alexandras

Igår efter jobbet tog jag tåget till Västerås där jag mötte uppe Josse och Mattias. Vi traskade ner på stan, åt supergod indisk mat på Agra Taj och intog första parkett tillsammans med Hanna och Jonathan på Fiskartorget för att se THE SOUNDS!

Medan vi stod där och väntade öste regnet ner men lagom tills dom började spela sprack det upp och blev uppehåll. Vi stod som sagt längst fram, vilket jag sällan gör nu mera på spelningar för jag orkar inte med all trängsel, men igår var det hur bra som. Vi stod där vi stod utan att bli omkringknuffade, ingen trängsel utan gått om utrymme. Hur nice som helst! Och vad bra spelningen var!! Jag blir glad i hela kroppen när jag tänker på det! Maja röjde runt som vanligt på scen, det var grymt att få höra Shake, Shake, Shake live och även fast det kanske inte var gårdagens bästa låt så är den ju bara så jävla bra! Jag saknade bara en låt och det var The No No Song men annars var repertoar prima! Öppningen med Something To Die For var grym och Living In America gjorde dom riktig bra! Med tanke på att deras musik och i princip alla deras låtar är bra är det svårt att det blir något annat än bäst! ;)

 

 

Efter spelningen blev det lite ölhängstält innan de andra drog sig hemåt medan jag och Josse stannade kvar för att lyssna på Nause. En bra spelning det också men för att det ska vara riktigt bra skulle man stått och röjt loss mitt i publikhavet men vi höll oss lite i bakgrunden med vårt vin istället... Ett bra avslut på en bra kväll!!

 

 

Vaknade i morse och kände mig inte riktigt lika bra... Trött, frusen och halsont. Nooo time for this!! Om en vecka är det dags för Vansbrosimningen och att bli sjuk nu kan ju vara den sämsta uppladdningen någonsin! Jag tyckte jag hade en dålig uppladdning inför Vättern så det skulle kännas trist om den blev ännu värre nu... :/ Jag ska vila, sova, äta och dricka ordentligt nu så jag kurerar mig i tid. Har precis hällt i mig två koppar med honung- och citronvatten och en stor bärsmoothie. Boosta! Nu är det dags att åka till jobbet för ett stängningspass och efter det blir det hem och sova! Ser fram emot det kan jag säga...

Vill börja med att varna känsliga läsare för detaljerade beskrivningar kring smärta i underlivet och behov på bajamajor....

Förra torsdagen skjutsade min käre far mig till Västerås och på fredag morgon knölade jag och Mattis in våra cyklar och alla packning (mest min packning) i hans bil och rullade söderut mot Motala med 17 timmar till start i Vätternrundan 2013. Direkt när vi satt oss i bilen, sådär en timme efter frukost var jag hungrig och nojade resten av dagen att vi inte skulle få in oss tillräckligt med energi... Är nån förvånad?

 

På plats i Motala installerade vi oss hemma hos min moster där vi skulle bo, sen promenerade vi ner på stan och började pricka av min lista jag skrivet (Alex = listälskare och planeringsfreak): skriva ut startbevis på bibblan till Mattis som glömt sitt hemma, hämta ut nummerlappar, fixa knee warmer och batterier till cykellysen, fixa det sista med cykeln, äta, äta, äta och sova. Jag kände mig nervös redan innan vi åkte ner till Motala men när vi väl hämtat ut nummerlapparna så blev allt så jäkla verkligt... Vadå, ska vi cykla 300 km?! Fattar vi ens hur långt det är? Vad håller vi på med? Kommer vi palla? Nu när jag sitter här och skriver så kan jag känna illamående jag kände då, trots att det är över, trots att jag tog mig igenom loppet och trots att jag lätt kommer utsätta mig för det igen!

 

 

Vi shoppade de prylar vi behövde i Team Sportia-tältet, åt en färsk munk och tog oss tillbaka till lägenheten där vi åt massa pasta och började fixa inför nattens start. Stämningen var väl inte på topp för vid det här laget hade Mattis hade bestämt sig för att inte starta, han hade jätteont i halsen och hade dragits med en förkylning i flera veckor. Ett klok men mycket tråkigt val! Jag kan bara föreställa mig besvikelsen han måste ha känt. Man har lagt ner så sjuk mycket tid och pengar inför det här loppet och så blir man sjuk, så trist!! Martin hade också sedan några dagar tillbaka bestämt sig för att inte starta pga av astmabesvär så av fem återstod nu tre; jag, Carlsson och Östh och det var länge osäkert om Carlsson skulle starta för han hade också varit sjuk. Han bestämde sig dock att testa köra så länge han orkade så en tapper skara på tre blev vi till slut. Eftersom Mattis inte skulle cykla erbjöd han oss att plocka det vi ville från hans utrustning. Kändes lite taskigt att stå där och roffa åt sig massa saker men också himla förmånligt, tack Mattis! :) Det som räddade mig mest var hans glasögon, för när jag packade upp mina var dom trasiga... Sen kunde jag ta en extra ramväska så jag kunde få med mig ännu mer energi och mat på cykeln, perfekt jue! :D Jag blev lagom trackad av de andra för allt jag hade med mig men det mesta gick faktiskt åt så det var tur att jag laddat upp med stora lass!

Jag gick och la mig runt 18-tiden för att hinna sova, ställde klockan på 23.45, vilket kändes helt fel! När folk går och lägger sig, eller går ut på krogen, ska jag gå upp för att cykla 30 mil.... Jag lyckades sova större delen av dessa timmar och kände mig okej utvilad när jag vaknade. Det var ändå segt att ta sig upp för det var mörkt och kallt och riktigt blåsigt, kändes som en vintermorgon i december. En sån morgon man verkligen inte vill ut och cykla! Jag bytte om och åt en megafrukost, eller rättare sagt nattmål. Martin, Östh och Elma som kört ner från Ö-vik under dagen (lite nervöst om de skulle hinna, Martin hade bokat ett möte 14.00... Haha Martin, känns lite typiskt dig!) kom förbi så åkte vi ner tillsammans till starten där Carlsson väntade som sovit med sina föräldrar i Vadstena. Vi hann med en obligatorisk gruppbild, två toabesök och sen var klockan 01.46 och det var dags för start. Det var dags att tända cykellamporna och börja trampa i mörkret mot Jönköping och vidare runt sjön. Det var dags att cykla 300 km. 300 km... Långt...!!

Vi blev ledda av en motorcykel ut genom stan och när den lämnade oss och vi kom ut på vägen mot Vadstena och söder ut så kände man att det var på riktigt. Då kände vi också vilken satans motvind det var! Det blåste hårda vindar från sydväst och det var tungt att veta att det troligtvis skulle göra det i 10 mil ner till Jönköping, halleluja! Östh stack iväg ganska snabbt med en grupp cyklister och jag och Carlsson trampade på för oss själva en bit tills vi hittade en grupp som höll ett bra tempo. Vi snyltade oss in i deras rundel och cyklade med dom ganska länge. Och shit vad roligt det var!! Heeelt annorlunda mot att cykla själv. Jag har tränat själv hela våren och slitit själv i med- och motvind och nu insåg jag hur mycket lättare det är att cykla med andra, man får så mycket gratis och man kan hålla en så mycket högre medelhastighet. Man ligger fram och drar i några minuter och sen får man ligga bak och ”åka med” ganska många mer minuter. Man hjälper verkligen varandra runt och det var riktigt kul! Jag känner mig så inspirerad och taggad på att få ihop en grupp att träna med och förhoppningsvis kunna genomföra nästa års lopp med, så min kära cyklande Umevänner, ni vet vad som väntar! Jag har stora planer! :D I den gruppen som vi cyklade med till och från med under loppet var det två killar på tandem, han som satt bak var blind och det visade sig sen att han varit med i serien ”Mot Alla Odds”. Riktigt imponerade av honom att ställa upp tycker jag och dom tog sig runt på ungefär samma tid som mig.

