har i sina pass och trots att jag kände mig väldigt trött innan gick det hur bra som helst! Både kroppen och huvudet var pigga och trots grym mjölksyra mot slutet kändes det som att jag hade kunnat cykla hur länge som helst. Det är dessa pass som gör att jag älskar att träna! Verkligen ett bra avslut på en bra helg! Tack alla inblandade!