Att genomföra ett lopp i grupp innebär att det blir en lagprestation och inte en individuell prestation, vilket jag kan tycka är kul. Du måste själv trampa, slita och kämpa men man hjälps åt, och om någon blir trött, eller om någons cykel går sönder så stannar alla. Man lämnar ingen bakom sig. Kul, bra, vettigt, peppande, inspirerande! Jag är lite förälskad i och fascinerad av att cykla i grupp!

Jag och Carlsson cyklade tillsammans drygt 135 km förbi Ödeshög, Gränna, Jönköping och Fagerhult. Vi stannade på alla depåer och fyllde på med vätska (vatten, sportdryck, blåbärssoppa, saft, honungsvatten, kaffe...) och energi (saltgurka, vetebullar, banan...) och tömde blåsan. I Jönköping serverades det köttbullar med mos och det smakade riktigt bra trots att klockan bara var 06 på morgonen. Efter Jönköping blev det ÄNTLIGEN vindstilla och delvis medvind, vilket var mer än välkommet för det var ganska mentalt jobbigt att man ”bara” hade cyklat 100 km när man kom till Jönköping. Man tänker liksom att man borde ha cyklat halva sträckan då för att man tagit sig till den södra spetsen på Vättern, men icke. Men vi höll humöret uppe och high fiveade på att vi fixar en tredjedel! Efter några riktigt långa och sega uppförsbackar mellan Jönköping och Fagerhult började det blåsa från alla håll och kanter igen och det kändes som att man hade vinden mot sig även upp längst Vätterns västra sida. Strax efter Fagerhult bestämde jag och Carlsson oss för att inte längre cykla tillsammans då vi ville hålla lite olika tempon, jag hakade på några andra cyklister och lämnade honom bakom mig. Kändes lite läskigt och utelämnande, en känsla av att ”nu är det jag mot världen” infann sig... Jag hakade på lite olika cyklister upp till Hjo men därifrån och nästan ända upp till Hammarsundet, ca 8 mil cyklade jag själv. Jag hittade inga passand grupper att cykla med och det kändes som att startfältet helt plötsligt var väldigt glest. Jag provade olika taktiker med att sänka tempot så att en grupp med lagom hastighet kunde komma ikapp mig men ingen kom. Jag provade att trycka på lite extra och ”jaga” andra grupper men hade inte tillräckligt med kraft att göra det. De milen var riktigt slitsamma och det var då jag insåg på riktigt hur tacksamt det är att cykla i grupp. Den sträckan tog längst tid under hela loppet och jag stannade ganska länge i både Karlsborg och Boviken för att återhämta mig.

 

Depåstopp vid hamnen i Hjo

 

I Boviken gjorde jag även en stor tabbe som säkert kostade mig 10-15 min. Av någon oförståelig anledning tar jag med mig mina vattenflaskor in på bajamajan efter att jag fyllt på dom (jag vet, sjukt äckligt och jag skyller på att jag var trött och inte kunde tänka klart!), när jag var klar gick jag ut och en man gick in, och jag gömde min flaskor... Helvete! Bara att vänta tills han var klar... Och givetvis skulle gubben göra nummer två. Med full cykelmundering tar detta 10 gånger så lång tid som i vanliga fall. Han hade garanterat byxor med hängslen och måste därför ta av sig alla kläder för att få av sig byxorna, sen uträtta sina behov och sen klä på sig allt igen. Det kändes som en evighet och jag blev riktigt frustrerad! Jag hade äntligen hittat en tjej att cykla med som höll ett bra tempo men hon hann ju iväg lååångt innan mig. Jag spritade min flaskor väl innan jag cyklade vidare kan jag lova!

Ju längre man cyklade desto mindre ville man stanna men desto mer behövde man stanna, i alla fall jag. För ju längre man cyklat desto tröttare blev man (såklart), både fysiskt och mentalt och desto längre kändes sträckorna mellan depåerna. Ju längre man cyklat desto stelare blev man i kroppen. Det var rätt roligt att se när alla klev av sina cyklar och ledde dom med krökta ryggar och med en gångstil som om man hade en stör i arslet. Haha! Det var fasen skönare att sitta på cykeln och trampa än att kliva av vid det laget. Smärtan i kroppen varierande längst hela sträckan. Redan från start hade jag en konstig molande och domnande värk i vänstra sätesmuskeln och ner i låret, fruktansvärt frustrerande! En känsla jag aldrig haft innan. Den släppt dock ju länge vi cyklade och skumpandet på kullerstenarna genom Gränna gjorde susen! Efter drygt 120 km kom smärtan och stelheten i nacke, axlar och mellan skulderbladen. Detta hade jag väntat mig för jag har nästan alltid känt så under alla långa träningspass. Men den smärtan och stelheten släppt också efter ett tag. Jag var öm som satan i sittbenen men trodde att smärtan i rumpan skulle vara mycket, mycket värre. Jag tror dels att mirakelsalvan som Elma och Martin köpt gjorde susen och dels att man troligtvis domnade bort och därför inte kände nått mot slutet. Jag kan säga att den brännande känslan framtill i mitt underliv var värre, det kändes som att huden var svedd och det sved nått fruktansvärt när jag kissade... Så tjejer, tänk på hur ni ställer in sadel när ni ska cykla långt, jag bör nog justera min en aning... Det som dock var värst var smärtan i mina knän, mot slutet gjorde varje tramp ont och fick kämpa för att koppla bort värken, och i bilen på vägen hem var värken nästan outhärdlig. Trots detta och kände jag mig helt okej i söndags. Jag var trött i benen och öm i knäna men annars kände jag mig som vanligt, och igår (måndags) kände jag inte alls av att jag cyklat 30 mil. Härligt att kroppen återhämtar sig så snabbt!

När jag väl tagit mig upp till Hammarsundet, den nordligaste delen av rundan och det var dags att vända tillbaka på östra sidan av sjön mot Motala så var det som att det stod en vägg av vind i vägen. Känslan av att ha haft motvind hela vägen upp på västra sidan kändes som ett skämt i jämförelse med det där! Jag fick draghjälp av två andra cyklister upp för den långa sega backen, över bron och in i depån vid sundet. Jag kände mig så slut vid det tillfället så det var bara att fästa blicken på cyklisten framför, mata på och börja räkna tramptag. Av någon anledning hjälper det mig när det är jobbigt, jag brukar göra det även på spinningen. Jag fokuserar på siffrorna och inte på hur jobbigt det är. Jag räknar till hundra och sen börjar jag om på noll. Från början av backen och in i depån hann jag räkna till drygt 600...

När man kommit till Hammersundet har man 40 km kvar till mål. 40 av 300, det är ingenting. 40 km är kortare än vad majoriteten av mina träningspass varit. Men 40 km känns också jävligt långt när man redan cyklat 260 km och är rätt så slutkörd. Det som ökade på min ork mot slutet var Hissingens CK och några andra cyklister som hakat på dom. Dom cyklade ikapp mig i en seg uppförsbacke där det kändes som att jag typ stod still men när jag kände att jag orkade hänga på i deras tempo fick jag massa ny energi. Jag låg och cyklade med dom en stund och fick aktivt vila i nedförsbackarna och draghjälp uppför, riktigt uppfriskande var det! Mellan sista depån i Medevi och Motala är det bara 20 km och då gick man på ren och skär vilja och de kilometerna gick förhållandevis snabbt. Med ca 15 km kvar passerade jag en fotograf som hejade på och sa att jag såg stark ut, då höll jag på att bryta ihop och börja böla. Typisk mig i sådana utmattad situationer. Tårarna bara kommer. Men jag lyckades hålla dom inne och kötta på allt jag bara kunde mot mål i Motala. Det var en häftig känsla att komma in i Motala, upp på målsträckan där det stod flera hundra och hejade på och med en hög hastighet swisha in över mållinjen efter 13h, 55min och 300 km. 2 av 4 moment i En Svensk Klassiker var där med avklarade!

Aaaah jag var så glad och trött och stolt och det kändes så bra att ha cyklat under 14 timmar, även fast det var knappt. Jag ville verkligen cykla under 15 timmar och det kändes bra att ha lite marginal till den tiden! :) I mål var moster Ann, hennes kille Anders och kusin Sofie och gratulerade mig och efter en stund kom även Martin, Elma och Östh, som cyklade på under 11h, så galet BRA!!! Det var så kul att alla var där och delade glädjen med mig! En timme efter mig trampade Carlsson över mållinjen, riktigt imponerad över att han orkade sig runt under 15h med en förkylning i kroppen, men så är han ju Carlsson också! ;)

Jag har nästan redan glömt hur jobbiga vissa sträckor faktiskt var (tur är väl det) och det jag framför allt tar med mig från detta lopp är en otroligt bra och inspirerande känsla! Det är en jättevacker sträcka att cykla, det var ett välorganiserat och bra arrangemang, det var peppande och motiverande med alla som hejade på längst vägen och det var kul att se alla gamla veteraner som cyklat i massor med år. En gammal man med starttid 20.15 var i Jönköping när vi kom dit, det hade alltså tagit honom 10h att cykla 10 mil... Man han såg glad och pigg ut, hur ball som helst! Det häftigaste under hela loppet, förutom att komma i mål, var ändå när man blev omcyklad av SUB-grupperna som bara dundrade förbi! På långt håll lät det som att det var bilar som kom, men ju närmare dessa grupper på ca 20-30 cyklister kom desto mer lät dom som en bisvärm. Det gick i ett rasande tempo och det var häftigt att se dom med starttid runt 06 på morgonen cykla om en. När jag och Carlsson var i Jönköping startade dom och så blir man omcyklad av dom någonstans efter Karlsborg. Ballt! Tänk om man någon gång kunde ha kapacitet att cykla med en sån grupp...

Jag har insett att ett sånt här lopp nästan är mer mentalt än fysiskt jobbigt. Och ju mer fysiskt jobbigt det blir desto mer måste man fightas mentalt. Jag hann fundera mycket under de många timmar jag var ute och trampade och jag har kommit fram till hur jag ska lägga upp träningen inför nästa år för att kunna bli bättre, för nästa år kommer jag absolut cykla. Det blir definitivt Halvvättern tillsammans med Gustav och förhoppnings även hela rundan också. Ett tips till er som funderat på att cykla ett sånt här långt lopp: BOMBA ben på gymmet tills du tror att du inte kan mer och kör ännu lite till! Varva långa distanspass på cykeln med korta backintervaller. Tror det gör susen! :)

För er som funderat på att köra Vättern, gör slag i saken och anmäl er till nästa år, för det var en oförglömlig utmaning och upplevelse! Till er som aldrig ens tänkt tanken att köra, ni kanske ska prova att fundera på det, man kan alltid välja en kortare sträcka och känslan av att klara av något som man aldrig tidigare gjort, där man får kämpa och känna att man verkligen lever, det är den bästa känslan som finns!!

Här sitter jag och bloggar utan internet... Routern är trasig och mina tekniska skills sträcker sig inte så långt att jag får internetdelningen från telefonen att funka... Såå jag skriver ett inlägg som jag får posta när internet funkar igen. :)

6 juni 2013 idag. Sveriges Nationaldag och Kickis 26-årsdag, GRATTIS min fina vän!

Jag saknar dig!!

Jag har ”firat” denna dag med att plugga restuppgifter ute i solen, bränt upp magen, bröstet och delarna av låren som vanligtvis täcks av cykelshortsen och därför aldrig får nån sol, ätit plättar deluxe, lyssnat på p3 och inte pratat med nån annan än mig själv. Trots de resuppgifter jag har kvar (som jag skulle lämnat in igår men kommer lämna in i morgon) så känns det helt klart att sommarlovet är här! Galet skönt är det!! Jag har sett fram emot det ganska länge nu och det känns befriande att lägga den tunga och jobbiga men lärorika engelskan bakom sig. Nu ska jag ägna tre hela månader åt jobb, träning och massa roliga sommaraktiviteter med vänner och familj innan det i september är dags att börja på Dietistprogrammet på riktigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I måndags förmiddag blev det sista-minuten-plugg innan vi skrev sista tentan under eftermiddagen samma dag. I tisdags körde jag mina två sista pass på IKSU och det var med stor motvilja och vemod jag åkte därifrån. Kommer sakna det som tusan i sommar, inget annat ställe är som IKSU... :/ Packade mina fem (!!!) väskor, lämnade två till snälla Zandra som kör ner med bil imorgon och senare på kvällen firade jag in sommarlovet med middag och vin på Lottas tillsammans med Sofia, Emma och Gustav. När jag la mig för att sova sista natten i Umeå så blev jag påmind om hur mycket jag kommer sakna alla fina människor jag lärt känna under det här året. Förra hösten var jag så osäker på om jag verkligen ville flytta norrut och börja plugga igen, men jag ångrar mig inte för en sekund, för Umeå har bidragit med så mycket bra till mitt liv!

 

 

Väl hemma kände jag dock att det är skönt att vara hemma igen. Känns bra att känna så för det betyder att jag trivs bra även här, i älskade Stockholm. Jag åkte in och träffade min blivande chef och några av mina kommande kollegor, fyndade nedsatta cykelbyxor, nya supersnabba solglasögon och en lite ramväska inför Vättern, besökte hudläkaren som rådde mig att flytta min behandling till Umeå vilket får bli till hösten och sen satt jag på Gamla Stans Brygga och njöt av solen, vattnet och alla firande studenter. Riktigt härligt!!

 

Ska avsluta denna Nationaldag med en korvmiddag (det är typ det som finns i kylen, blev helt chockade när jag kom hem och kylen var urplockad, hade förväntat mig att den skulle vara knökfull som den brukar, men icke...) och sen blir det tidigt i säng. Ska upp imorgon runt 06.00 och cykla ut till Lagnö. Dit och tillbaka blir sista långloppen innan Vättern som går av stapeln om inte mindre än 8 dagar... Fan, är jag redo om 8 dagar?! Vad har jag egentligen gett mig in på...?!

Idag för exakt 48 år sedan föddes min far, GRATTIS på födelsedagen älskade du!

Pappa är en av mina största förebilder, jag ser upp till honom och han har lärt mig massor genom livet. Han har svar på alla kluriga frågor (hur jag ska kunna allt han kan när jag blir förälder?!) och med hans hjälp klarade jag av Naturvetarprogrammet på gymnasiet med fin fina betyg. Tack vare honom har jag mitt stora skidintresse. Det var med hjälp av hans enorma tålamod som jag lärde mig att åka snowboard. Han, resten av familjen och några av mina vänner fick stå ut med mina hysteriska sammanbrott när brädan inte gjorde som jag ville... Detta intresse är en stor del av mitt liv och någonting jag verkligen älskar! Detta intresse tog mig till Sälen där jag jobbade i två säsonger, vilket resulterade i två av de bäst och roligaste åren i mitt liv hittills. Tack vare pappa tog jag mig igenom Vasaloppet. Vi har turat på fjället sedan vi var ganska små men på en och en halv säsong hjälpte han mig från Bambi på hal is till en helt okej skidåkare. Tack vare honom (och även mina fina mamma) är jag en driven och nyfiken person som gillar utmaningar. När pappa frågar om någon pappa och dotter åkt alla lopp under en och samma Vasaloppsvecka tillsammans tändes en gnista hos mig som säger: vi kör!! Och om det är någon som skulle göra det så är det han. Och om någon skulle få mig att göra det så är det han. Vi får väl se om det kanske händer någon gång i framtiden... Tack vare honom (och mamma och Petra och resten av familjen) har jag massor med oförglömliga minnen från alla resor vi gjort tillsammans i Sverige och runt om i världen.

Jag inspireras av pappas driv och arbetsamhet. Han är en riktigt fixare och problemlösare som kan ordna upp det mesta. Utan att ställa massa krav så får han mig att vilja prestera mitt allra bästa. Han har visat att hårt arbete lönar sig för det är genom det han tagit sig dit han är idag. Förutom att arbeta järnet på sitt jobb (vilket han dock kanske gör lite väl mycket ibland!) så bygger han på huset hemma och på nya sommarstugan, samtidigt som han tränat och står i. Ibland har jag varit orolig att han har lite väl mycket att göra men jag vet också att sommarstugan och löprundorna är hans fristad. Han kör alltid 100% och klagar sällan över problem. Kanske inte alltid så bra att hålla saker och ting inom sig men jag inspireras ändå av hans driv och levnadsglädje trots att varje dag inte alltid är superkul. Sedan mamma och pappa separerade för typ 12 år sen så har våran relation, min och pappas, blivit så mycket bättre. Det kommer alltid något gott ur allt ont :) Ännu tightare blev vi när jag bodde hemma hela förra året. Jag saknad honom som tusan när jag begav mig ut på min resa förra sommaren, nästa lite som att jag inte skulle klara mig utan honom. Som en liten flicka på nytt. Jag och pappa har många gemensamma intressen och jag har lovat mig själv att jag aldrig ska sluta åka skidor förens jag är bättre än honom. Det kommer aldrig hända, för han kommer inte sluta åka förens han inte kan gå längre, och då är väl jag sisådär 75 år och säkert lika skruttig jag. Haha!

Jag älskar dig pappa, du är cool!

Grattis på födelsedagen, hoppas den varit kalas!! :)

Jag får börja med att be om ursäkt till mina trogna läsare att jag varit så fruktansvärt dålig på att uppdatera er på vad som händer i mitt liv. De senaste veckorna har varit riktigt intensiva och jag har inte prioriterat bloggen. Jag har inte riktigt haft lust att skriva heller, jag gissar att det är så ibland... Det enda jag egentligen haft lust med de senaste dagarna är att bara ligga i solen, dricka cola eller äta glass och läsa en bra bok. SNART, om närmare bestämt en vecka kan jag göra det, för då är denna termin och första året här i Umeå över, då får jag äntligen mitt efterlängtade sommarlov!

Under de senaste två veckorna har både våren och sommaren kommit hit upp till norr. På två dagar slog allt ut, blev grönt och blomstrande, himlen har varit klarblå mer eller mindre varje dag sen dess och temperaturen har legat på över 20 grader. Så otroligt härligt!! Jag älskar våra svenska årstider och jag har verkligen sett fram emot värmen, grönskan och ljuset! Förutom slutspurtsplugg har jag spenderat mycket tid med massa goda människor i det fina vädret. Luncher och fika utomhus, solning och årets första bränna, grillning och tapaskväll, middag, vin och uteserveringspremiär på Droskan och Båten, vårkonsert med Gustavs kör, långa och plågsamma cykelturer... Vätternrundan är riktigt nära nu, om bara 17 dagar är det dags! Under de senaste långpassen på dryga 120km har jag på allvar insett att det kommer bli fruktansvärt jobbigt att cykla 300km. Det kommer göra ont både fysiskt och mentalt men jag vet också att jag kommer fixa det, för i mål ska jag! Jag måste dock säga att motivationen inte är på topp just nu. Jag har ingen lust att träna alls faktiskt, nu gör jag det bara för att det känns som att jag måste. Jag minns att jag kände samma sak när det började närma sig Vasaloppet och det gick ju bra ändå. Det känns nästan som att jag är mättad på cykling vid det här laget och att jag bara vill ha det överstökat. Och snart är det ju faktiskt över så istället för att gnälla och vara opepp ska jag njuta av varenda mil, för jag gillar ju trots allt att cykla. :)

Som sagt, om en vecka är sommarlovet här. På måndag skriver vi sista tentan, innan nästa fredag ska mina sista restuppgifter in och jag räknar med att vara klar med dom nästa onsdag så vid den här tiden om en vecka andas jag ut hemma i Sthlm. Förutom tentaplugg ska jag de kommande dagarna njuta av sommaren med den årliga Brännbollsyran, picknick och massa bra band såsom Hoffmaestro och Nause, ett perfekt terminsavslut!

Bjudglass och plugg utanför Lindellhallen...

Och det här blev resultatet; årets första bränna!

Grillpremiär med Kostvetartjejerna.

Soldyrkande studenter.

Nydala häng med sol och grill.

 

 

Första långturen på cykel till och från Vännäs.

Helt okej pluggplats...

Cykelstopp vid Tavelsjö.

Trots omotivation finns det ju egentligen inget att klaga på dagar som dessa, det mesta blir så mycket härligare när solen skiner :) Fast det finns ett litet problem... Det handlar om att det är så trevligt att umgås med mina grannar så frukosten tar en timme istället för en kvart så jag måste skynda mig till tusen för att komma i tid på morgonen, middagarna vara hela kvällen så det tänkta kvällsplugget aldrig blir av, vi införskaffar en korregrill som vi givetvis måste utnyttja och vi äter så mycket god mat och göttigt fika.... Herregud, hur ska jag stå ut?! ;)

Sista söndagen i maj betyder att det är Mors Dag idag. Dagen då vi ska hedra och uppmärksamma våra älskade mammor lite extra. Jag tycker att man borde uppmärksamma sin mamma lite extra varje dag, i alla fall om man har en sån fin mamma som jag har! Men dessvärre gör jag inte det och nu var det till och med alldeles för länge sen vi ens pratade med varandra. Måste bli ändring på det! Fast trots att vi sällan ses och trots att det var längesen vi pratade så har vi en så bra relation Du & Jag, mamma! Jag älskar dig och är så glad att det är just du som är min mamma!

Du är en mycket klok och modig person som jag ser upp till. Du har alltid någonting bra att säga, även fast det ibland kanske är provocerande och irriterande, men det är bara för att jag vet att du har rätt fast jag inte riktigt vill att det ska vara så :) Du är modig som följer dina drömmar, tar ditt pick och pack och flyttar ner till Rhodos. Jag minns att jag blev så ledsen när du berättade att ni skulle flytta ner dit permanent, jag kommer ihåg att jag tänkte: Alltså vem vill bo där nere?! Vad ska dom göra?! Vad är det för liv?! Vad håller dom på med?! Men alla dessa tankar var bara egoistiska för att jag var rädd att förlora dig, men det gjorde jag ju såklart inte bara för att du flyttade en aning längre bort. Mina 4 veckor nere hos er förra sommaren var så härliga, riktig kvalitetstid som vi nog inte skulle haft på samma sätt om du bodde här hemma i Sverige. Och tur att Skype finns så vi lätt kan prata med varandra, men som sagt, nu var det himla länge sen, vi kanske kan höras idag? :) Du är en fighter som aldrig ger upp och som inte är rädd för framtiden, du tar dagen som den kommer och jag har fortfarande mycket att lära av dig även fast du redan lärt mig så mycket om livets alla med- och motgångar. Jag Älskar Dig och hoppas att vi ses snart! <3

 

 

Har haft en trött men så bra Kristi himmelsfärd. Började helgen med frukost på hotell Uman med Sofia, Emma och Sofias syster för att fira tentor och inlämningar. Tog en runda på stan och införskaffade nya löparskor och en fin fin byxdress. Tog mig i kragen på eftermiddagen och begav mig ut på cykeln i regnet och rusket. Kallt och jobbigt men så värt det efteråt! Hängde med Gustav och hans kompis hela kvällen med en kopp te och upprörda samtal om bl.a. ministrars lönegaranti.

I fredags blev det en morgonpromenad med Therese, matshopping, 55 min indoor och 55 min spinning och en kväll raklång i sängen framför TVn innan jag totalslocknade runt 22. Helt slut efter de dubbla passen och det var så skönt att inte göra nånting alls för en gångs skull! Vaknade av mig själv vid halv åtta på lördagsmorgonen och drog till IKSU igen och körde ett modifierat triathlonpass á la intervallstyle med 40 min simning, 40 min indoor och 40 min spinning. Riktigt gött och riktigt jobbigt! 

Efter det blev jag serverad brunch hos Nikki tillsammans med dietistbrudarna. Så gott!! Och så mycket som jag skrattade under den måltiden var det längesen jag gjorde. Tack för det tjejer och Rara (Julias nalle som bor i ett kylskåp, i en koja med en gasmask....)!

Under kvällen blev det hemmagjord pizza och gino hos Sofia, också galet trevligt och gott! Som vanligt babblade vi utan problem i flera timmar och vi kom givetvis in på mat och träning och den hysterin som är kring att leva hälsosamt. Vart tog landet Lagom vägen? Det känns lite som att det är antingen eller... Antingen tränar man 7000 timar/vecka eller ingenting alls. Och vad är egentligen hälsosamt? Är det hälsosamt att hela tiden pressa kroppen till det extrema oavsett om det gäller elitidrottssatsning, träning inför En Svensk Klassiker eller en Body Fitnesstävling? Njaa egentligen inte skulle jag säga, för det är inte hållbart i längden. MEN att utmana sig själv och sätta upp mål är i alla fall det som motiverar mig och ser man till att återhämta sig med mat och vila kan man pressa kroppen riktigt hårt. Men man behöver inte göra det så extremt heller. Man måste hitta sin grej och det är faktiskt helt okej att ”bara” träna 3 gånger i veckan och känna sig nöjd med det. Alla har olika förutsättningar och jag tycker det är sorgligt att folk känner sån hets att man hela tiden måste prestera och träna mer eller mindre varje dag i stället för att faktisk göra det man tycker är kul på en lagom nivå. Sen vad som är lagom är upp till var och än. Många skulle nog säga att jag tillhör de extrema medan jag kan jämföra mig med andra som är mycket mer extrema än vad jag är. Men visst är det så att jag lägger mycket tid på träning just nu och det är för att jag vill det, och för att jag har satt upp ett mål som jag tänker klara, men samtidigt så känner jag ingen hets. På riktigt så gör jag inte det. Jag tränar för att jag själv vill det men också för att de har samma självklara plats i min vardag som att plugga, sova, äta (och sånt väljer man ju inte bort...). Jag tränar inte för att nån annan säger att jag måste eller borde. Visst påverkas jag också av alla måsten och alla krav, men jag har hittat min grej och jag väljer helt själv att faktiskt träna. Det är så skönt att känna så och jag önskar att fler kunde känna att när de tränar eller motionerar så gör de det för sin egen skull, helt utan hets! Lagom är nog ändå kanske bäst, eller vad säger ni?

Igår bjöd vädret på sol och jag och Gustav tog en cykelutflykt ut till Umeå hamn där vi tog en snabb fika i nån konstig dimma och kyla som parkerat just där...?! Vi trampade tillbaka hem till värmen, drog på oss shorts och linne och satt oss ute på taket. Tillsammans med Ann-Sofi och Susanna spenderade flera timmar med lite mer fika, snack, massa skratt och skämslåtar. Ni vet, sånna där låtar som det inte riktigt är okej att tycka om men som man faktiskt diggar sjukt mycket! Kan ju nämna några artister, ni kanske känner igen er; Justin Bieber, Westlife, One Direction, Robin Stjernberg, Katy Perry, Britney, Jimmy Jansson, Spice Girls, några låtar från High School Musical... Guilty pleasure på hög nivå, jajamän! :D Vi avslutade kvällen med ännu mer fika (obligatoriskt söndagsfika med korren) och när jag gick och la mig kände jag mig mer som ett bakverk än en människa. Tur ändå att jag tränar mer än vad som kanske är lagom så jag kan trycka i mig mer fika än vad som definitivt är lagom :P

Måndag idag och back to reality och massa plugg. Inledde dock dagen rätt lugnt med en morgonpromenad och en tid hos frisören. Hanna på Attityd vårfixade mitt hår genom att kapa sisådär 5 cm på längden och lite mer i luggen. Blev mer en frisyr än innan fast jag kan fortfarande snabbt och smidigt sätta upp håret. Bra kombo måste jag säga. Men som sagt, måndag betyder plugg igen och det är vad jag ska ägna resten av kvällen åt. Kram på er!

Är det idag man ska gå ut på gatan med en röd flagga och vara lite arg? Nej, men skämt åsido idag kryllar nog gatorna av glada, politiskt insatta första Maj-firare medan jag själv sitter instängd på min kammare och försöker knåpa ihop en litteraturessä. Det går sisådär... Den ska in på måndag och jag åker till Sthlm och Uppsala imorgon och är borta hela helgen och jag har inte ens kunnat komma fram till vad jag ska skriva om eller vilka texter... Och så sitter jag här och bloggar... Går bra nu!! Kan jag bara komma fram till ett vettigt main theme och ett statement till det kommer själva skrivandet gå rätt fort tror jag, så det är bara att fortsätta brainstorma!

Igår firade jag Valborg med att leka lite PT för Lina, plugga större delen av dagen och äta buffémiddag på Eastern Palace och ta ett glas vin på Allstar också tillsammans med fina Lina! Det var en mycket bra kväll, kändes kanske inte som ett Valborgsfirande men det var verkligen ett trevligt inslag i vardagen och plugghysterin. Tack för igår Linis! :)

Back to work, ha en bra dag gott folk!

PS. Hur kan det redan vara maj?! Vart tog den här terminen vägen? Bara en månad kvar tills vi skriver vår sista tenta och det är sommarlov! Galeeet!

I fredags förmiddag skrev vi den omtalade grammatiktentan och hur det gick känns som ett lotteri. Efter att ha pratade med de andra känns det snarare som jag kuggat än klarat den... Många frågor var självklara, andra som ett frågetecken. Och känslan av att ha kuggat kommer från att jag vet att jag gjort riktigt pinsamma, onödiga slarvfel och av att jag faktiskt inte pluggat ordentligt, men man får väl se det positiva i det; jag kommer aldrig mer göra fel på tillståndsverb och progressiv/enkel form av verb! Aaah frustrerande!! Men men det återstår att se hur det går. Kvällen spenderade jag med Emma, Sofia, Gustav, vin, bananskum och dans på Origo. Vi firade Emma som fyllt år tidigare i veckan och att vi lagt ytterliggare ett moment bakom oss. Det var en riktigt trevlig och rolig kväll!! :)

Cykelfix...

Lördag förmiddag vaknade jag efter sex timmars sömn och kände mig utvilad. Jag tänkte att jag lika gärna kunde gå på lördagsspinningen eftersom jag ändå var vaken. Men det var nog inte det smartaste jag gjort... Jag mådde topp men när jag satt mig på cykeln insåg jag hur galet uttorkad jag var. Vin, bananskum, dans, i princip inget vatten... Inte det mest optimala för ett svettigt och jobbigt spinningpass! Det var tuffa 40 minuter och mer än en gång hade jag lust att skrika åt instruktören ”men faaan tror du att det är lätt eller?! Tror du vi sitter här och mesar?! NEJ vi dör och vi pallar inte ”bara” 3,5 min stående efter dödens tempoökningar” Haha förlåt Johan, du är grym och jag får helt och hållet skylla mig själv!

Efter träningen slängde jag i mig lite blodpudding och drog till Ersboda och shoppade mat och lite inredning för att höja mysfaktorn i mitt rum. Jag var på Röda Korset också och fixade ett par byxor till nästa veckas maskeradbrännboll med dietisterna. Hittade superfina skor också, ett par till den kommande sittningen och ett par blåa sandaler, och så blev det en ny långkjol. Kul med fina kläder som dessutom inte kostar nånting! Heja second hand! Jag hann med att vårfixa Jossans cykel som jag lånar, min fina Unicorn och Gustavs cykel innan det blev kväll och Sara kom hit. Vi ägnade hela kvällen åt maskeradpyssel och film. Nästa helg väntar alltså eventet Kostbollen i Uppsala med alla kostvetare och dietister från hela Sverige. Det blir mässa, föreläsningar, sittning och som sagt brännboll. Vi från Umeå går på temat Björkarnas Stad och ska klä ut oss till björkar, kommer bli sjukt snyggt! ;)

Björkstam...

Huvudbonad in progress...

Igår blev det gofrulle framför Nyhetsmorgon, städning av korridoren, obligatoriskt söndagsfika där den som har städvecka bakar. Jag gjorde citronkladdkaka med jordgubb- och basilika sås. Tyvärr blev kakan inte speciellt kladdig men såsen blev ju i alla fall god! :P Och som jag skrev om igår hade jag äntligen min efterlängtade cykelpremiär utomhus för denna säsongen! Det var riktigt härligt att komma ut på vägarna och det blev en runda till och från Umeå hamn och färjelägret där. Knappt 7 veckor till Vättern så nu gäller det att samla så många mil som möjligt! Söndagskvällen spenderade jag med vokabulär- och litteraturplugg. Skönt att ha börjat, och nu är det dags att fortsätta igen! Har massor att hinna med innan det bär av mot Uppsala. Undrar hur jag ska hinna....?! MEN efter nästa onsdag blir fem moment två, bara att härda ut!

Efter att ha snoozat över en halvtimme pallade jag mig upp och har hunnit med massor nu på morgonen och förmiddagen. Jag har övat inför eftermiddagens gruppresentationen så nu kan jag det baklänges, framlänges, upp och ner i sömnen så det ska nog gå bra! :) Har hunnit med att bära upp saker på vinden, och tagit ner en bokhylla, plockat i mitt rum, gjort mig i ordning, läst lite inför måndagens seminarium, ätit frukost och mellanmål och packat inför helgen hemma i Stockholm. Direkt efter presentationen idag tar jag flyget ner och om bara sju timmar får jag träffa mamma! Äntligen!!! :D Helgen kommer bjuda på massa trevligheter och mamma har en del planerat allt så det är bara att åka med.

Jag hade också en väldigt trevlig kväll igår. Jag hängde med Gustav och Ann-Sofi hela kvällen. Vi lagade mat, åt och babblade om allt och ingenting i flera timmar. Riktigt kul att ha så trevliga grannar! Och grönsaksbiffarna jag kladdade ihop blir riktigt mumsiga! Vill ni prova så finns receptet här:
http://falskmat.wordpress.com/2011/09/09/brutalt-goda-gronsaksbiffar/ Smaklig måltid!

Trevligt helg kära vänner!

Då var jag officiellt inflyttad i mitt nya boende på Rullstensgatan i Umeå. Jag bar hit de sista sakerna igår och sova första natten här i natt. Jag sov som en stock och känner att jag kommer trivas här! Jag satt ute i allrummet hela kvällen igår och pratade med två korridorsgrannar, Gustav och Ann-Sofi, och de är jättetrevliga. I söndags när jag och Josse flyttade över alla möbler träffade jag nästan alla i korridoren när de hade sitt söndagsfika och alla var så välkomnande och snälla. Jag har ju varit rätt anti till att bo i korridor, jag vill helst av allt ha en egen lägenhet och det känns väl lite som att jag är färdig med korridorslivet, men det känns faktiskt helt okej att bo såhär, och det känns som jag kommit till helt rätt korridor! :)

Som sagt, i söndags höll och jag Josse på med flytten hela dagen. Jag hade hyrt bil och vi åkte runt flera timmar och shoppade på Rusta, Jysk, Plantagen, Myrorna, Jula, Boom och Maxi. Vi åt på Mc Donalds och körde 5 flyttlass mellan lägenheten och nya rummet. Jag som tänkte att jag inte hade så mycket saker... Men jag hade jävligt fel på den fronten. Jag fattar inte när och hur jag lyckats få upp allting hit?! När klockan var 21.30 var vi äntligen klara, helt slut slog vi oss ner i soffan och mumsade varm nyponsoppa med glass och biskvier innan jag sov sista natten på Istidsgatan. Tusen tack för hjälpen med allt Josse! Och TACK för att jag fått bo hos er så länge!

Igår eftermiddag hämtade jag ut nycklarna, det kändes konstigt att ta de sista grejerna får Josses och Tobbes lägenhet och gå över hit. Men som sagt, det är ca 250 meter mellan oss nu så vi kan ju lätt och smidigt hälsa på varandra när abstinensen bli för stor. ;) Jag ägnade hela eftermiddagen igår och en del av kvällen åt att packa upp och fixa i rummet. Det börjar likna ett hem nu men jag har fortfarande en del saker kvar att göra. Tyvärr är inte detta prio ett, även fast jag skulle vilja att det var det, för jag har två seminarium och en tenta att plugga till, och så ska jag åka hem till Stockholm och träffa mamma i helgen. Det känns dessutom som att jag håller på att bli sjuk, är trött och hängig, fryser och känner i halsen och bröstkorgen är det nått skit på G. Jag har verkligen inte tid att vara sjuk så det bli att skippa träningen nu och sova ordentligt så jag är frisk och pallar med allt som ska göras. Det är så kul att mamma kommer hem från Rhodos imorgon och det kommer bli en jättemysig helg!!

Jajamän igår firade jag onsdagens tenta med en kräftskiva tillsammans med Sofia, hennes pojkvän Niclas, Emma, Rebecca och Danne. Vi bara älskar mat så vad kan vara bättre än att fira just genom att äta? ;) Det var en himla trevlig kväll med sommarfeeling, kräftor, räkor, västerbottenpaj med gräddfil, gräslök och rom, baguetter och aioli och vitt vin. Till efterrätt hade Sofia gjort lime- och vitchokladkladdkaka med hallon och grädde. Och ja, allt var precis lika gott som det låter! Vi satt och åt, pratade om alltifrån Knutbymorden till kosttillskott och Lunarstorm-alias och skrattade massor i typ sju timmar. Verkligen en bra kväll som vi snart måste göra om! TACK hörrni! :)

    

 

 

 

 

 

Eftersom det blev sent igår, och en hel del vin så avbokade jag förmiddagens vanliga träningspass och istället har jag slagit mig ner i soffan framför Nyhetsmorgon med ugnsbakad gröt toppad med kvarg, hallon, lite honung och gröna russin och en kopp te; lugn och skön lördagsmorgon!

Idag står flyttpackning, träning, plugg och Grekisk sallad på schemat. Imorgon går flyttlasset 250m söder ut och på måndag flyttar jag in officiellt. Egentligen borde jag prioritera plugg framför träning men känner jag mig själv rätt blir det träning i eftermiddag och plugg om jag hinner innan det blir Grekisk sallad med grillad kyckling till middag. :)

Trevlig helg allihopa!

PS. Om ni gillar gröt så måste ni prova det här:

Ungsbakad gröt (1 port.)

1 dl havregryn

1 tsk bakpulver

1 ägg

½ mosad banan

1 rivet äpple

Kanel eller vaniljpulver

Valfri toppning

Sätt ugnen på 225 grader. Blanda havregryn, bakpulver, kanel och/eller vaniljpulver. Blanda i de andra ingredienserna. Baka i en lite ugnsfast form i ca 15 minuter. Servera med valfritt tillbehör. Jag hade som sagt kvarg, hallon, honung och gröna russin till. Det blev riktigt mumsigt och dessutom ser det ju ut som en efterrätt! En fröjd för både synen och smaklökarna!

Kom hem för en stund sen, drog på mig mjukisshortsen och slog mig ner i soffan. Ute i köket lagar Tobbe lasagne och jag tänkte nog faktiskt sitta här i soffan och bara vänta på att få maten serverad (man får ju passa på nu de sista dagarna i kollektivet). Jag har bestämt mig för att ta en ledig kväll utan att känna mig stressad eller få dåligt samvete för det jag borde göra. Känns helt okej idag med tanke på att vi nu under eftermiddagen har skrivit vokabulärtentan. Jag satt fram till 15.15 och sista-minuten-pluggade och försökte trycka in de sista orden och fraserna innan tentan som började 16.00. Troligtvis inte det bästa sättet att tentaplugga på men det fick bli så den här gången och tentan känns faktiskt helt okej, några klurigheter men jag tror jag fixade den ändå, hoppas hoppas!! Som jag tjatar rätt mycket om så går tiden så förbaskat fort, jag fattar inte vart dagarna tar vägen?! Och så säger folk att tiden går fortare ju äldre man blir, hur ska detta sluta egentligen?!

I lördags var jag ute med Nikki, Julia och Sofie och dansade järnet på E-puben! Så mycket som jag skrattade under den kvällen var det längesen jag gjorde, tack för det tjejer! När vi lämnade puben kom den utlovade snön... Det vräkte ner och när jag vaknade på söndagsmorgonen var marken täckt med typ 15 cm nysnö, jävligt trist! När jag cyklade hem på natten fick jag en obehaglig känsla av att det var november och första snön som kom. Jag kände nej nej neeej jag pallar inte med mer vinter, mörker, jul, nyår, skidåkning och allt det där, och som tur är så slipper jag det för det som väntar är ju faktiskt vår, värme, ljus, cykling, grillning och pick-nick ute, blommor och grönska och allt annat härligt som hör den här årstiden till! Men när oktober och november väl kommer, då kommer jag bli hur lycklig som helst när första snön faller, då kommer jag se fram emot allt som jag verkligen inte vill ha just nu! Och tur är väl det! :)

Stora delar av den snön som kom smälte bort redan under måndagen och vi har haft tre riktiga härliga vårdagar med sol och plusgrader! Dessvärre har jag spenderat större delen av dagarna inomhus med plugg och träning på gymmet. Ser fram emot när jag kan börja cykla utomhus så man kommer ut lite mer och kan njuta av vädret och våren!

Känns skönt att ha lagt 2 av 3 vokabulärprov bakom sig nu. Imorgon väntar grammatiktentaplugga och grupparbete. Vi hade den första gruppresentationen förra veckan och ska ha den andra nästa vecka. Jag har äran att jobba med Sofia, Rebecca och Emma och vi ska se till att äga lika mycket på andra presentationen som vi gjorde på den första! ;)

Jag skulle kunna börja plugga på grammatiken nu, eller läsa till litteraturseminariet på måndag, eller söka fler sommarjobb, men jag känner att det är helt okej med en ledig kväll. Jag ska bara ta det lugnt, titta på Grey´s, fira tentan med chokladfylld banan i ugnen till efterrätt och sen lägga mig tidigt. Sömn har tyvärr blivit en bristvara de senaste dagarna så det vore skönt att vakna utvilad imorgon. :)

 

söndag morgon...  

vs måndag eftermiddag: 0-1

 

 

 

PS. Om bara en vecka får jag träffa mamma!!! <3

Alltså ibland är det fasen inte bra att vara ledig, för det är så segt att komma tillbaka till verkligheten och vardagen efteråt. Jag hade det kanske lite för bra i påsk (om man nu kan ha det...?) och när jag kom tillbaka hit upp till Umeå i onsdags förmiddag var hjärnan nån helt annanstans och lika så motivationen. Det var bara hem och lämna all packning och sen dra till skolan för grupparbete och tentaplugg. Men det är nog lika bra att man tvingas köra 110% från början för då måste man, oavsett om man vill eller inte, komma in i pluggmoodet. Onsdag, torsdag och fredag bara sprang iväg och både litteraturseminariet, gruppresentationen och hemtentan i Realia gick bra. Så skönt att lägga det bakom sig! Det var dock den hetsigaste tentan jag gjort. 50 frågor på 40 min och jag svarade på sista fråga när det var 2 sekunder kvar... Lite panik när man läste vissa frågor och kände att man inte hade nån aning om svaret, eller när man inte ens fattade frågan :P Man fick resultatet på en gång och det kändes bra att se siffrorna 74/100 och veta att man var godkänd!

Efter tentan tog jag en runda på stan, inhandlade en digital köksvåg (finally) och en fin fin lampskärm från Lagerhaus! Hann med 90 minuters distanscykling under eftermiddagen innan jag gick över till Sara och firade att hon fyllt år tidigare i veckan. Jag hade med mig några paket och hon bjöd på tapas och cupcakes. Som vanligt jättegott och jättetrevligt och givetvis åt jag liiite för mycket, också det är precis som vanligt.

Solig bild från stan igår...

Vaknade vid 06.30 i morse, jag tycks inte kunna sova längre än det?! Låg kvar en stund och filosoferade lite, åt frulle och bråkade lite med min punkterade cykel som stått oanvänd i några veckor nu, och inte fick jag till det den här gången heller, irriterande!! Jag får inte in någon luft i slangen och har provat med 3 olika pumpar... Lånade Tobbes cykel istället och drog till gymmet och simmade 30 min intervaller innan 55 min spinning med Emelie. Simningen var jobbig och jag insåg att jag är sjukt långsam nu mera, spinngen var riktigt rolig och svettig, prima musik att kötta till! :)

Nu ska jag resa mig från soffan och sätta fart och plugga till vokabulärtentan vi har nästa vecka. Sen blir det att baka lite pizza och äta den tillsammans med Josse innan det är dags för Converse-premiär (om det inte börjar snöna, skulle tydligen göra det idag men det är inte ett moln på himlen..??) och dans hela natten lång på E-puben med Nikki, Julia och Sofie från dietistklassen, hoppas jag orkar hålla mig vaken! Trevlig helg!

Igår kväll kom jag hem till Sthlm efter 4 riktigt härliga, soliga och bortskämda dagar i fjällen runt Tänndalen. I onsdags morse tog jag tåget från Umeå till Hudiksvall där pappa, Petra och Bella plockade upp mig med bil. Efter en snabb pizza på nån ”förortspizzeria” rullade vi mot Tänndalen och hotellet i Rösavallen. På vägen blev vi blockerade av en renflock och jag var exalterad i flera timmar, har bara sett dom i inhägnad förut så det var coolt att se dom live i det fria! :) Väl framme serverades 3-rättersmiddag, vilket det gjordes varje kväll alla dagar, förutom på påskafton då det var påskbuffé. Ni kan jag förstå min lycka, hotellfrulle och dom middagarna i 4 hela dagar, bara det är ju som att vara i himmelriket!! Hade det inte varit för det strålande vädret och den otroligt vackra naturen hade jag stannat inne och ätit hela dagarna!

        


Vi åkte utför i Tännporten/Hamra på skärtorsdagen. Det var riktigt bra åkning i hårda men inte isiga pister och rätt mycket lössnö i offpisten. Vi åt hamburgerlunch och lyssnade på en wanna be hårdrockare (dock bra musiker) på afterskin innan vi begav oss tillbaka till vårt mysiga och familjära hotell för lite jacuzzibad innan middagen och den godaste renskavsgrytan jag ätit.

         

 


På långfredagsmorgonen var det molnigt så istället för att gå på tur åkte vi till Ramundberget och åkte utför. Jag tycker nog nästan att åkningen där var snäppet bättre än i Tänndalen med större variation i pisterna med allt ifrån dubbelsvarta pister (som jag och Petra hasade ner för) och långa röda nedfarter till gröna backar och park. Under förmiddagen lättade molntäcket och det blev strålande sol. Vi grävde en grop i backen där vi satt oss och åt medhavd lunch och pressade ansiktet mot solen! Det var en mycket lyckad dag som vi avslutade med lammiddag och skvallerläsning i hotellobbyn.

      


Lördagen bjöd på sol från klarblå himmel hela dagen och 25 km turåkning på fjället. Det var härligt att få åka lite längd igen även fast det gick långsamt i den relativt kuperade och svåråkta terrängen. Vi var ute större delen av dagen och jag tror nog vi fikade och pausade lika mycket som vi åkte. Naturen och omgivningen var slående vacker och det var en underbar dag, absolut en av de bästa turdagarna hittills i mitt liv! Jag tappade bara tålamodet en gång och det var på eftermiddagen när jag tyckte att vi fasiken borde vara framme, det var backar stup rakt upp och ner, vilket innebär långsam ”åkning”, eller snarare promenad uppåt och plogning nedåt. Det blir så drygt när det gå upp, ner, upp, ner, upp, ner... Och i en av nedförsbackarna lyckades jag med säsongens fetaste face plant! Skidorna åkte länge och längre ifrån varandra, jag orkade inte hålla emot och när jag nästa stod i splitt föll jag framåt och med hjälp av ryggsäckens tyngd blev det en störtdykning med huvudet före. Det gjorde rätt ont trots all lössnö och det såg förmodligen väldigt komiskt ut! Rivsår och bula i pannan och trasiga solglasögon fick jag på köpet. Kul att man kan stå på benen efter dryga 70 mils åkning den här säsongen..... :P Tillbaka på hotellet väntade en mumsig påskbuffé med all traditionsenlig mat, nubbe och sång. Ett trevlig avslut på en trevlig dag!

      

        


Söndag betydde åka-hem-dag. Kändes trist att behöva lämna ett så trevlig hotell och ett så underbart fjällområde! Vi hann med några kilometer på längdskidorna innan vi packade in och åkte de dryga 60 milen tillbaka till Sthlm. En 7 timmars bilresa med ett kebabstopp, två mackstopp, några timmars sömn, massa fnitter och lite vinkers-blinkers-leken (precis som när vi var små).

Tack bästa pappa & Petra för en underbar helg!!!


Idag är det ju röd dag och fortfarande påsklov för min del. Jag har spenderat dagen med att rota igenom och packa om mina flyttkartonger som jag har stående på farmor & farfars vind. Jag ska ju flytta om två veckor och passade på att skicka några lådor med Zandras bil upp till Umeå – tack för hjälpen Zandra! :) Gamlingarna bjöd på smarrig laxlunch och fika på altanen. Hemma blev det bubbel (för att Danne kom på middag?!?), middag och efterrätt. Sjätte dagen i rad med efterätt.... Är det lov så är det! Mvh /Dietisten

   

Åh, hela dagen idag har jag haft värsta bästa fredagsfeelingen och det beror definitivt på att jag från och med klockan tolv idag och sex dagar framåt har PÅSKLOV! Så skönt och så efterlängtat! Visserligen är det första man får lära sig på universitetet att ”på universitetet har man inga lov”, och det är sant för det finns inget som heter höstlov, jullov, sportlov eller påsklov. Men för den sakens skulle betyder det inte att man inte kan ta sig lov och unna sig själv att vara helt ledig, och det är precis vad jag ska göra. Jag ska försöka koppla bort skolan helt, varva ner och njuta av skid- och snowboardåkning och allt vad det innebär tillsammans med familjen i Tänndalen. Det ska bli riktigt skönt med miljöombyte och jag hoppas jag kan ladda batterierna så jag är megataggad på tentaplugg nästa tisdag. Megataggad på tentaplugg var väl kanske att ta i, för det är man nog aldrig, men jag hoppas att det kommer kännas skönt att komma tillbaka hit efter lite vila och köra 110% igen.

Jag inledde mitt lov med att tvätta i tvättstugan, söka sommarjobb (vilket evighetsgöra det är...) och med att köra slut på kroppen på totalt training. Det är verkligen TOTAL training! Alla stora muskelgrupper och hjärtat får jobba som galningar under knappa 40 min och efteråt är man helt slut! Alla kan göra det för alla övningar går att anpassa efter förmåga och styrka, så vill har du utmana dig själv, svettas ordentligt och känna att du lever prova TT!! :) Eller Crossfit för det är liknande. Som sagt, jobbigt men så kul! Och imorgon kommer det kännas ordentligt i ben och rygg. Alla benböj, upphopp och chins tog som dom skulle kan jag säga.

Nu ska jag glufsa i mig stuvade makaroner, falukorv, rivna morötter och ketchup (hur gott är inte det lixom?!?) och sen packa väskan. Imorgon bitti går tåget till Hudik och därifrån bilen mot Tänndalen, löövly!

Helgen har varit skön, borde ha pluggat lite mer men har ägnat tid åt annat. Kom hem i fredags kväll till ett dukat bord med hemmagjorda hamburgare (min absolut favorit!!) och rabarberpaj. Kommer sakna sånt lyx när jag flyttar! Degade i soffan, la mig tidigt och gick upp och körde indoor och spinning som vanligt på lördagsförmiddagar. Det var ett nytt indoor-pass och den här gången har Frisk lyckas knåpa ihop ett nära-döden-upplevelse-pass, satans jobbigt! Men man kan inte annat än att köra järnet för musiken är sååå bra! Efter träningen cyklade jag i det fina vårvädret till Ersboda för inhandling av diverse nödvändigheter. Var en sväng på Myrorna och kollade efter stolar till mitt superfina klaffbord jag köpt från Blocket idag. Det är vitt, lantligt med svarade ben och det kommer passa perfekt i mitt lilla studentrum. Dessvärre fanns inte inga stolar så jag får väl sitta på golvet till en början. :P Kvällen spenderade jag med Anna, Carro och Josefine och massa kakor (som vanligt...) hemma hos Lina. Jättetrevligt och jättemysigt!

Förutom att jag blivit ett bord rikare idag har jag också gått och blivit ägare till en supermodern, inte alls skittung, tjock-TV! Hur retro är inte det?! Haha, det var en bortskänkes-TV som jag tänkte att jag lika gärna kunde ta tills jag skaffar en annan. Bra för en student men rätt tom plånka. Fina Emelie hjälpt mig att hämta både bord och TV, tack för hjälpen! Efter TV-shopping och omstuvning i Josse och Tobbes knökfulla förråd tog jag och Josse och promenad och nu sitter jag i soffan och försöker hålla ögonen öppna. Orkar inte försöka så länge till så jag tror jag tacka för mig nu. Gokväll!

PS. Bara 2 dagar till påskLOV och skidor i Tänndalen!!

Igår kväll var jag i himmelriket hemma hos Emelie och Kalle. Med mig var också andra Emelie, Antonia och ett berg med kakor! Jag bara älskar småkakor och vi ägnade 4 timmar åt att proppa i oss 13 olika sorter! MUMS. En mycket trevlig kväll med fina vänner och värsta sockerchocken. Nästa gång blir det tapas eller hemmagjord pizzabuffé, eller vad sa vi? ;)

 

 

 

I förmiddags tog jag min sockerproppade kropp och drog till IKSU för spinning 160 minuter. De första 2 timmarna var distans <85% av max. Alltså ett lite ”lugnare” pass med mindre hets och utan intervaller och extrema pulstoppar. Det var skönt att låta benen går och när man hittar en lagom pulsnivå skulle man kunna trampa hur länge som helst. Jättebra träning inför Vättern. Efter 2 timmar blev det ett vanligt 40 minuerspass med intervaller och rejäl pulshöjning. Det kändes helt okej genom hela passet förutom att jag blev väldigt trött i bålen och knäna de sista 30 minuterna. Man tror ju att det är benen som ska lägga av först och att jag efter all skidåkning borde vara tillräckligt stark i bålen, men icke. Jag blev trött i överkroppen och det var jobbigt att hålla den stabil mot slutet. Känner mig sliten i knäna nu efteråt så det gäller att jag tränar upp dom så dom orkar alla kommande mil på sadeln. Mot slutet domnade också händerna lite, men det vet jag är en vanesak. Jag är inte van med trycket mot händerna, men som sagt, ju mer och längre man cyklar desto mer van blir man. Och det blev ju extra tryck på händerna och handlederna eftersom jag var tvungen att hålla emot på slutet för att orka hålla upp bålen. :P

Sen jag kom hem har jag parkerat i soffan framför Vinterstudion, mitt favvoprogram! Kul att se Bergman åka och skjuta så bra i herrarnas masstart i skidskytte och kul med silver till Öhling Norberg i skicrossen. Nu ska jag titta klart på fem-milen – heja Sverige! Och sen måste jag banne mig plugga! Trevlig heeelg!